Linedance?
Egentligen undrar jag vad det där gänget pysslat med hela helgen i Oslo?
Sprit är definitivt inblandat - kanske tyngre droger...
Sprit är definitivt inblandat - kanske tyngre droger...
JAG!!
Har någon fokuserat på mig den senaste tiden?
Sällan hostar hackspetten...
Nej då, nu är det mamma man stirrar på. OK, hon var väl lite snygg i Oslo i helgen, men jag var kalasläcker i Stockholms skärgård under precis samma period. Det är det minsann ingen som uppmärksammar. Här går hon och sprätter med sina rosetter och tittar ner på mig som om jag vore något katten släpat in. Men jag har trumf på handen, något som mamma aldrig kommer att bräcka; SE VCH!!
Snart har nog ordningen återkommit i familjen. Matte blev som uppspelt av vistelsen i Norge. Kan det bero på oljetillgången. Jag har mina misstankar...
Mamma BEST IN SHOW på dubbelutställningen i Oslo
Mamma BEST IN SHOW VETERAN i Oslo
Rosettskörden mamma tog med sig hem. Vilket trams...
SE UCH FI UCH N UCH NORD UCH PL CH INT UCH NordV-05 PLV-06 WW-06 VWW-10 NV-10 LP I LP II
Helgens resultat för mamma blev så här:
Lördag: Cert, BIR, BIG-2, BIS-2 veteran = NUCH NORDUCH
Söndag: BIR, BIG, BIS-veteran, BIS = NV-10
Sällan hostar hackspetten...
Nej då, nu är det mamma man stirrar på. OK, hon var väl lite snygg i Oslo i helgen, men jag var kalasläcker i Stockholms skärgård under precis samma period. Det är det minsann ingen som uppmärksammar. Här går hon och sprätter med sina rosetter och tittar ner på mig som om jag vore något katten släpat in. Men jag har trumf på handen, något som mamma aldrig kommer att bräcka; SE VCH!!
Snart har nog ordningen återkommit i familjen. Matte blev som uppspelt av vistelsen i Norge. Kan det bero på oljetillgången. Jag har mina misstankar...
Mamma BEST IN SHOW på dubbelutställningen i Oslo
Mamma BEST IN SHOW VETERAN i Oslo
Rosettskörden mamma tog med sig hem. Vilket trams...
SE UCH FI UCH N UCH NORD UCH PL CH INT UCH NordV-05 PLV-06 WW-06 VWW-10 NV-10 LP I LP II
Helgens resultat för mamma blev så här:
Lördag: Cert, BIR, BIG-2, BIS-2 veteran = NUCH NORDUCH
Söndag: BIR, BIG, BIS-veteran, BIS = NV-10
Ikväll igen...
Vi får nog inga äpplen kvar i år...
Den här "fjolingen" kommer att se till att det blir så.
På kvällarna när vi ska ta långprommisen står han bara där och äter. Jag får ganska svårt att andas, för det är inte mer än 10-15 meter från vår ytterdörr. Ur den dörren brukar jag flyga när matte säger till att jag får. Mamma bryr sig inte ett dugg om honom. Förmodligen är hon både blind avtrubbad i nosen. Jag måste nog försvara ägorna alldeles på egen hand...
Kanske borde vi skjuta honom med apportkastaren - mitt i pallet...
PS Vi har valt att kalla honom för "han", men det kanske är en kviga (heter barnlös älgko kviga)? Matte vet inte riktigt hur man skiljer dem åt...
Den här "fjolingen" kommer att se till att det blir så.
På kvällarna när vi ska ta långprommisen står han bara där och äter. Jag får ganska svårt att andas, för det är inte mer än 10-15 meter från vår ytterdörr. Ur den dörren brukar jag flyga när matte säger till att jag får. Mamma bryr sig inte ett dugg om honom. Förmodligen är hon både blind avtrubbad i nosen. Jag måste nog försvara ägorna alldeles på egen hand...
Kanske borde vi skjuta honom med apportkastaren - mitt i pallet...
PS Vi har valt att kalla honom för "han", men det kanske är en kviga (heter barnlös älgko kviga)? Matte vet inte riktigt hur man skiljer dem åt...
Kennelträff 2010
Återigen en samling för kenneträff på Nynäshamns brukshundklubb. Mamma och jag följde självklart med matte söderut för där brukar det hända fantastiskt skojiga saker.
Tävling på elitnivå där bus blandas med riktigt retrieverarbete.
Jag skulle egentligen inte fått delta enligt matte. Min infektion är i och för sig på väg att lägga sig, men jag är ju fortfarande tungt dopad med antibiotika. Tur att Puzzels matte Christel inte var på plats. Hon är ju dopingkontrollant och hennes hederskod är att ALLTID ingripa vid misstanke om brott...
Jag vann inte Almanzatrofén - konstigt!! Men där skyller jag på att matte inte maxade svårighetsgraden i mitt arbete. Däremot gick syrran Hedvig och mamma till final tillsammans med Kry, Julia, Mascot och en till hund som matte inte vet vad den heter (vi ska självklart kolla upp det).
Här följer lite osorterade bildbevis från dagens begivenheter, ungefär som det ser ut inuti mattes huvud - osorterat alltså...
Finalgänget - Anna & Hedvig, Mamma & Matte, Anna & Kry, Tina & Julia/Mascot
Mamma i finalens markeringsarbete - en LÅNG dubbelmarkering nere vid järnvägen - mamma ser onekligen laddad ut...
Finaldirigeringen som gick över hela fältet och ca 20 meter upp i skogen - där hade mamma tur (matte säger att det var ren skicklighet från förarens sida)
Vissa deltagare kände sig emellanåt lite osäkra på vad som egentligen pågick. Det har vi full förståelse för...
Och här ser vi dagens segrare - Anna & Kry!! Men nästa gång då hoppas vi att jag är "fit for fight!. Då du Kry, då är det kört för din del...
Syrran Hedvig i väntan på trippelmarkeringen uppe i skogen hos Daniel...
Tina & Julia i finalens dirigeringsmoment...(en stilig veteran, precis som mamma).
Segerekipaget i sin dirigering mot kommungränsen...
Under dagen hann väl Ragnhild också med att trimma nästan varenda hund som deltog. Nästa gång ska vi befria henne från det jobbet. Matte kan ta fram saxen istället. Det blir med all säkerhet ett kalasresultat. Alla trimmade hundar kommer att se ut som svanar...(det är matte bra på - "svanlooken" alltså)
Dagens STORA CHARMÖR!! Rebus som satsade på varenda "kjoltyg" i sikte. Där var mamma kanske inte så pedagogisk...
Resultatlistan från den stora sammandrabbningen såg ut så här:
1. Anna & Kry
2. Matte & Mamma
3. Gunilla? & ? (vi ska kolla upp)
4. Tina & Julia
5. Tina & Mascot
6. Anna & Hedvig
Åja, kunde vart värre, två av tre i familjen till final är inte illa pinkat. Den tredje, som ju är jag, kommer att slå alla med hästlängder 2012. Välkomna att utmana mig ni som vågar...
Tävling på elitnivå där bus blandas med riktigt retrieverarbete.
Jag skulle egentligen inte fått delta enligt matte. Min infektion är i och för sig på väg att lägga sig, men jag är ju fortfarande tungt dopad med antibiotika. Tur att Puzzels matte Christel inte var på plats. Hon är ju dopingkontrollant och hennes hederskod är att ALLTID ingripa vid misstanke om brott...
Jag vann inte Almanzatrofén - konstigt!! Men där skyller jag på att matte inte maxade svårighetsgraden i mitt arbete. Däremot gick syrran Hedvig och mamma till final tillsammans med Kry, Julia, Mascot och en till hund som matte inte vet vad den heter (vi ska självklart kolla upp det).
Här följer lite osorterade bildbevis från dagens begivenheter, ungefär som det ser ut inuti mattes huvud - osorterat alltså...
Finalgänget - Anna & Hedvig, Mamma & Matte, Anna & Kry, Tina & Julia/Mascot
Mamma i finalens markeringsarbete - en LÅNG dubbelmarkering nere vid järnvägen - mamma ser onekligen laddad ut...
Finaldirigeringen som gick över hela fältet och ca 20 meter upp i skogen - där hade mamma tur (matte säger att det var ren skicklighet från förarens sida)
Vissa deltagare kände sig emellanåt lite osäkra på vad som egentligen pågick. Det har vi full förståelse för...
Och här ser vi dagens segrare - Anna & Kry!! Men nästa gång då hoppas vi att jag är "fit for fight!. Då du Kry, då är det kört för din del...
Syrran Hedvig i väntan på trippelmarkeringen uppe i skogen hos Daniel...
Tina & Julia i finalens dirigeringsmoment...(en stilig veteran, precis som mamma).
Segerekipaget i sin dirigering mot kommungränsen...
Under dagen hann väl Ragnhild också med att trimma nästan varenda hund som deltog. Nästa gång ska vi befria henne från det jobbet. Matte kan ta fram saxen istället. Det blir med all säkerhet ett kalasresultat. Alla trimmade hundar kommer att se ut som svanar...(det är matte bra på - "svanlooken" alltså)
Dagens STORA CHARMÖR!! Rebus som satsade på varenda "kjoltyg" i sikte. Där var mamma kanske inte så pedagogisk...
Resultatlistan från den stora sammandrabbningen såg ut så här:
1. Anna & Kry
2. Matte & Mamma
3. Gunilla? & ? (vi ska kolla upp)
4. Tina & Julia
5. Tina & Mascot
6. Anna & Hedvig
Åja, kunde vart värre, två av tre i familjen till final är inte illa pinkat. Den tredje, som ju är jag, kommer att slå alla med hästlängder 2012. Välkomna att utmana mig ni som vågar...
Motvind...
Så känns det...
En rejäl motvind i alla väderstreck.
Mina sårkanter har läkt fint. Jäklar vad veterinären snörpte åt på insidan av mitt lår. Ibland måste jag stanna på promenaderna och kolla om det verkligen kan vara möjligt att det ska kännas så när jag rör benet. Det töjer sig säger matte, och snart har cuturena lösts upp och då släpper taget ännu lite mer.
Men nu har jag då istället drabbats av något elände under det ena ärret. Förmodligen en brakinfektion. Så det vara bara att åka in akut till Bagis igår igen. Jag har väldigt ont av den stora "bulan" under magen (som en halv tennisboll sa matte), och den dök upp på bara några timmar i söndags kväll. Matte märker att jag inte är glad för jag morrar åt andra hundar, vilket jag ALDRIG brukar göra. Jag skuttar inte och springer längre utan går beskedligt nästan fot med matte. Då är det illa ställt med mig.
Så nu är det tung antibiotikakur. Matte blev lite fundersam över den massiva ordineringen men hon ville nog inte ifrågasätta veterinärens specialistkunskap. Annars upplever ju matte sig både som sjuksköterska, läkare, veterinär och specialist just på detta område (vi har ju varit med förut)...
Nu ska här banne mig vilas i form. Mest ligger jag helt på sida i matte och husses säng, det gör för ont att ligga ner på bröstkorgen som i vanliga fall. Husse får sova i vårt gästrum på nätterna, jag sover självklart på min fleecefilt brevid matte så att hon kan ha full koll på utvecklingen.
Livet är lite skit ibland, men skam den som ger sig. Nu ska vi verkligen försöka glädja oss i onödan...
En annan del av Värmdö...
En rejäl motvind i alla väderstreck.
Mina sårkanter har läkt fint. Jäklar vad veterinären snörpte åt på insidan av mitt lår. Ibland måste jag stanna på promenaderna och kolla om det verkligen kan vara möjligt att det ska kännas så när jag rör benet. Det töjer sig säger matte, och snart har cuturena lösts upp och då släpper taget ännu lite mer.
Men nu har jag då istället drabbats av något elände under det ena ärret. Förmodligen en brakinfektion. Så det vara bara att åka in akut till Bagis igår igen. Jag har väldigt ont av den stora "bulan" under magen (som en halv tennisboll sa matte), och den dök upp på bara några timmar i söndags kväll. Matte märker att jag inte är glad för jag morrar åt andra hundar, vilket jag ALDRIG brukar göra. Jag skuttar inte och springer längre utan går beskedligt nästan fot med matte. Då är det illa ställt med mig.
Så nu är det tung antibiotikakur. Matte blev lite fundersam över den massiva ordineringen men hon ville nog inte ifrågasätta veterinärens specialistkunskap. Annars upplever ju matte sig både som sjuksköterska, läkare, veterinär och specialist just på detta område (vi har ju varit med förut)...
Nu ska här banne mig vilas i form. Mest ligger jag helt på sida i matte och husses säng, det gör för ont att ligga ner på bröstkorgen som i vanliga fall. Husse får sova i vårt gästrum på nätterna, jag sover självklart på min fleecefilt brevid matte så att hon kan ha full koll på utvecklingen.
Livet är lite skit ibland, men skam den som ger sig. Nu ska vi verkligen försöka glädja oss i onödan...
En annan del av Värmdö...
Skrutt på lång stång...
Är väl opererad igen...
Matte som ju har full koll på hela min kropp och som dagligen klämmer och känner överallt på mig hittade i förra veckan en ny "hudflik", denna gång på insidan av mitt ena lår. Iväg till Bagis direkt. Min ordinarie onkolog Gunilla på Albano hade semester så det fick som sagt istället bli djursjukhuset i Bagarmossen.
Som vanligt när det gäller mig hittade labbet förstås elaka celler i den nya utväxten. Operation var alltså ett faktum igen. Matte bad veterinären - när jag ändå sövdes - att skära bort mitt lipom som satt under bröstkorgen. Jag har ju tidigare haft en liknande fettknöl som det efter ett tid dök upp mastceller i, så det var lika bra att karva den på samma gång.
Nu känner jag mig ganska OK igen. Operationen skedde i tisdags, och innan dess röntgade man mig så att det inte skulle ha hunnit bli några metastaser i lungorna. Tack och lov skedde inga såna fynd...
Ni ser hur jag ser ut. Rakad på nästan hela magen och stora förband fastklistrade över operationssåren. Veterinären skär med stor marginal (4 x 4 cm) när det gäller mastocytom och matte vill inte påstå att det är ett plastikkirurgiskt ingrepp jag genomgått. Men huvudsaken allt försvunnit, svar kommer om 10-12 dagar.
Magsjukan anföll mig också i förrgår. Det brukar ibland vara krångligt att komma tillrätta med den åkomman då det gäller mig, men matte är nu alltid förberedd med både morotspuré och dietfoder från Hill´s. Igår bajsade jag därför fin korv igen...
Egentligen ska jag nu gå i koppel i 10 dagar, men ikväll fick jag för första gången strosa lite på egen hand. Tror ni inte att jag fyndade direkt. "Ett stort älghelvete" stötte jag (som matte uttryckte sig), och snabbt hade farten ökat betänkligt (innan tanten lyckades kalla in mig). Matte håller alla tummar för att sömmarna höll under förbanden, än så länge syns i alla fall inget spår av att något rämnat. Jag kan slå vad om att mitt "fria följ" är över för denna gång...
Lite lugnande musik för mattes hårt ansatta nerver...
PS
Jag tror inte att mitt försäkringsbolag är speciellt förtjust i mig, men min matte älskar mig, det räcker långt...
Matte som ju har full koll på hela min kropp och som dagligen klämmer och känner överallt på mig hittade i förra veckan en ny "hudflik", denna gång på insidan av mitt ena lår. Iväg till Bagis direkt. Min ordinarie onkolog Gunilla på Albano hade semester så det fick som sagt istället bli djursjukhuset i Bagarmossen.
Som vanligt när det gäller mig hittade labbet förstås elaka celler i den nya utväxten. Operation var alltså ett faktum igen. Matte bad veterinären - när jag ändå sövdes - att skära bort mitt lipom som satt under bröstkorgen. Jag har ju tidigare haft en liknande fettknöl som det efter ett tid dök upp mastceller i, så det var lika bra att karva den på samma gång.
Nu känner jag mig ganska OK igen. Operationen skedde i tisdags, och innan dess röntgade man mig så att det inte skulle ha hunnit bli några metastaser i lungorna. Tack och lov skedde inga såna fynd...
Ni ser hur jag ser ut. Rakad på nästan hela magen och stora förband fastklistrade över operationssåren. Veterinären skär med stor marginal (4 x 4 cm) när det gäller mastocytom och matte vill inte påstå att det är ett plastikkirurgiskt ingrepp jag genomgått. Men huvudsaken allt försvunnit, svar kommer om 10-12 dagar.
Magsjukan anföll mig också i förrgår. Det brukar ibland vara krångligt att komma tillrätta med den åkomman då det gäller mig, men matte är nu alltid förberedd med både morotspuré och dietfoder från Hill´s. Igår bajsade jag därför fin korv igen...
Egentligen ska jag nu gå i koppel i 10 dagar, men ikväll fick jag för första gången strosa lite på egen hand. Tror ni inte att jag fyndade direkt. "Ett stort älghelvete" stötte jag (som matte uttryckte sig), och snabbt hade farten ökat betänkligt (innan tanten lyckades kalla in mig). Matte håller alla tummar för att sömmarna höll under förbanden, än så länge syns i alla fall inget spår av att något rämnat. Jag kan slå vad om att mitt "fria följ" är över för denna gång...
Lite lugnande musik för mattes hårt ansatta nerver...
PS
Jag tror inte att mitt försäkringsbolag är speciellt förtjust i mig, men min matte älskar mig, det räcker långt...
Life is a holliday under the sun...
Matte börjar bli lite fobisk...
Flera bekanta har under sommaren fått sina hundar huggormsbitna (där en dessutom dog) vilket gör att vi numera genomför våra långa promenader lite senare på kvällen när de där förhatliga typerna förhoppningsvis sagt godnatt. Självklart är det också lite svalare vid den tidpunkten och då orkar vi strosa lite längre stunder. Vi får ju tänka på mamsen som innehar en ansenlig ålder.
I går kväll tog vi storskogarna på ön. Nya marker, nya upptåg.
Det är otroligt kuperat under vissa avsnitt av promenaden. Matte har inget bra flås längre - vi kan höra det...
Här i skuggan på de små stigarna kan man vallfärda länge...
Det blir nog inga blåbär i år. Vi får försöka oss på en regndans med tillhörande åska. Luften behöver rensas lite grann på många håll...
Helt plötsligt när vi hasar oss fram bland tallar & granar så dyker dessa monument upp. Spöklika reser dom sig helt plötsligt mitt i snåren. Lite läskigt tycker matte, och dom har något obestämbart ljud för sig hela tiden...
På väg tillbaka till "gå" passerar man vårt stora sandtag. Inledningsvis reser sig klipporna höga. Nästan som Hollywood med fin text sprejad som en välkomsthälsning...
Här har vi kämpat många gånger mamma och jag. Matte kastar ut en boll ner i botten på sandtaget, sedan får vi springa, både upp & ner. Hur jobbigt det är efter en stund går inte att beskriva...
Matte tror att det var i ett sådant tillfälle, när jag tog fart nerför i det inledande gräset mot bollen, som jag bröt mitt kloben förra året. Man bromsar sig ju ganska rejält i nerförsbacken och då gäller det att man kanar fritt i sand...(numera finns bara sand där vi hämtar bollar)
Jätteloka - den växer runt stora delar av sandgropen. Otäck typ, giftig och eksem/sårskapande. "Stjälken kan bli upp till tre meter hög och nästan tio centimeter tjock"...(it´s taking over the world)
Knoppen ser ut som jag vet inte vad. Hoppas att dom torkar bort i värmen...
När vi ändå talar om den begynnande ormfobin så hoppade matte högt när denna varelse hade placerat sig på stigen. Vid närmare besiktning ser det kanske snarare ut som om någon haft bråttom att ta av sig något syndigt klädesplagg. Matte ville elda upp...
Vi avslutar alltid kvällsrundan med ett bad. Nu löper både mamma och jag så det får bara bli lite korta dopp. Ljuvligt i alla fall!
Att strutta längs kanten av klipporna för att rensa bort allt som flutit iland är en helt OK sysselsättning. Man måste inte alltid doppa hela kroppen...
Fast ibland kan man inte låta bli...
Flera bekanta har under sommaren fått sina hundar huggormsbitna (där en dessutom dog) vilket gör att vi numera genomför våra långa promenader lite senare på kvällen när de där förhatliga typerna förhoppningsvis sagt godnatt. Självklart är det också lite svalare vid den tidpunkten och då orkar vi strosa lite längre stunder. Vi får ju tänka på mamsen som innehar en ansenlig ålder.
I går kväll tog vi storskogarna på ön. Nya marker, nya upptåg.
Det är otroligt kuperat under vissa avsnitt av promenaden. Matte har inget bra flås längre - vi kan höra det...
Här i skuggan på de små stigarna kan man vallfärda länge...
Det blir nog inga blåbär i år. Vi får försöka oss på en regndans med tillhörande åska. Luften behöver rensas lite grann på många håll...
Helt plötsligt när vi hasar oss fram bland tallar & granar så dyker dessa monument upp. Spöklika reser dom sig helt plötsligt mitt i snåren. Lite läskigt tycker matte, och dom har något obestämbart ljud för sig hela tiden...
På väg tillbaka till "gå" passerar man vårt stora sandtag. Inledningsvis reser sig klipporna höga. Nästan som Hollywood med fin text sprejad som en välkomsthälsning...
Här har vi kämpat många gånger mamma och jag. Matte kastar ut en boll ner i botten på sandtaget, sedan får vi springa, både upp & ner. Hur jobbigt det är efter en stund går inte att beskriva...
Matte tror att det var i ett sådant tillfälle, när jag tog fart nerför i det inledande gräset mot bollen, som jag bröt mitt kloben förra året. Man bromsar sig ju ganska rejält i nerförsbacken och då gäller det att man kanar fritt i sand...(numera finns bara sand där vi hämtar bollar)
Jätteloka - den växer runt stora delar av sandgropen. Otäck typ, giftig och eksem/sårskapande. "Stjälken kan bli upp till tre meter hög och nästan tio centimeter tjock"...(it´s taking over the world)
Knoppen ser ut som jag vet inte vad. Hoppas att dom torkar bort i värmen...
När vi ändå talar om den begynnande ormfobin så hoppade matte högt när denna varelse hade placerat sig på stigen. Vid närmare besiktning ser det kanske snarare ut som om någon haft bråttom att ta av sig något syndigt klädesplagg. Matte ville elda upp...
Vi avslutar alltid kvällsrundan med ett bad. Nu löper både mamma och jag så det får bara bli lite korta dopp. Ljuvligt i alla fall!
Att strutta längs kanten av klipporna för att rensa bort allt som flutit iland är en helt OK sysselsättning. Man måste inte alltid doppa hela kroppen...
Fast ibland kan man inte låta bli...
Rädda världen...
Någon måste ju offra sig och fånga alla bubblor. I have voluntered for free...
Repulsive...
Ja, ett val gör man när man badar naken...
Valkarna runt magen (och andra onämnbara kroppsdelar) hängde ner i klipporna när dessa två naturister kröp på alla fyra ner i "våran sjö".
Som tur var (??) hade matte inget bättre objektiv när hon fotograferade detta motbjudande sceneri...
Dagen innan satt mannen på föregående bild (ni ser ju honom väldigt bra) på klipporna mittemot matte, alltså inte mer än 50 meter bort och stirrade på henne med kikare. Det står nog inte riktigt rätt till där på andra sidan stranden...
Valkarna runt magen (och andra onämnbara kroppsdelar) hängde ner i klipporna när dessa två naturister kröp på alla fyra ner i "våran sjö".
Som tur var (??) hade matte inget bättre objektiv när hon fotograferade detta motbjudande sceneri...
Dagen innan satt mannen på föregående bild (ni ser ju honom väldigt bra) på klipporna mittemot matte, alltså inte mer än 50 meter bort och stirrade på henne med kikare. Det står nog inte riktigt rätt till där på andra sidan stranden...
Badjävlar...
I garaget fanns apportkastaren...
Den som vi letat så efter det senaste halvåret. Sent på kvällen återbördades den in i mattes "jagarväska" igen. De bilister som igår kväll körde längs Värmdöleden mellan 22.00 - 22.45 har något mycket speciellt gemensamt. Dom har hört och sett en blondin avfyra ihållande skottlossning tillsammans med två topptunnor taggade hundar (det finns något militärt uttryck för detta som matte inte kommer på). Matte var glad att hennes "Peltorer" satt där dom skulle. Så många skott, så mycket knallningar och så många åthutningar skulle inga oskyddade mänskliga öron ha klarat. Jag personligen sprang hela tiden, matte sa att jag hade kottar i öronen...
Apporterna föll på timotejfälten som ännu inte är slagna. Det kan jag bara vittna om, att det är en betydligt ökad svårighetsgrad (inte en enda referenspunkt). Inte minst när ögonen efter en stund är fulla med gräsfrön. Som tur är har matte för det mesta med sig topspinnar att gräva runt i tårkanalerna med (våra kanaler alltså, inte hennes). Den "ovala röda" flyger som en projektil, hur långt som helst. Där jobbade både mamma och jag på grässtrået när för att inte bomma helt. Till slut var matte ganska nöjd, att jag oavbrutet skuttade iväg lite för tidigt löste sig på något sätt kemiskt under kvällens gång. Jag tänker inte gå in på detaljer...
Idag har vi bara badat. I Björnsjön var det 24 grader, och vi fick faktiskt plaska i en hel timme. Mamma löper i och för sig så hon fick sitta och värma sig med matte i solen emellanåt. Hon brukar ändå inte tokbada som jag gör. Jag saknade Diezel i plurret. Han borde ha kommit till mig för att lära sig simma...
Bollar är mitt liv - och sjön suger...
Ser ni så fint jag levererar in den till min matte - lite slemmig i ansiktet (inte matte förstås), men det ingår liksom...
Hoppa bomben! Svallvågor ända till Gustavsberg...
Inte alltid så enklet att ta sig upp på snorhala klippor, men jag har utvecklat en teknik...
Mamma & jag på väg ut till två bollar ute på vattnet - ni ser så distanserad hon är, bara efter ett par meter?
Mamma glider fram lite fint - hon riskerar inte att skrapa i tassarna i kanten på berghällen...
Mamseplask!! Hon kan faktiskt hon också - Richterskalan ni vet...
En sväng till havet kostade vi också på oss när vi ändå var ute i ogjort väder, eller vad det nu kan kallas. Vi brukar spana på dykarna här ute i Björkvik, men idag fanns det bara svallvågor och kajakpaddlare. Jag hade helparty i skummet som slog mot klipporna.
Ser ni öns skönhet - ni vet bara inte hur många fotografer som krälade runt i bakgrunden. Matte fick ta till extremt våld för att freda mig...
Ni ser skummet, vågorna & klipporna - en modig insats att stå som jag gör på bilden (det kanske ni inte förstår)...
Havet skickar en tillbaka till klipporna med ilfart - det gäller att passa sig och parera så att man inte följer med "Undertshummern" ner i djupet (för er som läst Garp & hans värld)...
Och hur i hela friden tar jag mig upp? Medelst armhävning tyckte matte...
Mamma fick sitta kvar på klipporna och värma rumpan. Inga åkommor vill vi att hon drar på sig vid den åldern...
Ni ser - övärldens mest bedårande par i vinden...
Matte beättade att fiskbåten lägger till här. Alltså kan man köpa abborre...
Men vi såg inga fiskar - hur vi än spanade...
Vi är säkra på att matte for med osanning - det är hon bra på enligt säkra källor...
På väg hem - dagen har varit till belåtenhet...
Matte försvann en liten stund - ibland gör hon det...
Matte funderar på att liera sig med Frank Ådahl, lyssna bara på denna korta snutt...
Den som vi letat så efter det senaste halvåret. Sent på kvällen återbördades den in i mattes "jagarväska" igen. De bilister som igår kväll körde längs Värmdöleden mellan 22.00 - 22.45 har något mycket speciellt gemensamt. Dom har hört och sett en blondin avfyra ihållande skottlossning tillsammans med två topptunnor taggade hundar (det finns något militärt uttryck för detta som matte inte kommer på). Matte var glad att hennes "Peltorer" satt där dom skulle. Så många skott, så mycket knallningar och så många åthutningar skulle inga oskyddade mänskliga öron ha klarat. Jag personligen sprang hela tiden, matte sa att jag hade kottar i öronen...
Apporterna föll på timotejfälten som ännu inte är slagna. Det kan jag bara vittna om, att det är en betydligt ökad svårighetsgrad (inte en enda referenspunkt). Inte minst när ögonen efter en stund är fulla med gräsfrön. Som tur är har matte för det mesta med sig topspinnar att gräva runt i tårkanalerna med (våra kanaler alltså, inte hennes). Den "ovala röda" flyger som en projektil, hur långt som helst. Där jobbade både mamma och jag på grässtrået när för att inte bomma helt. Till slut var matte ganska nöjd, att jag oavbrutet skuttade iväg lite för tidigt löste sig på något sätt kemiskt under kvällens gång. Jag tänker inte gå in på detaljer...
Idag har vi bara badat. I Björnsjön var det 24 grader, och vi fick faktiskt plaska i en hel timme. Mamma löper i och för sig så hon fick sitta och värma sig med matte i solen emellanåt. Hon brukar ändå inte tokbada som jag gör. Jag saknade Diezel i plurret. Han borde ha kommit till mig för att lära sig simma...
Bollar är mitt liv - och sjön suger...
Ser ni så fint jag levererar in den till min matte - lite slemmig i ansiktet (inte matte förstås), men det ingår liksom...
Hoppa bomben! Svallvågor ända till Gustavsberg...
Inte alltid så enklet att ta sig upp på snorhala klippor, men jag har utvecklat en teknik...
Mamma & jag på väg ut till två bollar ute på vattnet - ni ser så distanserad hon är, bara efter ett par meter?
Mamma glider fram lite fint - hon riskerar inte att skrapa i tassarna i kanten på berghällen...
Mamseplask!! Hon kan faktiskt hon också - Richterskalan ni vet...
En sväng till havet kostade vi också på oss när vi ändå var ute i ogjort väder, eller vad det nu kan kallas. Vi brukar spana på dykarna här ute i Björkvik, men idag fanns det bara svallvågor och kajakpaddlare. Jag hade helparty i skummet som slog mot klipporna.
Ser ni öns skönhet - ni vet bara inte hur många fotografer som krälade runt i bakgrunden. Matte fick ta till extremt våld för att freda mig...
Ni ser skummet, vågorna & klipporna - en modig insats att stå som jag gör på bilden (det kanske ni inte förstår)...
Havet skickar en tillbaka till klipporna med ilfart - det gäller att passa sig och parera så att man inte följer med "Undertshummern" ner i djupet (för er som läst Garp & hans värld)...
Och hur i hela friden tar jag mig upp? Medelst armhävning tyckte matte...
Mamma fick sitta kvar på klipporna och värma rumpan. Inga åkommor vill vi att hon drar på sig vid den åldern...
Ni ser - övärldens mest bedårande par i vinden...
Matte beättade att fiskbåten lägger till här. Alltså kan man köpa abborre...
Men vi såg inga fiskar - hur vi än spanade...
Vi är säkra på att matte for med osanning - det är hon bra på enligt säkra källor...
På väg hem - dagen har varit till belåtenhet...
Matte försvann en liten stund - ibland gör hon det...
Matte funderar på att liera sig med Frank Ådahl, lyssna bara på denna korta snutt...
World Dog Show 2010
STORSLAM!!
Mattes reseberättelse till WDS-10 Herning, Danmark i bilder...
VWW-10 Almanza Having It All "Malva"
WW-10 Almanza Let´s Mingle I´m Single "Diezel"
JWW-10 Almanza Bag Lady "Linda"
Första anhalt tisdag natt - vandrarhem utanför Varberg (enkelt att hitta dit? NEJ!!)
Rätt ut i grönskan från GeKås i Ullared.
Sovtid: 00.00 - 05.30
Färja Varberg - Grenå onsdag morgon tillsammans med Ragnhild, Anna, Sussie & Sofia
Sovtid: 0
Team Almanza - något uppsluppna en onsdag kväll...(God knows why)
Sovtid: 0
Ja, trimning i all enkelhet...
Sovtid: 0
Proffshandlers - alldeles för bruna för att vistas bland vanligt folk (Emelie & Sofie)
Sovtid: 0
Jonna på gården vid hotellet där vi alla bodde. Här tillsammans med "barnen" Daniel, Tobias & Linda
Sovtid: 23.00 - 05.30
Snygghanar i posering inför gruppfunderingar...(torsdag morgon)
Sofie/Tobias, Anna/Sune, Emelie/Diezel & Sofia/Kompis?
Sovtid: 0
Lika snygga, till och med samma individer...
Jonna/Tobias, Emelie/Diezel, Anna/Sune & Sofia/Kompis?
Sovtid: 0
Mamma Malva, vinnare av veteranklass och sjövild. Sussie hade häcken full med att styra upp tanten. Domare Ole Staunkjaer skrattade hjärtligt varje gång han fick ekipaget i blickfånget.
Sovtid: 0
Grattiskram från tikens matte som kom tvåa. En kalasfin finskägd liten Comics-pärla. Matte såg henne första gången på "Lilla Stockholm". Söt som en karamell...
Och mattorna är helt klart BLÅ!!
Vad skrattar du åt Sofia?? Var det Japan eller Kina husbilen kom ifrån??
Torsdag kväll.
Sovtid: 0
Vi tror på Tyskland...
Väntan i Grenå torsdag kväll. Fyra timmar på Mc Donalds. Det hann beställas både det ena och det andra. Matte som aldrig brukar nyttja dessa produkter. Men nöden har ingen lag.
Sovtid: 01.00 - 05.20
Som sagt, mamma och matte har haft rasandes kul. Sovit igen har det också gjort med råge...
Mattes reseberättelse till WDS-10 Herning, Danmark i bilder...
VWW-10 Almanza Having It All "Malva"
WW-10 Almanza Let´s Mingle I´m Single "Diezel"
JWW-10 Almanza Bag Lady "Linda"
Första anhalt tisdag natt - vandrarhem utanför Varberg (enkelt att hitta dit? NEJ!!)
Rätt ut i grönskan från GeKås i Ullared.
Sovtid: 00.00 - 05.30
Färja Varberg - Grenå onsdag morgon tillsammans med Ragnhild, Anna, Sussie & Sofia
Sovtid: 0
Team Almanza - något uppsluppna en onsdag kväll...(God knows why)
Sovtid: 0
Ja, trimning i all enkelhet...
Sovtid: 0
Proffshandlers - alldeles för bruna för att vistas bland vanligt folk (Emelie & Sofie)
Sovtid: 0
Jonna på gården vid hotellet där vi alla bodde. Här tillsammans med "barnen" Daniel, Tobias & Linda
Sovtid: 23.00 - 05.30
Snygghanar i posering inför gruppfunderingar...(torsdag morgon)
Sofie/Tobias, Anna/Sune, Emelie/Diezel & Sofia/Kompis?
Sovtid: 0
Lika snygga, till och med samma individer...
Jonna/Tobias, Emelie/Diezel, Anna/Sune & Sofia/Kompis?
Sovtid: 0
Mamma Malva, vinnare av veteranklass och sjövild. Sussie hade häcken full med att styra upp tanten. Domare Ole Staunkjaer skrattade hjärtligt varje gång han fick ekipaget i blickfånget.
Sovtid: 0
Grattiskram från tikens matte som kom tvåa. En kalasfin finskägd liten Comics-pärla. Matte såg henne första gången på "Lilla Stockholm". Söt som en karamell...
Och mattorna är helt klart BLÅ!!
Vad skrattar du åt Sofia?? Var det Japan eller Kina husbilen kom ifrån??
Torsdag kväll.
Sovtid: 0
Vi tror på Tyskland...
Väntan i Grenå torsdag kväll. Fyra timmar på Mc Donalds. Det hann beställas både det ena och det andra. Matte som aldrig brukar nyttja dessa produkter. Men nöden har ingen lag.
Sovtid: 01.00 - 05.20
Som sagt, mamma och matte har haft rasandes kul. Sovit igen har det också gjort med råge...
Veteran World Winner 2010
GRATTIS MAMMA!!!
Mamma & Sussie blir Veteran World Winner 2010 i Herning, Danmark !!
Mammas fina kokard & pokal (som inte riktigt syns)
Matte återkommer med rapport och bilder lite senare. Hon ser ut att behöva sova lite...(om en stund) nu är det ju midsommar!!
Mamma & Sussie blir Veteran World Winner 2010 i Herning, Danmark !!
Mammas fina kokard & pokal (som inte riktigt syns)
Matte återkommer med rapport och bilder lite senare. Hon ser ut att behöva sova lite...(om en stund) nu är det ju midsommar!!
Färre bärre...
Husets son på väg till födelsedagsparty i Fågelvik. Mamma och jag fick följa med till skogs istället. Lite kusligt när det blir mörkt tycker matte. Vem vet hur många som kan stå och lura i buskarna.
Vi fick i alla fall med oss ryggsäcken med tennisbollar och den "långa kastaren". I högt gräs och dolda nedslag är det ingen lek. Vi är ganska möra nu, både mamma och jag. Matte fyllde dessutom hela golvet i bilen med liljekonvaljer. Vi får se om husse drabbas av allergianfall. Om inte annat kommer det väl att höras...
Sonen valde lite Oceans Eleven med mamman först...
Mamma var inte lika intresserad av Clooney och Pitt - bollarna satt i benen...
Vi fick i alla fall med oss ryggsäcken med tennisbollar och den "långa kastaren". I högt gräs och dolda nedslag är det ingen lek. Vi är ganska möra nu, både mamma och jag. Matte fyllde dessutom hela golvet i bilen med liljekonvaljer. Vi får se om husse drabbas av allergianfall. Om inte annat kommer det väl att höras...
Sonen valde lite Oceans Eleven med mamman först...
Mamma var inte lika intresserad av Clooney och Pitt - bollarna satt i benen...
Mattes äppelträd...
Mamma och jag brukar palla...
Tyvärr har vi svårt att dölja förseelsen eftersom magen brukar drabbas av lite konstiga reaktioner och ljud.
Men det kan det vara värt...
Tyvärr har vi svårt att dölja förseelsen eftersom magen brukar drabbas av lite konstiga reaktioner och ljud.
Men det kan det vara värt...
Fantastisk dag...
Den där lilla ungen har gått och tagit studenten...
Matte förstår inte hur det hela har gått till. Det var ju inte länge sedan hon parkerade sin trehjuling nedanför trappen, drog på sig Föreningsbankens klatschiga keps och gick till anfall med hela sitt frågebatteri. Outgrundligt...
Kalasväder i alla fall när alla de vita fina sprang ut på skolgården. Gossar och töser som har hela livet framför sig. Som vanligt blir matte grymt avundsjuk...
Utsprungen...
Redo för flakfärd - ombytt med badmössan i rätt läge...
Matte förstår inte hur det hela har gått till. Det var ju inte länge sedan hon parkerade sin trehjuling nedanför trappen, drog på sig Föreningsbankens klatschiga keps och gick till anfall med hela sitt frågebatteri. Outgrundligt...
Kalasväder i alla fall när alla de vita fina sprang ut på skolgården. Gossar och töser som har hela livet framför sig. Som vanligt blir matte grymt avundsjuk...
Utsprungen...
Redo för flakfärd - ombytt med badmössan i rätt läge...
I denna ljuva sommartid...
En studentdag idag!!
Dottern i huset har just svängt iväg till sin sista dag på gymnasiet...
Dottern i huset har just svängt iväg till sin sista dag på gymnasiet...
Brorsan...
Har ni sett!!
Matte fick e-post från min kullbrorsa Caleb och hans husse i Tromsö. Jösses så fin han är den flattpojken. Tillsammans med dem bor också hans polare Cedric som väl måste vara vår halvkusin på något sätt tror matte.
Läckra bilder från fjällvärlden följer...
Caleb - close up...(undrar vem han egentligen är lik?)
Caleb över vidderna...
Tusen tack Morten för alla kalasbilder på min bror. Kanske ses vi i juli på den stora kennelträffen...
Matte fick e-post från min kullbrorsa Caleb och hans husse i Tromsö. Jösses så fin han är den flattpojken. Tillsammans med dem bor också hans polare Cedric som väl måste vara vår halvkusin på något sätt tror matte.
Läckra bilder från fjällvärlden följer...
Caleb - close up...(undrar vem han egentligen är lik?)
Caleb över vidderna...
Tusen tack Morten för alla kalasbilder på min bror. Kanske ses vi i juli på den stora kennelträffen...
Lattjolajban...
What a day!!!
Swedish Game Fair hade ALLT!!
Fantastiska omgivningar i Tullgarns slottspark. Underbart väder vid Mälaren (husse säger att det var saltsjön, men matte ger sig INTE). Brutalt roliga övningar, för jag och mamma fick tävla i apportering. Två enkelmarkeringar på tid, den ena i nerförsbacke under ett träd och den andra kastades över vattnet i dammen upp på en liten ö.
Det gick väl sådär för mamma, hon forcerade dammarna i parken som en furie, alldeles för långt upp på andra sidan vägen, och klockningen blev väl därefter. Jag hade betydligt bättre tid. Vår polare Puzzel, som också fanns på plats med sin matte och husse slog mig med två ynka sekunder. Det var helt och hållet mattes fel, hon hade glömt vår egen pipa hemma. Peters och Christels pipor (som matte fick låna) lät helt annorlunda...
Mamma fick istället testa "Tullgarnsapporteringen". En krånglig historia, både för hund och förare. Matte var tvungen att stå mitt i en liten, jäkligt lerig ruta på ca en kvadratmeter och skicka hund. Råkade hon av misstag kliva utanför blev det fem sekunders tidstillägg. Hunden var tvungen att placeras med alla tassar i samma ruta, både vid skick och vid avlämnande (mamma tycker INTE om lera). Sedan gick det ett skott och en markering på vatten. När den var inlevererad skulle hela ekipaget kasta sig helt om och hämta in en trut på markering ute i skogen.
Avslutningsvis låg ett sök åt samma håll där det fanns både räv, mink, ripa och fasan. Högsta poäng var givetvis räven och minken, men mamma trodde inte sina ögon när hon kom fram till dem. Nej, där gick gränsen för vad som var bärbart. En ripa fick bärgas in istället. Mamma hade inte den allra bästa tiden kan vi bara tillägga.
Markeringskastaren vid en av dammarna...
Tävligsområdet från andra sidan dammen, start uppe vid folkmassan, första markeringen till höger i det höga gräset och nästa ut på den lilla ön till vänster i bild...
"Moving bear" - många hundar fick testa modet ute på gräsplanen med en rullande björn som fjärrstyrdes...
Det fanns ett vildsvin i samma område. Hunden i bild hade fullt sjå att parera de stora bestarna...
Vi stod och tittade på med husse och förstod nog egentligen inte så mycket av vad det hela gick ut på...
En toppendag till ända - nu hem och smälta alla intryck...
PS
Det fanns hur mycket som helst att handla på mässan. Matte och husse köpte rökt oxfilé - Puzzels matte och husse köpte en bastu. Olika falla ödets lotter...
Swedish Game Fair hade ALLT!!
Fantastiska omgivningar i Tullgarns slottspark. Underbart väder vid Mälaren (husse säger att det var saltsjön, men matte ger sig INTE). Brutalt roliga övningar, för jag och mamma fick tävla i apportering. Två enkelmarkeringar på tid, den ena i nerförsbacke under ett träd och den andra kastades över vattnet i dammen upp på en liten ö.
Det gick väl sådär för mamma, hon forcerade dammarna i parken som en furie, alldeles för långt upp på andra sidan vägen, och klockningen blev väl därefter. Jag hade betydligt bättre tid. Vår polare Puzzel, som också fanns på plats med sin matte och husse slog mig med två ynka sekunder. Det var helt och hållet mattes fel, hon hade glömt vår egen pipa hemma. Peters och Christels pipor (som matte fick låna) lät helt annorlunda...
Mamma fick istället testa "Tullgarnsapporteringen". En krånglig historia, både för hund och förare. Matte var tvungen att stå mitt i en liten, jäkligt lerig ruta på ca en kvadratmeter och skicka hund. Råkade hon av misstag kliva utanför blev det fem sekunders tidstillägg. Hunden var tvungen att placeras med alla tassar i samma ruta, både vid skick och vid avlämnande (mamma tycker INTE om lera). Sedan gick det ett skott och en markering på vatten. När den var inlevererad skulle hela ekipaget kasta sig helt om och hämta in en trut på markering ute i skogen.
Avslutningsvis låg ett sök åt samma håll där det fanns både räv, mink, ripa och fasan. Högsta poäng var givetvis räven och minken, men mamma trodde inte sina ögon när hon kom fram till dem. Nej, där gick gränsen för vad som var bärbart. En ripa fick bärgas in istället. Mamma hade inte den allra bästa tiden kan vi bara tillägga.
Markeringskastaren vid en av dammarna...
Tävligsområdet från andra sidan dammen, start uppe vid folkmassan, första markeringen till höger i det höga gräset och nästa ut på den lilla ön till vänster i bild...
"Moving bear" - många hundar fick testa modet ute på gräsplanen med en rullande björn som fjärrstyrdes...
Det fanns ett vildsvin i samma område. Hunden i bild hade fullt sjå att parera de stora bestarna...
Vi stod och tittade på med husse och förstod nog egentligen inte så mycket av vad det hela gick ut på...
En toppendag till ända - nu hem och smälta alla intryck...
PS
Det fanns hur mycket som helst att handla på mässan. Matte och husse köpte rökt oxfilé - Puzzels matte och husse köpte en bastu. Olika falla ödets lotter...
Snart vänder det...
Some positive thinking...
Efter den här vintern gläds vi kanske lite extra åt att snön försvann ganska smärtfritt och att växtligheten hittade tillbaka till trädgården och skogen. Mattes påskliljor jublar, bland alla vitsippor har dom nu tagit fart. Haren har ätit upp alla salladsskott. vi ska ta honom i örat nästa gång han dyker upp...
Efter den här vintern gläds vi kanske lite extra åt att snön försvann ganska smärtfritt och att växtligheten hittade tillbaka till trädgården och skogen. Mattes påskliljor jublar, bland alla vitsippor har dom nu tagit fart. Haren har ätit upp alla salladsskott. vi ska ta honom i örat nästa gång han dyker upp...
Helgen är bokad...
Swedish Game Fair - JA!!
Fredag - söndag....
Matte kommer att bosätta sig på Tullgarn hela helgen med oss. Enligt hennes planering känns det så i alla fall.
Dyrt inträde, men matte har en kollega som fixat "fribiljetter" rakt igenom, så "HERE WE COME"...
Sist det begav sig var vädret kalas. Hoppas att vi får det i år också. Nu ska här tävlas i "snabbmarkering", "vildsvinsutmaning" och "skräpätning". Kan inte bli bättre ;o)
Annars har den stora upptrappningen fortsatt i skärgården. Kondisen känns som om den börjar närma sig önskad nivå och livet på en pinne kunde vara värre...
Det finns ju en till begivenhet på plats vid Tullgarn förstås. Ni vet mattes favoritkock, den nordiska mästaren i judo (eller karate eller hur det nu var), hans residens är ju beläget i själva slottsparken och det är definitivt inte helt fel. Det skulle nog inte göra speciellt ont att köpa smarriga köttbullar a la Morberg vid entrén, han brukar ju stå där och grilla...
Underbar bok - matte bäddade ner sig med den under julhelgen...
Fredag - söndag....
Matte kommer att bosätta sig på Tullgarn hela helgen med oss. Enligt hennes planering känns det så i alla fall.
Dyrt inträde, men matte har en kollega som fixat "fribiljetter" rakt igenom, så "HERE WE COME"...
Sist det begav sig var vädret kalas. Hoppas att vi får det i år också. Nu ska här tävlas i "snabbmarkering", "vildsvinsutmaning" och "skräpätning". Kan inte bli bättre ;o)
Annars har den stora upptrappningen fortsatt i skärgården. Kondisen känns som om den börjar närma sig önskad nivå och livet på en pinne kunde vara värre...
Det finns ju en till begivenhet på plats vid Tullgarn förstås. Ni vet mattes favoritkock, den nordiska mästaren i judo (eller karate eller hur det nu var), hans residens är ju beläget i själva slottsparken och det är definitivt inte helt fel. Det skulle nog inte göra speciellt ont att köpa smarriga köttbullar a la Morberg vid entrén, han brukar ju stå där och grilla...
Underbar bok - matte bäddade ner sig med den under julhelgen...
