Gäsp...
Inte har det hänt mycket här inte den senaste tiden...(förutom att jag nu lyckats skära upp ett präktigt jack i min överläpp - matte storknar på allt jag ställer till med)
Matte har mest gått runt med jordsäckar och fröpåsar, köpt plantjä-lar och krattat. På en rolighetsskala från 1 - 10 placerar vi henne på en stark nolla.
Mamma och jag löper som sagt, och matte håller på att krevera över våra översexuella inslag; "Det blir inga valpar gjorda mellan mor och dotter", skrek hon åt oss idag när vi roade oss lite på gräsmattan. Varför skulle vi ha den avsikten? Vi är faktiskt hundar och förstår nog inte bättre.
Inget spårande, inget jakttränande, inget någonting. På sin höjd har vi vandrat i skog och mark, i och för sig ganska länge, men det uppväger inte ett rejält arbetspass inte. Det här med att söka nytt hem börjar bli en realitet...
I morgon ska vi i alla fall få följa med matte på lite träning. Vi får kanske smyga ut när det inte är så många pojkar "in action". Jag HÖG-löper för glatta livet och det är kanske inte snällt mot gossarna som ska prestera i annat sammanhang än med mig på fälten. Det finns ju lite "schnyggon" där. Kanske ska jag lura in dem bakom en buske. Snabbar vi oss på kan det bli fina bebbor till sommaren...
Nästa helg åker matte till Katrineholmsprovet. Inte för att starta någon av oss (i och för sig löper vi ju, men ändå). Nej då, hon ska jobba som funkis hela helgen och förmodligen ro runt i någon liten damm eller kasta kråkor till höger och vänster. Matte tycker alltid att det är så himla roligt att titta och lära av andra förare och hundar. Mamma och jag tycker det är skit...
Ja, ja, olika falla ödets lotter. Nu finns i alla fall blod för tining på diskbänken igen. Det var ett tag sedan. I morgon efter träningen tänker matte sig ett litet spårläggande någonstans i den binära evigheten. Eller kanske bara i något skogsområde här på ön. Vi glädjer oss oavsett vilket...
Det är mamma, jag och Clintan som intresserar oss för "de tunga prylarna"...
Lite trevlig musik i brist på annat roligt kanske...
James as usual
Matte har mest gått runt med jordsäckar och fröpåsar, köpt plantjä-lar och krattat. På en rolighetsskala från 1 - 10 placerar vi henne på en stark nolla.
Mamma och jag löper som sagt, och matte håller på att krevera över våra översexuella inslag; "Det blir inga valpar gjorda mellan mor och dotter", skrek hon åt oss idag när vi roade oss lite på gräsmattan. Varför skulle vi ha den avsikten? Vi är faktiskt hundar och förstår nog inte bättre.
Inget spårande, inget jakttränande, inget någonting. På sin höjd har vi vandrat i skog och mark, i och för sig ganska länge, men det uppväger inte ett rejält arbetspass inte. Det här med att söka nytt hem börjar bli en realitet...
I morgon ska vi i alla fall få följa med matte på lite träning. Vi får kanske smyga ut när det inte är så många pojkar "in action". Jag HÖG-löper för glatta livet och det är kanske inte snällt mot gossarna som ska prestera i annat sammanhang än med mig på fälten. Det finns ju lite "schnyggon" där. Kanske ska jag lura in dem bakom en buske. Snabbar vi oss på kan det bli fina bebbor till sommaren...
Nästa helg åker matte till Katrineholmsprovet. Inte för att starta någon av oss (i och för sig löper vi ju, men ändå). Nej då, hon ska jobba som funkis hela helgen och förmodligen ro runt i någon liten damm eller kasta kråkor till höger och vänster. Matte tycker alltid att det är så himla roligt att titta och lära av andra förare och hundar. Mamma och jag tycker det är skit...
Ja, ja, olika falla ödets lotter. Nu finns i alla fall blod för tining på diskbänken igen. Det var ett tag sedan. I morgon efter träningen tänker matte sig ett litet spårläggande någonstans i den binära evigheten. Eller kanske bara i något skogsområde här på ön. Vi glädjer oss oavsett vilket...
Det är mamma, jag och Clintan som intresserar oss för "de tunga prylarna"...
Lite trevlig musik i brist på annat roligt kanske...
James as usual
Investeringar...
Tur att matte får lön snart...
Vi behöver komplettera vårt "jakttränings-kit" med dummisar, fylla på förrådet med oranga stora klädnypor och rådjursklövar till viltspåret och en Nomesele till mig. Eftersom jag har ett sånt drag i spåret och dessutom ringar så effektivt i vinklarna vill matte pröva en sån sele.
Expertisen säger att de ska fungera mycket bättre än en vanlig lädersele på en hund som mig. Den fördelar tydligen belastningen över hela kroppen och så trasslar man inte heller in benen lika mycket då linan fästs längre bak mot svansen. Vi får se hur det hela funkar. Jag vill ha en neongrön med dödskallar och eldsflammor på - det vill förmodligen inte matte.
Nomesele...
Vi behöver också tina lite flygfän ur frysarna i förrådet. För att inte tala om den STORA haren som ligger överst och tar alldeles för stor plats. Den stackarn plockade matte upp en kväll på raksträckan vid Ingarö kyrka. Någon hade kört på den strax innan matte passerade och då snodde hon in den i bilen - precis när 428:an passerade förbi. Det gör ingen större skillnad för mattes rykte på ön...
I somras under Flatmästerskapet på Öster Malma köpte matte en "kanindummy". Hur kul är inte den. I lördags släpade vi med den till träningsgänget. Spira tyckte att den var lite udda, men hade sedan inga som helst problem att hitta balansen och bära den. Vi ska nog fylla på med lite fler...
Sussie & Spira med fet kanindummy...
Även "former soliders are capable"
Om matte inte missminner sig handlar denna låt om USAs förra president och det krig han var ansvarig för, (he has been here...)
Vi behöver komplettera vårt "jakttränings-kit" med dummisar, fylla på förrådet med oranga stora klädnypor och rådjursklövar till viltspåret och en Nomesele till mig. Eftersom jag har ett sånt drag i spåret och dessutom ringar så effektivt i vinklarna vill matte pröva en sån sele.
Expertisen säger att de ska fungera mycket bättre än en vanlig lädersele på en hund som mig. Den fördelar tydligen belastningen över hela kroppen och så trasslar man inte heller in benen lika mycket då linan fästs längre bak mot svansen. Vi får se hur det hela funkar. Jag vill ha en neongrön med dödskallar och eldsflammor på - det vill förmodligen inte matte.
Nomesele...
Vi behöver också tina lite flygfän ur frysarna i förrådet. För att inte tala om den STORA haren som ligger överst och tar alldeles för stor plats. Den stackarn plockade matte upp en kväll på raksträckan vid Ingarö kyrka. Någon hade kört på den strax innan matte passerade och då snodde hon in den i bilen - precis när 428:an passerade förbi. Det gör ingen större skillnad för mattes rykte på ön...
I somras under Flatmästerskapet på Öster Malma köpte matte en "kanindummy". Hur kul är inte den. I lördags släpade vi med den till träningsgänget. Spira tyckte att den var lite udda, men hade sedan inga som helst problem att hitta balansen och bära den. Vi ska nog fylla på med lite fler...
Sussie & Spira med fet kanindummy...
Även "former soliders are capable"
Om matte inte missminner sig handlar denna låt om USAs förra president och det krig han var ansvarig för, (he has been here...)
*~*~*~* JAG FYLLER ÅR *~*~*~*
"Att fira födelsedagar är sunt. Statistiken visar att de som firar flest födelsedagar också är de som lever längst".
VAR ÄR FESTEN??
...och alla presenterna?
Hmm, det blev bara vanlig mat i morse, matte sjöng en fjuttig liten stump och hurrade några gånger, grannarna ringde inte på dörren för att uppvakta och brevlådan var tom...vad är det som hänt i Svea rike? Har ni alla druckit T-sprit? Har regeringen utfärdat utegångsförbud? Råder det ett lokalt gasangrepp? Står "lede Fi" på Nämndö?
Jag har aldrig varit med om maken. Här måste bytas familj. Annons ska ut i dagspress:
Nytt hem sökes
Finnes: Bedårande ung tik med alla de briljanta egenskaper man kan önska sig. Fullfjädrad i såväl lydnad, jakt, bruks, viltspår som "torrsim". Samtliga discipliner behärskas på elitnivå, dock ej ännu startad i klassen på grund av vek matte.
Sökes: Förstående hem där familjemedlemmarna har förmåga att uppskatta alla nämnda egenskaper, där tiken kan få komma till start och där födelsedagar uppmärksammas särskilt.
Kanske kommer det ett grisöra till kvällen. Jag är djupt kränkt. Det kommer att avspegla sig i mitt framtida engagemang vid arbete...
Husse köpte i alla fall 50 tulpaner - TILL MATTE - dagen till ära, (jag får nog ringa jourhavande medmänniska)
VAR ÄR FESTEN??
...och alla presenterna?
Hmm, det blev bara vanlig mat i morse, matte sjöng en fjuttig liten stump och hurrade några gånger, grannarna ringde inte på dörren för att uppvakta och brevlådan var tom...vad är det som hänt i Svea rike? Har ni alla druckit T-sprit? Har regeringen utfärdat utegångsförbud? Råder det ett lokalt gasangrepp? Står "lede Fi" på Nämndö?
Jag har aldrig varit med om maken. Här måste bytas familj. Annons ska ut i dagspress:
Nytt hem sökes
Finnes: Bedårande ung tik med alla de briljanta egenskaper man kan önska sig. Fullfjädrad i såväl lydnad, jakt, bruks, viltspår som "torrsim". Samtliga discipliner behärskas på elitnivå, dock ej ännu startad i klassen på grund av vek matte.
Sökes: Förstående hem där familjemedlemmarna har förmåga att uppskatta alla nämnda egenskaper, där tiken kan få komma till start och där födelsedagar uppmärksammas särskilt.
Kanske kommer det ett grisöra till kvällen. Jag är djupt kränkt. Det kommer att avspegla sig i mitt framtida engagemang vid arbete...
Husse köpte i alla fall 50 tulpaner - TILL MATTE - dagen till ära, (jag får nog ringa jourhavande medmänniska)
Skarpt läge...
Lite musik för matte att samla tålamod till, (absolut rätt version)...
Hon är som sagt känd för att inte kunna prestera någon som helst uthållighet, så i morgon gäller det att matte och jag "levererar" i spåret.
Visst spritter det lite....?
Hon är som sagt känd för att inte kunna prestera någon som helst uthållighet, så i morgon gäller det att matte och jag "levererar" i spåret.
Visst spritter det lite....?
Sopskaft...
Vilket fantastiskt hundliv man faktiskt får leva här ute i skärgården...
Bara det här att kliva rakt ut från ytterdörren och sedan, efter 20 meter över gräsmattan befinna sig i storskogen. En lång promenad på ca en mil fram till den östraste delen av ön. Inte ett hus, inte en enda väg så långt ögat når, och att aldrig behöva släpa med sig koppel - vi brukar nästan aldrig möta en enda människa, och även om vi gör det kan vi faktiskt uppföra oss suveränt mamma och jag. Att också få skutta runt i trädgården hela dagen, eller bara ligga och softa uppe på vår "hylla" under tak på uteplatsen är ju toklyxigt. Mamma och jag är faktiskt lyckligt lottade (det tycker matte också - och dessutom f-n så bortskämda)...
Idag har vi spårat...
Och så pratar vi inte mer om det. Det var den allra sämsta insatsen matte har beskådat, både från min och mammas sida. OK, visst har det blåst bomber hela natten, men det tyckte matte inte var någon ursäkt. Min klöv hittade vi inte ens, och mamma hade slalomrace över hela kommunen. Inte en enda sträcka rätt. Skitdåligt rent ut sagt. Matte är sur...(därför byter vi ämne)
Tänk att sjöar och vattendrag har en sådan fantastisk dragningskraft på mig. Mamma och jag är förbjudna att bada utomhus än så länge. Matte vill inte att vi drar på oss urinvägsinfektioner och livmoderinflamationer. Tyvärr en ganska vanlig åkomma efter kalla utonhusbad enligt veterinären. Speciellt för mamma som är lite till åren. Hennes muskler, leder och skelett ska INTE bli kalla sades det när matte sökte vård för mammas begynnande stelhet. Tack och lov är inte mamma en lika stor badjävel som jag, men regeln gäller tyvärr för oss båda två. Jag blir alldeles "spansk" så fort jag får havet i näsan. Snacka om att "gasa på stället marsch", det hjälper tyvärr inte med en matte som vår...
Matte har i alla fall tinat nytt blod. Det finns inte en sportmössa i världen att det kan gå sämre i övermorgon än vad det gjorde idag. Matte ska sova på saken, mamma och jag också...
Mattes vy från dagens spårande...(repor i hela ansiktet, till ingen nytta)
Bara det här att kliva rakt ut från ytterdörren och sedan, efter 20 meter över gräsmattan befinna sig i storskogen. En lång promenad på ca en mil fram till den östraste delen av ön. Inte ett hus, inte en enda väg så långt ögat når, och att aldrig behöva släpa med sig koppel - vi brukar nästan aldrig möta en enda människa, och även om vi gör det kan vi faktiskt uppföra oss suveränt mamma och jag. Att också få skutta runt i trädgården hela dagen, eller bara ligga och softa uppe på vår "hylla" under tak på uteplatsen är ju toklyxigt. Mamma och jag är faktiskt lyckligt lottade (det tycker matte också - och dessutom f-n så bortskämda)...
Idag har vi spårat...
Och så pratar vi inte mer om det. Det var den allra sämsta insatsen matte har beskådat, både från min och mammas sida. OK, visst har det blåst bomber hela natten, men det tyckte matte inte var någon ursäkt. Min klöv hittade vi inte ens, och mamma hade slalomrace över hela kommunen. Inte en enda sträcka rätt. Skitdåligt rent ut sagt. Matte är sur...(därför byter vi ämne)
Tänk att sjöar och vattendrag har en sådan fantastisk dragningskraft på mig. Mamma och jag är förbjudna att bada utomhus än så länge. Matte vill inte att vi drar på oss urinvägsinfektioner och livmoderinflamationer. Tyvärr en ganska vanlig åkomma efter kalla utonhusbad enligt veterinären. Speciellt för mamma som är lite till åren. Hennes muskler, leder och skelett ska INTE bli kalla sades det när matte sökte vård för mammas begynnande stelhet. Tack och lov är inte mamma en lika stor badjävel som jag, men regeln gäller tyvärr för oss båda två. Jag blir alldeles "spansk" så fort jag får havet i näsan. Snacka om att "gasa på stället marsch", det hjälper tyvärr inte med en matte som vår...
Matte har i alla fall tinat nytt blod. Det finns inte en sportmössa i världen att det kan gå sämre i övermorgon än vad det gjorde idag. Matte ska sova på saken, mamma och jag också...
Mattes vy från dagens spårande...(repor i hela ansiktet, till ingen nytta)
Walk Up...
Hela förmiddagen...
Vi styrde söderut i morse. Matte for iväg med oss till breddgrader där vi nästan behöver ha solskyddsfaktor för att skydda oss. Mycket träning blev det och matte är mäkta imponerad över de unga hundarna som idag gick på linje - fram & tillbaka, fram & tillbaka (med kvack & kast & skick). Det fanns också utlagda dirigeringar uppe i en backe bakom fältet där vi gick. Över diket upp i sluttningen blev själva övningen. Kanonfina "skick", bra fart, fina närsök och suveräna inlevereringar överlag.
Matte skickade mig på en dirigering långt, långt ute från fältet och upp i backen på andra sidan bäcken, och jag är ju briljant i mitt arbete. Matte är inte riktigt av samma åsikt för när jag efter mina blixtsnabba upptag är på väg tillbaka kan det hända att jag hittar finare dummies i min väg. Självklart måste man ju bara byta då. Matte ska ju ha den absolut bästa. Ni ska höra hur hon låter då...(finns ingen vettig jämförelse)
Sedan har jag då en mamma...
I vanliga fall när det är mycket "drag" och störningar i skott och kast och skick och sånt där, då kan jag - och många andra hundar med mig höras lite mer än vanligt. Men i dessa situationer är min mamma dödstyst - hon "voffar" istället när man skickar henne på en dirigering ("in splendid isolation"). Ni förstår ju att det inte står riktigt rätt till. Matte var i alla fall väldigt nöjd med mammas lydighet på pipa. Alltid något...
Med oss idag var Åsa med elithunden Tage och vackra Alva (ni vet henne som jag bet i huvudet för några månader sedan, det hände ABSOLUT inte idag), Sussie med Diezel & Spira, Thomas & Sune och Maria med Luna & Sassi. Jätteskojigt var det och som sagt ALLA gjorde finfina prestationer utifrån sin erfarenhet och förmåga. Matte ställde sig också långt in i skogen, bakom ett krondike för att kasta dolda och halvdolda markeringar. Hur snyggt löste inte allihopa detta? Apbra!!
Dessutom vill matte ge en enorm eloge till grabbarna som medverkade idag. Har de inte jobbat galant, trots att mamma är en enda stor löptik? Imponerande, för flera gånger hände det att matte kastade ganska nära oss, och då fick pojkarna söka i en vindpust av mamma hela tiden. Inga som helst problem. Supersnyggt!!
Matte trycker in lite bildbevis också...
Direkt från bilarna - laddade...
Thomas&Sune, Sussie&Spira, Åsa&Alva, Maria&Luna (eller möjligen Sassi)
"Chicks in the field"
Åsa, Alva & Tage (konstig päls han har - nästan som jag)
Tage, Åsa, Alva & Thomas
Eftermiddagen landade som vanligt i spårläggarens tecken. Matte hade redan igår kväll tinat blod och laddat klövarna. Första spåret blev väldigt konstigt. Matte tappade blodflaskan i backen innan start och den läckte sedan på något underligt vis hela spåret igenom. Matte var blodig på hela händerna (och stora delar av underkroppen) och alltför mycket blod försvann på alltför kort tid. Därför lade matte extremt spetsiga vinklar för att öka svårighetsgraden (eftersom nu spåret inte sträckte sig lika långt som vanligt). Jag vet vem som får ta sig an det i morgon. Inte mamma...
Detta är definitivt mattes låt från förr (mycket förr)...
PS
Jag tog - utan tillåtelse - mitt första utomhusbad idag nere i sjön vid golfbanan. Matte gick en LÅNG promenad med oss efter spårläggandet, och där nere på sjön simmade två feta änder. Jag kunde ha slagit vad om att de var "skammade" ...
Vi styrde söderut i morse. Matte for iväg med oss till breddgrader där vi nästan behöver ha solskyddsfaktor för att skydda oss. Mycket träning blev det och matte är mäkta imponerad över de unga hundarna som idag gick på linje - fram & tillbaka, fram & tillbaka (med kvack & kast & skick). Det fanns också utlagda dirigeringar uppe i en backe bakom fältet där vi gick. Över diket upp i sluttningen blev själva övningen. Kanonfina "skick", bra fart, fina närsök och suveräna inlevereringar överlag.
Matte skickade mig på en dirigering långt, långt ute från fältet och upp i backen på andra sidan bäcken, och jag är ju briljant i mitt arbete. Matte är inte riktigt av samma åsikt för när jag efter mina blixtsnabba upptag är på väg tillbaka kan det hända att jag hittar finare dummies i min väg. Självklart måste man ju bara byta då. Matte ska ju ha den absolut bästa. Ni ska höra hur hon låter då...(finns ingen vettig jämförelse)
Sedan har jag då en mamma...
I vanliga fall när det är mycket "drag" och störningar i skott och kast och skick och sånt där, då kan jag - och många andra hundar med mig höras lite mer än vanligt. Men i dessa situationer är min mamma dödstyst - hon "voffar" istället när man skickar henne på en dirigering ("in splendid isolation"). Ni förstår ju att det inte står riktigt rätt till. Matte var i alla fall väldigt nöjd med mammas lydighet på pipa. Alltid något...
Med oss idag var Åsa med elithunden Tage och vackra Alva (ni vet henne som jag bet i huvudet för några månader sedan, det hände ABSOLUT inte idag), Sussie med Diezel & Spira, Thomas & Sune och Maria med Luna & Sassi. Jätteskojigt var det och som sagt ALLA gjorde finfina prestationer utifrån sin erfarenhet och förmåga. Matte ställde sig också långt in i skogen, bakom ett krondike för att kasta dolda och halvdolda markeringar. Hur snyggt löste inte allihopa detta? Apbra!!
Dessutom vill matte ge en enorm eloge till grabbarna som medverkade idag. Har de inte jobbat galant, trots att mamma är en enda stor löptik? Imponerande, för flera gånger hände det att matte kastade ganska nära oss, och då fick pojkarna söka i en vindpust av mamma hela tiden. Inga som helst problem. Supersnyggt!!
Matte trycker in lite bildbevis också...
Direkt från bilarna - laddade...
Thomas&Sune, Sussie&Spira, Åsa&Alva, Maria&Luna (eller möjligen Sassi)
"Chicks in the field"
Åsa, Alva & Tage (konstig päls han har - nästan som jag)
Tage, Åsa, Alva & Thomas
Eftermiddagen landade som vanligt i spårläggarens tecken. Matte hade redan igår kväll tinat blod och laddat klövarna. Första spåret blev väldigt konstigt. Matte tappade blodflaskan i backen innan start och den läckte sedan på något underligt vis hela spåret igenom. Matte var blodig på hela händerna (och stora delar av underkroppen) och alltför mycket blod försvann på alltför kort tid. Därför lade matte extremt spetsiga vinklar för att öka svårighetsgraden (eftersom nu spåret inte sträckte sig lika långt som vanligt). Jag vet vem som får ta sig an det i morgon. Inte mamma...
Detta är definitivt mattes låt från förr (mycket förr)...
PS
Jag tog - utan tillåtelse - mitt första utomhusbad idag nere i sjön vid golfbanan. Matte gick en LÅNG promenad med oss efter spårläggandet, och där nere på sjön simmade två feta änder. Jag kunde ha slagit vad om att de var "skammade" ...
Ont Krut förgås inte...
Här är den lilla "kluttkorven"!!
Krut - vegetarian och "harpluttsätare"...
Idag fick han ha sina fjantiga pinnar ifred - matte använde "det onda ögat" på mig...
Myspromenad runt Lämshaga slott och Stallvreten med grabbarna Grus och deras matte. Bra uppvärmning innan de beryktade blodspåren väster om Enkärret. Vi gick lös på lite dirigeringar och markeringar också. Det märks att mamma är ringrostig - ingen förstod vad hon höll på med. Om Karin nu kastar en dummie åt vardera hållet så kan man väl inte tro att man sedan kan hämta båda två på samma ställe? Jo, det trodde min mamma. Jag måste säga att jag var klockren som vanligt på dubbelmarkeringarna med dolda nedslag. Hjalle ville vi inte titta på. Han har varit med förr...(vänta bara, snart är jag i form igen, då du Brunbjörn)
I sommar, när Krut fått lite längre ben, kan vi ta den vackra stigen som går österut från Stallvreten. Den går ända fram till Värmdö brukshundklubb. Lydnadsträning har vi inte ägnat oss åt så långt matte kan komma ihåg, men hon har en plan om att starta en veteran i lydnadklass 3 under året. Tydligen skulle den speciella veteranen få sällskap av en mogen man i sina bästa år - min farbror Casper. Här måste börja tränas ruta (och allt annat som ingår i denna lydnadsklass, matte har förträngt hela skiten...)
"Rull-Hjalle", Krut, mamma, jag & Karin
Jag, Hjalle, mamma & Krut
Jag, Hjalle & mamma - Krutet är borta...
Bara Hjalle & mamma kvar - ett visst svinn får man räkna med...
Dagens spårande gick alldeles utmärkt. Mamma kanske har fattat poängen nu, även om hon hade det lite tråckligt i bakspåret på mitten, men det löste sig där också. Annars låg hon som en rem i spårkärnan. Det är lite ovanligt när det gäller henne, hon brukar flaxa ganska rejält i sidled, ungefär som en metalldetektor...
Jag fick ju som sagt det där spåret som matte hade korsat ett par gånger igår. Skulle det ha försvårat det hela? Här talar vi om ett proffs i absoluta världseliten. Som på räls kan vi sammanfatta min insats. Var det någon som hade förväntat sig något annat?
Som kuriosa kan ni få beskåda vad matte köpte mer till oss på Lilla Stock igår.
TIGERKRINGLOR!!
Vad i hela friden ska vi göra med dem? Uppenbarligen har matte en plan...
Matte är SÅ nöjd över köpet. Vackraste färgerna hon skådat på norra halvklotet.
Matte köpte förstås också två fleecetröjor till sig själv (som om hon inte redan hade 12 stycken). Men se några fällar till oss blev det inte denna gång, även fast matte lutade i 45 graders vinkel när hon passerade dessa "fällförsäljare". I förrådet här hemma har vi säkert 19 stycken sedan tidigare, det kanske räcker ett tag...
Krut - vegetarian och "harpluttsätare"...
Idag fick han ha sina fjantiga pinnar ifred - matte använde "det onda ögat" på mig...
Myspromenad runt Lämshaga slott och Stallvreten med grabbarna Grus och deras matte. Bra uppvärmning innan de beryktade blodspåren väster om Enkärret. Vi gick lös på lite dirigeringar och markeringar också. Det märks att mamma är ringrostig - ingen förstod vad hon höll på med. Om Karin nu kastar en dummie åt vardera hållet så kan man väl inte tro att man sedan kan hämta båda två på samma ställe? Jo, det trodde min mamma. Jag måste säga att jag var klockren som vanligt på dubbelmarkeringarna med dolda nedslag. Hjalle ville vi inte titta på. Han har varit med förr...(vänta bara, snart är jag i form igen, då du Brunbjörn)
I sommar, när Krut fått lite längre ben, kan vi ta den vackra stigen som går österut från Stallvreten. Den går ända fram till Värmdö brukshundklubb. Lydnadsträning har vi inte ägnat oss åt så långt matte kan komma ihåg, men hon har en plan om att starta en veteran i lydnadklass 3 under året. Tydligen skulle den speciella veteranen få sällskap av en mogen man i sina bästa år - min farbror Casper. Här måste börja tränas ruta (och allt annat som ingår i denna lydnadsklass, matte har förträngt hela skiten...)
"Rull-Hjalle", Krut, mamma, jag & Karin
Jag, Hjalle, mamma & Krut
Jag, Hjalle & mamma - Krutet är borta...
Bara Hjalle & mamma kvar - ett visst svinn får man räkna med...
Dagens spårande gick alldeles utmärkt. Mamma kanske har fattat poängen nu, även om hon hade det lite tråckligt i bakspåret på mitten, men det löste sig där också. Annars låg hon som en rem i spårkärnan. Det är lite ovanligt när det gäller henne, hon brukar flaxa ganska rejält i sidled, ungefär som en metalldetektor...
Jag fick ju som sagt det där spåret som matte hade korsat ett par gånger igår. Skulle det ha försvårat det hela? Här talar vi om ett proffs i absoluta världseliten. Som på räls kan vi sammanfatta min insats. Var det någon som hade förväntat sig något annat?
Som kuriosa kan ni få beskåda vad matte köpte mer till oss på Lilla Stock igår.
TIGERKRINGLOR!!
Vad i hela friden ska vi göra med dem? Uppenbarligen har matte en plan...
Matte är SÅ nöjd över köpet. Vackraste färgerna hon skådat på norra halvklotet.
Matte köpte förstås också två fleecetröjor till sig själv (som om hon inte redan hade 12 stycken). Men se några fällar till oss blev det inte denna gång, även fast matte lutade i 45 graders vinkel när hon passerade dessa "fällförsäljare". I förrådet här hemma har vi säkert 19 stycken sedan tidigare, det kanske räcker ett tag...
Sakletare...
"When the going gets tough - the tough gets going...."
Så är det bara. Jag vet, för mamma och jag har varit utsända för att prövas ganska mycket den senaste tiden (för att inte tala om matte som numera är förhållandevis nervklen). Men nu tycker vi faktiskt att det kan få vara nog ett tag. Det känns som om luften har fått lite fäste under vingarna, och den vågen tänker vi nu surfa på. I morgon kan det vara försent...
Idag steg matte upp i svinottan, inte för att spinna loss i skogen med oss, nej då hon struttade pliktskyldigast runt på morgonrastningen, gav oss frukost för att sedan sätta sig i bilen och fara över till Kistamässan och utställningen Lilla Stockholm. Vi fick stanna hemma!!
Många fina hundar var det...
I mattes värld (hon som inte har några "rasdetaljögon") var det en del "alternativa domslut", men så är det kanske i denna del av hundsporten. Inte bara här i och för sig. Även i "arbetsprov/tävlingar" kan man ibland förundras över hur det kan komma sig att placeringarna blir som de uppenbarligen blir. Tur att vår matte inte dömer i alla fall. Det hade med all säkerhet slutat i en rättslig prövning vid varje enskilt tillfälle...
Tyvärr har matte inte fixat sitt vettiga kameraobjektiv och bilderna inomhus i mässhall blir inte alltid så ljusa som man hade hoppats. Matte ska råda bot på det snarast - i och för sig gör det nog kvalitetsmässigt ingen märkbar skillnad . Här kommer i alla fall något exempel från "schnyggdagen":
Hjalle & snyggaste handlern Emelie
Fortfarande Hjalle & Emelie
Moster Ellen var ju också med. Hon placerade sig på en hedrande andraplats i veteranklassen (trots att matte tyckte att hon var i särklass snyggast i startfältet - vi ska lägga in en protest). Tänk vad mycket som egentligen går i arv. Ellen gjorde exakt likadant som jag när någon visar mig i ringen. Drar bak huvudet och hela kroppen för att kanske (bara kanske) helt plötsligt göra ett utfall mot köttbullen i handlerns hand. Oftast går det bara sådär...(vissa handlers har tydligen varit med förr)
Under eftermiddagen har sedan matte återigen lagt två smaskiga spår till oss. Denna gång har hon nog lyckats korsa det först lagda spåret TVÅ gånger. Det känns onekligen stabilt. På vägen tillbaka till bilen upptäcker matte klädnypor både här och där. Jag vet vem som får spåra det spåret, (matte borde nog egentligen pyssla med något helt annat - släktforskning kanske)...
Vädret är ju kalas fortfarande och det är inte bara mamma och jag (och matte och husse förstås) som lever ut i solen. Vi har ju som ni vet några beväpnade typer i vårt hem också. En av dem hittade en perfekt plats på min trasmatta som låg utslängd för vädring...
Avslutningsvis for vi med matte ner till ängarna och skogen vid vikingagravarna. En timmes skuttande där är aldrig fel, och matte hade i dag på mässan köpt två "belöningsringar" i snöre som hon ville testkasta. Helfränt...
Som vanligt släpade matte kameran med sig, och mitt upp i all uppståndelse över att det tutade nere på ängen insåg matte plötsligt att linsskyddet till kameran hade försvunnit. Hur lätt på en skala är det att hitta ett sånt litet föremål mitt ute "in the middle of nowhere"? Ha - vem gjorde fyndet (över flera hektar mark)? Det behöver ni inte fråga...(matte var extremt imponerad av mitt arbete, kan ju bero på att vi tränat en del uppletande). Ja, ja, som vanligt är det inte lätt att vara ödmjuk när man är bäst...
Det som tutade på ängen var faktiskt tranor. Vi kanske inte besöks av 18 000 stycken som vid Hornborgasjön, men vi nöjer oss så gärna med två:
Vackra fåglar det där ni ser ;o) När vi kom närmare flög de iväg. Jag hade kunnat tänka mig ett mindre "trandrev" - ungefär som Rut med gässen...
På promenaden mötte vi också Rottis-Nisse. Han är en riktigt trevlig typ, och med tanke på hur han uppförde sig just idag så ska vi nog snart börja löpa. Matte gör vågen...
Mamma & jag i solnedgången på väg hem...
Så är det bara. Jag vet, för mamma och jag har varit utsända för att prövas ganska mycket den senaste tiden (för att inte tala om matte som numera är förhållandevis nervklen). Men nu tycker vi faktiskt att det kan få vara nog ett tag. Det känns som om luften har fått lite fäste under vingarna, och den vågen tänker vi nu surfa på. I morgon kan det vara försent...
Idag steg matte upp i svinottan, inte för att spinna loss i skogen med oss, nej då hon struttade pliktskyldigast runt på morgonrastningen, gav oss frukost för att sedan sätta sig i bilen och fara över till Kistamässan och utställningen Lilla Stockholm. Vi fick stanna hemma!!
Många fina hundar var det...
I mattes värld (hon som inte har några "rasdetaljögon") var det en del "alternativa domslut", men så är det kanske i denna del av hundsporten. Inte bara här i och för sig. Även i "arbetsprov/tävlingar" kan man ibland förundras över hur det kan komma sig att placeringarna blir som de uppenbarligen blir. Tur att vår matte inte dömer i alla fall. Det hade med all säkerhet slutat i en rättslig prövning vid varje enskilt tillfälle...
Tyvärr har matte inte fixat sitt vettiga kameraobjektiv och bilderna inomhus i mässhall blir inte alltid så ljusa som man hade hoppats. Matte ska råda bot på det snarast - i och för sig gör det nog kvalitetsmässigt ingen märkbar skillnad . Här kommer i alla fall något exempel från "schnyggdagen":
Hjalle & snyggaste handlern Emelie
Fortfarande Hjalle & Emelie
Moster Ellen var ju också med. Hon placerade sig på en hedrande andraplats i veteranklassen (trots att matte tyckte att hon var i särklass snyggast i startfältet - vi ska lägga in en protest). Tänk vad mycket som egentligen går i arv. Ellen gjorde exakt likadant som jag när någon visar mig i ringen. Drar bak huvudet och hela kroppen för att kanske (bara kanske) helt plötsligt göra ett utfall mot köttbullen i handlerns hand. Oftast går det bara sådär...(vissa handlers har tydligen varit med förr)
Under eftermiddagen har sedan matte återigen lagt två smaskiga spår till oss. Denna gång har hon nog lyckats korsa det först lagda spåret TVÅ gånger. Det känns onekligen stabilt. På vägen tillbaka till bilen upptäcker matte klädnypor både här och där. Jag vet vem som får spåra det spåret, (matte borde nog egentligen pyssla med något helt annat - släktforskning kanske)...
Vädret är ju kalas fortfarande och det är inte bara mamma och jag (och matte och husse förstås) som lever ut i solen. Vi har ju som ni vet några beväpnade typer i vårt hem också. En av dem hittade en perfekt plats på min trasmatta som låg utslängd för vädring...
Avslutningsvis for vi med matte ner till ängarna och skogen vid vikingagravarna. En timmes skuttande där är aldrig fel, och matte hade i dag på mässan köpt två "belöningsringar" i snöre som hon ville testkasta. Helfränt...
Som vanligt släpade matte kameran med sig, och mitt upp i all uppståndelse över att det tutade nere på ängen insåg matte plötsligt att linsskyddet till kameran hade försvunnit. Hur lätt på en skala är det att hitta ett sånt litet föremål mitt ute "in the middle of nowhere"? Ha - vem gjorde fyndet (över flera hektar mark)? Det behöver ni inte fråga...(matte var extremt imponerad av mitt arbete, kan ju bero på att vi tränat en del uppletande). Ja, ja, som vanligt är det inte lätt att vara ödmjuk när man är bäst...
Det som tutade på ängen var faktiskt tranor. Vi kanske inte besöks av 18 000 stycken som vid Hornborgasjön, men vi nöjer oss så gärna med två:
Vackra fåglar det där ni ser ;o) När vi kom närmare flög de iväg. Jag hade kunnat tänka mig ett mindre "trandrev" - ungefär som Rut med gässen...
På promenaden mötte vi också Rottis-Nisse. Han är en riktigt trevlig typ, och med tanke på hur han uppförde sig just idag så ska vi nog snart börja löpa. Matte gör vågen...
Mamma & jag i solnedgången på väg hem...
Nu blåser vi ut ljusen stolta stad
För natten har blivit sen,
och stan en annan stad.
Nu ringer jag en taxi och säger kör oss hem, o mitt
hem det är där borta, du ser det snart min vän.
Ja mitt hem det är i tornet där som jag byggt av elfenben.
Med hela havet nedanför som speglar eldens sken. För där
eldar jag med drivved och med hopp om evigt liv.
Där eldar jag för dig ibland som ensamt tidsfördriv.
Som ensamt tidsfördriv.
Nu dricker vi ur glasen stolta stad.
Nyss gick Fredman med nattens drottning
och nu går också jag.
Natten fylls av oro stadens hjärta har fått kramp.
Och framför
Faggens Krog står Movitz kvar under nattklubbsröd
neonljusramp
Och i Kungsträdgårdens bleka dis pågår nattens vilda dans.
Statister från nån opera rör sig stelt och som i trance.
Men där borta i dom vita bergen
är det stilla mörkt och kallt.
Det lyser svagt i tornet där men det är också allt.
Men det är också allt.
Och om du reser dig på tå min vän ser du himlen
rodna svagt i öst.
Och om du öppnar tornets fönster kan du höra havets röst.
Så nu släpper vi in vinden hit Du och jag.
Och nu blåser vi ut ljusen stolta stad.
Nu blåser vi ut ljusen stolta stad.
Och om du reser dig på tå min vän ser du himlen rodna
svagt i öst .
Och om du öppnar tornets fönster kan du höra havets röst.
Så nu släpper vi in vinden hit Du och jag.
Och nu blåser vi ut ljusen stolta stad.
Nu blåser vi ut ljusen stolta stad.
Äntligen...
Detta är väl ändå livet på en pinne - (spår tre dagar i rad - och mer blod är tinat!!)
Vi låter bilderna tala för sig själva...
Var är spårstarten...(matte & jag)
Vi ser en klädnypa - måste vara rätt...(matte & jag)
Vad glor ni på? Momentet "sele på" är inte alltid så lätt när jag hela tiden skuttar jämfota i ögonbrynshöjd...
Nu är det bara järnet....(jag)
Eget arbete - det är här spåret går åt TVÅ håll (syns väldigt tydligt här?! och ingår i spårprovet)
Hittade jag väl plättlätt i mossen...
Mamma på "lina"...
Vi har fantastiska spårmarker, (en njutning för matte bara det)...
Även mamma hittade faktiskt sitt spårslut (ni ser - hon med rådjursklöven i munnen)
VETERAN??!! - Ibland undrar man...(mamma chansar på att hoppa högt för att se var bus-klöven landar...)
I morgon åker matte till Kistamässan. Då ska alla vackra flattar visas upp. Vi håller speciellt tummarna för min moster Ellen. "Go for it" i veteranklassen...(vi är inte ens anmälda - enligt matte har mamma inget mer att bevisa i ringarna och dessutom är hon ju "rakad i rumpan" - jag är bara FÖR schnygg och skulle sopa banan med alla, så de så).
PS
Igår träffade vi Hjalmar och hans nya polare Krut. Tyvärr glömde matte kameran hemma (kanske ingen förlust, men vi reparerar det på måndag). Han var ganska söt, och jag kunde ta alla hans pinnar ifrån honom. Men jäklar om han försökte ta tillbaka dem. Vem är det egentligen som bestämmer? Här hade han en del att lära när det gäller mig...
Vi låter bilderna tala för sig själva...
Var är spårstarten...(matte & jag)
Vi ser en klädnypa - måste vara rätt...(matte & jag)
Vad glor ni på? Momentet "sele på" är inte alltid så lätt när jag hela tiden skuttar jämfota i ögonbrynshöjd...
Nu är det bara järnet....(jag)
Eget arbete - det är här spåret går åt TVÅ håll (syns väldigt tydligt här?! och ingår i spårprovet)
Hittade jag väl plättlätt i mossen...
Mamma på "lina"...
Vi har fantastiska spårmarker, (en njutning för matte bara det)...
Även mamma hittade faktiskt sitt spårslut (ni ser - hon med rådjursklöven i munnen)
VETERAN??!! - Ibland undrar man...(mamma chansar på att hoppa högt för att se var bus-klöven landar...)
I morgon åker matte till Kistamässan. Då ska alla vackra flattar visas upp. Vi håller speciellt tummarna för min moster Ellen. "Go for it" i veteranklassen...(vi är inte ens anmälda - enligt matte har mamma inget mer att bevisa i ringarna och dessutom är hon ju "rakad i rumpan" - jag är bara FÖR schnygg och skulle sopa banan med alla, så de så).
PS
Igår träffade vi Hjalmar och hans nya polare Krut. Tyvärr glömde matte kameran hemma (kanske ingen förlust, men vi reparerar det på måndag). Han var ganska söt, och jag kunde ta alla hans pinnar ifrån honom. Men jäklar om han försökte ta tillbaka dem. Vem är det egentligen som bestämmer? Här hade han en del att lära när det gäller mig...
Nu har det börjat...
För första gången på väldigt länge har matte idag lagt två fina blodspår!!
Det spritter överallt i kroppen, och mamma som inte brukar uppträda så där översvallande positivt för fysisk aktivitet styrde om i hela sin bur i bilen. Det såg ut som om tyfonen varit framme - väldigt lokalt.
Mamma blir sådan när hon vet att spår är på G, och är det jag som får spåra först så blir hon alldeles som tossig där bak i bilen och stuvar runt med allt som finns i hennes väg. Lite kul att se faktiskt, och matte garvar hejdlöst åt stillsamma mammas plötsliga utbrott.
I morgon är det alltså skarpt läge. Fy satan så roligt. Thomas vilstpårsdomare ringde till matte igår och frågade om mamma ville starta i öppenklass den 16 april tillsammans med Pussel, Siri och Christel ute runt Liåker på Gålö. Herregud så sugen matte blev. Vi får se hur det hela avlöper i morgon. Vi kanske kan hoppas på att mamma sköter sig i spåret och att hon dessutom inte klassas som dopad efter narkos och smärtlindring. Hon får kanske heller inte ha börjat löpa. Det blev mycket att hålla reda på det där...
Den största nyheten idag är i alla fall att matte fick svar från veterinär Åsa om mammas "rumpknöl". Inget malignt hade man hittat i det som SVA analyserat. Det man kunde se var en ansamling små ofarliga cystor som placerat sig så olägligt. Huruvida man bedömer att mer ska skäras bort för att förhindra att de dyker upp igen vet vi inte ännu, men huvudsaken är i alla fall att vi kan se ljuset i tunneln.
Nu har äckel-päckeldjuren vaknat. I helgen hade matte en fästing på sig som vandrade rakt över magen. Man känner ganska lätt när det handlar om dem för de har något så äckligt spretiga ben som tar spjärn mot underlaget. Därför har vi nu snabbt som blixten utrustats med fina vita halsband. Lite "prästaktigt" blir det, men hellre det än alla sjukdomar som följer med dessa förhatliga små kryp...
Det spritter överallt i kroppen, och mamma som inte brukar uppträda så där översvallande positivt för fysisk aktivitet styrde om i hela sin bur i bilen. Det såg ut som om tyfonen varit framme - väldigt lokalt.
Mamma blir sådan när hon vet att spår är på G, och är det jag som får spåra först så blir hon alldeles som tossig där bak i bilen och stuvar runt med allt som finns i hennes väg. Lite kul att se faktiskt, och matte garvar hejdlöst åt stillsamma mammas plötsliga utbrott.
I morgon är det alltså skarpt läge. Fy satan så roligt. Thomas vilstpårsdomare ringde till matte igår och frågade om mamma ville starta i öppenklass den 16 april tillsammans med Pussel, Siri och Christel ute runt Liåker på Gålö. Herregud så sugen matte blev. Vi får se hur det hela avlöper i morgon. Vi kanske kan hoppas på att mamma sköter sig i spåret och att hon dessutom inte klassas som dopad efter narkos och smärtlindring. Hon får kanske heller inte ha börjat löpa. Det blev mycket att hålla reda på det där...
Den största nyheten idag är i alla fall att matte fick svar från veterinär Åsa om mammas "rumpknöl". Inget malignt hade man hittat i det som SVA analyserat. Det man kunde se var en ansamling små ofarliga cystor som placerat sig så olägligt. Huruvida man bedömer att mer ska skäras bort för att förhindra att de dyker upp igen vet vi inte ännu, men huvudsaken är i alla fall att vi kan se ljuset i tunneln.
Nu har äckel-päckeldjuren vaknat. I helgen hade matte en fästing på sig som vandrade rakt över magen. Man känner ganska lätt när det handlar om dem för de har något så äckligt spretiga ben som tar spjärn mot underlaget. Därför har vi nu snabbt som blixten utrustats med fina vita halsband. Lite "prästaktigt" blir det, men hellre det än alla sjukdomar som följer med dessa förhatliga små kryp...
Badj-vel...
Har ni sett??
Nu har det slagit till rejält hos min matte. Det måste bero på hennes personlighetsstörning. Ni vet efter operationen fick ju mamma bära den där "parabolen" på nätterna. Nu har matte inhandlat en "badring" - size mindre - som mamma kan ha på sig dygnet runt för att inte nå sina sårkanter och suturer. Då slipper hon i alla fall bära T-shirten baktill.
Tror människan att mamma tänker gå till sjöss??
I övrigt är läget stabilt på det postoperativa planet. Mammas bakben stampar oavbrutet i golvet eftersom det kliar något infernaliskt i ändalykten. Men att klia sig just i "rumpen" med ett bakben skulle inte ens Houdini ha klarat av, än mindre min osmidiga mamma...
Nu är det helg och åtminstone jag borde få spåra lite blod. Snön har ju lämnat skärgården på de flesta ställen så det är bara för husse att tina lite för ändamålet lämpliga attribut och kliva ut i terrängen. Skön uppdelning tycker matte. Husse lägger spår - jag och matte spårar...
PS
Det är ordning och reda på Svenska dreverklubben. Matte har på deras hemsidor fyndat flera intressanta "ordinarie öppenklassprov i viltspår" som vi kan anmäla till. De flesta är dessutom belägna inte så alldeles långt hemifrån. SSRK Östra har också ett motsvarande prov i Åkersstyckebruk. SM-kval är det dessutom - och vem skulle då inte direkt gå i topp vid ett sånt prov - MOI...
Nu har det slagit till rejält hos min matte. Det måste bero på hennes personlighetsstörning. Ni vet efter operationen fick ju mamma bära den där "parabolen" på nätterna. Nu har matte inhandlat en "badring" - size mindre - som mamma kan ha på sig dygnet runt för att inte nå sina sårkanter och suturer. Då slipper hon i alla fall bära T-shirten baktill.
Tror människan att mamma tänker gå till sjöss??
I övrigt är läget stabilt på det postoperativa planet. Mammas bakben stampar oavbrutet i golvet eftersom det kliar något infernaliskt i ändalykten. Men att klia sig just i "rumpen" med ett bakben skulle inte ens Houdini ha klarat av, än mindre min osmidiga mamma...
Nu är det helg och åtminstone jag borde få spåra lite blod. Snön har ju lämnat skärgården på de flesta ställen så det är bara för husse att tina lite för ändamålet lämpliga attribut och kliva ut i terrängen. Skön uppdelning tycker matte. Husse lägger spår - jag och matte spårar...
PS
Det är ordning och reda på Svenska dreverklubben. Matte har på deras hemsidor fyndat flera intressanta "ordinarie öppenklassprov i viltspår" som vi kan anmäla till. De flesta är dessutom belägna inte så alldeles långt hemifrån. SSRK Östra har också ett motsvarande prov i Åkersstyckebruk. SM-kval är det dessutom - och vem skulle då inte direkt gå i topp vid ett sånt prov - MOI...
Rumpnissa...
Livet blev helt plötsligt annorlunda för mamma...
Välkommen in i de "knölopererades" gäng.
Inte trodde väl matte att detta skulle sänka mamma så rejält som det faktiskt har gjort. Själva ingreppet har hittills gått bra, men mamma är som förbytt. Självklart har hon jätteont, inget kul ställe att bli skuren på. Så fort hon ska "bumpelibumpa" så stramar ju suturerna och sårkanterna dras isär. Kan inte vara skönt. Apropå bumpelibumpa och bimpelibimpa så hörde matte ett radioprogram med Magnus Uggla för ett tag sedan. Där informerade han just om att dessa ord var hans benämningar på att bajsa och kissa. Väldigt användbart...
När jag har blivit opererad har jag fått bära en T-shirt på framkroppen. Ganska cool faktiskt. Mamma får nu ha motsvarande T-shirt på bakkroppen med svansen ut genom halsringningen. Inget hon direkt uppskattar på en skala. Dessutom måste hon på nätterna ha sin krage på sig, annars låter hon inte bli operationssåret. Det blir lite av en parabol över de hela.
Matte och mamma sover inne vid TV:n där ytorna är som störst (med hjälp av stor ommöblering). Annars slår mamma i kragen någonstans och då blir hon ståendes jättelänge utan att kunna röra sig. Matte får hjälpa henne ner i liggande läge genom att hålla upp kragen tills hela kroppen landat på golvet. Sedan ligger mamma bara och piper och gnisslar - hela natten, trots att hon står på tung morfinmedicinering. Matte har inte sovit många timmar sedan de kom hem från veterinären. Ska vi våga påstå att det syns ganska tydligt i det redan härjade ansiktet?
När mamma ändå skulle sövas bad matte att veterinär Åsa även skulle skära bort två stora utväxter på ena frambenet (mammas ben alltså, inte mattes begriper ni väl). Dessa utväxter har haft en fömåga att fastna i kardor och borstar. Så där finns nu ännu fler suturer som kliar och sticks. Mamma kan bara inte förstå vad hon gjort för ont som måste genomlida detta inferno.
Knölarna är i alla fall skickade till Uppsala för analys. Det är alltså ånyo dags att knyta in tummar och tassar så hårt man bara kan...
Malvanens Basic Base Camp. Nedanför soffan med två mjuka täcken och tre fleecefiltar utbredda över hela den stora mattan. Mamma lyckas landa där när matte släcker lampan - men här på bilden kollar vi - under sträng bevakning - fortfarande på TV med husse. Rambo tror jag att han heter (inte husse utan han på TV)...
Här syns spåren efter de borttagna utväxterna på mammas framben. Ärret i rumpan får ni INTE beskåda. Där går väl ändå gränsen för hur mycket en gammal tant som hon ska behöva exponera...
Välkommen in i de "knölopererades" gäng.
Inte trodde väl matte att detta skulle sänka mamma så rejält som det faktiskt har gjort. Själva ingreppet har hittills gått bra, men mamma är som förbytt. Självklart har hon jätteont, inget kul ställe att bli skuren på. Så fort hon ska "bumpelibumpa" så stramar ju suturerna och sårkanterna dras isär. Kan inte vara skönt. Apropå bumpelibumpa och bimpelibimpa så hörde matte ett radioprogram med Magnus Uggla för ett tag sedan. Där informerade han just om att dessa ord var hans benämningar på att bajsa och kissa. Väldigt användbart...
När jag har blivit opererad har jag fått bära en T-shirt på framkroppen. Ganska cool faktiskt. Mamma får nu ha motsvarande T-shirt på bakkroppen med svansen ut genom halsringningen. Inget hon direkt uppskattar på en skala. Dessutom måste hon på nätterna ha sin krage på sig, annars låter hon inte bli operationssåret. Det blir lite av en parabol över de hela.
Matte och mamma sover inne vid TV:n där ytorna är som störst (med hjälp av stor ommöblering). Annars slår mamma i kragen någonstans och då blir hon ståendes jättelänge utan att kunna röra sig. Matte får hjälpa henne ner i liggande läge genom att hålla upp kragen tills hela kroppen landat på golvet. Sedan ligger mamma bara och piper och gnisslar - hela natten, trots att hon står på tung morfinmedicinering. Matte har inte sovit många timmar sedan de kom hem från veterinären. Ska vi våga påstå att det syns ganska tydligt i det redan härjade ansiktet?
När mamma ändå skulle sövas bad matte att veterinär Åsa även skulle skära bort två stora utväxter på ena frambenet (mammas ben alltså, inte mattes begriper ni väl). Dessa utväxter har haft en fömåga att fastna i kardor och borstar. Så där finns nu ännu fler suturer som kliar och sticks. Mamma kan bara inte förstå vad hon gjort för ont som måste genomlida detta inferno.
Knölarna är i alla fall skickade till Uppsala för analys. Det är alltså ånyo dags att knyta in tummar och tassar så hårt man bara kan...
Malvanens Basic Base Camp. Nedanför soffan med två mjuka täcken och tre fleecefiltar utbredda över hela den stora mattan. Mamma lyckas landa där när matte släcker lampan - men här på bilden kollar vi - under sträng bevakning - fortfarande på TV med husse. Rambo tror jag att han heter (inte husse utan han på TV)...
Här syns spåren efter de borttagna utväxterna på mammas framben. Ärret i rumpan får ni INTE beskåda. Där går väl ändå gränsen för hur mycket en gammal tant som hon ska behöva exponera...
