Fullständigt obegripligt...
Igår vandrade jag på tunnelbaneperronger...
Inte för att åka någonstans, nej då vi bara spatserade fram och tillbaka under Slussen mellan uppgång Götgatan och utgång Nacka-Värmdöbussarna. Kan ni begripa? Matte säger att jag inte direkt spatserade - lite mer åt det hasande/krälande hållet kanske, och tågen kom och tågen åkte och inte fick jag kliva på något av dem.
Det är det där med golven ni vet. Slipat stengolv kan ju få vem som helst lite ur balans. Jag väljer då att endast stödja mig på mina klor, inte en endaste trampdyna i backen. Det förenklar inte det hela, men å andra sidan är det säkert en bra övning inför attacken mot klätterväggen som jag laddat på...
Matte kallar mig för en "lantis" och retar sig på att hon inte mycket oftare miljötränat mig i själva stadskärnan (framför allt under den). Bron över Slussen är också lite läskig. Man vet aldrig när någon kommer och puttar till så att man faller ner mellan slussportarna. Jag fick inte ens ha min mamma med mig. Matte tycker att det blir för enkelt då. Ingen trygghet här inte...
I övrigt tycker jag att jag gled fint fram bland alla människor, från mattes garage på jobbet vid Medborgarplatsen till spärrarna i tunnelbanan. Det var ju också en upplevelse - plexiglasskivorna som kom farandes och nästan klippte av mig på mitten. Matte var i och för sig beredd på att jag inte helt oprovocerat bara skulle glida över till andra sidan, men nu blev det ändå lite mer annorlunda. Vi går inte in på det...
Idag struntade matte fullkomligt i oss (bejakade tydligen mellandagsrean - pucko). Vi fick istället följa med husse ut till Björnöreservatet. Han fick ett par sjukt sköna Muck Boots i julklapp av familjen och dessa måste ju testas i skarpt läge. Sjysst nöjd var han över värmen och passformen när vi kom hem. Matte vet, hon ska smyga till sig ett par när det inte märks så mycket.
En lång, lång promenad i pulsesnö hela vägen från Björnötorp till Norrviken blev det i alla fall. Inte alls fel, tusen gånger bättre än i underjorden. Som vanligt var vi alldeles solo. Inte många som kavlar upp ärmarna och utmanar snödjupet förutom vi...
JAG ÄLSKAR SNÖN!!
Lyssna, suggestivt...
Inte för att åka någonstans, nej då vi bara spatserade fram och tillbaka under Slussen mellan uppgång Götgatan och utgång Nacka-Värmdöbussarna. Kan ni begripa? Matte säger att jag inte direkt spatserade - lite mer åt det hasande/krälande hållet kanske, och tågen kom och tågen åkte och inte fick jag kliva på något av dem.
Det är det där med golven ni vet. Slipat stengolv kan ju få vem som helst lite ur balans. Jag väljer då att endast stödja mig på mina klor, inte en endaste trampdyna i backen. Det förenklar inte det hela, men å andra sidan är det säkert en bra övning inför attacken mot klätterväggen som jag laddat på...
Matte kallar mig för en "lantis" och retar sig på att hon inte mycket oftare miljötränat mig i själva stadskärnan (framför allt under den). Bron över Slussen är också lite läskig. Man vet aldrig när någon kommer och puttar till så att man faller ner mellan slussportarna. Jag fick inte ens ha min mamma med mig. Matte tycker att det blir för enkelt då. Ingen trygghet här inte...
I övrigt tycker jag att jag gled fint fram bland alla människor, från mattes garage på jobbet vid Medborgarplatsen till spärrarna i tunnelbanan. Det var ju också en upplevelse - plexiglasskivorna som kom farandes och nästan klippte av mig på mitten. Matte var i och för sig beredd på att jag inte helt oprovocerat bara skulle glida över till andra sidan, men nu blev det ändå lite mer annorlunda. Vi går inte in på det...
Idag struntade matte fullkomligt i oss (bejakade tydligen mellandagsrean - pucko). Vi fick istället följa med husse ut till Björnöreservatet. Han fick ett par sjukt sköna Muck Boots i julklapp av familjen och dessa måste ju testas i skarpt läge. Sjysst nöjd var han över värmen och passformen när vi kom hem. Matte vet, hon ska smyga till sig ett par när det inte märks så mycket.
En lång, lång promenad i pulsesnö hela vägen från Björnötorp till Norrviken blev det i alla fall. Inte alls fel, tusen gånger bättre än i underjorden. Som vanligt var vi alldeles solo. Inte många som kavlar upp ärmarna och utmanar snödjupet förutom vi...
JAG ÄLSKAR SNÖN!!
Lyssna, suggestivt...
God fortsättning...
Snön ligger vit på taken, alla utom snöplogen är vaken...
Vi pulsar. Det är i dessa dagar guld att äga en bil med fyrhjulsdrift och hög markfrigång. Vi har spanat in dussintals bilar som suttit fast i drivor och djupa hjulspår på våra vandringar i öster. Inte mycket man kan hjälpa dem med när dom fastnat. - Köp ny bil, säger matte (brukar vara mycket uppskattat)....
Dagens motion pågick i tre timmar. Det var nog inte riktigt meningen, men har man bestigit öns högsta och längsta bergsmassiv ovanför Nämdöfjärden får man stå sitt kast. Shit vad det hade drivit igen i alla skrevor och sänkor, och inte ser man vad som döljer sig under "ytan" heller. Ibland är det avgrunddjup snö där vi försvinner helt och hållet och människor sjunker upp till midjan. Matte for som en fet vante mellan klippor och djupa avgrunder. Om hon hade brutit benen där hade ingen någonsin hittat henne. Vi var förstås ganska ensamma. Inga normala människor ger sig så långt upp och ut, helt opistat utan vare sig telefon eller kommunikationsradio. Men som sagt det tog tid att ta sig tillbaka till civilisationen igen.
På vägen ner mot Björkviks brygga mötte vi en gammal Westie (med sin husse & matte). Han var 14½ år och kunde knappt gå, hörde inget och synen hade nästan lämnat honom. Men att både mamma och jag löpte hade han inget problem med att registrera. Normalt sett brukar ju mamma "uppfostra" alla närgångna pojkar, men den här gamle gossen tycktes vara helt harmlös i hennes ögon. Kanske tyckte hon att han borde få roa sig lite med den sista instinkten han hade kvar innan döden. Så stor framgång skulle han väl ändå inte ha, (annars hade det ju varit ganska spännande med just den kombinationen, Flatcoated White Terrier)...
Med i deras sällskap fanns också en strävhårig taxtant på 12 år. Jag visade väl upp min bästa sida för henne och försökte mig på en krigsdans med tillhörande "headknocks" och lite ackompanjerande morr. Hon var inte alls lika road som jag. Fet var hon också!! Tydligen hade hon i sin glans dagar varit en duktig drivande hund, och hon hade faktiskt med sin husse jagat många gånger på Sturefors - där jag brukar få vara med på höstarna. Här tror jag att hennes husse fabulerade rejält, tanten var ju lika bred som lång, (metervara)...
Kolla vår trädgård - grymt att få kasta sig ut...
Våra spår snöar hela tiden igen - det gäller att underhålla...
Vår fina tomte, inköpt på Utö. Han har varit med ett bra tag men ser ganska nöjd ut ändå...
Den första gemensamma ägodelen i familjen - en tomtelykta inköpt på Kopparbergs marknad 1987...
PS
Vi har konungarikets absolut fulaste gran. Normalt sett brukar husse ha lite öga för det där med barrträd, men i år sket det sig totalt, det skulle vara en skymf att lägga ut en bild på den i min blogg, (tur att pyntet väger upp lite grann)...
Vi pulsar. Det är i dessa dagar guld att äga en bil med fyrhjulsdrift och hög markfrigång. Vi har spanat in dussintals bilar som suttit fast i drivor och djupa hjulspår på våra vandringar i öster. Inte mycket man kan hjälpa dem med när dom fastnat. - Köp ny bil, säger matte (brukar vara mycket uppskattat)....
Dagens motion pågick i tre timmar. Det var nog inte riktigt meningen, men har man bestigit öns högsta och längsta bergsmassiv ovanför Nämdöfjärden får man stå sitt kast. Shit vad det hade drivit igen i alla skrevor och sänkor, och inte ser man vad som döljer sig under "ytan" heller. Ibland är det avgrunddjup snö där vi försvinner helt och hållet och människor sjunker upp till midjan. Matte for som en fet vante mellan klippor och djupa avgrunder. Om hon hade brutit benen där hade ingen någonsin hittat henne. Vi var förstås ganska ensamma. Inga normala människor ger sig så långt upp och ut, helt opistat utan vare sig telefon eller kommunikationsradio. Men som sagt det tog tid att ta sig tillbaka till civilisationen igen.
På vägen ner mot Björkviks brygga mötte vi en gammal Westie (med sin husse & matte). Han var 14½ år och kunde knappt gå, hörde inget och synen hade nästan lämnat honom. Men att både mamma och jag löpte hade han inget problem med att registrera. Normalt sett brukar ju mamma "uppfostra" alla närgångna pojkar, men den här gamle gossen tycktes vara helt harmlös i hennes ögon. Kanske tyckte hon att han borde få roa sig lite med den sista instinkten han hade kvar innan döden. Så stor framgång skulle han väl ändå inte ha, (annars hade det ju varit ganska spännande med just den kombinationen, Flatcoated White Terrier)...
Med i deras sällskap fanns också en strävhårig taxtant på 12 år. Jag visade väl upp min bästa sida för henne och försökte mig på en krigsdans med tillhörande "headknocks" och lite ackompanjerande morr. Hon var inte alls lika road som jag. Fet var hon också!! Tydligen hade hon i sin glans dagar varit en duktig drivande hund, och hon hade faktiskt med sin husse jagat många gånger på Sturefors - där jag brukar få vara med på höstarna. Här tror jag att hennes husse fabulerade rejält, tanten var ju lika bred som lång, (metervara)...
Kolla vår trädgård - grymt att få kasta sig ut...
Våra spår snöar hela tiden igen - det gäller att underhålla...
Vår fina tomte, inköpt på Utö. Han har varit med ett bra tag men ser ganska nöjd ut ändå...
Den första gemensamma ägodelen i familjen - en tomtelykta inköpt på Kopparbergs marknad 1987...
PS
Vi har konungarikets absolut fulaste gran. Normalt sett brukar husse ha lite öga för det där med barrträd, men i år sket det sig totalt, det skulle vara en skymf att lägga ut en bild på den i min blogg, (tur att pyntet väger upp lite grann)...
Snart är det jul...
Vi har väl hjälpt till med snöröjningen...
Vet inte om omgivningen tyckte att vi bidrog med så mycket, men mamma och jag är nöjda i alla fall. Vi har skapat egna små farleder runt äppelträden och där kan man få upp farten ganska bra numera...
Var är hon "gammtanten"?
"Fröyse-Spröyseskutt", denna konstart är jag ensam om i hela världen, speciellt med så korta öron...
Mamman - ser väl ut som om hon taggat till på något. Nästan lite delfintänder...
I ormbunken kan det finnas gammal mask...
Husets son bidrog med det underjordiska arbetet...
Någon kom...
Mmm, husets dotter dök upp från innebandyträningen...(henne borde vi snömula)
En annan gång - "Back to business"...
Vet inte om omgivningen tyckte att vi bidrog med så mycket, men mamma och jag är nöjda i alla fall. Vi har skapat egna små farleder runt äppelträden och där kan man få upp farten ganska bra numera...
Var är hon "gammtanten"?
"Fröyse-Spröyseskutt", denna konstart är jag ensam om i hela världen, speciellt med så korta öron...
Mamman - ser väl ut som om hon taggat till på något. Nästan lite delfintänder...
I ormbunken kan det finnas gammal mask...
Husets son bidrog med det underjordiska arbetet...
Någon kom...
Mmm, husets dotter dök upp från innebandyträningen...(henne borde vi snömula)
En annan gång - "Back to business"...
Klosterarbete...
Alltså katter...
Våran Signe dricker mjölk. Inte som andra katter, nej hon jobbar vertikalt. Med en dåres envishet. Jag hade ruttnat för länge sedan...
Dotterns mjölkglas - "with some letfovers"... NER MED TASSEN!
Ganska OK...
Lite kladdigt...
Igen...(assistpoäng till tungan)
Det finns en nos som hela tiden registerar - mammas...
Våran Signe dricker mjölk. Inte som andra katter, nej hon jobbar vertikalt. Med en dåres envishet. Jag hade ruttnat för länge sedan...
Dotterns mjölkglas - "with some letfovers"... NER MED TASSEN!
Ganska OK...
Lite kladdigt...
Igen...(assistpoäng till tungan)
Det finns en nos som hela tiden registerar - mammas...
Otroligt...
SNÖ!!!
Flera flera decimeter...
Man får liksom raketbränsle i benen när det går att pulsa runt i tillvaron. Även gamla tanter sprätter till och blir som barn på nytt (mamma alltså, inte matte). Jag lurar på henne i buskarna, sedan när hon minst anar sker det stora utfallet. Helbus på högsta nivå.
Det är svårt att hitta saker i djupsnö. Vi for ut till havet idag igen, matte, mamma & jag. På vårt bästa ställe i skogen gödslade matte marken med 11 tennisbollar och 6 dummisar. Det skulle hon inte ha gjort. Fortfarande ligger 9 bollar och 3 dummisar kvar därute i mörkret. Hur svårt kunde det bli?? Matte börjar tvivla på vår förmåga att använda näsan. Hon kan ju testa själv så får hon se hur det är att plöja som en myrslok genom lössnön. Vi får nog inkalla förstärkning i morgon. Någon med bra näsa säger matte. Pytt, det skulle möjligen vara Rut då, eller Comet...(men om någon känner sig hågad är ni hjärtligt välkomna)
Det var tungt för benen att springa och vi såg ut som stora snöbjörnar när vi kom tillbaka till bilen, Havet var rasande i vinden och mamma och jag lyckades bara bada tassarna innan döden kändes nära (i alla fall i mattes röst). Det tog en evig tid att skala av det värsta isklumparna i pälsen innan vi fick kliva in i hallen. Vi kunde nästan ha byggt en igloo av det som låg kvar på mattan...
Som tur var hade matte tinat märgben - MVG till henne...
Även mamma fick skava lite...
Mattes "strutts" (eng. uttal), en hemlig last som kryllar i huset...
Vi hyrde väl en film också - lördagsmys i soffan med rätt tillbehör för familjen...(Åzas fel alltihopa)
Om någon hävdar att det är billigt att ha hund så kommer matte att grundligt korrigera den individen. Ni kloka som använder - ni vet vad det kostar...
Flera flera decimeter...
Man får liksom raketbränsle i benen när det går att pulsa runt i tillvaron. Även gamla tanter sprätter till och blir som barn på nytt (mamma alltså, inte matte). Jag lurar på henne i buskarna, sedan när hon minst anar sker det stora utfallet. Helbus på högsta nivå.
Det är svårt att hitta saker i djupsnö. Vi for ut till havet idag igen, matte, mamma & jag. På vårt bästa ställe i skogen gödslade matte marken med 11 tennisbollar och 6 dummisar. Det skulle hon inte ha gjort. Fortfarande ligger 9 bollar och 3 dummisar kvar därute i mörkret. Hur svårt kunde det bli?? Matte börjar tvivla på vår förmåga att använda näsan. Hon kan ju testa själv så får hon se hur det är att plöja som en myrslok genom lössnön. Vi får nog inkalla förstärkning i morgon. Någon med bra näsa säger matte. Pytt, det skulle möjligen vara Rut då, eller Comet...(men om någon känner sig hågad är ni hjärtligt välkomna)
Det var tungt för benen att springa och vi såg ut som stora snöbjörnar när vi kom tillbaka till bilen, Havet var rasande i vinden och mamma och jag lyckades bara bada tassarna innan döden kändes nära (i alla fall i mattes röst). Det tog en evig tid att skala av det värsta isklumparna i pälsen innan vi fick kliva in i hallen. Vi kunde nästan ha byggt en igloo av det som låg kvar på mattan...
Som tur var hade matte tinat märgben - MVG till henne...
Även mamma fick skava lite...
Mattes "strutts" (eng. uttal), en hemlig last som kryllar i huset...
Vi hyrde väl en film också - lördagsmys i soffan med rätt tillbehör för familjen...(Åzas fel alltihopa)
Om någon hävdar att det är billigt att ha hund så kommer matte att grundligt korrigera den individen. Ni kloka som använder - ni vet vad det kostar...
Stora Stock...
Alla schnygga har samlats idag...
Matte kommer aldrig att förlåta sig själv att hon inte anmälde mamma till veteranklassen. Där var konkurrensen inte knivskarp...
Men nu var det som det var med det, och grannaste flatten i hela världen blev BIR (och tydligen i skrivande stund även BIG 1). Det var mammas och min superpolare Diezel. Enligt matte var han helt outstanding i ringen. Ingen kunde konkurrera med honom på samma karta. Farbror Casper är ju också ett hallon, tyvärr missade domaren det...
Nu håller vi alla tassar och tummar för Almanza Let´s Mingle I´m Single (som matte faktiskt har döpt) i finalringen bland de andra gruppvinnarna. Go Diezel, go!!!!! Jäklar om det blir ett BIS, då ska vi kidnappa dig under hela 2010...
Diezel BIR med Ragnhild - BIM vet inte matte (jo Nettan känner hon igen, men mer finns inte i huvudet på den osorterade tanten, matte alltså, inte Nettan)
Emelie - nedra prydlig handlerinsats, som alltid...
Den sjukt garvade proffsjuryn (Sofia, Camilla & Anna) - som ett nålsöga att passera. "Nej, unghunden måste täckas mer av Sune." Ni ser ju blickarna...
Grann uppfödargrupp - Focus, Sune, Casper & Diezel...
Matte är nu ganska trött i benen. Dagen innehöll också imponerande lydnadstävling. "Fjärren" var grym att beskåda, och matte funderar på om hon överhuvudtaget kan få mig att dunka ner så snabbt. Hjärnskakning ligger nära till hands...
PS
DIEZEL BLEV BIS-2 PÅ STORA STOCKHOLM!!
Hur många kan göra om den bravaden? Möjligen jag :0)
Matte kommer aldrig att förlåta sig själv att hon inte anmälde mamma till veteranklassen. Där var konkurrensen inte knivskarp...
Men nu var det som det var med det, och grannaste flatten i hela världen blev BIR (och tydligen i skrivande stund även BIG 1). Det var mammas och min superpolare Diezel. Enligt matte var han helt outstanding i ringen. Ingen kunde konkurrera med honom på samma karta. Farbror Casper är ju också ett hallon, tyvärr missade domaren det...
Nu håller vi alla tassar och tummar för Almanza Let´s Mingle I´m Single (som matte faktiskt har döpt) i finalringen bland de andra gruppvinnarna. Go Diezel, go!!!!! Jäklar om det blir ett BIS, då ska vi kidnappa dig under hela 2010...
Diezel BIR med Ragnhild - BIM vet inte matte (jo Nettan känner hon igen, men mer finns inte i huvudet på den osorterade tanten, matte alltså, inte Nettan)
Emelie - nedra prydlig handlerinsats, som alltid...
Den sjukt garvade proffsjuryn (Sofia, Camilla & Anna) - som ett nålsöga att passera. "Nej, unghunden måste täckas mer av Sune." Ni ser ju blickarna...
Grann uppfödargrupp - Focus, Sune, Casper & Diezel...
Matte är nu ganska trött i benen. Dagen innehöll också imponerande lydnadstävling. "Fjärren" var grym att beskåda, och matte funderar på om hon överhuvudtaget kan få mig att dunka ner så snabbt. Hjärnskakning ligger nära till hands...
PS
DIEZEL BLEV BIS-2 PÅ STORA STOCKHOLM!!
Hur många kan göra om den bravaden? Möjligen jag :0)
A day at the races...
Sol i sinne - appellplan i minne...
Matte drömde i natt att vi hittade en kvinna som gått vilse nere vid Värmdö brukshundklubb. Det var en av anledningarna till att vi hamnade där idag. Alla anledningar är OK för mig så länge vi hittar på något kul.
Inte sprang vi på någon förvirrad kvinna i skogarna eller på ängarna ovanför skjutbanan inte, men däremot ett helt gäng skyttar som övade sig på tavlorna. Det var en fjösig ammunition dom använde, vare sig mamma eller jag trodde att änderna skulle falla från skyn med hjälp av dessa klena vapen. Nej då, vi harvade på runt gräsmattan. Riktigt roligt om jag får säga det själv...
Matte hade släpat med sig det "tunga" artilleriet. Tvåkilos och fyrakilosapporterna som man nästan får nackspärr av. Men f-n den som ger sig...
Två kilo - plätters...
Fyra kilo - i en ökad trav...(det är inte alla som gör om det)
Stege? Nej, det var överkurs idag...
Ser ni? Hon fuskar den där mamman...(konstigt moment när matte inte finns vid sidan på kommando "hopp")
Ja, ja - även en gammal veteran kan...
Mamsen - ganska prydligt...
Även den tunga missilen funkar - trots åldern...
Även i rörelse....
Vi promenerade sedan över från Mölnvik till Lämshaga för att sträcka ut oss lite. Matte trillade som vanligt ett par gånger i leran och det skapade förmodligen allmän munterhet på ICA Kvantum i Mölnvik där hon sedan svävade in för att storhandla. Vi tror att vakterna smög efter henne runt bröddiskarna. Leriga snattare är dom allra värsta...
Äntligen är alla medlemmar i familjen vaccinerade mot "den nya influensan". Hoppas bara att mamma och jag slipper. Rabies är väl nästa "shot" för oss. I sommar planerar vi utomlands och då gäller det att sköta 365 dagars intervall.
Nu snarkar jag betänkligt. Kan det bero på att sol och frisk luft fyllt både sinne och själ idag? Jag är benägen att skriva under på det...
Matte fick span på filmsnutten med dansgruppen Bounce. Det är den där gången på Sergels torg då dom utförde sin "Tribute To Michael Jackson" MÄKTIGT!!
Matte drömde i natt att vi hittade en kvinna som gått vilse nere vid Värmdö brukshundklubb. Det var en av anledningarna till att vi hamnade där idag. Alla anledningar är OK för mig så länge vi hittar på något kul.
Inte sprang vi på någon förvirrad kvinna i skogarna eller på ängarna ovanför skjutbanan inte, men däremot ett helt gäng skyttar som övade sig på tavlorna. Det var en fjösig ammunition dom använde, vare sig mamma eller jag trodde att änderna skulle falla från skyn med hjälp av dessa klena vapen. Nej då, vi harvade på runt gräsmattan. Riktigt roligt om jag får säga det själv...
Matte hade släpat med sig det "tunga" artilleriet. Tvåkilos och fyrakilosapporterna som man nästan får nackspärr av. Men f-n den som ger sig...
Två kilo - plätters...
Fyra kilo - i en ökad trav...(det är inte alla som gör om det)
Stege? Nej, det var överkurs idag...
Ser ni? Hon fuskar den där mamman...(konstigt moment när matte inte finns vid sidan på kommando "hopp")
Ja, ja - även en gammal veteran kan...
Mamsen - ganska prydligt...
Även den tunga missilen funkar - trots åldern...
Även i rörelse....
Vi promenerade sedan över från Mölnvik till Lämshaga för att sträcka ut oss lite. Matte trillade som vanligt ett par gånger i leran och det skapade förmodligen allmän munterhet på ICA Kvantum i Mölnvik där hon sedan svävade in för att storhandla. Vi tror att vakterna smög efter henne runt bröddiskarna. Leriga snattare är dom allra värsta...
Äntligen är alla medlemmar i familjen vaccinerade mot "den nya influensan". Hoppas bara att mamma och jag slipper. Rabies är väl nästa "shot" för oss. I sommar planerar vi utomlands och då gäller det att sköta 365 dagars intervall.
Nu snarkar jag betänkligt. Kan det bero på att sol och frisk luft fyllt både sinne och själ idag? Jag är benägen att skriva under på det...
Matte fick span på filmsnutten med dansgruppen Bounce. Det är den där gången på Sergels torg då dom utförde sin "Tribute To Michael Jackson" MÄKTIGT!!
Till havs...
Vädret spelar ingen roll...
När man får fara runt vid havet känner man inte regnet eller vinden. Det blir nästan bara uppfriskande.
Idag forcerade vi hela kuststräckan Stora Sandarna - Småängsviken. Klipporna var hala som snor, men vi utvecklade snabbt sugkoppar under trampdynorna och matte vevade på snökedjorna under kängorna. Sedan skred vi fram i flera timmar. Underbart!!
Det saknades ett moment, vi fick inte bada idag heller. Matte har bestämt sig för att temperaturen inte gynnar våra leder och muskler. Det är så fruktansvärt jobbigt, och till slut skäller jag bara i tomma luften för att på något sätt få avreagera mig. Det hjälper inte kan jag tala om. Bad uteblir ändå...
Istället smög vi upp på dykarna som höll på att svida om vid Björkviks brygga. Shit så mycket kläder dom har på sig under torrdräkten. Matte inledde kontakten med att kalla dem för "galningar". Det resulterade snabbt i att gänget inledde en demonstration av hur varma dom var "innanför västen". Nästan lite obscent. Mamma sprang hela tiden runt och apporterde deras vantar. Tänk om hon hade bitit hål...
Ni ser - vindstyrka och duggregn. Som i sagorna...
Hög över havet...(Nämdöfjärden)
Rötter!! Min hemliga last...
Mamma i vinden - tänk så hon suger in i nosen - allt...
Undrar om hon tycker att det är kul att sticka ut tungan på alla bilder den där tanten?
Promenaden avslutades med ett uppletande. Jag fick hämta tolv saker, mamma bara två. Det är skillnad på henne och mig numera...
Lite musik till kvällen? Ja, matte, husse, Sissel och Jossan ska snart titta på "Flickan som lekte med elden". Dom kan behöva lite sinnesro innan dess. Hjalmars matte Karin lurade oss att göra hallontryffel (recept på FB), förmodligen bara GI. Kanske en latte till så blir filmen uthärdlig...
När man får fara runt vid havet känner man inte regnet eller vinden. Det blir nästan bara uppfriskande.
Idag forcerade vi hela kuststräckan Stora Sandarna - Småängsviken. Klipporna var hala som snor, men vi utvecklade snabbt sugkoppar under trampdynorna och matte vevade på snökedjorna under kängorna. Sedan skred vi fram i flera timmar. Underbart!!
Det saknades ett moment, vi fick inte bada idag heller. Matte har bestämt sig för att temperaturen inte gynnar våra leder och muskler. Det är så fruktansvärt jobbigt, och till slut skäller jag bara i tomma luften för att på något sätt få avreagera mig. Det hjälper inte kan jag tala om. Bad uteblir ändå...
Istället smög vi upp på dykarna som höll på att svida om vid Björkviks brygga. Shit så mycket kläder dom har på sig under torrdräkten. Matte inledde kontakten med att kalla dem för "galningar". Det resulterade snabbt i att gänget inledde en demonstration av hur varma dom var "innanför västen". Nästan lite obscent. Mamma sprang hela tiden runt och apporterde deras vantar. Tänk om hon hade bitit hål...
Ni ser - vindstyrka och duggregn. Som i sagorna...
Hög över havet...(Nämdöfjärden)
Rötter!! Min hemliga last...
Mamma i vinden - tänk så hon suger in i nosen - allt...
Undrar om hon tycker att det är kul att sticka ut tungan på alla bilder den där tanten?
Promenaden avslutades med ett uppletande. Jag fick hämta tolv saker, mamma bara två. Det är skillnad på henne och mig numera...
Lite musik till kvällen? Ja, matte, husse, Sissel och Jossan ska snart titta på "Flickan som lekte med elden". Dom kan behöva lite sinnesro innan dess. Hjalmars matte Karin lurade oss att göra hallontryffel (recept på FB), förmodligen bara GI. Kanske en latte till så blir filmen uthärdlig...
Bebbe...
Ska vi fylla på huset med ännu en fyrbent liten individ?
Matte är så i valet & kvalet kring detta spörsmål...
Mamma ska inte längre anstränga sig på det sättet hon faktiskt gjort med matte i hela sitt liv. Hon kommer säkert att sakna allt detta fantastiskt roliga som dom upplevt tillsammans, men någonstans går gränsen för vad viljan vill och vad kroppen tillåter. Hon kommer i fortsättningen att få "fingå" med husse, dom brukar också ha mycket roligt tillsammans, så det går ingen nöd på henne. Nu får familjen vara lite rädd om hennes leder och skelett framöver.
Hädanefter blir det bara jag "in splendid isolation" som matte går lös på i tuff träning & kondition. Det kommer inte att bli någon dans på rosor, bara fokus på mig känns extremt spooky. Här måste jag kanske kamma till mig rejält...
Det är på grund av mammas nedtrappning som matte börjat spana efter "nytt blod". Några riktigt spännande kombinationer finns i planering, och det gäller bara för matte att fundera ut vad det är hon tror skulle passa för just vår nivå och ambition. Sedan får hon väl ställa sig i kö...
Ja, mycket myror i huvudet är det. Tänk om mamma och jag inte är snälla mot en liten "kotte" som eventuellt stegar in i vårt hus? Jag brukar i och för sig älska små glyttar men mamma kan vara av en annan åsikt.
Matte funderar vidare och återkommer väl när hon fattat någon form av beslut. Sedan får vi se vad det i så fall landar i...
Mamse-Bamse - den bästa i världen...
Vi borde sovit för länge sedan, som vanligt. Men nu så, tar vi nattkissningen och sedan bums i säng.
Lite gammalt örongodis först:
Mumma-musik
Matte är så i valet & kvalet kring detta spörsmål...
Mamma ska inte längre anstränga sig på det sättet hon faktiskt gjort med matte i hela sitt liv. Hon kommer säkert att sakna allt detta fantastiskt roliga som dom upplevt tillsammans, men någonstans går gränsen för vad viljan vill och vad kroppen tillåter. Hon kommer i fortsättningen att få "fingå" med husse, dom brukar också ha mycket roligt tillsammans, så det går ingen nöd på henne. Nu får familjen vara lite rädd om hennes leder och skelett framöver.
Hädanefter blir det bara jag "in splendid isolation" som matte går lös på i tuff träning & kondition. Det kommer inte att bli någon dans på rosor, bara fokus på mig känns extremt spooky. Här måste jag kanske kamma till mig rejält...
Det är på grund av mammas nedtrappning som matte börjat spana efter "nytt blod". Några riktigt spännande kombinationer finns i planering, och det gäller bara för matte att fundera ut vad det är hon tror skulle passa för just vår nivå och ambition. Sedan får hon väl ställa sig i kö...
Ja, mycket myror i huvudet är det. Tänk om mamma och jag inte är snälla mot en liten "kotte" som eventuellt stegar in i vårt hus? Jag brukar i och för sig älska små glyttar men mamma kan vara av en annan åsikt.
Matte funderar vidare och återkommer väl när hon fattat någon form av beslut. Sedan får vi se vad det i så fall landar i...
Mamse-Bamse - den bästa i världen...
Vi borde sovit för länge sedan, som vanligt. Men nu så, tar vi nattkissningen och sedan bums i säng.
Lite gammalt örongodis först:
Mumma-musik
