Frysen ska tömmas...
Matte har börjat rensa den ena viltfrysen i garaget...
Idag singlade vi runt tre änder, två duvor och en liten svart sak (som mest såg ut som en sorgklädd undulat ). Ute vid Beateldal träffade vi den "brune läppbjörnen" igen. Han tycker om pippi - det är bara förnamnet.
Matte hasade som vanligt ut i ett lagom stort sök med desa fåglar och sedan var det tänkt att vi bara skulle håva hem dem. Mamma & Puzzel sköte sig med den äran, men när det kom till mig var matte inte nöjd. Mina fåglar var lite plattare än ursprunget när de lämnades av, och jag brukar ibland också "noppla" till lite extra på dem när jag släpper taget. Jä-lar vad det small på nosen. Som en blixt från en klar himmel. Jag förmodar att jag kommer att få öva mig ända tills båda de stora frysboxarna är tomma (och där finns det många många änder, trutar, kråkor, korpar, kajor, skator, fasaner, rapphöns, duvor och ett helt gäng kaniner + en trafikdödad hare). Husse tycker att det enda som saknas i kylan numera är en älg (tretton liter blod och sex rådjursklövar har vi förstås också där).
Matte skickar på lite bilder från dagen:
Christel & Läppbjörnen - vilken fin kontakt...
Jajamensan - snygg utgångsposition...
DET ÄR JAG - fy tusan så grannt jag bär min duva...
"Close up" - jag har span med ena ögat - det räcker för mig...
Ser ni så jag svävar? Mina muskler spelar på hela kroppen - nu är det "välpumpat"...
Och jag igen!! Matte kallar det "andnöd" när jag bär ankorna - kärring, jag är ju så försiktig...
Detta måste vara bilden matte tog när jag "nopplade" på anden - stilsäkert...
Mamma då - alltid så beskedlig...
Duva - som mamma egentilgen hatar, och Jesus vad hon spottar dun när hon lämnat av...
Min mamma är ganska söt när hon far fram bland träden...
Sista spurten in...
Läppbjörnen Puzzel fyndade and...
Och han hanterar viltet så fint....
Idag singlade vi runt tre änder, två duvor och en liten svart sak (som mest såg ut som en sorgklädd undulat ). Ute vid Beateldal träffade vi den "brune läppbjörnen" igen. Han tycker om pippi - det är bara förnamnet.
Matte hasade som vanligt ut i ett lagom stort sök med desa fåglar och sedan var det tänkt att vi bara skulle håva hem dem. Mamma & Puzzel sköte sig med den äran, men när det kom till mig var matte inte nöjd. Mina fåglar var lite plattare än ursprunget när de lämnades av, och jag brukar ibland också "noppla" till lite extra på dem när jag släpper taget. Jä-lar vad det small på nosen. Som en blixt från en klar himmel. Jag förmodar att jag kommer att få öva mig ända tills båda de stora frysboxarna är tomma (och där finns det många många änder, trutar, kråkor, korpar, kajor, skator, fasaner, rapphöns, duvor och ett helt gäng kaniner + en trafikdödad hare). Husse tycker att det enda som saknas i kylan numera är en älg (tretton liter blod och sex rådjursklövar har vi förstås också där).
Matte skickar på lite bilder från dagen:
Christel & Läppbjörnen - vilken fin kontakt...
Jajamensan - snygg utgångsposition...
DET ÄR JAG - fy tusan så grannt jag bär min duva...
"Close up" - jag har span med ena ögat - det räcker för mig...
Ser ni så jag svävar? Mina muskler spelar på hela kroppen - nu är det "välpumpat"...
Och jag igen!! Matte kallar det "andnöd" när jag bär ankorna - kärring, jag är ju så försiktig...
Detta måste vara bilden matte tog när jag "nopplade" på anden - stilsäkert...
Mamma då - alltid så beskedlig...
Duva - som mamma egentilgen hatar, och Jesus vad hon spottar dun när hon lämnat av...
Min mamma är ganska söt när hon far fram bland träden...
Sista spurten in...
Läppbjörnen Puzzel fyndade and...
Och han hanterar viltet så fint....
Baden Baden...
Lite träning igen....
Det börjar arta sig riktigt bra med kontinuiteten. Igår kväll tog vi vår långkastande husse med oss ut i mossen. Ett alternativt angreppssätt i en helt annan vinkel, och vips blev hela konditionsarbetet som nytt. Asball!! Snacka om att vi är trötta i både ben och hjärna när denna övning är klar. Att varva ner med blåbärsbetning är INTE fel...
Idag har vi åter drabbat samman med de två bruna herrarna (och en liten svart). Den lille Kruten började leka med mig på gräsmattan, och helt plötsligt förstod jag att det kunde vara sjukt roligt. Jag är ju lite större och något stadigare på benen än Krut, men vi for ändå ganska graciöst fram över ytorna. Matte garvade hysteriskt åt oss. Hur kul kan det vara?
Vi befann oss faktiskt vid det grymt häftiga huset vid havet på Dalarö. Karins föräldrar bor här just nu, men det är bara en tidsfråga innan det övergår i annan ägo, matte jobbar stenhårt på det....(kommer att bli ett smaskigt pensionärsboende för vår familj)
Efter andaktsfull fika med snordyrt surdegsbröd och läckert pålägg väntade dirigering och markering vid vattnet. En jättetvacker sjö på Dalarö där vi varit tidigare och badat var lämplig. Matte har för sig att det någon gång ringlat en huggorm på stigen ner till klipporna, (men hon kan minnas fel)...
Långlång vattendirigering rakt över Stilla Oceanen. Gåsmarsch över smala landgångar för att kasta markering och lägga ut dirigering. Det luktade rutten gädda (av förklarliga skäl - det hängde en i trädet där vi stod - ett monument över skid- och friluftsfrämjandet kanske).
Lite bilder från dagen finns också i kameran. Vi bjuder på några här:
Ja men kolla den blicken - förmodligen stirrar Karin på matte. Och hur är det med positionen på Puzzel, Christel?
Hjalle ute i lång vattendirigering - och hur är det med positionen på Puzzel, Christel...
Hjalle upp ur havets djup efter galant dirigering...
Sedan fick han väl "ligga till sig lite"...
Och hur är det med positionen på Puzzel, Christel.....
Titta! Det artar sig - han sitter vid sidan den där "läppbjörnen"...
Nu är det väl ändå dags att du skickar mig matte. Och ser ni hur människan till höger i bild fifflar åt sig ännu en dummie. Vi borde göra razzia i Vendelsö....
Puzzel - som fisken i vattnet.
En kanonduglig hund som i sitt fokus bara har dummisarna. Puzzel behöver inte träna ett dugg apportering - det kan han bättre än många andra, med det finns något annat som matte och "läppbjörnen" får skava runt med - kankse något som kan kallas lydnad ;o)
Matte Christel blir påhoppad av oss andra "Messerschmittare" hela tiden. Hon kommer säkert aldrig att vilja träna mer med oss. Kanske får vi brevbomb...
Underbart musiktillägg - har det funnits någon bättre författare någonsin än kvinnan som skrivit denna trudelutt?
Det börjar arta sig riktigt bra med kontinuiteten. Igår kväll tog vi vår långkastande husse med oss ut i mossen. Ett alternativt angreppssätt i en helt annan vinkel, och vips blev hela konditionsarbetet som nytt. Asball!! Snacka om att vi är trötta i både ben och hjärna när denna övning är klar. Att varva ner med blåbärsbetning är INTE fel...
Idag har vi åter drabbat samman med de två bruna herrarna (och en liten svart). Den lille Kruten började leka med mig på gräsmattan, och helt plötsligt förstod jag att det kunde vara sjukt roligt. Jag är ju lite större och något stadigare på benen än Krut, men vi for ändå ganska graciöst fram över ytorna. Matte garvade hysteriskt åt oss. Hur kul kan det vara?
Vi befann oss faktiskt vid det grymt häftiga huset vid havet på Dalarö. Karins föräldrar bor här just nu, men det är bara en tidsfråga innan det övergår i annan ägo, matte jobbar stenhårt på det....(kommer att bli ett smaskigt pensionärsboende för vår familj)
Efter andaktsfull fika med snordyrt surdegsbröd och läckert pålägg väntade dirigering och markering vid vattnet. En jättetvacker sjö på Dalarö där vi varit tidigare och badat var lämplig. Matte har för sig att det någon gång ringlat en huggorm på stigen ner till klipporna, (men hon kan minnas fel)...
Långlång vattendirigering rakt över Stilla Oceanen. Gåsmarsch över smala landgångar för att kasta markering och lägga ut dirigering. Det luktade rutten gädda (av förklarliga skäl - det hängde en i trädet där vi stod - ett monument över skid- och friluftsfrämjandet kanske).
Lite bilder från dagen finns också i kameran. Vi bjuder på några här:
Ja men kolla den blicken - förmodligen stirrar Karin på matte. Och hur är det med positionen på Puzzel, Christel?
Hjalle ute i lång vattendirigering - och hur är det med positionen på Puzzel, Christel...
Hjalle upp ur havets djup efter galant dirigering...
Sedan fick han väl "ligga till sig lite"...
Och hur är det med positionen på Puzzel, Christel.....
Titta! Det artar sig - han sitter vid sidan den där "läppbjörnen"...
Nu är det väl ändå dags att du skickar mig matte. Och ser ni hur människan till höger i bild fifflar åt sig ännu en dummie. Vi borde göra razzia i Vendelsö....
Puzzel - som fisken i vattnet.
En kanonduglig hund som i sitt fokus bara har dummisarna. Puzzel behöver inte träna ett dugg apportering - det kan han bättre än många andra, med det finns något annat som matte och "läppbjörnen" får skava runt med - kankse något som kan kallas lydnad ;o)
Matte Christel blir påhoppad av oss andra "Messerschmittare" hela tiden. Hon kommer säkert aldrig att vilja träna mer med oss. Kanske får vi brevbomb...
Underbart musiktillägg - har det funnits någon bättre författare någonsin än kvinnan som skrivit denna trudelutt?
Pappa...
Matte snodde en bild från min uppfödares hemsida...(erkänner)
Högra bilden är på min pappa (den vänstra är ju jag). Har ni sett så lika vi är far min och jag (det är nog bara jag som ser det)? Matte tycker att det är en helt underbar bild på Åsa och Robin. Det är väl klart - det är ju farsan...
Matte tog en annan bild på utställningen i Köping....
Har ni sett vilken stil? Man kan ju se hela vägen till Oslo mellan dessa bakben...(och det är INTE jag eller mamma)
Markers...
Vi har väl haft fint "främmat" idag igen - två stora fina bruna pojkar och en liten svart spoling..
(Christel med Puzzel & Karin med Hjalmar & Krut)
Det var dags att öva upp markeringsförmågan och vi drog till skogs med hela arsenalen dummisar och bollar.
Tyvärr glömde ju matte kameran hemma så det blir inte mycket bildbevis på hur duktiga Puzzel, Hjalmar och jag faktiskt var i arbete. Mamma är en sopa. Matte kommer att få ännu mer gråa hår på grund av henne. Hjalle och Puzzel genomförde ett jättefint arbete på såväl markeringar som ett och annat dirigeringsarbete för Hjalleman.
Jag gjorde en fenomenal uppvisning - på mammas dubbelmarkering hade matte placerat mig på vägen en bit bakom själva händelsernas centrum. Christel kastade mammas "dubbel" och matte skickade henne (mamma skickades alltså, inte Christel). Inte en enda dummie plockade hon in. Det är då som matte får problem med andningen. Mamma fick därför komma in till matte igen och istället skickade hon ut mig, bara så där. Snacka om att spika båda två (innan den första sprang jag bara ur benen lite överskottsenergi, men sen var det inga som helst problem). Jag visste PRECIS var alla hade rasat. Det är mitt signum, men mamma du är "outstanding" i söket - det kan jag tillstå, även om jag numera inte ligger långt efter. Övning ger väl någon typ av färdighet - och som vi har övat den senaste tiden. Mamma och jag har lårmuskler i klass med en Belgian Blue, (ni vet allt sökarbete i mossarna som pågått varje kväll i snart fyra veckor, det har onekligen gett resultat)
Matte och Karin åkte sedan hem och fikade, och där fanns i alla fall kameran att tillgå, så här följer lite bilder på oss och två av pojkarna:
Jag & Krut - matte tyckte att jag var osjysst som dinglade med tigersnurran framför nosen på Krut för att sedan morra när han försökte ta den - hon förstår inte hundlekar, kallade det maktmissbruk...
Fin-Hjalle, lite tuggad på svans och lår, men det växer nog ut igen till julen...
Hjalle-Brun
Hjalle - inte brunbjörn - möjligen isbjörn...
Fin-Krut - ska väl "ställas" snart...
Sitt-Krut
Krut, tigersnurra & Karin...
Mamma & Hjalle...
Värsta bästa polarna, typ...(och tydligen har mitt framben lossnat lite, men det är smällar man får ta när man ligger på topp)
Matte bara älskar denna ras som vi tillhör. Här släpper vi bara ut ur våra bilar, två tikar och tre hanar i varierande åldrar - flera av dem kände inte ens varandra sedan tidigare - och det är inget som helst problem. Okopplade och skuttandes runt hela vår rastslinga i Beatedal - inte ett morr inte en hög svans, inte ens ett kaxigt ögonkast. Det är helt underbart!! Matte bara njuter av oss FANTASTISKA individer flattar. Det är inte många raser som kan uppvisa denna häftiga "inordning" i flock, utan minsta synpunkt...
Däremot uppfostrar ju mamma alla pojkar - rakt av, inklusive lilla sexmånaders Krut. Och jag tog på mig att vakta våra leksaker på gräsmattan. Det var kanske inte mitt smartaste drag i mattes ögon, (jag har väl rönt större uppskattning i andra projekt om man säger så)...
(Christel med Puzzel & Karin med Hjalmar & Krut)
Det var dags att öva upp markeringsförmågan och vi drog till skogs med hela arsenalen dummisar och bollar.
Tyvärr glömde ju matte kameran hemma så det blir inte mycket bildbevis på hur duktiga Puzzel, Hjalmar och jag faktiskt var i arbete. Mamma är en sopa. Matte kommer att få ännu mer gråa hår på grund av henne. Hjalle och Puzzel genomförde ett jättefint arbete på såväl markeringar som ett och annat dirigeringsarbete för Hjalleman.
Jag gjorde en fenomenal uppvisning - på mammas dubbelmarkering hade matte placerat mig på vägen en bit bakom själva händelsernas centrum. Christel kastade mammas "dubbel" och matte skickade henne (mamma skickades alltså, inte Christel). Inte en enda dummie plockade hon in. Det är då som matte får problem med andningen. Mamma fick därför komma in till matte igen och istället skickade hon ut mig, bara så där. Snacka om att spika båda två (innan den första sprang jag bara ur benen lite överskottsenergi, men sen var det inga som helst problem). Jag visste PRECIS var alla hade rasat. Det är mitt signum, men mamma du är "outstanding" i söket - det kan jag tillstå, även om jag numera inte ligger långt efter. Övning ger väl någon typ av färdighet - och som vi har övat den senaste tiden. Mamma och jag har lårmuskler i klass med en Belgian Blue, (ni vet allt sökarbete i mossarna som pågått varje kväll i snart fyra veckor, det har onekligen gett resultat)
Matte och Karin åkte sedan hem och fikade, och där fanns i alla fall kameran att tillgå, så här följer lite bilder på oss och två av pojkarna:
Jag & Krut - matte tyckte att jag var osjysst som dinglade med tigersnurran framför nosen på Krut för att sedan morra när han försökte ta den - hon förstår inte hundlekar, kallade det maktmissbruk...
Fin-Hjalle, lite tuggad på svans och lår, men det växer nog ut igen till julen...
Hjalle-Brun
Hjalle - inte brunbjörn - möjligen isbjörn...
Fin-Krut - ska väl "ställas" snart...
Sitt-Krut
Krut, tigersnurra & Karin...
Mamma & Hjalle...
Värsta bästa polarna, typ...(och tydligen har mitt framben lossnat lite, men det är smällar man får ta när man ligger på topp)
Matte bara älskar denna ras som vi tillhör. Här släpper vi bara ut ur våra bilar, två tikar och tre hanar i varierande åldrar - flera av dem kände inte ens varandra sedan tidigare - och det är inget som helst problem. Okopplade och skuttandes runt hela vår rastslinga i Beatedal - inte ett morr inte en hög svans, inte ens ett kaxigt ögonkast. Det är helt underbart!! Matte bara njuter av oss FANTASTISKA individer flattar. Det är inte många raser som kan uppvisa denna häftiga "inordning" i flock, utan minsta synpunkt...
Däremot uppfostrar ju mamma alla pojkar - rakt av, inklusive lilla sexmånaders Krut. Och jag tog på mig att vakta våra leksaker på gräsmattan. Det var kanske inte mitt smartaste drag i mattes ögon, (jag har väl rönt större uppskattning i andra projekt om man säger så)...
Domarkritiken...
Om mamma skrev domaren så här:
"Veterantik i en otroligt fin kondition, vacker helhet, vackert huvud, välvinklad, mycket välgående, mycket bra päls".
Tja, hon kunde väl vara fulare. Min kritik hämtade matte inte ens ut. Hur ska man tolka det? Sussie hade hört att domaren nämnde något om ljusa ögon och något lös i ryggen. Pytt - min ryggrad som är gjord av rostfritt stål. Här tippar vi på att det inte ens fanns ledsyn att tillgå i den bedömningen...
Ni ser ju så fint jag rör mig - inte ett öga torrt...
Skulle ryggen vara lös? Absolut inte!!
Mamma & Sussie (och hon bara står där)
Mamma i finalringen...
Mamma har just blivit BIM - med Ragnhild i snöret...
Sussie sprang väl runt med den där ohängda gossen Diezel, som också blev BIR. Jag har bestämt att han ska flytta hit. Vi har så himla kul ihop han och jag. Mamma har åkt tillsammans med honom i bil till Polen en gång. Matte berättade att han skötte sig exemplariskt, även med en halvgrinig Malvan som sällskap. Han flirtade rejält på alla hotellrum, (kanske inte med så stor framgång - men ändå)...
BIS 3 x 2 + BIS
Tiden går fort, och idag ställde Sussie och mamma sig vid samma "buske" som för fem år sedan....
De där två ringrävarna måtte gilla just gult ;o)
(ser ni att det till och med är samma fotograf på bilderna)
Mamma 8½ år & Sussie BIM & BIS 3 veteran i Köping - 2009
Mamma 3½ år & Sussie BIR, BIG och BIS 3 i Västerås - 2004
GRATTIS MAMMA!!
Mattes toppensnäcka "is still going strong"...
Själv fick jag väl nöja mig med en tredjeplacering i jaktklass - inte ens ett CK. Vi säger inget så har vi inget sagt...
PS.
Den här bilden kommer ju faktiskt också från Västerås:
Mamma 4 år & Sussie BIR, BIG och BIS i Västerås - 2005
TUSEN TACK SUSSIE FÖR ATT DU TÄTT SOM OFTAST HÄMTAR IN TOPPRESULTAT MED MIN MAMMA!!
De där två ringrävarna måtte gilla just gult ;o)
(ser ni att det till och med är samma fotograf på bilderna)
Mamma 8½ år & Sussie BIM & BIS 3 veteran i Köping - 2009
Mamma 3½ år & Sussie BIR, BIG och BIS 3 i Västerås - 2004
GRATTIS MAMMA!!
Mattes toppensnäcka "is still going strong"...
Själv fick jag väl nöja mig med en tredjeplacering i jaktklass - inte ens ett CK. Vi säger inget så har vi inget sagt...
PS.
Den här bilden kommer ju faktiskt också från Västerås:
Mamma 4 år & Sussie BIR, BIG och BIS i Västerås - 2005
TUSEN TACK SUSSIE FÖR ATT DU TÄTT SOM OFTAST HÄMTAR IN TOPPRESULTAT MED MIN MAMMA!!
On Tour...
Vi ska som sagt åka på turné...
Matte och husse har aldrig någonsin bilat på den västra sidan av Vänern. I år blev det helt plötsligt dags.
First stop "Fucking Åmål"...
Mamma och jag gillar vandrarhem. Många såna har vi bott på. Vi får se om vi landar på något i år också. Dalsland ska ju vara extremt vackert (liksom alla andra landskap i Sverige), där finns säkert femstjärniga boendealternativ för en skock som oss. Det är annars inte så lätt att fixa tak över huvudet när man är hund. Sonen i huset får stanna hemma och passa katter. Har vi tur står huset kvar när vi kommer hem. Grannarna är förvarnade...
Vi startar vår stora utflykt någon gång på måndag. Först ska vi bara (på söndag) klara av ett vänstervarv i jaktklass och ett annat i veteranklass. Ni vet ju vem som ska springa vart. Sussie offrar sig och svävar fram med oss. Det var så länge sedan vi fick vara med i dessa sammanhang så matte kommer knappt ihåg vad hon ska packa ner i rygsäcken. Under de senaste två åren har vi bara vistas upp två gånger. Är inte det lite skandal?
Ja ja, köttbullar, vattenflaska, koppel, nummerlappar, tävlingsböcker, vaccinationer och något mer ska väl stuvas in i bilen. Sedan har vi förstås en hundbur till mamma och mig och en skön stol till matte. Hon ska väl som vanligt mest shoppa. Kanske har Köpingsutställningen snygga fällar. Vi behöver förnya förrådet eftersom de gamla börjar lösas upp i sina minsta beståndsdelar...
Så väl mött alla ni som dyker upp på söndag. Vi är i "slagläge" både mor min och jag ;o)
Matte lägger in en bild från i onsdags då vi hade besök vid sjön. Ser ni hur Karin smygit till sig våra dummisar bakom ryggen på oss? Hela kropsshållningen avslöjar hennes kriminella handling...
Matte och husse har aldrig någonsin bilat på den västra sidan av Vänern. I år blev det helt plötsligt dags.
First stop "Fucking Åmål"...
Mamma och jag gillar vandrarhem. Många såna har vi bott på. Vi får se om vi landar på något i år också. Dalsland ska ju vara extremt vackert (liksom alla andra landskap i Sverige), där finns säkert femstjärniga boendealternativ för en skock som oss. Det är annars inte så lätt att fixa tak över huvudet när man är hund. Sonen i huset får stanna hemma och passa katter. Har vi tur står huset kvar när vi kommer hem. Grannarna är förvarnade...
Vi startar vår stora utflykt någon gång på måndag. Först ska vi bara (på söndag) klara av ett vänstervarv i jaktklass och ett annat i veteranklass. Ni vet ju vem som ska springa vart. Sussie offrar sig och svävar fram med oss. Det var så länge sedan vi fick vara med i dessa sammanhang så matte kommer knappt ihåg vad hon ska packa ner i rygsäcken. Under de senaste två åren har vi bara vistas upp två gånger. Är inte det lite skandal?
Ja ja, köttbullar, vattenflaska, koppel, nummerlappar, tävlingsböcker, vaccinationer och något mer ska väl stuvas in i bilen. Sedan har vi förstås en hundbur till mamma och mig och en skön stol till matte. Hon ska väl som vanligt mest shoppa. Kanske har Köpingsutställningen snygga fällar. Vi behöver förnya förrådet eftersom de gamla börjar lösas upp i sina minsta beståndsdelar...
Så väl mött alla ni som dyker upp på söndag. Vi är i "slagläge" både mor min och jag ;o)
Matte lägger in en bild från i onsdags då vi hade besök vid sjön. Ser ni hur Karin smygit till sig våra dummisar bakom ryggen på oss? Hela kropsshållningen avslöjar hennes kriminella handling...
Tribute to Michael...
Hur många sjukt bra låtar gjorde han egentligen?
Den här är helt klart bäst - och framför allt med denna grymt duktiga artist.
Matte har tidigare lagt in honom i min blogg, och hon gör det igen - to Michael...(denna gång i full version.)
David Cook - Billy Jean
Den här är helt klart bäst - och framför allt med denna grymt duktiga artist.
Matte har tidigare lagt in honom i min blogg, och hon gör det igen - to Michael...(denna gång i full version.)
David Cook - Billy Jean
Fobiträning...
Det är inte mycket matte räds för här i livet - men det finns ett STORT undantag, och det är dessa insekter:
En snabbterapi med fobiträning vore definitivt att rekommendera. Matte har dessutom överfört
all denna rädsla till sina barn och nu när kläckningen av "långbenarna" är i full gång blir det till
att rigga moskitnät i sovrummet. Det trasslar, men det är det värt...
Mossbesök...
Kan ni förklara hur det kommer sig att en fästing kan bita sig fast på mig, två centimeter från fästinghalsbandet? Matte har självklart tagit bort den, men bettet ser INTE kul ut på halsen. Förpestade små kryp!! Jag tycker att Sverige borde ge Anticimex en ärlig chans att sanera rejält i naturen...
Idag har vi haft sällskap i mossen.
Karin med Hjalmar och Anneli med Vinna kände behovet av att jobba upp kondition och "blytungt sökarbete" under eftermiddagen och kvällen. Det var hysteriskt varmt, men även då ska ju vi retrievrar kunna jobba säger matte. Kan hon säga som bara står i skuggan med pipan i munnen...'
Matte lägger in lite bilder från "skutt & hopp" bland kullarna och i vattnet...
Karin, Hjalle & Annelie väntar in en "korthårig" tös från mossen...
Korthårig tös som just skickats på en dirigering...
Hjalle i det beryktade "moss-skuttet"...
Lätt att ta sig fram? Inte ett enda normalt galoppsprång kan man ta...
Hjalle-Brun i badet - helschysst markeringsarbete...
Var är den korthåriga - och vem snattar i fikapåsen?
Resonemang inför vattenmarkeringarna...
Proffskastaren svingandes "tillhygge"...
Efter väl utfört arbete såväl i mosse som i vatten släpade matte med sig alla hem till nybakat Dellan-kaffebröd och kaffe. För mattes del är det kanske dags att fasta igen...
Idag har vi haft sällskap i mossen.
Karin med Hjalmar och Anneli med Vinna kände behovet av att jobba upp kondition och "blytungt sökarbete" under eftermiddagen och kvällen. Det var hysteriskt varmt, men även då ska ju vi retrievrar kunna jobba säger matte. Kan hon säga som bara står i skuggan med pipan i munnen...'
Matte lägger in lite bilder från "skutt & hopp" bland kullarna och i vattnet...
Karin, Hjalle & Annelie väntar in en "korthårig" tös från mossen...
Korthårig tös som just skickats på en dirigering...
Hjalle i det beryktade "moss-skuttet"...
Lätt att ta sig fram? Inte ett enda normalt galoppsprång kan man ta...
Hjalle-Brun i badet - helschysst markeringsarbete...
Var är den korthåriga - och vem snattar i fikapåsen?
Resonemang inför vattenmarkeringarna...
Proffskastaren svingandes "tillhygge"...
Efter väl utfört arbete såväl i mosse som i vatten släpade matte med sig alla hem till nybakat Dellan-kaffebröd och kaffe. För mattes del är det kanske dags att fasta igen...
I found it !!
Nu får sommaren bli hur den vill...
Jag ska bada i regnoverall!! Matte måste bara beställa denna fantastiska kreation till mig. Vad sägs om färgen? Till en svart flicka är det en toppnotering. Konstigt att företaget inte anlitade mig som modell...
Tänk att få simma ut i Nämndöfjärden bland Waxholmsbåtarna - endast iförd ett vinrött prassel. Jag blir som en enda stor stoppsignal i farleden...
Titta och njut
Den är ju som klippt och skuren för simborgarmärket...
Och den här bädden måste väl ändå vara specialdesignad för Pink & Fluffy-flingan...
Den heter Princess - så passande...
Jag tror att jag ska testa en sovpåse - hur många kan man vara i den tro...
Här måste kapas en buss för färd mot Hööks hästsport i Kungens kurva.
Kanske finns det regnställ till matte också...
Jag ska bada i regnoverall!! Matte måste bara beställa denna fantastiska kreation till mig. Vad sägs om färgen? Till en svart flicka är det en toppnotering. Konstigt att företaget inte anlitade mig som modell...
Tänk att få simma ut i Nämndöfjärden bland Waxholmsbåtarna - endast iförd ett vinrött prassel. Jag blir som en enda stor stoppsignal i farleden...
Titta och njut
Den är ju som klippt och skuren för simborgarmärket...
Och den här bädden måste väl ändå vara specialdesignad för Pink & Fluffy-flingan...
Den heter Princess - så passande...
Jag tror att jag ska testa en sovpåse - hur många kan man vara i den tro...
Här måste kapas en buss för färd mot Hööks hästsport i Kungens kurva.
Kanske finns det regnställ till matte också...
Lokalsinnet...?
När det regnar som mest - då är matte i toppform...
Regnstället luktar gammal möglig, unken madrass ,men det hindrar henne inte från att kliva rätt ut i outforskade marker med oss. Idag hamnade vi i ett område där jag tidigare fått spåra ett vansinnigt långt och gammalt spår, kors och tvärs över en myr med en halvmeter hög vegetation. Mossan är klafsig och det täta blåbärsriset gör att man inte kan använda ögonen en enda gång för att spana när man söker något. Stor nos på...
Idag gnetade vi kondition igen, i riktigt jäkla hällregn. Mattes regnhatt (av oljerockstyp) såg mer ut som en toppmurkla än en huvudbonad, men den höll i alla fall regnet utanför nacken. Det gör INTE mattes keps av samma material.
Matte fäpplade fram våra tennisbollar. Kastade ut 26 stycken rakt ut i denna ohyggligt tungsprungna mosse. Jag fick hämta flest bollar eftersom matte börjar spara lite på mammas kropp. Hon är ju ändå på det nionde året, gudbevars...
Det kändes ödsligt och lite "creepy" att inte riktigt veta om vi skulle hitta tillbaka till mänskligheten och bebodda trakter igen. Och tänk om någon av oss skulle göra illa sig. Matte bävade för att bära mamma eller mig denna evinnerliga sträcka som det måste röra sig om.
Helt plötsligt - i ena änden av denna enorma mosse - får matte syn på något rödaktigt som passerar förbi mellan träden i en svindlande hastighet. En SL-buss!! Hur i hela friden har den kunnat förirra sig så långt utanför turlistans sträckning. För inte kunde då vi se någon hållplats där mitt ute i klafset där vi stod med skvattram upp till midjan.
En ond tanke for genom mattes huvud. Hur fel hade vi egentligen siktat in oss här i tassemarkerna? Kunde detta egentligen vara Mörtviksvägen vi såg framför oss på håll? En mycket sjuk tanke - men ack så sann. Husse får nog i fortsättnignen utrusta matte med både inopererad GPS och kompass. Karta är inte att tänka på. Huvudsaken är att vi går mot norr nästa gång...
Hemma i trädgården måste man runda spiréabuskarna på vägen in - ganska stilig blir man...
Vitprickig och sjöblöt - jag är ganska nöjd med mig själv...
Regnstället luktar gammal möglig, unken madrass ,men det hindrar henne inte från att kliva rätt ut i outforskade marker med oss. Idag hamnade vi i ett område där jag tidigare fått spåra ett vansinnigt långt och gammalt spår, kors och tvärs över en myr med en halvmeter hög vegetation. Mossan är klafsig och det täta blåbärsriset gör att man inte kan använda ögonen en enda gång för att spana när man söker något. Stor nos på...
Idag gnetade vi kondition igen, i riktigt jäkla hällregn. Mattes regnhatt (av oljerockstyp) såg mer ut som en toppmurkla än en huvudbonad, men den höll i alla fall regnet utanför nacken. Det gör INTE mattes keps av samma material.
Matte fäpplade fram våra tennisbollar. Kastade ut 26 stycken rakt ut i denna ohyggligt tungsprungna mosse. Jag fick hämta flest bollar eftersom matte börjar spara lite på mammas kropp. Hon är ju ändå på det nionde året, gudbevars...
Det kändes ödsligt och lite "creepy" att inte riktigt veta om vi skulle hitta tillbaka till mänskligheten och bebodda trakter igen. Och tänk om någon av oss skulle göra illa sig. Matte bävade för att bära mamma eller mig denna evinnerliga sträcka som det måste röra sig om.
Helt plötsligt - i ena änden av denna enorma mosse - får matte syn på något rödaktigt som passerar förbi mellan träden i en svindlande hastighet. En SL-buss!! Hur i hela friden har den kunnat förirra sig så långt utanför turlistans sträckning. För inte kunde då vi se någon hållplats där mitt ute i klafset där vi stod med skvattram upp till midjan.
En ond tanke for genom mattes huvud. Hur fel hade vi egentligen siktat in oss här i tassemarkerna? Kunde detta egentligen vara Mörtviksvägen vi såg framför oss på håll? En mycket sjuk tanke - men ack så sann. Husse får nog i fortsättnignen utrusta matte med både inopererad GPS och kompass. Karta är inte att tänka på. Huvudsaken är att vi går mot norr nästa gång...
Hemma i trädgården måste man runda spiréabuskarna på vägen in - ganska stilig blir man...
Vitprickig och sjöblöt - jag är ganska nöjd med mig själv...
Stenkorkad...
Matte har totalt missat Flingas & Stajlas blogg. Länken matte följde tidigare räckte bara fram till januari 2009 och det tyckte hon var en lite skruttig uppdatering. Och då gnällde hon på deras matte Lina. Datamognad?? Read my lips....FOSSIL!!
Så nu, eftersom Lina faktiskt lagt in rätt blogglänk i "mina" kommentarer, lägger matte ut den här också. Den är kalasbra, och ganska jobbig för matte att läsa eftersom alla de där Örebroarna är så brutalt aktiva. Matte får liksom dåligt samvete på hela kroppen - och avundsjukan ska vi inte prata om.
Flingan (den där lilla "Pink & Fluffy-bruden) kan alldeles snart titulera sig SSpCH (Svensk spårprovchampion). Det är rent ohyggligt orättvist. Bara för att Flinga kan krypa lite och springa genom människoflock. Kanske spåra en snutt och leta på saker i ruta. Bära tung-tung apport och skälla.
Nu vill jag byta familj igen. Det är en sån där känsla jag har, som kommer och går - mest kommer...
I brist på annan aktivitet får man väl jonglera med sitt gamla märgben...
Skatorna i trakten jagar våra katter - det är lite jobbigt att ha dem bakom sig...
Ser ni Viktoriaplommonen. Kalaspresent på födelsedagen 2008. Hjalle-Karinflocken såg behovet i vår trädgård...
Så nu, eftersom Lina faktiskt lagt in rätt blogglänk i "mina" kommentarer, lägger matte ut den här också. Den är kalasbra, och ganska jobbig för matte att läsa eftersom alla de där Örebroarna är så brutalt aktiva. Matte får liksom dåligt samvete på hela kroppen - och avundsjukan ska vi inte prata om.
Flingan (den där lilla "Pink & Fluffy-bruden) kan alldeles snart titulera sig SSpCH (Svensk spårprovchampion). Det är rent ohyggligt orättvist. Bara för att Flinga kan krypa lite och springa genom människoflock. Kanske spåra en snutt och leta på saker i ruta. Bära tung-tung apport och skälla.
Nu vill jag byta familj igen. Det är en sån där känsla jag har, som kommer och går - mest kommer...
I brist på annan aktivitet får man väl jonglera med sitt gamla märgben...
Skatorna i trakten jagar våra katter - det är lite jobbigt att ha dem bakom sig...
Ser ni Viktoriaplommonen. Kalaspresent på födelsedagen 2008. Hjalle-Karinflocken såg behovet i vår trädgård...
Hur svårt kan det va ?
Hon gick och köpte en ny cykelpump...
Det var bara den prylen som hindrade oss från att hysteriskt galoppera runt hela ön. Men nu jäk-ar...
Mattes rumpa är inte van vid sadeln ännu. Det krävs ett visst mod för att sitta ner och trampa hela vägen mellan Brunn och Kulla. Skavsår? Nej, bara några sittben som har synpunkter. En fet stjärt är en bra stötdämpare om inte annat. Matte behöver inte oroa sig. Vi har nu cyklat på "nätterna" de senaste dygnen. Matte tycker att vi alla borde bättra på konditionen inför en stundnade jaktsäsong. Jag är självkart redan i maximal form, men de två övriga på mitt lag har sjukt mycket att hämta in. Så vi fortsätter att skava...
I förrgår när vi cyklade hem från havet sprang en skabbräv över vägen där vi kom lufsandes. Matte blev tokledsen över hur den lilla kraken såg ut - och kanske främst för att hon inte kan hjälpa den på något sätt. Den haltade upp över fältet på andra sidan vägen - och nu har matte fått för sig att vi inte längre kan träna just i dessa områden på ön. Tyvärr har rävskabben ökat lavinartat - framför allt i Nacka kommun, men också till viss del på Värmdölandet. Det blir till att träna dirigeringar på parkeringen vid Coop Forum. Där kanske räven inte har "fröat" av sig...
Sissels lilla hamster har nu fått rent och fint i sin bur. Här måste ju matte gå in och styra upp det lilla livets vardag när Sissel är borta så länge (matte längtar nästan ihjäl sig). Men den 26 juli kommer hon hem och då får hon överta ansvaret. Den lilla sibiriska saken älskar jordgubbar och pecannötter, så nu har vi fyllt matskålen med delikatesserna.
Det finns nog en anledning till att matte sitter här vid datorn istället för att uträtta det hon tänkt sig idag. Nästa projekt är nämligen att göra rent akvariet. Det är äckligare än att tömma latrintunnor på landet. Kronan på verket är när matte stopppar ner en sondslang i vattnet för att suga upp ett undertryck så att vattnet kan rinna ner i en hink på pallen nedanför. Det svischar alltid in en mindre mängd i munnen, och då är "kräkset" väldigt nära. Gammalt algsnusk med fiskbajs i...
På förmiddagen inhandlades också en ny dammsugare. Vad vi ska med den till vill matte inte veta. Där får husse göra en attack mot det som far omkring längs anklarna när man skrider fram på golvet. Denna elektriska artikel borde få Nobels "hatobjektpris"...
Just nu är vädret en cirkus. Här sprintade vi runt i trädgården jag och mamma, och helt plötsligt kom skyfallet. Vi hade ju våra mysdjur ute - de där blå mjukisarna som vi tycker bäst om, (ni kanske kommer ihåg min kossa som jag försåg mig med på Albano djursjukhus när vi var där på återbesök). Matte fotograferade lite innan regnet slog till. Det är den här tramsiga leken där till och med mamma går igång - och jag försöker stjäla...
Vår blå period...
Mamma tar ett rejält grepp...
Jonglera sittandes i nerförsbacke är mammas specialtrick...
Jag har greppat min Albanokossa...
Need I say more?
Det gäller att fånga in båda "blåmonstren" - då har man vunnit...
Om man smyger lite i bakhåll så kan det ibland lyckas...
Just nu tycker jag att det går sådär...
Och så mattes nostalgilänk. Those were the days...VENUS
Det var bara den prylen som hindrade oss från att hysteriskt galoppera runt hela ön. Men nu jäk-ar...
Mattes rumpa är inte van vid sadeln ännu. Det krävs ett visst mod för att sitta ner och trampa hela vägen mellan Brunn och Kulla. Skavsår? Nej, bara några sittben som har synpunkter. En fet stjärt är en bra stötdämpare om inte annat. Matte behöver inte oroa sig. Vi har nu cyklat på "nätterna" de senaste dygnen. Matte tycker att vi alla borde bättra på konditionen inför en stundnade jaktsäsong. Jag är självkart redan i maximal form, men de två övriga på mitt lag har sjukt mycket att hämta in. Så vi fortsätter att skava...
I förrgår när vi cyklade hem från havet sprang en skabbräv över vägen där vi kom lufsandes. Matte blev tokledsen över hur den lilla kraken såg ut - och kanske främst för att hon inte kan hjälpa den på något sätt. Den haltade upp över fältet på andra sidan vägen - och nu har matte fått för sig att vi inte längre kan träna just i dessa områden på ön. Tyvärr har rävskabben ökat lavinartat - framför allt i Nacka kommun, men också till viss del på Värmdölandet. Det blir till att träna dirigeringar på parkeringen vid Coop Forum. Där kanske räven inte har "fröat" av sig...
Sissels lilla hamster har nu fått rent och fint i sin bur. Här måste ju matte gå in och styra upp det lilla livets vardag när Sissel är borta så länge (matte längtar nästan ihjäl sig). Men den 26 juli kommer hon hem och då får hon överta ansvaret. Den lilla sibiriska saken älskar jordgubbar och pecannötter, så nu har vi fyllt matskålen med delikatesserna.
Det finns nog en anledning till att matte sitter här vid datorn istället för att uträtta det hon tänkt sig idag. Nästa projekt är nämligen att göra rent akvariet. Det är äckligare än att tömma latrintunnor på landet. Kronan på verket är när matte stopppar ner en sondslang i vattnet för att suga upp ett undertryck så att vattnet kan rinna ner i en hink på pallen nedanför. Det svischar alltid in en mindre mängd i munnen, och då är "kräkset" väldigt nära. Gammalt algsnusk med fiskbajs i...
På förmiddagen inhandlades också en ny dammsugare. Vad vi ska med den till vill matte inte veta. Där får husse göra en attack mot det som far omkring längs anklarna när man skrider fram på golvet. Denna elektriska artikel borde få Nobels "hatobjektpris"...
Just nu är vädret en cirkus. Här sprintade vi runt i trädgården jag och mamma, och helt plötsligt kom skyfallet. Vi hade ju våra mysdjur ute - de där blå mjukisarna som vi tycker bäst om, (ni kanske kommer ihåg min kossa som jag försåg mig med på Albano djursjukhus när vi var där på återbesök). Matte fotograferade lite innan regnet slog till. Det är den här tramsiga leken där till och med mamma går igång - och jag försöker stjäla...
Vår blå period...
Mamma tar ett rejält grepp...
Jonglera sittandes i nerförsbacke är mammas specialtrick...
Jag har greppat min Albanokossa...
Need I say more?
Det gäller att fånga in båda "blåmonstren" - då har man vunnit...
Om man smyger lite i bakhåll så kan det ibland lyckas...
Just nu tycker jag att det går sådär...
Och så mattes nostalgilänk. Those were the days...VENUS
