I morgon hänger vi på!
Ett dyrt krig...
Språkrör...
Men vem vet, snart kanske jag återuppstår även här. Det hänger ju på min spökskrivare matte förstås ;)
Jag önskar er som svischar förbi här på mina sidor ett riktigt toppenår 2013. Må ni alla hålla era löften - ni vet, livet blir vad man gör det till
Vi fortsätter...
...där vi slutade sist.
Liten Luva 11 veckor...
Stor Luva 4 ½ månad...
Nationaldagen...
Efter 6 månader på "fri fot" i sydostasien (Vietnam, Kambodja, Laos, Thailand, Singapore, Bali, Fillipinerna & Malaysia), med dykcertifikat, kanonbränna, solblond och 5 kilo magrare klev han in som en överrasknig genom dörren. Ryggsäcken med innehåll är totalsanerad, nästan Anticimexstuk. Matte är helt överväldigad. Så skönt att ha bägge barnen hemma samtidigt igen. Det var nästan ett år sedan, dottern tillbringade ju hela höstterminen i Florens. Ordningen är återställd...
Den lilla ungen har ju aldrig träffat honom, men hon är inte den som är den. OK, han får väl också bo här med oss. Han verkar dessutom ganska sjysst.
Vi har i alla fall fått promenera runt sjön idag igen. Badning, vassröjning och allmän uppryckning ingick i schemat. Jag spanade mest ut över vattnet och fångade lite näckrosblad som fladdrade uppkäftigt i vinden. Mamma gled ner i vattnet en liten stund, apporterade en minimal pinne och nöjde sig sedan med att sitta hos matte och mysa. Den lilla ungen ska vi inte prata om. Hon jobbar i skift - hela tiden...
Här behöver man röja lite - ungen & jag kände oss manade...
Ungen hittade spanklippan - högt & farligt...
Vi kollade resultatet av vår arbetsinsats - ganska OK faktiskt...
Ungen fick för första gången se fiskstim - vilken upplevelse...
En liten jämförelse bara...
Ja, kanske...
Luvliga Luva 11 veckor...
Luvliga Luva 14 veckor...
Luvliga Luva 11 veckor...
Luvliga Luva 14 veckor...
Visst kan man fundera på vad fodret innehåller...
Ungen premiärbadade...
Här har det "körts tvättmaskin"...
Den lilla snorungen fick för första gången hänga på till vår bästa sjö, Björnträsket. Det är där vi oftast tränar vattenarbete, både ensamma och ibland med särskilt inbjudna gäster, typ Hjalle, Krut & Diezel. Läget är sådant att på vissa ställen vid sjön sluttar klipporna ner till vattenytan och sedan är det djupt. Matte hade riggat barfoting med badkläder ifall den lilla skruttan inte skulle klara mer än torrsim. Nu var det ju inte så där alldeles kalasvarmt i vattnet för en badkruka, men nöden har ingen lag, försvann ungen så skulle matte få hoppa i och livrädda...
Men ungen simmade som en säl! Helt otroligt!! Hon hängde på mig när jag svingade mig ut i en formidabel "bombhoppning", och sedan kajkade hon runt intill mig en liten stund. Lite tvättmaskin blev det emellanåt när hon fick syn på alla bubblor som for omkring runt henne, men annars var premiärdoppet helt felfritt. Matte kunde definitivt pusta ut...
Mamma körde lite tantsim. Hon förtar sig inte när det inte finns några vattendummisar med ner till sjön. Då glider hon bara ner lite flott i vattnet, simmar en liten stump och går sedan upp och solar sig på klipporna. Livet på en pinne för henne, gamla tanten...
Ni ser så bortskämda vi är - här kommer lilla ungen att få träna många många gånger i sitt liv när hon blir lite äldre, matte längtar...
Nästan strömhopp för mig, mamma och den lilla ungen...
Ser ni tösabiten -duktig, duktig bara fyra månader...
Hon simmade så fint bredvid mig -jag är ju en perfekt simlärare förstås, ingen har väl tvivlat på det...
Upp ur böljan och leta vass - en rogivande sysselsättning...
Hemma igen - glada och nöjda töser...
På rätt lag...
Club Show vid Herrfallet intill vackraste Hjälmaren. Jag sprang i veteranring med Sussie. Så snygga vi var. Hedervärd tredjeplacering som belöning.
Jag fick också springa runt med övriga A-flickor i uppfödargruppen. BIS BIS BIS!! Enbart tack vare mig...
En och annan Bichon Havanais såg vi till. En del av dem vann hinkar. Jag hade önskat mig en gris...
Fikapaus för domaren. Ett bra grepp runt örat är aldrig fel ;)
Det är ju inte sant så bedårande jag är. Matte har utnämnt mig enhälligt till CS:s vackraste vackraste...
BIS uppfödargrupp - ni ser ju ankaret längst till höger. Utan mig hade det definitivt inte gått lika bra...
Oj oj oj, vilken kropp, vilka muskler. En unghund skulle man kunna tro, men nu lurade jag er allt ;))
Snorungen - gick till andra konkurrensbedömning i valpklassen. Matte stod och myste...
Club Show!
Nu har turen kommit till mig i utställningsringarna. Nu ska världen äntligen få häpna över den fullkomligt avgrundsvackra veterantiken som svävar in i ett vänstervarv. Jag är anmäld till flattarnas Rolls Roys-utställning Club Show. Mamma får stanna i skärgården med husse, matte säger att den där gamla tanten inte har något mer att bevisa på "schnyggsidan". Men det har definitivt jag. Det är nu jag blommar ut i all min prakt. Ni ska se min päls...
Den där lilla snorungen ska också med...
Henne ska jag dela bur med en hel dag! Det kommer inte att bli skoj för någon av oss. Jag kan vara ganska petig när jag blir instängd sådär bland en massa okända element. I och för sig känner jag väl snorungen, men i skarpt läge kanske det ändå hettar till. Dessutom får hon ju inte hålla på och förstöra min frisyr! I vanliga fall är jag alldeles dreglig i hela kragen när hon fått några av sina anfall. Detta måste vi bara styra upp...
Tassarna är trimmade (mina alltså, snorungen har ju knappt ett enda hårstrå någonstans på kroppen), och svansen på den där andra är toppad. Here we come!! Finalen är min, inget snack om den saken...
Så grann så grann...
Snorungen med husets dotter (jag anar en favorisering)...
Mamma och den där lilla (där är det minsann så beskedligt, mamma har från början satt ner tassen)...
Julafton! Den där lilla provianterar över hela gräsmattan, nästan lite tvångsmässigt...
Nu är hon på mig igen, men ni ser ju så parant jag är, även i dessa lägen...
En ny vår...
Very long time & no see at all...
Nu får det bli ändring på det. Vi har med gemensamma krafter sparkat igång tanten igen. Slut på drönandet i soffan.
Tänk så mycket ni gått miste om då det gäller mina prestationer den senaste tiden:
- Jag har fått päls (vacker som en dröm)
- Jag har lärt mig driva rådjur (på lite lagom avstånd)
- Jag har ätit upp alla maskrosknoppar
- Jag har blivit lektant på heltid (jag återkommer till det fenomenet)
Matte har ju dragit hem ännu en liten varelse i vårt hus. En riktig flåklypa som hänger och dinglar i nackskinnet på mig när jag spankulerar runt på gräsmattan. Jag antar att det är henne (för det är en hon som flyttat in) matte kommer att följa här i min blogg. Men jag ska nog se till att hon även får annat att skriva om. Hornen växer...
Några små bildbevis till att börja med. Man ska aldrig gå ut hårt från början. Det brukar straffa sig omedelbart. 
Ser ni bara hur hon behandlar mig....
Vad tror hon egentligen - det där har mamma & jag gjort förr...
Ganska söt ändå - men skenet bedrar...
Abroad...
Matte hanterar just nu nattlandning på Skavsta och omställning till vintertid. Beigt...
Mattes "goding" framför bron Ponte Vecchio i Florens.
Vi saknar henne allihopa...(kommer hem till jul)
Fabulous view over one of the "World Heritage"...
Duvornas tillhåll - tänk om man kunde få hämta ner några stycken...
Hells Angels?
Il Duomo - transportsystem... (matte gillar INTE)
Paraplyernas stad...
Arno - floden som rinner genom Florens...
A room with a view...(eller så)
Breathtaking...
Ännu mer andlöst...
Nudity? Hemska Laban...
Sova sova egen säng - matte har redan ena benet under täcket...
Sommaren är kort...
Matte har svårt att slita sig och åka från sommarstället sista gången inför kallare tider. Vi har inga problem med det även om lördagen blev riktigt busig. Bara jag, matte och mamma "on tour" till Roslagens vackraste skärgård.
Linorna har flutit iland. Mamma hade fullt sjå att apportera flötena.
Jag skötte grovjobbet. Och tacken blev?
Stranden och sanden, vi blir som ett på något vis... (välpyntad)
Till och med mamma fick busspelet i vattnet. Helt plötsligt försvann hon i vassen och morrade. Jag blev väldigt osäker på vad som tog åt henne...
Kolla så lågt vattnet blivit. Vår strand har femdubblats...
Nästan som ebb och flod. Jag står förundrad...
Livet på en pinne...
Gamla ruttna vasstrån är inte helt fel...
Det tycker inte mamma heller...
Ödsligt - här brukar annars Brassestolarna flockas vid vackert väder. Familjen placerar dem långt ut i vattnet...
Bryggan nu uppe på land...
Mamma uppe på ängen - nödig?
Ja, båda två...
Snart hemfärd - jag på vägen ner mot stugorna...
Äntligen vår bil - mot Öregrund...
Vågorna vid Ålands hav - vi satt säkert en halvtimme och spanade...(lite till höger utanför bild kan man beskåda Forsmarks kärnkraftverk - fridfullt)
Öregrunds gästhamn - tomt och öde. Endast ett par stationära båtar i vattnet...
Fyrskeppet på berget och färjan till Gräsö - känns lite kallt...
Avslutningsvis - färjan från Vaxholm till Rindö. Nästan hemma...
Ekumeniskt...
Om det blir kyrkbröllop för matte en gång till i livet så är denna kyrka "the chosen one"...(Edsbro kyrka) Vackrast i hela landet. Varje gång vi passerar förbi den - när vi åker från landet - måste matte kliva ur och beskåda mästerverket.
Idag var en sådan dag. Vi har städat och stängt sommarstället. Mer om detta kommer att dokumenteras i morgon. Nu tycker matte att klockan är alldeles för mycket för tanter som behöver extremt lång skönhetssömn. Som om det skulle ha någon som helst effekt? Tillåt mig småle...
Exotiskt...
Han fick följa med oss ut och plocka svamp. Husse lotsade i detalj. Inte direkt medelhavsbesläktat...
Nöjd med dagens fångst...
Perfekt...
Slottsängarna vid Bovikshage är perfekta. Matte snitslar och placerar ut de små "tygbomberna". Från andra sidan vägen skickas vi sedan, över hela fältet och upp i eksluttningen mot bergsmassivet. Långt, långt, minst 80-90 meter.
Mamma var riktigt duktig, matte var väldigt nöjd med henne. Jag visade istället hur man borde göra. På matte lät det inte som om det var en korrekt version. Jäkla petigt det där. Jag levererade ju in allt i handen, spelar det någon roll hur jag hittat dem? Jag säger bara - "petigt"...
Dagens arbetsmaterial - snitslar till dirigeringarna och så våra dummisar förstås...
Jag har allra roligast nere vid havet.
Ser ni? Jag kikar fram nere vid brygghuset. Matte går lite för sakta för min smak...
Toppmarker för stora branta sökområden...
Om matte någon gång måste bo i ett slott så får det väl bli Lämshaga, ganska OK...
Storsök i ormbunksmark. Ibland försvinner man i djungeln...(ni kan ju se hur jag jobbar)
På väg hem. Nästan religiöst att skrida fram på vår väg i höstens färger...
Styv kuling...
Absolut!! Ute vid havet fick man definitivt hålla i hatten. Matte har aldrig sett så stora vågor mot klipporna i Björkvik som idag. Grymt häftigt!!
Där ute på bränningarna surfade både brädor och "kitar". Matte måste bara få testa. I sin ungdom surfade hon väl lite till husbehov, men detta skedde ju inte igår, och dagens vind gav en skräckblandad förtjusning. Våra pälsar stod rakt ut. Om man ställde rumpan mot vinden så kunde man knappt stå still. Vi skuttade i stänket som for över klipporna, högt högt upp i luften...(bilderna är inte hämtade från Björkvik som ni kanske förstår)
I söndags startade jag på FRK Östras Working Test. Matte har inte hämtat sig än. Jag slog världsrekord i ALLT, inklusive antalet nollade rutor och felmarkerade nedslag. Så kul att få vara med igen. Det var länge sedan jag fick visa vad jag verkligen går för. En topplacering som tredje sista hund i öppenklassen blev resultatet. Jag är helnöjd med dagen. Matte tycker att 30 ihopsamlade totalpoäng kanske inte var det bästa jag presterat i mitt liv, men hon nöjde sig med att jag fick roa mig kungligt en stund efter allt elände jag tuffat igenom de senaste tre åren. Nöjdast var jag...
Dagen till ära slår matte till med en länk till ett favoritband från förr i tiden - lite fossilt, men kalasgott att minnas till...
Hamstring...
På B svarar vi dödlig
Jag älskar att springa ifatt dessa "fejkade bollar" och kasta upp dem i luften. Matte blir fullständigt nervklen. Jag har nu med all tänkvärd tydlighet fått veta att mitt beteende inte passar sig. Typiskt!
Det är då som mamma och jag anfaller trädgårdens äpplen. Marken är ganska välfylld med fallfrukt. Problemet är återigen matte...
Mamsen fyndade gammalt märgben i skogen. Släpade med sig det ända hem. Det måste bara var mitt...
Long time no see...
Matte är lite tagen av detta, och sonen tänker dra till Sydostasien i december för att vara på resande fot i minst sex månader. Det är väl då husse får skärpa till sig säger matte, (husse undrar vem det egentligen är som behöver tänka den tanken)...
Hösten fick inte gå i jaktens tecken. Mamma trampade in en spik i ena tramdynan kvällen innan första jaktdagen, vilket gjorde att hon haltade rejält och fick uppsöka veterinär för lite ompyssling. Det var vid det tillfället som veterinären yppade för matte att mamma nog inte skulle fresta på sin kropp med kalla bad och apportering i tunga vassar vid sin anmärkningsvärda ålder. Speciellt eftersom hon faktiskt är i god kondition och därför inte borde äventyra denna vigör. Jag funderar skarpt på att hemsöka den där veterinären. Hur kul blev det??
Trots detta stora avbräck har vi ändå en mysig höst. Innevarande vecka är det bara mamma, matte jag och Signe hemma. Resten av gänget har som sagt dragit till Italien för att lämna av ett stycke dotter. Rapporterna därifrån gör matte grymt avundsjuk. Vackra stränder vid Viareggio där klanen ligger och pressar med 26 grader i luften och 25 grader i vattnet. Äter gott, dricker gott och bor kalas på hotell invid stranden utan skymten av nästan några turister. Vi får gå här i regnet och plaska vi...
Höst...
Nog är det väl lite höstkänsla. SKÖNT!!
Tiomilamarsch i hög luft och värmande sol. Vi är nöjda kan jag säga. Nu orkar man hänga på lite både uppför och nerför utan att tungan hänger tre meter efter. Matten börjar också få lite flås vilket definitivt inte skadar!!
Idag mycket tåga i mossar (vilket från start inte alls var meningen, vi bara hamnade där som vanligt). Mattes skor ser ut därefter, man borde tala med Haglöfs om att ett speciellt "rengöringskitt" skulle ingå vid köp av deras fotbeklädnader. Kanske hjälper tvättmaskinen till lite. Det hänger mossa i alla skosnören och inuti finns både det ena och det andra - mest det andra - och då menar vi barr, björkfrön, pinnar, torkade blommor och ett dussintal lingon. Blåbären har också gett en fin inramning till shortsrumpan. Kan man inte stå på benen får man skylla sig själv...
Mamsen med sitt tuggben...
Jag fick väl också ett...
Nu blir det lite lördagsmys och mental uppladdning inför morgondagen. Då slänger vi oss iväg till den FÖRSTA JAKTDAGEN!! Matte hotar i och för sig med att jag kanske inte får följa med. Jag är grymt skendräktig och ska säkert föda alla bäbisar inom kort. Matte säger att jag bara bäddar och piper och dessutom har jag nog samlat på mig "käk" till de små som bör räcka fram till jul. Mjölkstockning på grund av kallt vatten vill inte matte att jag drar på mig. Men för f-n sticka då en hudnära kropppsmudd till mig, och dra sedan en torrdräkt ovanpå. Hur svårt kan det vara??
Vi får väl se hur morgondagen avlöper. Mamma får som sagt visa om hon orkar hänga på en jakthöst till. Matte håller alla tummar, för det är ju faktiskt det roligaste som finns...
Back in circulation...
I´m back!!
Skogen, vidderna, havet och sjön - here I come!!
Tänk att jag inte har fått bada sedan jag opererades. Tänk att jag inte fått springa fritt som en furie i skogen sedan jag opererades. Sårkanterna stramar fortfarande, men det blir säkert bättre när jag fått töja ut dem i "språng marsch".
Matte oroar sig lite inför hösten. Vare sig mamma eller jag är i bästa flås och kondition än. Det har ju blivit så på grund av allt som hänt under sommaren. Så nu är det på´t så det sprätter. Idag inledde vi upptrappningen med ett stort sök i "sketatung" terräng. Tjugo dummisar på sjukt långa avstånd. Snacka om att vi fick spänna våra kroppar. Matte såg att vi kroknade rejält, och det är inte OK att pressa mamsen för mycket. Hon är ju ändå både gammal och otränad så jag fick slita desto mer...
Vi rundade av vid sjön. Tack Gode Gud för gåvan att bada. En timme fick vi strosa i vattenbrynet. Matte bara låg där på klipporna och njöt. Livet kunde vara betydligt värre för oss allihopa. Kameran visar också att dagen var till belåtenhet. Beskåda och njut...
Jag har fyndat den första dummisen...
Och den där minsta lilla "plutten"...
Den där långa varianten - säkert tre meter - ska föreställa en kanin. Var då någonstans?! Mamma sliter med frågan...
Mamma med sitt fynd...
Snygga inlevereringar på de åtta första, sedan kom mjölksyran...
Jag har den!! Vid tassarna!! Kom och kolla får du se!! Jag är sjukt trött i benen...
Relaxavdelning och spa...
Plaskar så det stänker i ögonen...
Bara stå och njuta i vinden. Få förunnat, men jag är en av dem (och självklart min mamma också)...
Lite vingligt blir det...(hala klippor gör att jag kanar ut i djupet)
Ut ur busken, ruskar på mig och hoppar i...
Ser ni min fångst - den har jag jobbat på en bra stund...
Mammas paradnummer efter badet - snyggt som tusan...
Inte det minsta blyg. Det är väl åldern...
Ja, nu är vi alltså igång. Hoppas att vi håller ihop när jakterna börjar. Det är inte alls långt dit. På söndag tror jag att vi inleder. Jag har redan börjat ladda mentalt, mamma är som vanligt mer "laid back"...
