fröya bloggar

Äntligen!!
Nu har turen kommit till mig i utställningsringarna. Nu ska världen äntligen få häpna över den fullkomligt avgrundsvackra veterantiken som svävar in i ett vänstervarv. Jag är anmäld till flattarnas Rolls Roys-utställning Club Show. Mamma får stanna i skärgården med husse, matte säger att den där gamla tanten inte har något mer att bevisa på "schnyggsidan". Men det har definitivt jag. Det är nu jag blommar ut i all min prakt. Ni ska se min päls...

Den där lilla snorungen ska också med...
Henne ska jag dela bur med en hel dag! Det kommer inte att bli skoj för någon av oss. Jag kan vara ganska petig när jag blir instängd sådär bland en massa okända element. I och för sig känner jag väl snorungen, men i skarpt läge kanske det ändå hettar till. Dessutom får hon ju inte hålla på och förstöra min frisyr! I vanliga fall är jag alldeles dreglig i hela kragen när hon fått några av sina anfall. Detta måste vi bara styra upp...

Tassarna är trimmade (mina alltså, snorungen har ju knappt ett enda hårstrå någonstans på kroppen), och svansen på den där andra är toppad. Here we come!! Finalen är min, inget snack om den saken...


Så grann så grann...


Snorungen med husets dotter (jag anar en favorisering)...


Mamma och den där lilla (där är det minsann så beskedligt, mamma har från början satt ner tassen)...


Julafton! Den där lilla provianterar över hela gräsmattan, nästan lite tvångsmässigt...


Nu är hon på mig igen, men ni ser ju så parant jag är, även i dessa lägen...