Fläckvis barmark...

”Var det du är och var det helt och icke styckevis och delt” (Henrik Ibsen)...

Klokt tycker matte. Så borde det ju alltid vara.
Idag försökte vi oss på detta med att vara som vi är. Vi hittade några snöfria fläckar under tallarna bakom golfbanan. Kalas!! Dit kan man kasta "ring-i-snöre", tyckte matte. Grejen var väl bara att det uppenbarligen var ohyggligt svårt att inte skicka fast snörena i träden längs kaststräckan...

Ett nytt upplägg uppstod. Mamma och jag markerade kasten, men ingenting kom ner från luften. I trädet dinglade istället gula och blå ringar, ungefär som julgranspynt. Då inträder steg två. Hopp & lek för mamma och mig. Matte samlar på sig pinnar och grenar på marken, dessa kastar hon sedan rätt upp i luften. Mamma och jag apporterar...

Vi har inte begripit ett dugg av vad denna övning går ut på, men efter något som tedde sig som en evighet kom plötsligt en av ringarna ner från himlen, som en skänk från ovan. Matte knöt näven och viskade något obegripligt. Övningen fortsatte sedan en stund till, och vips dök även ring nummer två upp.

Lärdomen av denna eftermiddag är således:

- Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge
- Om Gud vill och byxorna håller kan matte fixa till 118 pinnar
 i luften - samtidigt (kvinnligt)
- Skam den som ger sig
- Ingen har dött av nackspärr
- Nya övningar förgyller
- Man måste inte förstå allt
- B-proven i vår kommer att byta ut vilt mot pinnar
- Mamma och jag kommer att ha övat mest



Våra ringar - återbördade till fosterjorden...


Snart så... (vi bara väntar på att få börja nyttja alla våra saker)...


Våra vattendummisar väntar på oss - undrar när vattentemperaturen börjar bli OK?

Snart kan vi nog också börja leta reda på alla våra "förlorade" prylar i terrrängen. Ni vet, nio tennisbollar, tre dummisar och en stor boll i snöre. Matte har ritat karta över var dom kan tänkas bli återfunna. Lokalsinnet är nedsläckt - "Total Earth Hour"...

Been there - done that...

RyanAir...

Ett A4-Boarding Card från internetincheckning. Spännande företeelse. Matte och Sussie fick visa upp sina "kort" säkert fem gånger innan rumporna kunde placeras i flygstolen. Det var ett under att dom inte behövde visa det på toaletten. Invägning max 15 kg incheckat bagage och 10 kg kabinväska. Deodorant i separat plastpåse och av med stövlarna. Matte kunde ha sövt ner hela Skavsta och Stansted med sina skodon, men nu överlevde markpersonalen som av ett under...


Safety On Board... (kanske med Hip Hip...)


Departure Stansted...(by "milktrain")


Arrival at Birmingham New Street...


Mattes stora engagemang - "Retired Greyhounds", nästan så att tre av dem hade fått följa med hem till Sverige...


Nu ska vi börja med Flyball - matte är helt galet "in to that sport"...


Agility - inget för mamma med sina graciösa framtoning... (jag skulle självklart briljera)


Väggakvarier - pretty cool...


Goldenklubben visade upp någon form av kadrilj - några fyrbenta deltagare var av annan åsikt och försvann efter en stund ut i "the locker room"...


Matte shoppade väl på sig en jacka - precis vad hon behövde...(det blev nästan en tweedkappa också, med kornblå krage och likadana ränder i tyget - apsnygg men dyr)


Fikabollar att sitta i en stund, bara för att kolla läget...


En fikaboll "close up" - tyvärr snurrade ekipaget, vilket hade gjort matte grymt åksjuk...


Sussie i den allmänt vedertagna sinnesstämningen - SHOPPING!!

Så kommer då några avslutande konstateranden från mattes "point of view":

- Damer borde visa hund i sport-BH
- En del domare har förstått sitt eget bästa
- Adapters borde fungera hela resan
- Fasanfält borde göras osynliga
- Visar man hund borde man också springa med hund
- Kataloginnehåll borde vara begripliga
- Vallmostövlar borde finnas i rätt storlek
- Hissar borde inte fastna på hotell
- Yorkshire terriers borde inte få ha egen sammetskudde med sig
- Nakna djurrättsaktivister borde få en egen ring i finalen
- Sponsorkontrakt borde tecknas för Sussie & matte (hotell och resa kan ingå "for years to come")


Vilken helg...

Har matte aldrig sett hundar förr så har hon med råge klarat av det helgen som gick...

En resa med Sussie och ett helt stim goldenägare/uppfödare som sällskap. Sjukt kul!!
Matte gör en resumé över denna gigantiska hundmässa. Fortsättning kommer att följa under det närmaste året...


Mr Cruft himself - eller i alla fall en snarlik...?


Montrarna och utställningsreklamen var enorma...


Fem stora mässhav med ett otroligt varierat innehåll...


A participant...


Inte direkt någon participant...


En leksaksvalp som andades...


Huvudsakliga födointaget bestod av idel nyttigheter...(för matte)


Och detta... (för Sussie)


Herr & Fru Mössa


Unga fröken Mössa...


Akitarumpa - så söt ras...


Vårt sällskap på den italienska restaurangen - fem meter från hotellet...
(Kjell, Kerstin, Henric, Bengt, Sjoerd & Agneta)


Damernas bord - där någon blev uppraggad en stund...(vi nämner inga namn)


Den stora begivenheten för vissa - tavlor!! Kjell & Sussie spann loss...


Tja - inte är det något för matte...


Prydnad? Nej, anskrämligt, oavsett ras...


Någonstans pågick också något som kallas utställning - "never heard of..."


Mer bildbevis kommer. Även lite mer inspirerade skildringar från China Town och Birmingham, från tåg- och flygresor med stripes och Boarding Card på RyanAir. Kanske något om nakna karlar i finalringen och om sportbehåar "in general". Snacka om en brutal "cliffhanger"...

Final!!!

Inledningen till BIS-finalen på Cruft´s...



Reportage från matte kommer snart...
(matte förutsätter att varenda kotte ser vad denna bild föreställer, och visst är det stämningsfullt)

Nackspärr...

Det är när matte kastar dummisarna så där högt som vi får den här konstiga hållningen i nacken.
Vi letade i timmar, och hittade ALLA...



Jag och mina fina vita framtänder... (jag har redan vindat in den till höger ser ni väl?)


Mamma med nästan lika vita framtänder...

Underbar dag hade vi ute i solen. Promenaden och den lilla träningen kunde ha pågått för evigt, men nu vill matte kunna ha gympadojor och shorts. Hon tycker bestämt att vi har tågat klart på de smala upptrampade stigarna i skogen. Det ser ut som en enda lång gåsmarsch när vi spatserar fram. Pulsandet i opistad terräng är numera nerlagt, matte tror att risken är stor att hon stupar på sin vandring i Guds vackra snöhögar. 

Vi har hälsat honom (Gud alltså) att vi gärna vill se blåbärsriset igen - får se om han är av samma åsikt...

Blåsigt?

Nej, vindstilla och styv kuling mellan öronen...


Orkanstyrka i benen - kan bero på det där UFO:t vi siktade...

Snöskottning...

Risk för ras...

Minst - familjen tillbringade flera timmar på taket. Jag trodde inte mina ögon, och tänk vilka mängder snö som skottades ner. Nu kommer man inte in vare sig i altandörren vid köket eller i matte och husses sovrum. Känns som om det råder undantagsstillstånd. "Kattan" är i chock...



Högt däruppe i skyn skymtar jag gänget...


Josefine, Sissel, Daniel och Joel - träningsvärk i morgon?


Undrar hur många ton snö det kan ha rört sig om?


Josse & Sissel - taking a break...


På takåsen yr snön - nästan som på fjället...


Snö på ryggen? Fullt...


Nostalgia...

Hur gammal var matte egentligen när denna låt lanserades över världen (kan året ha varit 1975)? Tillräckligt gammal för att vara dökär i både låten och ett gäng fina pojkar i alla fall.
Jösses vilken häftig "flash-back" hon fick - "those were the days"...


Sedan fanns ju den mest fantastiska operan som skapats i mattes öron: Verdis Nebukadnessar och den lilla trudelutten "Fångarnas kör". Mäktig så att hon nästan trillar baklänges. Kören påminner också om den religionsläraren matte hade i gymnasiet. Hon inledde varje lektion med att spela denna briljanta komposition - grymt...

Och så var det den där Björn J:son Lindh, där fick han till det i mattes världsbild med sin Opus 1

Anledningen till att vi hamnat i denna nostalgiska stämning är den att matte krafsat runt i lådan "För gammalt för att användas till något" och "Bra att ha någon gång". Där fanns det gamla klassfoton från grundskola och gymnasium, gamla priser från skolmästerskap i friidrott och handboll, och poetiska alster matte fått till i någon stund av melankoli. Sjukt roligt, och fullständigt hårresande. Matte länkade in några foton på "Stay Friends". Hoppas att ingen som finns med på bilderna tar illa upp...

Och jag då? Är det ingen som undrar hur jag har det?
Jag kan kort rapportera, eftersom ni nu tjatar så ihärdigt,  att magen ordnat till sig, jag är hungrig som en varg (som Flingan mycket riktigt påpekade), och jag har sett ett UFO. Nyfikna läsare kan gå in under NASA:s hemsida så får ni fler detaljer, tror jag...





=)

Idag - FIN KORV!!!


RSS 2.0