Framsteg...
Söndag!!
Ut i busken igen och leta pippi...
Idag gick Diezels fältarbete riktigt bra. Han börjar nog förstå att allt vilt inte ligger runt fötterna på den som skickat honom. Han har också kommit på att det kan finnas fler än ett flygfä därute i skogen. Matte och husse gjorde verkligen vågen. Igår blev det enkla skick åt olika håll för att få upp ett ljus...
Dessutom krånglade man idag till det för grabben genom att släppa av husse längs en liten skogsväg och sedan försvinna därifrån på rastningsrunda. Det var av största vikt att han inte sett att någon strosat runt och eventuellt dumpat något på marken där han sedan skulle söka.
När Diezel sedan kom tillbaka med matte fanns redan åtta vilt placerade långt ut i skogen, fyra på varje sida av vägen. Listigt, för här tog han mark. Säkert hundra meter i varje riktning och ett riktigt gediget djup fick han till. Igår blev det nog bara 20 meter...(alltså stormsteg framåt)
Det matte verkligen uppskattar hos den här Diezel är att han är så fin i munnen med viltet. Inte en tillstymmelse till klämt eller tilltufsat. Det är inte vad hon kan säga om vissa andra - förstår inte vad hon menar med det. Jag får i alla fall inte hämta något. Tanten säger att jag förstör för Diezel. Hon kan slänga sig i väggen...
Fina avlämningar har han fått till. Igår hade matte och Diezel lite delade meningar om hur man överlämnar det man har i munnen (från Diezels mun alltså, inte mattes). Idag satt det som en smäck. Gott gry i pöjken med andra ord...
Efter ett mycket förnöjsamt arbete, där mamma också fick hämta någon anka, angrep vi skogen i sjumilastövlar. Snacka om att våren är här och att vi så smått börjar komma i kondition igen, matte vädrar morgonluft...
Diezel i högform - någon sprattlar på rygg alldeles bakom honom, kan det vara jag tro...
Mamma & Diezel. Matte säger att jag nästan aldrig kommer med på promenadkort eftersom jag hela tiden maxar hastigheten mellan granarna. Är inte det bättre än att stå och stirra som två fån?
Mamma & Diezel - kan dom ha gömt sig för mig? Jag brukar ju ligga och ladda på dem i buskarna. Det borde vara det roligaste dom vet...
Ser ni TRANBÄR!!
Diezel såg dem också...
På alla gröna kullar i mossen växte tranbären - hit ska vi till hösten och skörda, Diezel också...
Och plaska kunde man - Diezel är nästan lika tokig i vattenfyllda diken som jag...
Men jag är värst - OCH sötast...
Jag har väl spanat in grabben - ska bara släppa fram honom en bit i ljungen, sedan smäller det...
Mamma - den lite mer beskedliga varianten. Hon är glad att jag nu kan gå lös på någon annan än henne en stund. Det är jag med...
Kolla värsta feta trädsvampen på stubben! Större än mamma...
Ut i busken igen och leta pippi...
Idag gick Diezels fältarbete riktigt bra. Han börjar nog förstå att allt vilt inte ligger runt fötterna på den som skickat honom. Han har också kommit på att det kan finnas fler än ett flygfä därute i skogen. Matte och husse gjorde verkligen vågen. Igår blev det enkla skick åt olika håll för att få upp ett ljus...
Dessutom krånglade man idag till det för grabben genom att släppa av husse längs en liten skogsväg och sedan försvinna därifrån på rastningsrunda. Det var av största vikt att han inte sett att någon strosat runt och eventuellt dumpat något på marken där han sedan skulle söka.
När Diezel sedan kom tillbaka med matte fanns redan åtta vilt placerade långt ut i skogen, fyra på varje sida av vägen. Listigt, för här tog han mark. Säkert hundra meter i varje riktning och ett riktigt gediget djup fick han till. Igår blev det nog bara 20 meter...(alltså stormsteg framåt)
Det matte verkligen uppskattar hos den här Diezel är att han är så fin i munnen med viltet. Inte en tillstymmelse till klämt eller tilltufsat. Det är inte vad hon kan säga om vissa andra - förstår inte vad hon menar med det. Jag får i alla fall inte hämta något. Tanten säger att jag förstör för Diezel. Hon kan slänga sig i väggen...
Fina avlämningar har han fått till. Igår hade matte och Diezel lite delade meningar om hur man överlämnar det man har i munnen (från Diezels mun alltså, inte mattes). Idag satt det som en smäck. Gott gry i pöjken med andra ord...
Efter ett mycket förnöjsamt arbete, där mamma också fick hämta någon anka, angrep vi skogen i sjumilastövlar. Snacka om att våren är här och att vi så smått börjar komma i kondition igen, matte vädrar morgonluft...
Diezel i högform - någon sprattlar på rygg alldeles bakom honom, kan det vara jag tro...
Mamma & Diezel. Matte säger att jag nästan aldrig kommer med på promenadkort eftersom jag hela tiden maxar hastigheten mellan granarna. Är inte det bättre än att stå och stirra som två fån?
Mamma & Diezel - kan dom ha gömt sig för mig? Jag brukar ju ligga och ladda på dem i buskarna. Det borde vara det roligaste dom vet...
Ser ni TRANBÄR!!
Diezel såg dem också...
På alla gröna kullar i mossen växte tranbären - hit ska vi till hösten och skörda, Diezel också...
Och plaska kunde man - Diezel är nästan lika tokig i vattenfyllda diken som jag...
Men jag är värst - OCH sötast...
Jag har väl spanat in grabben - ska bara släppa fram honom en bit i ljungen, sedan smäller det...
Mamma - den lite mer beskedliga varianten. Hon är glad att jag nu kan gå lös på någon annan än henne en stund. Det är jag med...
Kolla värsta feta trädsvampen på stubben! Större än mamma...
Sök, sök, sök...
Han är hos oss igen...
Idag har han fått uppleva att frisk luft och träning är vårt koncept. Fältarbete med åtta kallvilt, kan det bli bättre? En slagen hjälte ligger nu utsträckt på golvet i köket. Slut som artist? Nej då, i morgon är det på´t igen...
Diezel bland alla gamla ormbunkar i skogarna runt Kulla...
Jag, mamma & Diezel - en promenad på 2 timmar i höglänt terräng...
Nog är det slitsamt "off-pist" - men himla kul också...
Ni ser - underbar terräng - allt som tre flattar kan önska sig...
Avslutat fältarbete - Diezel kommer att ha grym träningsvärk...(igår körde vi ju boll i sandtag också)
Nu vill vi faktiskt ha en varsin tuggpinne och en skål med vatten - gott dagsverke avslutat...
Idag har han fått uppleva att frisk luft och träning är vårt koncept. Fältarbete med åtta kallvilt, kan det bli bättre? En slagen hjälte ligger nu utsträckt på golvet i köket. Slut som artist? Nej då, i morgon är det på´t igen...
Diezel bland alla gamla ormbunkar i skogarna runt Kulla...
Jag, mamma & Diezel - en promenad på 2 timmar i höglänt terräng...
Nog är det slitsamt "off-pist" - men himla kul också...
Ni ser - underbar terräng - allt som tre flattar kan önska sig...
Avslutat fältarbete - Diezel kommer att ha grym träningsvärk...(igår körde vi ju boll i sandtag också)
Nu vill vi faktiskt ha en varsin tuggpinne och en skål med vatten - gott dagsverke avslutat...
MIN FÖDELSEDAG!!
Presenter mottages med stor tacksamhet...
Det går bra att lägga dem i brevlådan eller på trappen om vi inte skulle vara hemma. Önskelistan hittar ni på närmaste hundsportaffär. Jag kan sträcka mig så långt att ni till och med får söka mina presenter på ICA.
I morgon kommer Diezel till oss. Vi tänker sno honom en hel vecka, och nu ska det tinas vilt. Kaniner, fåglar och en hare väntar på att få se dagens ljus. B-prov, here we come ;o)
Nu är det läge för sång, tal och hurrarop. Fyllandet är inte slut ännu. Fira kan vi fortsätta med hela helgen, husets dotter vill också vara med på ett hörn. Hon klarade ju av att ta sitt körkort igår (i Flen...). Vi får göra vågen med Postafenplåster...
Det går bra att lägga dem i brevlådan eller på trappen om vi inte skulle vara hemma. Önskelistan hittar ni på närmaste hundsportaffär. Jag kan sträcka mig så långt att ni till och med får söka mina presenter på ICA.
I morgon kommer Diezel till oss. Vi tänker sno honom en hel vecka, och nu ska det tinas vilt. Kaniner, fåglar och en hare väntar på att få se dagens ljus. B-prov, here we come ;o)
Nu är det läge för sång, tal och hurrarop. Fyllandet är inte slut ännu. Fira kan vi fortsätta med hela helgen, husets dotter vill också vara med på ett hörn. Hon klarade ju av att ta sitt körkort igår (i Flen...). Vi får göra vågen med Postafenplåster...
Tappt...
Tyst som i graven...
Ja, en kort stund blev jag lite orolig att matte tröttnat på att spökskriva min blogg. Men som ni ser är vi på banan igen...
Jag vill först och främst berätta att jag fick träna passivitet i lördags. Matte tog med sig mig & mamma ner till Sussie i Sorunda där Jens Palmqvist höll helgkurs. Mamma skulle trimmas inför utställningen i Västerås som genomförs på lördag och då erbjöd sig matte att under dagen vara "springflicka" åt instruktören. Detta resulterade i att jag fick gå med på gärdet, utan att göra någonting. Matte sköt med apportkastare, gick med i "linjen" och min uppgift var bara att hålla tyst och markera. EN enda apport fick jag leta på, och den var långt bort där ingen annan hund markerat. Jag glassade lite bara, matte vet ju att jag är en riktigt duglig markör.
På söndagen fick vi stanna hemma. Diezels matte Sussie blev sjuk och hon bad därför matte att delta i kursen med Diezel istället för henne. Vilket skit för mig. Matte tyckte att det var fantastiskt kul, om Diezel tyckte detsamma vet vi inte riktigt. Om Gud vill och någons byxor håller startar matte kanske grabben på något B-prov under våren. Vi får se hur landet ligger...
Till helgen är det som sagt utställning i Rocklundahallen. Mamma är anmäld, men på grund av det där avskyvärda askmolnet från Island har det skett en mängd domarbyten. Den domaren som nu blivit placerad att döma flattarna är inte speciellt intressant i mattes ögon. Hon har dömt mamma förut och inte tyckt att det var den bästa veteranen i klassen. Förmodligen stannar vi hemma, och då kan vi ge järnet i träning istället. Kanske kan vi fånga in grabben Diezel och se vad han går för med det vilt vi kommer att tina upp. Spännande...
Ja, en kort stund blev jag lite orolig att matte tröttnat på att spökskriva min blogg. Men som ni ser är vi på banan igen...
Jag vill först och främst berätta att jag fick träna passivitet i lördags. Matte tog med sig mig & mamma ner till Sussie i Sorunda där Jens Palmqvist höll helgkurs. Mamma skulle trimmas inför utställningen i Västerås som genomförs på lördag och då erbjöd sig matte att under dagen vara "springflicka" åt instruktören. Detta resulterade i att jag fick gå med på gärdet, utan att göra någonting. Matte sköt med apportkastare, gick med i "linjen" och min uppgift var bara att hålla tyst och markera. EN enda apport fick jag leta på, och den var långt bort där ingen annan hund markerat. Jag glassade lite bara, matte vet ju att jag är en riktigt duglig markör.
På söndagen fick vi stanna hemma. Diezels matte Sussie blev sjuk och hon bad därför matte att delta i kursen med Diezel istället för henne. Vilket skit för mig. Matte tyckte att det var fantastiskt kul, om Diezel tyckte detsamma vet vi inte riktigt. Om Gud vill och någons byxor håller startar matte kanske grabben på något B-prov under våren. Vi får se hur landet ligger...
Till helgen är det som sagt utställning i Rocklundahallen. Mamma är anmäld, men på grund av det där avskyvärda askmolnet från Island har det skett en mängd domarbyten. Den domaren som nu blivit placerad att döma flattarna är inte speciellt intressant i mattes ögon. Hon har dömt mamma förut och inte tyckt att det var den bästa veteranen i klassen. Förmodligen stannar vi hemma, och då kan vi ge järnet i träning istället. Kanske kan vi fånga in grabben Diezel och se vad han går för med det vilt vi kommer att tina upp. Spännande...
Vi har vår i luften - var har ni er?
Nästan borta...
Snön alltså. Mycket barmark, många fyllda krondiken och traktorspår. Där härjar jag!!
Matte slängde på sig sjöstövlarna och for till skogs - då närmare bestämt till Beatedal. Vi hängde på.
Kameran fungerade i två sekunder, sedan var batteriet slut. Är det inte då man brukar fiska fram ett i reserv? Inte matte inte. Hon kör på känn, och jäklar så bra det går...
Vi fick i alla fall till en promenad på ca två timmar. Rätt ut i det vilda. Matte har som sagt sällan koll på var vi är och just idag landade vi efter mycket krypande och "bryggång" runt Svartträsket längst bort i Enkärret - en ny upplevelse.
Igår lyckades matte om möjligt ännu bättre. Då skulle vi gå från Lämshagadal, runt Kvarnsjön och tillbaka till bilen igen. Av någon underlig anledning siktades vi bakom Hästhagen väster om Ösbydalen i Gustavsberg istället. Matte tycker att det är en bragd...
Äntligen plaskmöjligheter...
Och fånga bubblor som jag själv rört upp från botten - jag ser ju hur dom anfaller mina ben...
Snön alltså. Mycket barmark, många fyllda krondiken och traktorspår. Där härjar jag!!
Matte slängde på sig sjöstövlarna och for till skogs - då närmare bestämt till Beatedal. Vi hängde på.
Kameran fungerade i två sekunder, sedan var batteriet slut. Är det inte då man brukar fiska fram ett i reserv? Inte matte inte. Hon kör på känn, och jäklar så bra det går...
Vi fick i alla fall till en promenad på ca två timmar. Rätt ut i det vilda. Matte har som sagt sällan koll på var vi är och just idag landade vi efter mycket krypande och "bryggång" runt Svartträsket längst bort i Enkärret - en ny upplevelse.
Igår lyckades matte om möjligt ännu bättre. Då skulle vi gå från Lämshagadal, runt Kvarnsjön och tillbaka till bilen igen. Av någon underlig anledning siktades vi bakom Hästhagen väster om Ösbydalen i Gustavsberg istället. Matte tycker att det är en bragd...
Äntligen plaskmöjligheter...
Och fånga bubblor som jag själv rört upp från botten - jag ser ju hur dom anfaller mina ben...
När du får oväntat besök...
Ser ni!!
En katta bakom ryggen på mig. Åldern börjar nog ta ut sin rätt för henne. Hon är faktiskt snart 13 år den där grå "Tillishen". Jag blev lite stel i framtoningen ett tag, men det gick över efter en stund. Söt är hon i alla fall, även om hon inte var glad när jag viftade på svansen över hennes kropp. Lite känsligt tycker jag...
Jag & Signe Tillish i hörnet på mitt "utkik"...
Hon har fått en egen fäll idag - en lila som matchar grått & svart. Jag fick ha min beiga mjuka...
En alldeles underbar dag...
En katta bakom ryggen på mig. Åldern börjar nog ta ut sin rätt för henne. Hon är faktiskt snart 13 år den där grå "Tillishen". Jag blev lite stel i framtoningen ett tag, men det gick över efter en stund. Söt är hon i alla fall, även om hon inte var glad när jag viftade på svansen över hennes kropp. Lite känsligt tycker jag...
Jag & Signe Tillish i hörnet på mitt "utkik"...
Hon har fått en egen fäll idag - en lila som matchar grått & svart. Jag fick ha min beiga mjuka...
En alldeles underbar dag...
Snakeseason...
Ny säsong - nya ormar (eller gamla, vi skiter i vilket)...
Vi tror inte att fästinghalsbanden skyddar mot huggormsbett, men vi jobbar på att skapa "snakeboots" som skydd mot eländet. Vi såg en svart idag, matte tror att det var en snok. Tyvärr på bästa träningsmarkerna i vårt territorium...
Nya övningar:
Nu är det ett något annorlunda upplägg som tagit form. Matte kastar ut två bollar (i snöre) åt vitt skilda håll. Oftast med dolda nedslag och i avvikande terräng. Sedan går vi därifrån. Långt långt bakåt tills man nästan inte ser området längre. Det kan röra sig om 150-200 meter bort från "the target". Där vänder vi upp och sedan skickar matte iväg mamma. Hon byter nämligen aldrig ut sina saker därute, därför får jag vänta tills det bara finns en boll kvar. Udda tilltag.
Mamma får vara med en liten stund (vi ska ju vara rädd om hennes leder och muskler numera), sedan får den yngre generationen ta över hela föreställningen med att omforma upplägget till någon typ av dubbelmarkering. Mina ben går som lärkvingar. Ni skulle bara se.
Vi har helkoll, helroligt och helyllebyxor...
Bästa stora ängarna vid Lämshagadal...
Helkopterperspektiv, (på nära håll)...
Jag - bollmaskinen...(har fått springa över hela fältet, sedan upp i skogen där bollen hängde på en gren?!)
Söt som vanligt - blöt efter alla diken fulla med vatten...(inga bollar i dikena dock, bara jag)
Mamsen - som får ta det ganska piano numera vilket hon inte är så road av...
Vi tror inte att fästinghalsbanden skyddar mot huggormsbett, men vi jobbar på att skapa "snakeboots" som skydd mot eländet. Vi såg en svart idag, matte tror att det var en snok. Tyvärr på bästa träningsmarkerna i vårt territorium...
Nya övningar:
Nu är det ett något annorlunda upplägg som tagit form. Matte kastar ut två bollar (i snöre) åt vitt skilda håll. Oftast med dolda nedslag och i avvikande terräng. Sedan går vi därifrån. Långt långt bakåt tills man nästan inte ser området längre. Det kan röra sig om 150-200 meter bort från "the target". Där vänder vi upp och sedan skickar matte iväg mamma. Hon byter nämligen aldrig ut sina saker därute, därför får jag vänta tills det bara finns en boll kvar. Udda tilltag.
Mamma får vara med en liten stund (vi ska ju vara rädd om hennes leder och muskler numera), sedan får den yngre generationen ta över hela föreställningen med att omforma upplägget till någon typ av dubbelmarkering. Mina ben går som lärkvingar. Ni skulle bara se.
Vi har helkoll, helroligt och helyllebyxor...
Bästa stora ängarna vid Lämshagadal...
Helkopterperspektiv, (på nära håll)...
Jag - bollmaskinen...(har fått springa över hela fältet, sedan upp i skogen där bollen hängde på en gren?!)
Söt som vanligt - blöt efter alla diken fulla med vatten...(inga bollar i dikena dock, bara jag)
Mamsen - som får ta det ganska piano numera vilket hon inte är så road av...
Vårkänslor...
Vi skaver...
Mest mamma förstås. Hon tycker mycket om att glida fram i sidled längs snön. Med frambenen i kors och bakbenen som strutar utövar hon någon slags färd.
Nu känns det som om det finns ett hopp om en vår igen. Skutt skutt i skogen och smaskigt gammalt gräs dyker upp. Matte blir sjösjuk bara hon ser oss beta de där äckliga fjolårsstråna längs stigarna. Hon begriper väl inte bättre...
Fästinghalsband är inhandlade och åker nog på idag. Inte har dom där små krypen frusit ihjäl i vinter. Nej, varmt nerbäddade under snödrivorna har dom bara legat och laddat. Var det inte Anticimaex vi snackade om en gång...
Mamma på "glid"... (hon ser nästan död ut - hemska tanke)
Jag poserar uppe på våra fantastiska snöhögar - vem vet, kanske är dom borta till midsommar...
BUS!! Jag biter tanten i nacken ett par gånger...
Det brukar reta henne ibland - och då får man passa sig...
Men just idag gled hon bara runt i solen...
Lite acapellaackompanjemang (fantastiskt ord att titta på), lyssna och njut...
Down in the river to pray...
