Repris...
Vi tog husse med oss...
Samma fjärd, samma snö, samma bus. Det blev en lång slinga runt Stora Sand och Björnö. Jag tror att Diezel tycker att vi är ett konstigt följe. Inga vettiga vägar att gå på, bara "upp till magen-puls". Men det ger bra motion och det behöver hela familjen jobba upp...
Diezel i full fart mot matte som sitter på knä - ni förstår säkert hur det gick...
Lite kallt om tassarna blir det - mest bak. Diezel och mamma har samma stil...
Och nu röjer vi skog - lite ertappad ser han ut den där gossen. Kan det finnas hästbajs i närheten?
Diezel & jag på isen igen. Lite Följa John tror jag...
Ännu en fantastiskt vacker dag i vår grymma skärgård. Bara inom Värmdö kommun finns 10 000 öar. Vaxholm lika många. Världsunikt...
Äntligen lite upptrampade stigar för mig & Diezel. Spännande åt båda håll...
Den som söker - han finner...(kanske någon gång)
Samma fjärd, samma snö, samma bus. Det blev en lång slinga runt Stora Sand och Björnö. Jag tror att Diezel tycker att vi är ett konstigt följe. Inga vettiga vägar att gå på, bara "upp till magen-puls". Men det ger bra motion och det behöver hela familjen jobba upp...
Diezel i full fart mot matte som sitter på knä - ni förstår säkert hur det gick...
Lite kallt om tassarna blir det - mest bak. Diezel och mamma har samma stil...
Och nu röjer vi skog - lite ertappad ser han ut den där gossen. Kan det finnas hästbajs i närheten?
Diezel & jag på isen igen. Lite Följa John tror jag...
Ännu en fantastiskt vacker dag i vår grymma skärgård. Bara inom Värmdö kommun finns 10 000 öar. Vaxholm lika många. Världsunikt...
Äntligen lite upptrampade stigar för mig & Diezel. Spännande åt båda håll...
Den som söker - han finner...(kanske någon gång)
Lösdrift...
Holiday On Ice.....
Perfekt dag för ett gäng flattar. Tre timmar i terräng och ute på Nämdöfjärden är inget man fnyser åt i första taget. Och just denna dag ingick både bus och hopp-och-lek. Diezel bor ju hos oss nu under kommande vecka och han kan leka han. Jäklar i min lilla låda så vi for runt bland öarna. Matte kommer inte att kunna ta sig ur sängen i morgon. Hur långt har inte hon fått idka höga knäuppdrag i djupsnön på isen idag? Alldeles för långt...
Har vi busat Diezel & jag? YES YES!!
Och han jagade mig...
Fort som tusan...
Vilket väder vi tajmade in...
Mamma var lite av en ordningspolis - inte springa för nära...
Kanske blev hon också ett rundingsmärke - mamma tycker att det är OK...
Ser ni vidderna? Hur häftigt som helst att bara dra på...
Storbus & Lillbus - det är vi det...
Gudagod "performer" att njuta till på mer än ett sätt...
Perfekt dag för ett gäng flattar. Tre timmar i terräng och ute på Nämdöfjärden är inget man fnyser åt i första taget. Och just denna dag ingick både bus och hopp-och-lek. Diezel bor ju hos oss nu under kommande vecka och han kan leka han. Jäklar i min lilla låda så vi for runt bland öarna. Matte kommer inte att kunna ta sig ur sängen i morgon. Hur långt har inte hon fått idka höga knäuppdrag i djupsnön på isen idag? Alldeles för långt...
Har vi busat Diezel & jag? YES YES!!
Och han jagade mig...
Fort som tusan...
Vilket väder vi tajmade in...
Mamma var lite av en ordningspolis - inte springa för nära...
Kanske blev hon också ett rundingsmärke - mamma tycker att det är OK...
Ser ni vidderna? Hur häftigt som helst att bara dra på...
Storbus & Lillbus - det är vi det...
Gudagod "performer" att njuta till på mer än ett sätt...
Herrbesök...
Nu är han här...
Den vackre gossen som vi tycker så mycket om ska stanna hos oss en hel vecka (jäklar så roligt). Till och med mamma kan hålla en väldigt låg "uppfostringsprofil" när vi hämtar hem Diezel. Han är i och för sig en fantastiskt följsam pojke och vet sedan tidigare att mamma vill ha ordning på det motsatta könet. Han bara låtsas som om hon inte finns. Diezel har ju rest med matte och husse till Polen en gång, och då blev det många mil i samma bilbur som mamma. Helt friktionsfritt, trots konstant närkontakt...
Jag däremot pussar mycket på honom. Matte tror att han nog vill vara ifred i bland, men det har han inte sagt något om. Jag tror att hon bara är avundsjuk...
Snön är fantastisk och vi pulsade ikväll en runda i skogen så att alla kunde vara lösa och plöja runt. Snacka om mysfaktor 100%. Det var en grymt vacker fullmåne ute och hela skogen och all snö lystes upp i något ljusblått sken. Vidunderligt mäktigt! Som vanligt fanns kameran med och ni kommer här att få följa vår vandring i mörkret. Den som kan urskilja vad bilderna föreställer vinner en bussresa för två till Norrtälje, (fika ingår)...
Diezel i djupsnön på vår gård...
Alla vi barn i skogen - jag ser lite handfallen ut där i förgrunden (men skenet bedrar)
Gåsmarsch - och vad gör Diezels tunga, det är ju jag strax framför...
Ser ni de tre lysmaskarna?
Matte bestämde sig för att fotografera den fantastiska fullmånen - resultatet talar för sig själv...
Tre spanare mot platsen där ett rådjur nyss skällde på oss...
Den vackre gossen som vi tycker så mycket om ska stanna hos oss en hel vecka (jäklar så roligt). Till och med mamma kan hålla en väldigt låg "uppfostringsprofil" när vi hämtar hem Diezel. Han är i och för sig en fantastiskt följsam pojke och vet sedan tidigare att mamma vill ha ordning på det motsatta könet. Han bara låtsas som om hon inte finns. Diezel har ju rest med matte och husse till Polen en gång, och då blev det många mil i samma bilbur som mamma. Helt friktionsfritt, trots konstant närkontakt...
Jag däremot pussar mycket på honom. Matte tror att han nog vill vara ifred i bland, men det har han inte sagt något om. Jag tror att hon bara är avundsjuk...
Snön är fantastisk och vi pulsade ikväll en runda i skogen så att alla kunde vara lösa och plöja runt. Snacka om mysfaktor 100%. Det var en grymt vacker fullmåne ute och hela skogen och all snö lystes upp i något ljusblått sken. Vidunderligt mäktigt! Som vanligt fanns kameran med och ni kommer här att få följa vår vandring i mörkret. Den som kan urskilja vad bilderna föreställer vinner en bussresa för två till Norrtälje, (fika ingår)...
Diezel i djupsnön på vår gård...
Alla vi barn i skogen - jag ser lite handfallen ut där i förgrunden (men skenet bedrar)
Gåsmarsch - och vad gör Diezels tunga, det är ju jag strax framför...
Ser ni de tre lysmaskarna?
Matte bestämde sig för att fotografera den fantastiska fullmånen - resultatet talar för sig själv...
Tre spanare mot platsen där ett rådjur nyss skällde på oss...
FCI WDS 2010
Nu har matte anmält mamma till World Dog Show i sommar...
Veteranen ska få vädra sig lite igen. Det är inte så ofta det händer numera. Mamma saknar det brutalt mycket. Det är hennes bästa moment, alla kategorier. Ole Staunkjaer dömer "taeverna", och han har väl någon gång i tidernas begynnelse dömt fram mamma till BIM i Ronneby. I och för sig blev hon "bara" fyra i championklassen på My Dog "under" (äckligt uttryck) samma domare 2008. Skit samma, det är ungefär samma fenomen som i konståkning...
Kanske är det bäst att förbereda henne lite inför den stora utmaningen. Om Sussie vill så blir det nog kanske något mer vänstervarv under våren. Vi får väl förgylla mamsens tillvaro lite med hennes specialitet så att ringrostigheten (i dubbel bemärkelse) filas ner. Övriga aktiviteter ligger ju hädanefter på mitt bord...
Matte ser det som självklart att mamma blir bästa veterantik. Sedan sopar Sussie/mamma banan med den där granna gossen som blev VWW -09. Honom spöade mamma i somras när hon "slog" till och blev BIR och BIS 3-veteran i Köping. Vilket briljant scenario. Vi låter tanten leva i den villfarelsen ett tag till. Det kommer att finnas så mycket snygga töser och pojkar i ringarna så vi borde kanske inte ens göra oss besvär. För oss hundar blir det mest en semester i grannlandet...
Nu yr snön runt öronen...
Stora skottningsprojektet får återupplivas och mamma och jag kan åka kana ner till fritidsgården igen. Mest jag kanske, mamma är inte en lika hängiven utförsåkare. Matte ska vi inte prata om. Hon slår sig fördärvad varje gång vi närmar oss sluttningen, men det har hon ännu inte kunnat lagra i minnet...
Veteranen ska få vädra sig lite igen. Det är inte så ofta det händer numera. Mamma saknar det brutalt mycket. Det är hennes bästa moment, alla kategorier. Ole Staunkjaer dömer "taeverna", och han har väl någon gång i tidernas begynnelse dömt fram mamma till BIM i Ronneby. I och för sig blev hon "bara" fyra i championklassen på My Dog "under" (äckligt uttryck) samma domare 2008. Skit samma, det är ungefär samma fenomen som i konståkning...
Kanske är det bäst att förbereda henne lite inför den stora utmaningen. Om Sussie vill så blir det nog kanske något mer vänstervarv under våren. Vi får väl förgylla mamsens tillvaro lite med hennes specialitet så att ringrostigheten (i dubbel bemärkelse) filas ner. Övriga aktiviteter ligger ju hädanefter på mitt bord...
Matte ser det som självklart att mamma blir bästa veterantik. Sedan sopar Sussie/mamma banan med den där granna gossen som blev VWW -09. Honom spöade mamma i somras när hon "slog" till och blev BIR och BIS 3-veteran i Köping. Vilket briljant scenario. Vi låter tanten leva i den villfarelsen ett tag till. Det kommer att finnas så mycket snygga töser och pojkar i ringarna så vi borde kanske inte ens göra oss besvär. För oss hundar blir det mest en semester i grannlandet...
Nu yr snön runt öronen...
Stora skottningsprojektet får återupplivas och mamma och jag kan åka kana ner till fritidsgården igen. Mest jag kanske, mamma är inte en lika hängiven utförsåkare. Matte ska vi inte prata om. Hon slår sig fördärvad varje gång vi närmar oss sluttningen, men det har hon ännu inte kunnat lagra i minnet...
Istid...
Nu har isen lagt sig på havet...
Det är inte så ofta det händer, men nu har det varit minusgrader länge och då kan man ibland promenera över till öarna i arkipelagen. Matte tycker att det är lite kusligt när det knakar och sjunger i isen men vi knallade på och hoppades att vi inte skulle braka igenom. Några långfärdsskridskoåkare fanns omkring oss så vi hade väl fått hjälp upp om vi försvunnit i någon vak. Tur att man inte är hanhund om detta skulle inträffa...
Underbart väder var det och mamma letade väl något ätbart som vanligt...
När snötäckt is går över till vanlig is blir man lite misstänksam...
Men kul är det att springa på "öppet hav". Till och med mamma blir lite busig...
Lite halt var det för mamma - bäst att hålla sig uppe i snön...
Men hon måste ändå testa "glidet" en gång till - Sveriges smidigaste, ni vet...
Jag är betydligt snabbare på underlaget - har vältränade klor - sedan tunnelbanegolvet...
Full koll - negerboll...
Det är inte så ofta det händer, men nu har det varit minusgrader länge och då kan man ibland promenera över till öarna i arkipelagen. Matte tycker att det är lite kusligt när det knakar och sjunger i isen men vi knallade på och hoppades att vi inte skulle braka igenom. Några långfärdsskridskoåkare fanns omkring oss så vi hade väl fått hjälp upp om vi försvunnit i någon vak. Tur att man inte är hanhund om detta skulle inträffa...
Underbart väder var det och mamma letade väl något ätbart som vanligt...
När snötäckt is går över till vanlig is blir man lite misstänksam...
Men kul är det att springa på "öppet hav". Till och med mamma blir lite busig...
Lite halt var det för mamma - bäst att hålla sig uppe i snön...
Men hon måste ändå testa "glidet" en gång till - Sveriges smidigaste, ni vet...
Jag är betydligt snabbare på underlaget - har vältränade klor - sedan tunnelbanegolvet...
Full koll - negerboll...
Stora vantstöten...
Vi snodde dom...
Matte blir ganska fort varm om händerna i vantarna. Ofta bär hon dem då i ett litet knippe i ena handen. Det är då vi slår till. Jag brukar ta sats från tomma intet och helt oprovocerat slita åt mig dem. Mamma är på hugget hon också. Vantar är ju bland det roligaste som finns.
Just idag befann vi oss i djupsnön när möjligheten uppstod. Vi slog till direkt. Matte har inte en chans att försvara sina stickade ägodelar när det kommer till ett skarpt läge. Väl med en varsin vante i munnen for vi ut över vidderna, släppte ner dem i snön och grävde runt. Ni borde få se hur dom ser ut när vi är färdiga. Knappast något matte drar på fingrarna efter vår behandling...
Yeti - Fröya
Och vanten är långt under ytan...
Kanske finns det fler...
Jag spanar på min mamma som just hittat sin vante i djupet...(jag har ju min)
Mamma med en blöt snöig variant på vante...
Ser ni hur hon laddar på den...
Snabbt upptag och sedan iväg innan matte ser något...(mamma)
Jag?? Skulle jag ha stulit? (mamma försöker se riktigt oskyldig ut)
På morgonpromenaden sprang vi ikapp salukin...
Matte hann inte se att han kom gåendes mot oss i skogen och vi var ju snabba som blixten. Han tycker att vi är jätteroliga, tyvärr får han inte lufsa lös då han jagar rådjur så fort tillfälle ges och jag kan förstå att man inte vill få upp farten på en saluki (efter vilt) i detta snödjup.
Mamma blev som en unghund i sinnet. Hoppade och busade med den där högbente gossen, tacklade honom med rumpan och slog honom i huvudet med båda framtassarna. Han fick nog sova en stund när han kom hem. Att bli knockad av en tant kanske inte hör till hans vardag. I sommar ska vi se till att umgås med honom i vår trädgård. Där finns det ett staket som säkrar rådjurens överlevnad om han skulle få för sig något...
Nattvandrarna...
Ingarö "By night"...
Nattens promenad med kamera. Undrar vad folk trodde om matte?
Man kan tro att det är dimma - men det är nog matte som flåsar...
Smygstigen för icke mörkrädda - inte mattes grej...
Hem ljuva hem...
Hittade fågelmat på trappen - i brist på annat...
Nattens promenad med kamera. Undrar vad folk trodde om matte?
Man kan tro att det är dimma - men det är nog matte som flåsar...
Smygstigen för icke mörkrädda - inte mattes grej...
Hem ljuva hem...
Hittade fågelmat på trappen - i brist på annat...
Vuxenpoäng...
Matte har ju passerat över till "döhalvan"...
Man kan lura sig och tro att det är då, om inte förr som en människa börjar uppträda lite mer städat. Inte matte, hon kastade sig i snön igår och gjorde änglar. Hela nacken, ryggen och mössan full med snö, men vad gjorde det? Lite får man väl tåla när man skapar...
Framför allt är utsiken uppåt så vacker säger hon. Det är väl den jag ser när jag rullar runt i bajs...
Dagens aktivitet genomfördes ute vid Torpesand. Vi kom ut ganska sent vilket innebär att det inte är så mycket folk kvar i reservatet vid den tiden. Skönt tycker matte. På långpromenaden mötte vi en husse med en Lagotto-pojke. Han hade ju sedan länge konstaterat att mamma och jag löpte (Lagotton alltså, inte hussen), men eftersom vi båda raggade på hela ryggen vågade han inte ens närma sig de bakre regionerna. Matte var mäkta förvånad. Jag tror att det är mamma som utsöndrar något aggressivt adrenalinaktigt som gör att vissa pojkar "blir vid sin läst". Jag hade gärna vänslats lite med honom eftersom jag höglöper och då uppträder så där alldeles omåttligt lösaktigt, men uppenbarligen var det inte läge...
På jätteparkeringen (som inte var plogad) letade vi utkastad "ring i snöre". Det är inte lätt att markera i bara helt vitt, vitt, vitt. Inte en enda referenspunkt. Men vi lyckades både mamma och jag. Mamma kunde till och med styras i en inte alldeles enkel dirigering till ett nedslag långt, långt ut i råpulset (och detta av en matte som glömt pipan hemma, det ni...). Så mycket beröm hon fick för det då? Jag blev ganska avundsjuk.
Mycket motion blir det i alla fall i detta snödjup. Femton kast och man är rejält flåsig när man kommit in med den sista ringen. Mamma fick som vanligt ta det lite mer piano. Jag sprintar för kung och fosterland...
Här har vi beviset på vad vi plockat hem till våra utefåglar. Det gäller att hålla dem vid liv, och hos oss dinglar talgbollar, nötter, äpplen i snören och solrosfrön var man än tittar. Matte tycker att det är ett ålderstecken då man roas av att titta på hur fåglar äter. Ja, jag håller faktiskt med...
Man kan lura sig och tro att det är då, om inte förr som en människa börjar uppträda lite mer städat. Inte matte, hon kastade sig i snön igår och gjorde änglar. Hela nacken, ryggen och mössan full med snö, men vad gjorde det? Lite får man väl tåla när man skapar...
Framför allt är utsiken uppåt så vacker säger hon. Det är väl den jag ser när jag rullar runt i bajs...
Dagens aktivitet genomfördes ute vid Torpesand. Vi kom ut ganska sent vilket innebär att det inte är så mycket folk kvar i reservatet vid den tiden. Skönt tycker matte. På långpromenaden mötte vi en husse med en Lagotto-pojke. Han hade ju sedan länge konstaterat att mamma och jag löpte (Lagotton alltså, inte hussen), men eftersom vi båda raggade på hela ryggen vågade han inte ens närma sig de bakre regionerna. Matte var mäkta förvånad. Jag tror att det är mamma som utsöndrar något aggressivt adrenalinaktigt som gör att vissa pojkar "blir vid sin läst". Jag hade gärna vänslats lite med honom eftersom jag höglöper och då uppträder så där alldeles omåttligt lösaktigt, men uppenbarligen var det inte läge...
På jätteparkeringen (som inte var plogad) letade vi utkastad "ring i snöre". Det är inte lätt att markera i bara helt vitt, vitt, vitt. Inte en enda referenspunkt. Men vi lyckades både mamma och jag. Mamma kunde till och med styras i en inte alldeles enkel dirigering till ett nedslag långt, långt ut i råpulset (och detta av en matte som glömt pipan hemma, det ni...). Så mycket beröm hon fick för det då? Jag blev ganska avundsjuk.
Mycket motion blir det i alla fall i detta snödjup. Femton kast och man är rejält flåsig när man kommit in med den sista ringen. Mamma fick som vanligt ta det lite mer piano. Jag sprintar för kung och fosterland...
Här har vi beviset på vad vi plockat hem till våra utefåglar. Det gäller att hålla dem vid liv, och hos oss dinglar talgbollar, nötter, äpplen i snören och solrosfrön var man än tittar. Matte tycker att det är ett ålderstecken då man roas av att titta på hur fåglar äter. Ja, jag håller faktiskt med...
Plundring...
Idag ska granen ut, det där fula missfostret som belägrat delar av huset...
Även om kungsgranar inte brukar barra så mycket blir det ändå tydliga spår när den skrider ut mot friheten. Kanske blir det mindre spill om matte springer fort...
Visst är detta väder livet på en pinne?
-13 grader och strålande sol. Det är väl ändå grymt maffigt. Vi återupptog vår pulsning i lössnön. Såna här dagar kan matte tänka sig att gå hur länge som helst, det är liksom meningen med det hela. Sedan slår ju träningsvärken till i morgon, men innan dess har vi säkert hunnit med ännu en runda i det stora vita...
Guds gåva till mänskligheten!!
Mest ligger jag i U-läge. Det är fantastiskt så mycket spännande saker man kan fynda...
Jag brukar plöja en hästhage i taget...
Längst ner i den här regionen finns det tallkottar - knastrar häftigt när dom frusit till...
Mamma är liksom mer beskedlig - hon hittade en liten upptrampad stig som gick att följa en bit...
Annars fryser hon mest om tassarna...
Jättemycket "frys". På henne fastnar stora, stora isklumpar längst in mellan trampdynorna. Klart att det gör ont. Så blir det inte på mig - men som sagt, jag springer ju desto fortare...
Två timmar har gått och vi vänder väl tillbaka hemåt då - fastän jag kan tänka mig ett varv till...
Även om kungsgranar inte brukar barra så mycket blir det ändå tydliga spår när den skrider ut mot friheten. Kanske blir det mindre spill om matte springer fort...
Visst är detta väder livet på en pinne?
-13 grader och strålande sol. Det är väl ändå grymt maffigt. Vi återupptog vår pulsning i lössnön. Såna här dagar kan matte tänka sig att gå hur länge som helst, det är liksom meningen med det hela. Sedan slår ju träningsvärken till i morgon, men innan dess har vi säkert hunnit med ännu en runda i det stora vita...
Guds gåva till mänskligheten!!
Mest ligger jag i U-läge. Det är fantastiskt så mycket spännande saker man kan fynda...
Jag brukar plöja en hästhage i taget...
Längst ner i den här regionen finns det tallkottar - knastrar häftigt när dom frusit till...
Mamma är liksom mer beskedlig - hon hittade en liten upptrampad stig som gick att följa en bit...
Annars fryser hon mest om tassarna...
Jättemycket "frys". På henne fastnar stora, stora isklumpar längst in mellan trampdynorna. Klart att det gör ont. Så blir det inte på mig - men som sagt, jag springer ju desto fortare...
Två timmar har gått och vi vänder väl tillbaka hemåt då - fastän jag kan tänka mig ett varv till...
Mest på tre ben...
Skidspår är till för att skrida fram i. Vet inte om de efterföljande människorna uppskattar att mamma och jag hoppar bomben i deras framfart. Skiter väl vi i...
Mest blir det ändå opulsat nu. Det är rackarns kallt om tassarna, och matte kan känna (i varje fall i går kväll) att örhängena fryser fast i örsnibbarna under mössan. Det är INTE kul. Mammas tramdynor stelnar också till på något mystiskt sätt. Trebensgång har blivit lite av en vana för henne. Jag har nog en högre intensitet i mitt rörelseschema, det kan nog vara en avgörande faktor...
Matte stal en bild från nätet. Hon kommer säkert att åka fast när någon kollar "urkund", men då får det bli så. Den föreställer i alla fall Lapporten och ger oändligt nostalgiska vibbar hos henne. Fram och tillbaka i den där svackan var länge sedan...
Det var inte här matte drabbades av "lappsjuka". Det var på färjan över från norska fastlandet mot Lofoten (Bognes - Lødingen). Ingen lek...
Mest blir det ändå opulsat nu. Det är rackarns kallt om tassarna, och matte kan känna (i varje fall i går kväll) att örhängena fryser fast i örsnibbarna under mössan. Det är INTE kul. Mammas tramdynor stelnar också till på något mystiskt sätt. Trebensgång har blivit lite av en vana för henne. Jag har nog en högre intensitet i mitt rörelseschema, det kan nog vara en avgörande faktor...
Matte stal en bild från nätet. Hon kommer säkert att åka fast när någon kollar "urkund", men då får det bli så. Den föreställer i alla fall Lapporten och ger oändligt nostalgiska vibbar hos henne. Fram och tillbaka i den där svackan var länge sedan...
Det var inte här matte drabbades av "lappsjuka". Det var på färjan över från norska fastlandet mot Lofoten (Bognes - Lødingen). Ingen lek...
Mål 2010...
I början på året ska man väl alltid summera vad man fram tills nu har uppnått och sedan skissa en plan för vad man under innevarande år vill lyckas med...
Vad har jag då hittills presterat?
Jakt: 1:a pris nkl jaktprov
WT: Uppflyttad till elitklass
Lydnad: LP 1
Bruks: Uppflyttad till lägre klass spår
Viltspår: SVCH
Utställning: Cert
Vad har mamma hittills presterat?
Jakt: 2:a pris ökl jaktprov
WT: Uppflyttad till elitklass
Lydnad: LP 1, LP 2
Bruks: Uppflyttad till lägre klass spår
Viltspår: 3:e pris ökl
Utställning: SUCH FINUCH PLCH INTUCH Nordisk vinnare-05
Polsk vinnare-06, Världsvinnare-06
Vad kommer då att gälla för 2010?
- Jag borde väl kunna få till en start på ett ökl-prov i jakten. Bara jag kan hålla käften säger matte.
- Jag borde också kunna starta i lägre klass spår (bruks) om vi lägger lite krut på lydnaden. Spåra är jag världsbäst på (pinnarna är tyvärr mindre intressanta).
- Jag MÅSTE skärpa till mig i jakten (samma sak där säger matte, HÅLL KÄFTEN!!)
- Kanske kan jag försöka mig på lydnadsklass 2, om jag bara slutar tugga på apporterna (tufft tycker jag)
- Vem vet, kanske ett eller ett par vänstervarv. Bra miljöträning för mig om inte annat.
- Mamma får visa upp sina lurviga i lite "veteranvänstervarv", om Sussie vill och har möjlighet att visa.
- Kanske något viltspår i öppenklass, bara för skojs skull.
- Mysa med husse i skogen, plocka svamp, bär och kottar.
Matte ser lömskt hemlighetsfull ut. Undrar vad det kan bero på? Hon har säkert en plan för något mer, vet bara inte riktigt vad det kan röra sig om. Lite oroväckande...
Eller så tramsar vi bara runt som vanligt...
Eller?
Vad har jag då hittills presterat?
Jakt: 1:a pris nkl jaktprov
WT: Uppflyttad till elitklass
Lydnad: LP 1
Bruks: Uppflyttad till lägre klass spår
Viltspår: SVCH
Utställning: Cert
Vad har mamma hittills presterat?
Jakt: 2:a pris ökl jaktprov
WT: Uppflyttad till elitklass
Lydnad: LP 1, LP 2
Bruks: Uppflyttad till lägre klass spår
Viltspår: 3:e pris ökl
Utställning: SUCH FINUCH PLCH INTUCH Nordisk vinnare-05
Polsk vinnare-06, Världsvinnare-06
Vad kommer då att gälla för 2010?
- Jag borde väl kunna få till en start på ett ökl-prov i jakten. Bara jag kan hålla käften säger matte.
- Jag borde också kunna starta i lägre klass spår (bruks) om vi lägger lite krut på lydnaden. Spåra är jag världsbäst på (pinnarna är tyvärr mindre intressanta).
- Jag MÅSTE skärpa till mig i jakten (samma sak där säger matte, HÅLL KÄFTEN!!)
- Kanske kan jag försöka mig på lydnadsklass 2, om jag bara slutar tugga på apporterna (tufft tycker jag)
- Vem vet, kanske ett eller ett par vänstervarv. Bra miljöträning för mig om inte annat.
- Mamma får visa upp sina lurviga i lite "veteranvänstervarv", om Sussie vill och har möjlighet att visa.
- Kanske något viltspår i öppenklass, bara för skojs skull.
- Mysa med husse i skogen, plocka svamp, bär och kottar.
Matte ser lömskt hemlighetsfull ut. Undrar vad det kan bero på? Hon har säkert en plan för något mer, vet bara inte riktigt vad det kan röra sig om. Lite oroväckande...
Eller så tramsar vi bara runt som vanligt...
Eller?
2010...
Gott Nytt År alla!!
Må detta år bli ett riktigt spännande och innehållsrikt sådant. Mycket inträffar just 2010:
- en artonårig student, mönstrande, körkortstagare, (förhoppningsvis utlandsstudent)
- en tjugoåring, förmodligen universitetsstuderande, (troligen Asienresenär)
- en trettioåring
- en planering för alternativt boende, (koja, härbre, regemente, bivack)
- hundplaner? Ja, en hel hög (matte återkommer nog om dem)
Ja, ja, det visar sig hur det hela kommer att arta sig. Något nyårslöfte eller två har väl också formulerats. Partiledningen i det beryktade semesterpartiet, (Jonna & matte) har bl a satsat på en gemensam viktreducering, var och en på sitt håll förstås. Resultatet kommer nästan att halvera medlemsantalet, men satsningen är av nöden tvungen på den svenska sidan. Hur det kommer till uttryck för Jonna i London uttalar vi oss inte om här i den insnöade skärgården. Upp till bevis inför "Beach 2010" (eller möjligen "Bitch 2010"). Inte så svårt att välja i mattes fall, det senare har hon redan införlivat idag...
Träningsvärken efter allt pulsande har dämpat mattes framfart lite i terrängen. Idag fick det faktiskt bli lite "pistat" underlag och då är Södersveds stora campingområde ett riktigt sjysst alternativ. En artikel i "Mitt i Värmdö" visade hur en del familjer faktiskt firar jul i sin husvagn där mitt uppe bland snödrivorna. Det såg jäkligt kallt ut när vi passerade. Vet inte riktigt om det skulle vara mattes grej att tillbringa julen med en sådan närkontakt...
Grindvakt?
Inloppet från Värmdö till Ingarö...
I skogen som man kan skymta en bit bort hänger en och annan dummie i träden. Hjalmar & hans matte vet vad vi pratar om...(Krut var inte ens påtänkt när det begav sig)
Incheckning till campingen - man kanske skulle satsa på ett litet tält, bara för att chocka...
Vidderna ner mot Kolströms kanal och Ingarö kyrka & prästgård (där springer jag som fortast)...
Mamma - lite fundersam över nästa vägval...
Schnyggot "Spröys" (alltså jag) - lite isig men väldigt parant...
PS
Vill bara berätta något fasansfullt. Igår kväll glömde matte att ta av oss "raffseten", (vi löper ju) innan vi gick ut och rastade. Det upptäckte hon först nere vid fotbollsplanen när det hade hänt både det ena och det andra (mest det ena). Jag säger inget mer så har jag inget sagt. Man kan ju tro att människan var dyngrak, men inte ens det kan hon skylla på...
Lite musik som plåster på såren...
Må detta år bli ett riktigt spännande och innehållsrikt sådant. Mycket inträffar just 2010:
- en artonårig student, mönstrande, körkortstagare, (förhoppningsvis utlandsstudent)
- en tjugoåring, förmodligen universitetsstuderande, (troligen Asienresenär)
- en trettioåring
- en planering för alternativt boende, (koja, härbre, regemente, bivack)
- hundplaner? Ja, en hel hög (matte återkommer nog om dem)
Ja, ja, det visar sig hur det hela kommer att arta sig. Något nyårslöfte eller två har väl också formulerats. Partiledningen i det beryktade semesterpartiet, (Jonna & matte) har bl a satsat på en gemensam viktreducering, var och en på sitt håll förstås. Resultatet kommer nästan att halvera medlemsantalet, men satsningen är av nöden tvungen på den svenska sidan. Hur det kommer till uttryck för Jonna i London uttalar vi oss inte om här i den insnöade skärgården. Upp till bevis inför "Beach 2010" (eller möjligen "Bitch 2010"). Inte så svårt att välja i mattes fall, det senare har hon redan införlivat idag...
Träningsvärken efter allt pulsande har dämpat mattes framfart lite i terrängen. Idag fick det faktiskt bli lite "pistat" underlag och då är Södersveds stora campingområde ett riktigt sjysst alternativ. En artikel i "Mitt i Värmdö" visade hur en del familjer faktiskt firar jul i sin husvagn där mitt uppe bland snödrivorna. Det såg jäkligt kallt ut när vi passerade. Vet inte riktigt om det skulle vara mattes grej att tillbringa julen med en sådan närkontakt...
Grindvakt?
Inloppet från Värmdö till Ingarö...
I skogen som man kan skymta en bit bort hänger en och annan dummie i träden. Hjalmar & hans matte vet vad vi pratar om...(Krut var inte ens påtänkt när det begav sig)
Incheckning till campingen - man kanske skulle satsa på ett litet tält, bara för att chocka...
Vidderna ner mot Kolströms kanal och Ingarö kyrka & prästgård (där springer jag som fortast)...
Mamma - lite fundersam över nästa vägval...
Schnyggot "Spröys" (alltså jag) - lite isig men väldigt parant...
PS
Vill bara berätta något fasansfullt. Igår kväll glömde matte att ta av oss "raffseten", (vi löper ju) innan vi gick ut och rastade. Det upptäckte hon först nere vid fotbollsplanen när det hade hänt både det ena och det andra (mest det ena). Jag säger inget mer så har jag inget sagt. Man kan ju tro att människan var dyngrak, men inte ens det kan hon skylla på...
Lite musik som plåster på såren...
