På´t igen...
- Hur gick det i kriget general?
- Jo tack, vi kom tvåa...
Matte känner sig hela tiden steget efter.
Det har hittills inte (på länge) funnits en stund där matte tycker att hon har helkoll på läget. Nu gäller det närmast mammas och mina åkommor. Veterinär Åsa ringde till matte idag och berättade att proverna från mammas knöl i och för sig inte visade på något elakt inslag, men eftersom den är ganska stor vill både patologen och Åsa att man skär bort den för att forska vidare.
Så i morgon bitti åker matte in med mamma till Nacka djurklinik igen för ett smärre ingrepp i "perineum". Stora gosiga Malvanen borde inte behöva utsättas för detta vid hennes ålder. Jag ska hålla alla mina tassar för att mamma inte drabbats av något illvilligt...
Ljusare på kvällen...
Borde inte detta resultera i längre promenader efter jobbet? Det har vi ännu inte sett röken av. I och för sig vandrade vi runt hela golfbanan i går kväll, men vi kan tänka oss att denna sträcka förlängs utmed Värmdöleden in till Nackreservatet. Där kan man sedan snedda över Tyresö och Saltsöbaden för att sedan avsluta med en simtur tillbaka till Mörtviken på Ingarö. En liten nätt uppvärmning inför vad som komma skall...
Mamma "in the sunset"...
Födelsedagskalas...
Alltså födelsedagsfirande...
Nu borde alla vänner, släkt och bekanta till familjen ta sitt förnuft till fånga och stoppa fingrarna i halsen. Inte en tårta till får ätas förrän husets son fyller år (vilket i och för sig inträffar redan nu i april). Matte kräver att Delselius konditori ska beläggas med utskänkningsförbud. Frosseri är faktiskt en av dödssynderna om hon inte missminner sig, och det är alldeles uppenbart att hon oftast gör sig skyldig till alla sju - samtidigt:
Frosseri - Högmod - Girighet - Vällust - Avund - Vrede - Lättja
"Piece Of Cake"...
Sjuttonåringen har nu grattats hela dagen, och ett kompishalsband (som man bryter i två delar) var en av presenterna från Josse.
Dock inte alltid så enkelt att hantera när det ska separeras...
Hoppas att dagen var till belåtenhet. En liten sång till födelsedagsbarnet...
Sommartid...
Var är sommaren? Även om vi nu ställer om klockan i natt så garanterar jag att det är fullt med snö kvar i hela arkipelagen i morgon bitti.. Tramsigt påfund är vad det är och dessutom väcker ju den benämningen falska förhoppningar. Fortfarande får matte dra på sig tjocka ollen och sjumilastövlarna för att kunna reda sig i markerna...
Just nu är det väl också allmän mörkläggning i hela världen. Vi sympatiserar med att bara ha datorn och en lampa i arbetsrummet på. Det kan ju bli interssant att se vad det blir för resultat av en sån här manifestation. Tanken är onekligen god...
Springa för fullt har inte varit på tapeten idag. Matte åkte på förmiddagen ner till Skavsta flygplats för att hämta husets son och två flickor i hans klass vid flyget. De har spenderat nästan en hel vecka i Rom och matte är gruvligt avundsjuk. Hur kan det komma sig att matte inte fick följa med? Bara eleverna i gymnasieskolans italienskaklass var inbjudna. Tjugo ungdomar från Värmdö gymnasium - matte undrar om Rom stod pall. På måndag drar hela avgångsklassen till Tallinn i fem dagar. Vad är det för skolgång vi alla bevittnar? Annat var det på mattes tid. Då fick man på sin höjd åka till IKEA i Köping...
Det var en fantastisk liten nitisk "parkeringsvärd" utanför "Arrivals"och "Departures" i Skavsta. Hon lappade varenda bil som stannade för att hämta resenärer. Matte fick ett gott skratt varje gång någon parkerade sin bil för att kliva in i ankomsthallen och titta på monitorerna huruvida ankommande flyg var "on schedule" eller ej. Då for tanten fram - som ur tomma intet - snabb som en reptil, med blocket i högsta hugg. Matte tog ett litet snack med henne och frågade hur länge hon överhuvudtaget fick stå still med bilen för att packa in ungdomarnas bagage utan att behöva betala 400 kronor i böter - och tänk att "parkeringsvärden" skrattade. I fem minuter fick matte tillstånd att stå helt stilla och hiva in väskorna i bakluckan. Här kan vi snacka om effektivitet. Ryan Air borde kunna finansiera hela sin verksamhet bara med hjälp av den där lilla ragatan...
Hälsoläget i vår Base Camp då?
Jo, matte har nu hittat en knöl på mamma. Finns det ingen hejd på hur ödets lotter faller till höger och vänster. Så det var bara för matte att boka tid hos Åsa på Nacka djurklinik igen. I tisdags var mamma där med matte för att bli stucken. Svar på provet kommer förmodligen måndag eller tisdag. Knölen sitter i rumpan. Detta blev mitt i all bedrövelse lite komiskt då Åsa rakade det område där knölen sitter. Huden runtomkring är också ganska rosa vilket gör att mamma ser ut som en babianhona bakifrån. Uppenbarligen bryr hon sig inte ett endaste dugg om det.
Dags att hålla tummarna igen...
I morgon fyller husets dotter 17 år. Matte hade tänkt arrangera fiskdamm och massor med andra lekar. Hon kan bara inte förstå att flickebarnet inte gjorde vågen inför detta förslag. Det är väl det här med obefintliga vuxenpoäng hos matte...
Söndagen ska tydligen ha skapligt väder. Det måste väl ändå innebära att vi får skutta loss ordentligt. Kanske ska vi träffa Hjalle och hans nya lilla polare Krut. Grabbarnas matte Karin tyckte att det lät lite skojsigt. Jag vet inte riktigt vad mamma tycker. Hon är inte den tik som är mest begeistrad i småkryp. Hon får väl hållas med matte istället. Jag är ju en ängel med "youngsters". När Hjalle var bara liten 10-veckors fick han busa med mig hur han ville. Jag låg bara på rygg och viftade lite med benen. Trots att hans tänder var ganska vassa.
Igår kväll fick mamma och jag för första gången hälsa på salukin i vårt område. Det var hans husse som var ute på promenaden och matte tyckte att det var dags att låta den där unge gossen (salukin alltså, inte hans husse) få bekanta sig med mamma och mig. Satan vad fort den där rasen kan springa. Jag inledde med att slå honom i ansiktet några gånger med mina framtassar - då drog han. Hade man någon chans att hänga på? Äter man ris i Kina? Här måste Flinga bistå med lite goda råd om hur jag på ett snabbt och effektivt sätt kan träna upp min hastighet till det nästan övernaturliga. Den där lille ynglingen ska inte tro att han har vunnit. Långt ifrån...
Det är jag och varulvarna som har så här lysande ögon. Jag borde ha kunnat ställa upp som statist i den där beryktade filmen "Twighlight". Enligt obekräftade källor medverkade där en äckligt snygg kille. Matte sov halva filmen - som vanligt, och missade därför både handling och "handsome"...
PS
Matte är irriterad igen. Vi borde ha börjat löpa för flera veckor sedan. Hon tycker att det hade varit förträffligt eftersom det nu äventyrar hela provsäsongen för viltspår och jaktprov. Självklart överdriver hon kopiöst, men det är svårt med alla deadlines för anmälning när man inte vet hur "läget är". Alla flickor i grannskapet har startat upp i detta ärende. Pojkarna är vindögda. Men mamma och jag håller på oss...
War zone...
Vi har idag sonderat fyra av våra bästa spårmarker (snart är det ju dags igen), och på ett av de bästa ställena har kommunens skogsmaskiner gått bärsärk. Vi hamnade på ett gigantiskt kalhygge. Matte kände inte ens igen sig, och de fina stigarna man har kunnat spatsera runt på i detta område var nu bara stora vattenfyllda kratrar efter hjulen på traktorerna. Sicket jäkla tilltag!!
Idag blir min blogg bara ett långdraget fotoalbum, matte har andra planer som brådskar ;o)
Älgbajs i solnedgång - (känner ni igen mattes fixering?)
Under mossan vet jag att man kan göra fantastiska fynd...
Rotsystem - finns det något bättre (visst ser jag ut som Harry Potters husalf)
Mysmarker - här bland de bästa spårsluten...
Matte tycker att jag är så himla söt - tänk så rätt hon har...
Mamse-Bamse i riset...
.
Hon är ganska go hon också - pinnarnas skräck...
Alltså kolla mammas högra framtass - "high five" ?
Träsktroll - en av våra bollar hamnade på djupt vatten i myren, vi fyndade utan snorkel...
Matte plurrade med ena benet upp till knät - äckligt blött i kängan, bra test på ullsockorna...
Här skulle matte haft de där "fina" stövlarna istället (kan man skönja en skofetischist?)
I morgon ska vi skotta bort de resterande snöhögarna i skogen. Nu vill vi tina blod och gräva ner klöv...
Slutraskat för räven...
Idag for matte och jag tillbaka till Albano för att träffa onkolog-Gunilla igen. Hon vill ju träffa mig regelbundet för att se att min knöl under bröstkorgen inte bär sig åt och växer och får elaka celler i sig som de tidigare knölarna jag har fått operera bort.
På vägen dit körde matte fel (som vanligt). Och här skröt vi för inte så länge sedan om att vi hittar till Mörby i sömnen. Dessutom hade vi väldigt ont om tid, och att då hamna på Ulrikdals idrottplats istället var inte vad vi hade sett fram emot. Sedan kan man ju oroa sig sjuk över mattes obefintliga lokalsinne. Hitta tillbaka till ursprungplatsen för henne är nästan värre än att "gå i fängelse utan att passera gå"...
Ja ja, två minuter i halv tio bredsladdade vi in på parkeringen till sjukhuset, med en hjärtfrekvens på matte som definitivt inte var hälsosam. Skit samma, det viktigaste med dagen var i alla fall att Gunilla ansåg att knölen än så länge sköter sig som den ska. Ett typiskt lipom som inte vare sig växt eller förändrats. Vi bokade därför in ett nytt besök i början av juni. Det känns onekligen som om vi nu kan börja ladda på lite prov och tävlingar under våren. Men vi ropar absolut INTE hej. Vi grymtar bara något lite obegripligt. Tills nästa gång...
Nu ska ju våren komma. Matte fick spelet och köpte 40 tulpaner i helgen. Varför så många kan man undra när alla ändå vissnar samtidigt och får det där lite vulgära utseendet som bara tuplaner får. Idag fick de i alla fall ingå i ett litet firande för att jag sluppit kniven ett tag till...
Blommor - och framför allt ljus är ett oerhört viktigt inslag i mattes liv. Vi viftar mest in svansarna i skräpet...
Matte hittade något musikaliskt inslag som vi smetar in här...
Världens skönaste stövlar...
Vi blev kalasblöta i hällregnet på kvällspromenaden. Jag älskar alla vattenpölar, och ju fortare man kan springa genom dem, desto roligare. Man ska samtidigt plaska med framtassarna så att matte och resten av befolkningen på Ingarö får ställa sig i torkskåpet när de kommer hem. Så lattjolajbans är det hela...
Matte fick anledning att använda sina "finstövlar" (som inte är så fina längre). Nuförtiden är de mest blodiga och leriga av allt spårläggande. Men en gång när matte köpte dem på ett jaktinternat i Sörmland, då kunde hon inte ens tänka sig att använda dem för att de var så nya och oanvända. Det är väl också ett annorlunda argument (och tänk så retad hon blev för detta ställningstagande av sina meddeltagare). Men som ni själva kan se vid en ren okulär besiktning har paret varit med om ett och annat. God only knows...
Vilka praktexemplar! Ser ni så granna de är i profil...
Blöt mamma - punkfrillan gjorde sig påmind under Plutoduken...
Matte hittade ett passande musikaliskt inslag till denna väderlek...
Kroppsbyggare...
Det var länge sedan nu som vi var i full kondition. Mycket vatten har ju under de senaste åtta månaderna runnit under broarna. Men nu gör vi ett nytt försök.
Vi får väl ta det lite piano i upptrappningen. Vi har ju att göra med en veteran gudbevars och matte tycker sig märka att det numera börjar ta ut sin rätt. Lite stelhet efter långa träningspass och tuffa promenader, även om viljan är på topp till 110%.
Men söt är hon i alla fall i snöfallet...
Snart kommer vi att kunna spela med våra muskler igen, om Gud vill och byxorna håller... ;o)
En av mattes älsklingslåtar presenterar vi här...
Basecamp Alewalds...
I ett svagt ögonblick bestämde sig matte också för att prova på klätterväggen som fanns uppställd. Skodonen hade kanske kunnat vara lite mer anpassade för ändamålet (jodhpurs med klack) men va f-n, det är smällar man får ta (i strumplästen gjorde det lite för ont i fötterna). Sele och lina har aldrig tidigare känts som något livsuppehållande för matte, det gjorde det definitivt i detta sammanhang.
Flugfiske var en annan aktivietet man kunde testa, men där insåg matte sin begränsning. Stora pooler hade släpats in på mässgolvet och fyllts med vatten. I dessa skulle man sedan få till fluga och spö i någon samklang. Matte hade definitivt kastat fast flugan på någon besökares ögonlock (och det hade varit betydligt värre än att drabbas av en snigel på samma ställe)...
I en monter fanns också Bergslagen representerat. En extrem "hemlängtan" uppstod kring broschyrerna om ädelfiske i Kloten, guldvaskning och paddling i Nittälven, opera på Skäret, "Köpparbersmarken" och väldigt många andra grymt minnesväckande platser. Även "gossen" som ansvarade för själva montern var bekant, en gammal skolkamrat från den tiden då det begav sig. Vem vet, som pensionär får man kanske se till att flytta tillbaka "hem"....
Trist väder idag....
Smådugg och grådisigt. Ändå for vi raka vägen ut i busken. Idag fick vi med oss dottern (mattes alltså). Jättetrevligt! Hon sprang och skuttade med oss som matte aldrig gör - det är väl en åldersfråga det där.
Inga grejor tog vi med oss. Bara ett glatt humör och stora kängor. Det är "nice" det också...
Brudarna i skogen...
Godings-godingar - lillmatte & mamma
Malva Mösstjuv is her middle name...
Mamma har definitivt greppet...
Buskul - och mamma blir alldeles till sig...
Mattes goaste, goaste "Lillmatte"...
På väg hemåt...
Nu är det mysigt att stänga ögonen en liten stund. Det är bandy på TV och då somnar matte direkt.
Ena örat kanske kan lyssna på något musikalist inslag i periferin...
Barmark? Icke...
Ungefär i alla fall. Matte planerar resa. Hon borde kanske börja med Hammarbybacken eftersom hon inte stått på ett par "utförsskidor" sedan den där beryktade kvarnen brann, (men nu är det ta mej f-n dags att briljera lite i nerfarterna igen?!) Ortopedkliniken på Södersjukhuset har reserverat en sängplats med utsikt över Årstaviken - vistelsen kommer att bli långdragen, gipsvagga är inget man tar sig ur på egen hand i första taget...
Vi leker Aspen hela tiden. Vinterväglaget tillåter stora utsvävningar, och matte bara svär över alla 08-or som inte kan uppföra sig i trafiken när det fallit någon decimeter eller två. Tacka vet hon lantisar som henne själv. De kan minsann både skotta snö, ploga vallar, hantera bil på glansis och simultant behålla sans och vett. Det kan INTE Stockholmarna. Leve alla bonnläppar...
Stora Aspenleken...
Mamma & jag i gott samarbete - boll begraven...
Jag, "caught in the act"...
Mamma - utan tuber...
PS
Glömde ju informera om det absolut viktigaste; Fin korv även idag, så matte har nu börjat styra in mig på vanligt foder igen. Hädanefter blir det ANFs "Chicken & Rice". Det borde vara OK för min mage...
Något musikaliskt inslag i snöhögarna...
På östfronten...
FIN KORV!!
Matte är försiktigt positiv över "the progress". Dieten fortsätter...
Nyss fick jag något tokryck här i köket. Min mamma tittar på mig som om djävulen farit i mig. Vi började faktiskt med att busa ute i snön hon och jag, när matte & husse skottade uppfarten till vårt hus. Blytungt arbete den där snöröjningen, och matte har nog fått tennisarm i både vader och lår (eller någon annanstans). Hoppas att hjärtat inte stannar i natt...
Jag hittade min tross under soffan. Det var där det hela började - och slutade. Det är inte så tillåtet hemma hos oss att råbusa inomhus. Men om en liten stund går vi ut med matte i de bautastora snödrivorna. Då jäklar...
Tuggmotstånd...
Jag ser min mamma i biabädden brevid, hon laddar på min tross - hon kan ta sig...
Stor nos - stor tross...
Matte har för avsikt att stjäla från mig - det har inte jag...
Dagens musikaliska inslag är en klar "Fröyd" för örat...(matte bara älskar denna sångfågel)
Don't you being wasting all your money
On syrup and honey
Because I'm so eaten up
Don't you be using every minute
On making a living
Because we got our love
Listen to me, 1,2,3
Baby, baby, baby spend your time on me
Don't you be out all night long
Leaving me all alone
Because I, I need your love
Don't you be spending everyday working away
Because I'm waiting for you
Listen to me, 1,2,3
Baby, baby, baby spend your time on me
FFF...
Mattes totala fokus just nu är som sagt "De tre F:en", och det gäller förstås mig på mina rastningspromenader.
Hur ser bajset ut??
FÄRG
FORM
FASTHET
Det är alltså bajs vi pratar om - mitt bajs för att vara mer exakt....
Magen har för dagen varit ganska lugn (min mage förstås). Matte kokade en halv hokifilé och lite ris till frukost åt mig. Sedan for hon iväg till Bagis djursjukhus och köpte Hill´s I/D dietfoder. Den maten har jag ätit ganska många gånger. Vi brukar alltid ha ett litet förråd av dessa burkar bunkrade i förrådet. Dock inte just denna gång. Ungefär varannan timme har jag sedan fått två matskedar "snällfoder". Svältgränsen tycker jag, men som sagt vi får inte ropa ens ett litet pytte-hej.
Jag har ännu inte bajsat "fin korv", vilket är mattes mått på ett OK tillfrisknande. Just det uttrycket skrev en gång en veterinär från Ultuna på ett "hemgångsråd". Detta gällde en schäfertik som matte ägde i sitt tidigare liv. Matte citerar; "Idag har Dewi bajsat fin korv och får därför gå hem på dietfoder". Ganska så bra beskrivet tycker matte och använder därför uttrycket i både tid och otid...(mest i otid)
Vi behöver självfallet inte gå in på detaljer, (även om matte älskar att beskriva just sånt här), men vi kan göra en liten liknelse; SLIME (ni vet den där kletiga massan som var så populär för ett antal år sedan).
Jag kräks i alla fall inte längre och matte har städat undan det sista spåren efter gårdagens anfall. Hela min korg och alla fällar var nedkräkta (som matte bara slängde ut i trädgården). Mamma och jag har ganska många fällar (hur det nu kan komma sig - "fällbesatt" matte tror vi är ett hett tips) så två av dem åkte direkt i soptunnan i morse.
Nu hoppas jag och matte på en lugn natt. Vi ska strax bädda ner oss hon och jag. Håll tummarna för att morgondagen blir en ypperlig "finkorvsdag"...
PS
Vi tog i alla fall en liten flukt på några av våra spårmarker idag (bilderna från i höstas). Längtar....
Vi får nöja oss med dagens musikaliska inslag...
Skrutt...
Jag är magsjuk igen. Det är inget ovanligt när det gäller mig. Kräkts hela dagen och bajsar nu blod.
Matte säger att om jag inte är bättre i morgon bitti blir det djursjukhuset i Bagis eller Albano igen. Då vet jag att dom behåller mig med nål i benet. Det brukar dom göra. Flera gånger har det hänt, och jag har fått stanna minst en vecka varje gång. Apjobbigt tycker jag.
Idag har det bara blivit vatten och någon grumlig sörja som jag har fått dricka. Matte säger att jag "rasar" så fort när denna åkomma sätter in i min lilla taniga kropp. Borde man inte kunna uppfinna en "gatekeeper" i kroppen som stoppar alla ovälkomna sjukdomar? Jag ska jobba på något i lönndom.
Just nu vill jag bara sova. Matte har bäddat ner mig i sin säng under alla filtar. Ganska mysigt trots allt.
Jag hoppas att morgondagen blir en bättre dag...
Mattes pappas favorit får vara med i dagens musikaliska inslag. Han sitter nog på något moln och lyssnar...
Låtom snögloppet fara...
Vi har en föraning om att den kommer att gå i träningens tecken. Det konstiga är att vi aldrig lyckas bli anmälda till något prov. Hur mycket matte än stuffar runt med oss i vegetationen. Kan det bero på dåliga nerver, eller möjligen något tekniskt fel vid internet-anmälan? Vi ska snacka med ansvarig support i vår Helpdesk.
Matte har i alla fall hittat ett stim ordinarie viltspårsprov som hon ska anmäla oss till. Först ut blir nog en långhelg i Värmland i slutet av april. Om matte läst rätt så är det fyra prov på raken under just fyra dagar. Det blir något att bita i för mamma. Jag behöver som sagt bara en etta till så kan ni sedan titulera mig SVCH LP I. Så mycket mer lär det inte bli säger min matte. Undrar om hon förstår att hon leker med döden...
Vi sitter här och väntar på barmark...
Helfränt!!
Vi glömde...
Matte och jag ligger just nu och softar till denna underbara låt.
Njut...
Kolla stoppsladden...(det låg ju en boll där)
Storholmen, here we come...
FANTASTISK DAG!!
Som vi har njutit mamma och jag. Även matte och husse kände helt plötsligt att årstiden går åt rätt håll.
Vi återvände till gårdagens övärld, Storholmen. Där är man nästan alltid ensam och kan utöva vilka sporter man vill. Idag blev det långa "hussekast" med liten boll.
Det är ganska svårt att hålla sig på mattan när man vet vad som nalkas...
Husses dag att kasta...
Man kan ju undra vilken hund som är vem? Kan det vara jag som släppt markkontakten?
Förmodligen avslöjas jag på fler bilder....
En boll fastnade i träden - husse höll på att fixa lite med detta - mamma parerade...
Även jag såg möjligheten att fånga trädboll på volley...
Cliffhanger? Har man tur blir det en sjusärdeles rekyl när bollen lämnar trädet...
Det fanns även bollar på backen - i riset...
Mamma och jag skyr inga medel - bollarna är våra...
Äntligen lite "slätsnö"...
Hoppsan! Den flög ur munnen...
Ingen som såg det - jag var snabb som en vessla i upptaget...
Dagen känns fulländad. Matte såg blodspår i mina tassavtryck i snön när vi var ute. Mysmyset i sängen när vi kom hem var kanon (när matte letade sårskada). Inget fynd dock, jag läker snabbt...
Morgonpasset...
I avvaktan på att matte ätit frukost, duschat och klätt på sig hela "kittet" så busar jag med min mamma. Ibland tycker hon faktiskt att det är riktigt upplyftande, och då biter hon mig i framtassarna. Snacka totalförnedring när hon lyckas få tag mina små spretiga "kanelbullar" (matte rättar mig och säger att det inte var mina tassar som Mi kallade kanelbullar, det var min mammas - tänk så petig man kan bli nu då)...
Jag inleder med en nacksving...
Sedan biter jag henne i ögat....
Och då tar det hus i h-vete...
Tycker om dig i alla fall mamma, (fast du är en sugga ibland)...
Nu ni, nu börjar matte se ut som om hon packat klart för vår utevistelse. Matsäck!! Det bådar gott i dubbel bemärkelse. Det måste innebära att vi ska tillbringa hela dagen i det fria.
Kan inte bli bättre...
