fröya bloggar

Nästan som levande...
Han och hans 18 268 polare levde i mammas päls i lördags natt. Nu är dom icke längre bland oss...

Årets sista jakt...
En alldeles vansinnigt kanontrevlig "tackjakt" på Sturefors ägor i vackraste vackraste Östergötland. Vi saknar det redan gruvligt mycket...

Matte skickar tusen tack till Åza & Jörgen för att vi har fått delta under hela hösten. Det känns enormt priviligierat att varje gång det är dags få sätta sig i bilen och dra söderut till det absolut roligaste vi vet...

Hoppas att ni alla skyttar & apportörer har en lika trevlig dag på Duseborg idag. Tyvärr kunde vi inte delta, lite annat fanns sedan tidigare inplanerat för matte. Borde man inte få slå denna människa...

Matte singlar på lite bilder från gårdagen. Kvällen avslutades med supertrevlig middag tillsammans med den tappra skaran som vi fått frottera oss med både på Duseborg och här på Sturefors. Matte tycker att ni alla är kalas!! Vi sov som grisar i bilen hela kvällen - förpackade i våra varma "lurvtäcken".



Sagolikt vackert Sturefors...(trots alternativt väder)


Gårdslokalen för samling och genomgång - kanonmysig...


Fika och tunnbrödrulle under eftermiddagen...


Eva, Leif, Pia, Thomas, Ing-Marie & Mia...


Åza, Camilla & Bitte...


Kökspersonal - nej, storapportörskan själv som har en hund som är en arbetsmaskin - han heter Comet och jag pussade på honom en gång när vi letade pippi i vassen tillsammans. Han var inte ett dugg imponerad av mig...


Matte åt alldeles för mycket...ni ser ju vad som dukades upp.


Anderas, Ing-Marie, Camilla, Bitte, Pia & Åza...


Camilla & Bitte... (det ser ut som dagsljus - men det är nog mest blixten som slår så)


Grabbarna grus - skyttar för dagen...


Vi säger inget så har vi inget sagt...


Åter i köket...


Så här roligt är det faktiskt - Mia & Thomas fnissade...


Leif & Ing-Marie...(skytt - apportör)

Vi kom hem till skärgården i natt kl 01.30 - och då var det bara för matte att slå sig ner i badrummet och kamma ur prästlöss från mammas päls. Som tur var hade hon haft våtdräkten på sig i arbete (mamma alltså), på den sitter nu de flesta lössen. Jag klarade mig helt utan. Matte har en teori om varför - jag delar den inte....


Mammas & min våtdräkt - det bästa matte köpt. Man är helt torr och varm under detta fodral. Grymt viktigt nu när det är så kallt i vattnet...


Ser ni alla lössen? En gång var Hjalle & Karin med och apporterade på Stensnäs. Där finns det löss. Hjalle såg ut som en enda stor "rastakorv" efter ett par varv i vassarna...


Och alger på hela magen - matte skurar för fullt...


Matte citerar Nalle Puh vars klokhet och positiva livssyn ligger högt i kurs här hemma: "Om snöret inte håller, utan går av, då är det bara att försöka med ett annat snöre"

Lite passande musikinslag till oss som just nu bearbetar våra nya märgben. Livet kunde vara sämre...

Äntligen funkar bilduppladdningen igen här på min blogg.
Matte har senaste veckan varit förgrymmad över att tekniken inte varit speciellt medgörlig. Kanske beror det på att det ligger extremt mycket bilder i detta forum...

Nåväl, nu är vi på G igen. Inte mycket händer ju nu när mörkret lagt sig över skärgården. Kvällarna lämpar sig inte för någon form av träning utomhus. Några korta besök på Värmdös lydnadsplan bara, det kan inte kallas för storsatsning direkt ;o)

Men vi har fått en ny leksak!!
J-lar i havet så spännande den var. Jag har morrat och krafsat och burit och blivit alldeles till mig över nytillskottet. Mycket beroende på att matte berömde mig och mamma när vi snyggt apporterade denna "raketramp" över golvet. Vi började lite löst i hallen. Alla tår och tassar i behåll "so far" (matte oroar sig som sagt lite för min rotfyllda hörntand bara, men än så länge sitter den där den ska)...

The UFO has landed!!!


 4 KG OF SOLID STEEL!!


Okulär besiktning...


Rafs med tassarna...


Mamma testar greppet...


Ganska OK faktiskt - huvudet lossnade inte, och tänderna satt kvar...


Jag tryckte mest upp "klumpen" i ansiktet på matte...


Vi har också lekt inomhusleken "mest pip i gosedjur". Trägen vinner - jag pep mer än kaninen jag tuggade på...

Kanintävlingen...


Time Out...


Mammas piptur - inte alls lika framgångsrikt...

Till helgen blir det vårt sista jaktdeltagande för året. En "tackjakt" på Sturefors tillsammans med det där alldeles underbara apportörgänget som vi frotterat oss med hela hösten. Vi kommer att sakna er alla brutalt mycket (inte bara jakten). Matte ber till Gud att vi inte ska börja löpa innan helgen är över (men risken är överhängande)...

Dagens musikaliska inslag - mattes favvisartist...

Konstiga saker man kan hitta i naturen...

Dagens övning har gått ut på att hitta det mest underliga föremålet vid vikingagravarna. Jag vann, för jag hittade en leksakshäst och en "lapp" med Värmdö brukshundsklubb på. Förstapriset är en resa till Nora med övernattning för två på  mysigt vandrarhem...


Jag är på - det måste ju vara min tur nu...


Svart plastbit - ska man behöva hitta sånt?


Jag vet att det finns en leksakshäst här inne i granen...


Mamma har dragit kniven - i alla fall fodralet...


Undrar vem som tagit kniven?


Mamma vindar slangsnutt - väl gömd i riset...


Vilket jäkla drag hon har när hon vill...


Vi saknar sökträningen och kontakten med "figgarna". Bara tekniken finns kvar...


Fyndhörnan som vi plockat in - otroligt hur slarviga människor egentligen är...


Weird...


Vår älskade sökväska - just nu tömd på allt utom min norska sökrulle och alla belöningsbollar. Ingen figge vill nämligen ge mig godis när jag hittar dem. Dom säger att jag bits. Istället radar dom upp Frolic på sitt ena ben, så får jag förse mig bäst jag vill. Tunnisar...

PS
Dagen inleddes faktiskt med att jag stötte ut tre älgar på stigen tio meter framför matte. Hon var inte uppkäftig...

BELLES OF THE BALL...

Partybrudarna har riggat.
I hemmet behöver vi nu gasmask en stund. Mamma och jag har nysit oupphörligen i flera timmar...



Kompis Hanna till maskerad...


Husets dotter Sissel från duschen till 20-årsfest på Värmdö...


Kompis Josse firar också 20-åringen...

Varför är matte avundsjuk? Hon har ju mamma och mig här hemma i soffan...

Inge WT, inge jakt, inge någe senaste tiden....

Jo, vi har väl idag varit ute och roat oss med lite bruksträning. Det varierar i mattes huvud, hon har ingen uthållighet i momentfokus. Så nu kör vi tungapporter och uppletande. Som ni ser på bilderna svingar jag gladeligen upp tvåkilosapporten mellan tänderna (i väntan på den som väger fyra...). Matte oroar sig för att rotfyllningen i min hörntand ska lossna. Som om det skulle störa mig...


Öronen är med...


Huvudföringen är exemplarisk - matte svär...


Lämna ifrån sig - inte lika kul...


Matte och sonen i huset har under eftermiddagen studerat alla tänkbara högskole/universitetsprogram som kan vara intressanta. Ansökan är nu inskickad och tummarna får hållas hårt för att antagningsbeskedet blir positivt närmare jul...


Mälardalens högskola är inte helt fel - dit har en ansökan skickats. Västerås, Eskilstuna eller Södertälje...


Stockholms universitet - inte heller fel. Billigt att bo hemma om inte annat. Ansökan skickad även dit...


I förrgår släpade matte hem tre säckar mat till oss. Hon fick med sig en extrasäck bara för att vi handlat för så mycket pengar på den där affären. Det skulle hon inte ha slängt upp på axeln utan stretching och välutvecklade muskler. Undrar om man kan kalla det uppkomna symptomet "foderarm"? Att svinga med bollkastare idag var ingen lek i mossen...


Smaskig är den i alla fall - "Performance" är ju som klippt och skuret för mig och mamma...
Läs bara:

Beskrivning:
En högenergi formel för mycket aktiva hundar såsom jakt-, kapplöpnings-, arbetande hundar. Innehåller självklart ANF¨s så viktiga "treproteinkälla" samt 20% absolut rent kyckligfett. Fettmängden och dess kvalitet är av central betydelse för optimal upptagning av dessa kategorier hundar. Till dig som kräver en prestation utöver det vanliga rekomenderar vi ANF Performance.

Det musikaliska inslaget...

Jag känner dig, jag känner dig så väl. 
Dina fasor, dina våndor finns också i min själ.
Du är mitt kött och blod. 
Det bär ett dyrbart namn, det är min kärlek utan villkor.
Jag gör vad jag kan.
Så stor och stark på dagen, men så liten mitt i natten,
när ingen ser, när ingen vet, kommer gråten mitt i skrattet.

Fem fingrar ska skydda dig.
Ett är månen, ett är solen, ett är polstjärnan bakom molnen.
Ett är hopp och ett är tro.
Handens fem fingrar vaggar dig till ro.

Stort är mörkret nu. 
Månen är itu,
men det är natten som gör dagen ljus och mitt ljus är du.
På denna jorderund,
finns här ingen annan som kan ge mig sån förtvivlan?
Och som är lika sann.
Du blir rädd för dina skuggor,
alla hot som aldrig når dig.
jag ska sjunga dig ett löfte,
och jag vet att du förstår mig.

Fem fingrar ska skydda dig.
Ett är månen, ett är solen, ett är polstjärnan bakom molnen.
Ett är hopp och ett är tro.
Handens fem fingrar vaggar dig till ro.

Om du tänker dig den skogsväg,
vi vandrar ibland,
gick vi stigen ner till vattnet.
Din hand är i min hand.
Det sägs att långt där ner i djupet,
på botten av den sjön,
där finns en silverskatt som glimmar,
den är din inatt.
Så slumra in och dröm.

Fem fingrar ska skydda dig.
Ett är månen, ett är solen, ett är polstjärnan bakom molnen.
Ett är hopp och ett är tro.
Handens fem fingrar vaggar dig till ro.
Handens fem fingrar vaggar dig till ro.

Inget prov för mamma idag...
Matte strök henne tidigare i veckan. Detta beror på att hon har något mysko som pågår i sitt bakställ (mamma alltså). Vid stor ansträngning och efter vila händer det ibland att hon inte kan styra upp balansen bak. Inte så att hon verkar ha ont, mer som om hon skulle ha någon blockad eller nerv i kläm. Matte har bokat undersökning för säkerhets skull.

Jag vill också klaga. Idag hände något med mitt högra framben ute i vår mosse. När jag kom tillbaka in till matte sprang jag bara på tre ben, vägrade stödja på alla samtidigt. Det tog en lång stund innan jag klev ner på alla fyra igen, och då markerade jag rejält. Under en av de tuffa sträckorna tillbaka till bilen bar matte mig. Bra för både bi- och triceps på henne. Nu har jag vilat en stund och det känns lite bättre. Kanske har jag bara vrickat eller sträckt mig. Vi får se vad som händer under kvällen.

För vi vill ju åka och apportera på Sturefors i morgon. Tänk om det också skulle gå åt skogen. Här gäller det att ladda om. Vi fingår lite ikväll på promenaden så ska det säkert vara helt OK med både mamma och mig i morgon. Vi håller tummarna...

Och vi saknar våran Gås-Gås...