Vuxenpoäng...
Matte har ju passerat över till "döhalvan"...
Man kan lura sig och tro att det är då, om inte förr som en människa börjar uppträda lite mer städat. Inte matte, hon kastade sig i snön igår och gjorde änglar. Hela nacken, ryggen och mössan full med snö, men vad gjorde det? Lite får man väl tåla när man skapar...
Framför allt är utsiken uppåt så vacker säger hon. Det är väl den jag ser när jag rullar runt i bajs...
Dagens aktivitet genomfördes ute vid Torpesand. Vi kom ut ganska sent vilket innebär att det inte är så mycket folk kvar i reservatet vid den tiden. Skönt tycker matte. På långpromenaden mötte vi en husse med en Lagotto-pojke. Han hade ju sedan länge konstaterat att mamma och jag löpte (Lagotton alltså, inte hussen), men eftersom vi båda raggade på hela ryggen vågade han inte ens närma sig de bakre regionerna. Matte var mäkta förvånad. Jag tror att det är mamma som utsöndrar något aggressivt adrenalinaktigt som gör att vissa pojkar "blir vid sin läst". Jag hade gärna vänslats lite med honom eftersom jag höglöper och då uppträder så där alldeles omåttligt lösaktigt, men uppenbarligen var det inte läge...
På jätteparkeringen (som inte var plogad) letade vi utkastad "ring i snöre". Det är inte lätt att markera i bara helt vitt, vitt, vitt. Inte en enda referenspunkt. Men vi lyckades både mamma och jag. Mamma kunde till och med styras i en inte alldeles enkel dirigering till ett nedslag långt, långt ut i råpulset (och detta av en matte som glömt pipan hemma, det ni...). Så mycket beröm hon fick för det då? Jag blev ganska avundsjuk.
Mycket motion blir det i alla fall i detta snödjup. Femton kast och man är rejält flåsig när man kommit in med den sista ringen. Mamma fick som vanligt ta det lite mer piano. Jag sprintar för kung och fosterland...
Här har vi beviset på vad vi plockat hem till våra utefåglar. Det gäller att hålla dem vid liv, och hos oss dinglar talgbollar, nötter, äpplen i snören och solrosfrön var man än tittar. Matte tycker att det är ett ålderstecken då man roas av att titta på hur fåglar äter. Ja, jag håller faktiskt med...
Man kan lura sig och tro att det är då, om inte förr som en människa börjar uppträda lite mer städat. Inte matte, hon kastade sig i snön igår och gjorde änglar. Hela nacken, ryggen och mössan full med snö, men vad gjorde det? Lite får man väl tåla när man skapar...
Framför allt är utsiken uppåt så vacker säger hon. Det är väl den jag ser när jag rullar runt i bajs...
Dagens aktivitet genomfördes ute vid Torpesand. Vi kom ut ganska sent vilket innebär att det inte är så mycket folk kvar i reservatet vid den tiden. Skönt tycker matte. På långpromenaden mötte vi en husse med en Lagotto-pojke. Han hade ju sedan länge konstaterat att mamma och jag löpte (Lagotton alltså, inte hussen), men eftersom vi båda raggade på hela ryggen vågade han inte ens närma sig de bakre regionerna. Matte var mäkta förvånad. Jag tror att det är mamma som utsöndrar något aggressivt adrenalinaktigt som gör att vissa pojkar "blir vid sin läst". Jag hade gärna vänslats lite med honom eftersom jag höglöper och då uppträder så där alldeles omåttligt lösaktigt, men uppenbarligen var det inte läge...
På jätteparkeringen (som inte var plogad) letade vi utkastad "ring i snöre". Det är inte lätt att markera i bara helt vitt, vitt, vitt. Inte en enda referenspunkt. Men vi lyckades både mamma och jag. Mamma kunde till och med styras i en inte alldeles enkel dirigering till ett nedslag långt, långt ut i råpulset (och detta av en matte som glömt pipan hemma, det ni...). Så mycket beröm hon fick för det då? Jag blev ganska avundsjuk.
Mycket motion blir det i alla fall i detta snödjup. Femton kast och man är rejält flåsig när man kommit in med den sista ringen. Mamma fick som vanligt ta det lite mer piano. Jag sprintar för kung och fosterland...
Här har vi beviset på vad vi plockat hem till våra utefåglar. Det gäller att hålla dem vid liv, och hos oss dinglar talgbollar, nötter, äpplen i snören och solrosfrön var man än tittar. Matte tycker att det är ett ålderstecken då man roas av att titta på hur fåglar äter. Ja, jag håller faktiskt med...
Kommentarer
Trackback
