Installera Google analytics på din blogg av Bloggdesignskolan.se

Stora vantstöten...

Vi snodde dom...

Matte blir ganska fort varm om händerna i vantarna. Ofta bär hon dem då i ett litet knippe i ena handen. Det är då vi slår till. Jag brukar ta sats från tomma intet och helt oprovocerat slita åt mig dem. Mamma är på hugget hon också. Vantar är ju bland det roligaste som finns.

Just idag befann vi oss i djupsnön när möjligheten uppstod. Vi slog till direkt. Matte har inte en chans att försvara sina stickade ägodelar när det kommer till ett skarpt läge. Väl med en varsin vante i munnen for vi ut över vidderna, släppte ner dem i snön och grävde runt. Ni borde få se hur dom ser ut när vi är färdiga. Knappast något matte drar på fingrarna efter vår behandling...


Yeti - Fröya


Och vanten är långt under ytan...


Kanske finns det fler...


Jag spanar på min mamma som just hittat sin vante i djupet...(jag har ju min)


Mamma med en blöt snöig variant på vante...


Ser ni hur hon laddar på den...


Snabbt upptag och sedan iväg innan matte ser något...(mamma)


Jag?? Skulle jag ha stulit? (mamma försöker se riktigt oskyldig ut)

På morgonpromenaden sprang vi ikapp salukin...
Matte hann inte se att han kom gåendes mot oss i skogen och vi var ju snabba som blixten. Han tycker att vi är jätteroliga, tyvärr får han inte lufsa lös då han jagar rådjur så fort tillfälle ges och jag kan förstå att man inte vill få upp farten på en saluki (efter vilt) i detta snödjup.

Mamma blev som en unghund i sinnet. Hoppade och busade med den där högbente gossen, tacklade honom med rumpan och slog honom i huvudet med båda framtassarna. Han fick nog sova en stund när han kom hem. Att bli knockad av en tant kanske inte hör till hans vardag. I sommar ska vi se till att umgås med honom i vår trädgård. Där finns det ett staket som säkrar rådjurens överlevnad om han skulle få för sig något...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0