fröya bloggar

Nu är han här...

Den vackre gossen som vi tycker så mycket om ska stanna hos oss en hel vecka (jäklar så roligt). Till och med mamma kan hålla en väldigt låg "uppfostringsprofil" när vi hämtar hem Diezel. Han är i och för sig en fantastiskt följsam pojke och vet sedan tidigare att mamma vill ha ordning på det motsatta könet. Han bara låtsas som om hon inte finns. Diezel har ju rest med matte och husse till Polen en gång, och då blev det många mil i samma bilbur som mamma. Helt friktionsfritt, trots konstant närkontakt...

Jag däremot pussar mycket på honom. Matte tror att han nog vill vara ifred i bland, men det har han inte sagt något om. Jag tror att hon bara är avundsjuk...

Snön är fantastisk och vi pulsade ikväll en runda i skogen så att alla kunde vara lösa och plöja runt. Snacka om mysfaktor 100%. Det var en grymt vacker fullmåne ute och hela skogen och all snö lystes upp i något ljusblått sken. Vidunderligt mäktigt! Som vanligt fanns kameran med och ni kommer här att få följa vår vandring i mörkret. Den som kan urskilja vad bilderna föreställer vinner en bussresa för två till Norrtälje, (fika ingår)...



Diezel i djupsnön på vår gård...


Alla vi barn i skogen - jag ser lite handfallen ut där i förgrunden (men skenet bedrar)


Gåsmarsch - och vad gör Diezels tunga, det är ju jag strax framför...


Ser ni de tre lysmaskarna?


Matte bestämde sig för att fotografera den fantastiska fullmånen - resultatet talar för sig själv...


Tre spanare mot platsen där ett rådjur nyss skällde på oss...