fröya bloggar

Matte vägde in mig idag på sjukhuset...
Som om jag vore någon j-la boxare. En kort stund hade jag en plan som gick ut på att bara kliva upp med framtassarna, men nej då, matte har falkögon och styrde upp hela ekipaget på gummimattan. Shit, 29 kilo!! Två kilo mer än idéalvikten.

Nu har matte bevis på att jag lagt ut lite väl mycket. Men som den sanna djurvännen hon är?! lät hon inte detta faktum överskugga dagens anledning till varför vi var där vi var. Gunilla (min onkolog ni vet) tyckte inte att jag var ett dugg mullig. Hon berättade istället hårresande historier om hundar hon opererat där hela kropppen var så fetlagd att det knappt gick att hitta de inre organ som skulle åtgärdas. En del hundar som kommer till henne är också så fläskiga att de knappt kan gå. Där fick matte så hon teg. Tyvärr har denna typ av information ingen större effekt på henne så det är ändå diet som råder i detta hus, både för mig och matte. Familjebyte börjar bli aktuellt igen...(jag ska kolla med Rut)

Nog om detta med valkar och veck. Anledningen till att vi faktiskt farit hela vägen till Mörby var ju att Gunilla skulle kolla min knöl, och hon har ett fotografiskt "känselminne" den människan. Efter att ha klämt igenom hela mig, från topp till tå, och lyssnat på hjärta/lungor vände matte som vanligt upp-och-ner på mig på golvet i undersökningsrummet.

Knölen sitter som sagt på undersidan av min bröstkorg och det är lättast att hantera en stor hund som mig i markposition. Knölen hade inte ändrats ett dugg sedan sist. Det matte oroat sig för om att knölen kändes mer "förankrad" än tidigare hade en naturlig förklaring. Bröstmuskeln och vävnaden på den platsen är betydligt mer tät än det överskottsskinn som lipom ofta sätter sig i. Alltså ingen som helst anledning till oro för just detta.

Gunilla stack mig också tre gånger, i själva knölen alltså. Nu väntar vi på provsvar tills på tisdag. May our God be with me...

PS.
På Albano fanns skitsnygga koppel. En djurskötare kom ut i shopen till matte och mig och förevisade ett helt ormbo fullt av retrieveröglor. Gula, orangea, gröna, röda och blå. Matte ville ha allihopa, men just då kostade jag nog mer för själva besöket än vad matte tyckte att hon sedan skulle punga ut med för coola koppel. Det får bli nästa gång...