Spårlogg...
Matte är otroligt nöjd även med dagens spårande trots att det var ett riktigt mandomsprov. Igår när matte klafsade runt med blodet lossnade plötsligt klöven från snöret. Detta upptäckte hon inte förrän efter kanske 30 meter. Hur enkelt är det att då backa och hitta klöven mitt ute i en vasstät myr där stövlarna fastnade rejält. Efter många resor lyckades hon i alla fall. Även jag fixade idag att spåra i denna härva av dofter...
Vi har också hunnit med att träna jakt på förmiddagen, (Sussie med Diezel & Spira, Anna med Alice & Iza och Christel med Puzzel). Ragnarök höll vad det lovade och mitt under pågående "dold kastare med dolt nedslag" och "skick" från fält upp i en skogsdunge öppnade sig himlen. Det är vid dessa tillfällen säger matte, som man är som längst bort från bilen och regnkläderna. Vi kunde till och med vrida ur kopplen.
Anna från Island åkte på att gå bakom i linjen och kasta framåt över huvudena på oss (hon kastade naturligtvis inte ända från Island om ni nu trodde det). Matte tycker att jag nu börjar få kläm på det här med att spana i färdriktningen, och jag kan hålla med om att det underlättar en aning när man ska markera det som faller åt det hållet...
Ikväll är nytt spår lagt. Jag tror att min nos kommer att vara helt avtrubbad innan vi ens kommit till start, men matte har fått för sig att vi ska öva in i det sista. Vilodag endast två dagar innan det smäller. Vi får fundera på om det överensstämmer med normal sedvänja och bruk...
Spårstart? Ja nästan, om man fortsätter 10 meter upp på höjden först...
Spårslut? Nej det är en snigel ser ni väl...
Efter spåryran slet matte med sig kameran...
Vi kom till havet...
Och jag fick bada...
Och i sanden hittade vi en tennisboll - den är död nu...
Två timmar till fots och tass...
Det hann bli ganska mörkt....
Mammas pinne var med nästan hela resan...
Vi har väl inte glömt bort ett av de bästa banden under mattes "rebelliska tid" (en tid som i och för sig pågått hela livet)...
Hej kompisar!!
Alltså vi ser att ni får hålla på med sånt där trist... döa blodspår...!! Här har vi haft "the real thing" och 11 vakjägare fixade lite eftersök åt mig... Alla slutade väl med funna vildsvin.. Fast jag håller väl med.. de är STORA en del.. Å andra sidan inte mig emot... Rädder vad är det! Min matte säger jag är korkad..
Nåväl, nu tränas det med tygpåsar och annat elände. Änderna i dammen är desto roligare. Att ingen förstår. Vi väntar med spänning till hösten och hoppas att ni kommer och leker med mig då.
Hälsis
Comet
Visst är livet orättvist.
Den där "morrdställaren" Comet, han får minsann vara med när det gäller. Tänk er att spåra upp en bautagris. Jag skulle mista livhanken på kuppen. En vacker dag när ingen ser ska jag "pola in mig" med den där granna gossen. Han är ingen fegis han inte. Det finns bildbevis på hans hemsida...
