Markers...
(Christel med Puzzel & Karin med Hjalmar & Krut)
Det var dags att öva upp markeringsförmågan och vi drog till skogs med hela arsenalen dummisar och bollar.
Tyvärr glömde ju matte kameran hemma så det blir inte mycket bildbevis på hur duktiga Puzzel, Hjalmar och jag faktiskt var i arbete. Mamma är en sopa. Matte kommer att få ännu mer gråa hår på grund av henne. Hjalle och Puzzel genomförde ett jättefint arbete på såväl markeringar som ett och annat dirigeringsarbete för Hjalleman.
Jag gjorde en fenomenal uppvisning - på mammas dubbelmarkering hade matte placerat mig på vägen en bit bakom själva händelsernas centrum. Christel kastade mammas "dubbel" och matte skickade henne (mamma skickades alltså, inte Christel). Inte en enda dummie plockade hon in. Det är då som matte får problem med andningen. Mamma fick därför komma in till matte igen och istället skickade hon ut mig, bara så där. Snacka om att spika båda två (innan den första sprang jag bara ur benen lite överskottsenergi, men sen var det inga som helst problem). Jag visste PRECIS var alla hade rasat. Det är mitt signum, men mamma du är "outstanding" i söket - det kan jag tillstå, även om jag numera inte ligger långt efter. Övning ger väl någon typ av färdighet - och som vi har övat den senaste tiden. Mamma och jag har lårmuskler i klass med en Belgian Blue, (ni vet allt sökarbete i mossarna som pågått varje kväll i snart fyra veckor, det har onekligen gett resultat)
Matte och Karin åkte sedan hem och fikade, och där fanns i alla fall kameran att tillgå, så här följer lite bilder på oss och två av pojkarna:
Jag & Krut - matte tyckte att jag var osjysst som dinglade med tigersnurran framför nosen på Krut för att sedan morra när han försökte ta den - hon förstår inte hundlekar, kallade det maktmissbruk...
Fin-Hjalle, lite tuggad på svans och lår, men det växer nog ut igen till julen...
Hjalle-Brun
Hjalle - inte brunbjörn - möjligen isbjörn...
Fin-Krut - ska väl "ställas" snart...
Sitt-Krut
Krut, tigersnurra & Karin...
Mamma & Hjalle...
Värsta bästa polarna, typ...(och tydligen har mitt framben lossnat lite, men det är smällar man får ta när man ligger på topp)
Matte bara älskar denna ras som vi tillhör. Här släpper vi bara ut ur våra bilar, två tikar och tre hanar i varierande åldrar - flera av dem kände inte ens varandra sedan tidigare - och det är inget som helst problem. Okopplade och skuttandes runt hela vår rastslinga i Beatedal - inte ett morr inte en hög svans, inte ens ett kaxigt ögonkast. Det är helt underbart!! Matte bara njuter av oss FANTASTISKA individer flattar. Det är inte många raser som kan uppvisa denna häftiga "inordning" i flock, utan minsta synpunkt...
Däremot uppfostrar ju mamma alla pojkar - rakt av, inklusive lilla sexmånaders Krut. Och jag tog på mig att vakta våra leksaker på gräsmattan. Det var kanske inte mitt smartaste drag i mattes ögon, (jag har väl rönt större uppskattning i andra projekt om man säger så)...
Tack för idag. Duktiga hundar har vi .-))
Hoppas Fröyas ben växer fast igen - snart!
Skönt att det inte blev några smygbilder idag....
Haha, vi har väl inte publicerat alla bilder från dagens övninga ännu. Tro inte att du sitter säker...
Såg ni bilden på Hjalle här ovanför? EN ISBJÖRN!!
Ojojoj, hur går det med det lossnade benet...?? Ser farligt ut! Appropå farligt så avvärjde jag ett hot idag på morgonpromenaden. Matten och Gul hann inte ens se vad det var... Tur de har mig!
Hej Flinga!
Mitt ben har ordnat till sig under natten. I morse såg jag helt normal ut igen (matte säger att jag ALDRIG ser normal ut).
Din och min matte ska vara evigt tacksamma att de har såna som du och jag (vi som ser och hör ALLT). Annars hade det gått åt skogen för länge sedan. Vi skulle kunna starta ett bevakningsföretag du och jag. Mycket stålar att tjäna där - personskydd vet du...
