fröya bloggar

Nu kan både matte och jag vägen till djursjukhuset Albano i sömnen...

I morse var vi där igen. Förra veckan hittade matte en till knöl på mig, Inte så långt ifrån där den senast bortskurna satt. Matte säger att det känns som att åka berg- och dalbana känslomässigt. Allt mellan hopp och förtvivlan...

Vi träffade åter onkolog Gunilla  och hon hade faktiskt provsvar från det tidigare ingreppet. Där såg inte vare sig patologen eller Gunilla själv något som kunde gränsa till att sprida sig. Vi tolkar det som positivt. Nu tog vi prover på den "nya" knölen. Risken är väl stor att det är samma innehåll i den som i de tidigare.

Det löser vi i så fall, sa Gunilla. Vi skär ordentligt en gång till och hoppas på att det lugnar ner sig med detta. Tydligen har dessa knölar en förmåga att gå i "skov". Det vill säga att det under en period kan dyka upp ganska många på raken (som man då karvar bort) och sedan kan det klinga av och eventuellt försvinna helt. Vi får väl försöka hoppas på det sistnämnda.

Jag shoppade på mig lite när vi väntade på vår tur att träffa veterinären. Det satt en läskigt ouppfostrad ung schäferhane i väntrummet med sin husse, och den hussen gick på TVÅ kryckor! Hur stabilt kändes det?? Nej, matte och jag valde det angränsande utrymmet där det fanns massor av spännande saker.

Ibland kan det slumpa sig på så många sätt, och när mitt namn ropades upp hade det hamnat en ko i min mun...
Jag tog med mig den in i undersökningsrummet. Ni vet, lite som bokmärket när man varit duktig, och jag hävdade med bestämdhet att denna kossa fungerade perfekt i preventivt syfte. Gör vad ni vill med mig bara jag får bita i något mjukt...


Visst är hon helt oemotståndlig...?

När matte och jag stod i kön och väntade på att få betala för detta plågeri hade vi en äldre man med en bostonterrier framför oss. Helt oförhappandes svimmar karln och trillar rakt bakåt på mig och matte. Det gick inte ens att fånga upp honom i fallet. Han landade helt okontaktbar på golvet, så matte "svingade" över honom i framstupa sidoläge samtidigt som hon bad personalen ringa efer en ambulans.

Efter en liten stund kvicknade mannen till och kunde hjälpligt svara på mattes frågor. Viktigaste informationen var att han bar pacemaker och att han dessutom hade klippkort på Danderyds sjukhus. Matte var överlycklig när ambulanspersonalen dök upp...(vi hoppas att allt gick bra för honom)

Ikväll har "mattes" goaste, goaste tjejer bakat. Det blev chokladbiskvier, kanske med ett lite annorlunda utseende, men vad spelar det för roll. Familjen tyckte att de var fruktansvärt goda. Hur mycket GI som finns i innehållet ger matte fullständigt f-n i. Ibland går Fantomen ut på gatorna som en vanlig man...

 
Jossan & Sissel                                                      Some niggerballs...