Badsäsong...
Vassträningen har börjat...
Inte så att vi ska slipa våra knivar och sprätta upp någon. Nej, vi har idag arbetat i stora, stora sök i vassarna vid Storholmen. Herrejestanes så kul det var. Matte skickade ut säkert 30 bollar i de ruggar där hon kände sig ganska säker på att vi inte skulle braka genom någon is (och här snackar vi "bautaruggar"). Det är dessutom väldigt långgrunt i alla strandkanter runt ön så vi skulle definitivt bottna om vi gick genom isen.
Till och med mamma fick lite "spelet" när hon blåste omkring bland alla strån...
Matte älskar att förlägga våra träningspass här. En liten bro förbinder fastlandet med en otroligt varierad terräng på ön.
Grinden över till ön hindrar sommarens betande hästar från att rymma...
Vi är normalt sett inga badkrukor, vare sig mamma eller jag, men så här på vintern blir det lite läskigt att svaja ut på bryggorna i Södersved. Matte kanske satsar på att hoppa bomben från tornet bakom oss. Man vet aldrig med henne.
Hon är dessbättre livrädd för djupa vatten (och förmodligen också för hopptorn, så vi kanske kan lugna oss lite).
Hade hon hoppat idag hade hon självklart slagit ihjäl sig när hon landade på isen...
Eftersom det har kommit lite mer snö sedan sist så fick vi faktiskt pulsa en del idag på de öppna fälten. Ön är också väldans bergig, vilket innebär avancerad alpin klättring under vissa avsnitt. Snacka om att matte gnällde efter en timme. Stanna och pusta blev det tal om många gånger. Tur att det finns sysselsättning för mamma och mig under dessa avbrott...
Här är den kojan som mamma och jag har byggt i händelse av kärvare tider...
Bada i vak? Totalförbud enligt matte...
Jag hör hackspetten - kusligt ljud det där...
Tänk så skönt det är att vi nu landat raklånga med våra grisöron i "vrålets hemma lugn". I morgon är en annan dag...
Att lyfta ena örat till...
Inte så att vi ska slipa våra knivar och sprätta upp någon. Nej, vi har idag arbetat i stora, stora sök i vassarna vid Storholmen. Herrejestanes så kul det var. Matte skickade ut säkert 30 bollar i de ruggar där hon kände sig ganska säker på att vi inte skulle braka genom någon is (och här snackar vi "bautaruggar"). Det är dessutom väldigt långgrunt i alla strandkanter runt ön så vi skulle definitivt bottna om vi gick genom isen.
Till och med mamma fick lite "spelet" när hon blåste omkring bland alla strån...
Matte älskar att förlägga våra träningspass här. En liten bro förbinder fastlandet med en otroligt varierad terräng på ön.
Grinden över till ön hindrar sommarens betande hästar från att rymma...
Vi är normalt sett inga badkrukor, vare sig mamma eller jag, men så här på vintern blir det lite läskigt att svaja ut på bryggorna i Södersved. Matte kanske satsar på att hoppa bomben från tornet bakom oss. Man vet aldrig med henne.
Hon är dessbättre livrädd för djupa vatten (och förmodligen också för hopptorn, så vi kanske kan lugna oss lite).
Hade hon hoppat idag hade hon självklart slagit ihjäl sig när hon landade på isen...
Eftersom det har kommit lite mer snö sedan sist så fick vi faktiskt pulsa en del idag på de öppna fälten. Ön är också väldans bergig, vilket innebär avancerad alpin klättring under vissa avsnitt. Snacka om att matte gnällde efter en timme. Stanna och pusta blev det tal om många gånger. Tur att det finns sysselsättning för mamma och mig under dessa avbrott...
Här är den kojan som mamma och jag har byggt i händelse av kärvare tider...
Bada i vak? Totalförbud enligt matte...
Jag hör hackspetten - kusligt ljud det där...
Tänk så skönt det är att vi nu landat raklånga med våra grisöron i "vrålets hemma lugn". I morgon är en annan dag...
Att lyfta ena örat till...
Kommentarer
Trackback
