"Sengångare"...
Det börjar ju bli höst...
Här har inte matte hängt med. Mörkret på kvällarna kommer mycket tidigare än för några veckor sedan - det har hon inte uppmärksammat, förrän ikväll.
Matte älskar i och för sig hösten men dagens konditionsträning avslutades alldeles för sent i ett totalt famlande. Vi inledde utevistelsen med att traska ut från Beatdedal (där ju bilen också står parkerad - ganska logiskt). Bäringen togs ut mot Johannesdal och de fina skogsängarna ner mot "Persbrandts" - där man kan träna allt på ett och samma ställe. Vi testade lite dirigeringar, några feta minnesmarkeringar och avslutningsvis ett stort motionssök. Själva träningen gick över förväntan, men söket tog alldeles för lång tid.
Det fanns 25 bollar utkastade i det höga gräset på en yta som säkerligen landade kring 80 x 80 meter. Det är förmodligen detsamma som några kvadratmeter si och så, men sånt kan inte matte räkna ut. När vi väl hämtat in den sista bollen var det som sagt inte det minsta lilla dagsljus kvar. Och då skulle vi ta oss tillbaka till bilen igen, genom skogarna i tre etapper med en sjukt mörkrädd matte. Det är en lång bit att gå och mycket själslig kraft fick uppbringas för att påbörja vandringen in på den lilla stigen som slingrar sig bland mycket täta bautagranar och höga tallar.
Ryggsäcken med bollkastaren och alla bollar i har något ljud för sig när matte rör på sig, och det lät hela tiden som om någon gick precis bakom och flåsade. Jag tror att vi "persade" de kilometer som vi tillryggalade innan man kunde skönja bilen i fjärran. Kanske har kvällens övning fått matte att tänka om. Inte vara ute så sent...
Shit - så kul att kunna få till det så här...
