Rumpnissa...
Livet blev helt plötsligt annorlunda för mamma...
Välkommen in i de "knölopererades" gäng.
Inte trodde väl matte att detta skulle sänka mamma så rejält som det faktiskt har gjort. Själva ingreppet har hittills gått bra, men mamma är som förbytt. Självklart har hon jätteont, inget kul ställe att bli skuren på. Så fort hon ska "bumpelibumpa" så stramar ju suturerna och sårkanterna dras isär. Kan inte vara skönt. Apropå bumpelibumpa och bimpelibimpa så hörde matte ett radioprogram med Magnus Uggla för ett tag sedan. Där informerade han just om att dessa ord var hans benämningar på att bajsa och kissa. Väldigt användbart...
När jag har blivit opererad har jag fått bära en T-shirt på framkroppen. Ganska cool faktiskt. Mamma får nu ha motsvarande T-shirt på bakkroppen med svansen ut genom halsringningen. Inget hon direkt uppskattar på en skala. Dessutom måste hon på nätterna ha sin krage på sig, annars låter hon inte bli operationssåret. Det blir lite av en parabol över de hela.
Matte och mamma sover inne vid TV:n där ytorna är som störst (med hjälp av stor ommöblering). Annars slår mamma i kragen någonstans och då blir hon ståendes jättelänge utan att kunna röra sig. Matte får hjälpa henne ner i liggande läge genom att hålla upp kragen tills hela kroppen landat på golvet. Sedan ligger mamma bara och piper och gnisslar - hela natten, trots att hon står på tung morfinmedicinering. Matte har inte sovit många timmar sedan de kom hem från veterinären. Ska vi våga påstå att det syns ganska tydligt i det redan härjade ansiktet?
När mamma ändå skulle sövas bad matte att veterinär Åsa även skulle skära bort två stora utväxter på ena frambenet (mammas ben alltså, inte mattes begriper ni väl). Dessa utväxter har haft en fömåga att fastna i kardor och borstar. Så där finns nu ännu fler suturer som kliar och sticks. Mamma kan bara inte förstå vad hon gjort för ont som måste genomlida detta inferno.
Knölarna är i alla fall skickade till Uppsala för analys. Det är alltså ånyo dags att knyta in tummar och tassar så hårt man bara kan...
Malvanens Basic Base Camp. Nedanför soffan med två mjuka täcken och tre fleecefiltar utbredda över hela den stora mattan. Mamma lyckas landa där när matte släcker lampan - men här på bilden kollar vi - under sträng bevakning - fortfarande på TV med husse. Rambo tror jag att han heter (inte husse utan han på TV)...
Här syns spåren efter de borttagna utväxterna på mammas framben. Ärret i rumpan får ni INTE beskåda. Där går väl ändå gränsen för hur mycket en gammal tant som hon ska behöva exponera...
Välkommen in i de "knölopererades" gäng.
Inte trodde väl matte att detta skulle sänka mamma så rejält som det faktiskt har gjort. Själva ingreppet har hittills gått bra, men mamma är som förbytt. Självklart har hon jätteont, inget kul ställe att bli skuren på. Så fort hon ska "bumpelibumpa" så stramar ju suturerna och sårkanterna dras isär. Kan inte vara skönt. Apropå bumpelibumpa och bimpelibimpa så hörde matte ett radioprogram med Magnus Uggla för ett tag sedan. Där informerade han just om att dessa ord var hans benämningar på att bajsa och kissa. Väldigt användbart...
När jag har blivit opererad har jag fått bära en T-shirt på framkroppen. Ganska cool faktiskt. Mamma får nu ha motsvarande T-shirt på bakkroppen med svansen ut genom halsringningen. Inget hon direkt uppskattar på en skala. Dessutom måste hon på nätterna ha sin krage på sig, annars låter hon inte bli operationssåret. Det blir lite av en parabol över de hela.
Matte och mamma sover inne vid TV:n där ytorna är som störst (med hjälp av stor ommöblering). Annars slår mamma i kragen någonstans och då blir hon ståendes jättelänge utan att kunna röra sig. Matte får hjälpa henne ner i liggande läge genom att hålla upp kragen tills hela kroppen landat på golvet. Sedan ligger mamma bara och piper och gnisslar - hela natten, trots att hon står på tung morfinmedicinering. Matte har inte sovit många timmar sedan de kom hem från veterinären. Ska vi våga påstå att det syns ganska tydligt i det redan härjade ansiktet?
När mamma ändå skulle sövas bad matte att veterinär Åsa även skulle skära bort två stora utväxter på ena frambenet (mammas ben alltså, inte mattes begriper ni väl). Dessa utväxter har haft en fömåga att fastna i kardor och borstar. Så där finns nu ännu fler suturer som kliar och sticks. Mamma kan bara inte förstå vad hon gjort för ont som måste genomlida detta inferno.
Knölarna är i alla fall skickade till Uppsala för analys. Det är alltså ånyo dags att knyta in tummar och tassar så hårt man bara kan...
Malvanens Basic Base Camp. Nedanför soffan med två mjuka täcken och tre fleecefiltar utbredda över hela den stora mattan. Mamma lyckas landa där när matte släcker lampan - men här på bilden kollar vi - under sträng bevakning - fortfarande på TV med husse. Rambo tror jag att han heter (inte husse utan han på TV)...
Här syns spåren efter de borttagna utväxterna på mammas framben. Ärret i rumpan får ni INTE beskåda. Där går väl ändå gränsen för hur mycket en gammal tant som hon ska behöva exponera...
Kommentarer
Postat av: Ellen
Kära syster! Åh vad jag lider med dig! Kan inte vara kul att behöva gå igenom allt det där! Speciellt inte när man som du och jag har uppnåt en sådan aktningsvärd ålder och kan numera titulera sig för Lady. tasskramar från Ellen Propellen
Postat av: Fröya
Tack Ellen!
Mamma behöver all uppmuntran hon kan få. Det är inte lätt att föra sig i möblerade rum när man har hela härligheten full med plasttrådar som sticker ut. Mamma skickar en nospuss tillbaka till dig.
Trackback
