Read my lips....
Det är INTE kul att sitta och vänta....
Matte lägger spår igen och idag tjuvkikade både mamma och jag.
Eftersom spåren kommer att vara ungefär 24 timmar gamla när vi väl får spatsera ut i linans fulla längd gäller det att ha så mycket förhandsinformation som möjligt. Vad min mamma gör vet jag inte , men jag hör även det jag inte ser. Matte ska inte tro att hon kan smyga runt i alla vinklar hon lägger.
Någonstans på mitten hamnar matte alltid fel - varenda gång. Det beror på att lokalsinnet aldrig varit någon vän med henne. Därför hasar hon fram och tillbaka i samma spår mitt under själva "loppet". Det tycker hon är helt OK. Jag vet inte vad jag tycker. Mamma tycker att det är helt åt skogen. Matte skyller på att felsprånget sedan ingår i själva provsituationen (och hur dumma tror hon att vi är).
Jag vet i alla fall att spårdomaren helt plötsligt skjuter - inte mig eller matte - kanske någon annan. Jag ser ingenting just då, för när skottet bränner av har jag släppt kontakten med verkligheten. Då gäller det bara för matte att hålla i sig , för Gud i brallan vad det då går undan mot klöven i spårslutet. Blåsor i händerna är bara förnamnet...
Matte lägger spår igen och idag tjuvkikade både mamma och jag.
Eftersom spåren kommer att vara ungefär 24 timmar gamla när vi väl får spatsera ut i linans fulla längd gäller det att ha så mycket förhandsinformation som möjligt. Vad min mamma gör vet jag inte , men jag hör även det jag inte ser. Matte ska inte tro att hon kan smyga runt i alla vinklar hon lägger.
Någonstans på mitten hamnar matte alltid fel - varenda gång. Det beror på att lokalsinnet aldrig varit någon vän med henne. Därför hasar hon fram och tillbaka i samma spår mitt under själva "loppet". Det tycker hon är helt OK. Jag vet inte vad jag tycker. Mamma tycker att det är helt åt skogen. Matte skyller på att felsprånget sedan ingår i själva provsituationen (och hur dumma tror hon att vi är).
Jag vet i alla fall att spårdomaren helt plötsligt skjuter - inte mig eller matte - kanske någon annan. Jag ser ingenting just då, för när skottet bränner av har jag släppt kontakten med verkligheten. Då gäller det bara för matte att hålla i sig , för Gud i brallan vad det då går undan mot klöven i spårslutet. Blåsor i händerna är bara förnamnet...
Kommentarer
Trackback
