fröya bloggar

Vi i familjen undrar bara hur många gånger matte sett filmen Yrrol?
Hon tycker att detta stycke "kulthistoria" borde få överlämnas till eftervärlden med de allra varmaste händer.
Kolla bara denna sekvens...

Jag håller på att få en ny klo tror matte. Ni vet där den "gamla" satt, som veterinären bröt bort, som hade gått av på något sätt. Där känns det onekligen som om en nyproduktion håller på att ske. Det vore ju praktiskt, även om jag inte kan påstå att jag saknat den. Vi får se vad som händer.

Idag har jag i alla fall fått ta del av mellandagsrean i hela Stockholms innerstad. Perfekt miljöträning tycker matte. Här är det något jag inte begriper. Jag har väl aldrig i mitt liv varit rädd för rea? Jag vet ju knappt vad det är. En massa hysteriska människor som sliter och river omkring i butikerna. Hur farligt kan det vara?

Däremot kittlade det i magen när vi gick över Skeppsbron. Broar och tunnlar är inte tillägnade hundar tycker jag. På något sätt är det fel element för mig i alla fall. Jag hade gärna strosat kvar i Gamla stan. Där fanns det gamla våfflor på kullerstenarna och matte hann inte riktigt parera mina "utfall".

Förra sommaren fick jag åka Djurgårdsfärja med matte. Hon tog fart och sprang på båten med mig utan att jag riktigt hann uppfatta vad som hände. Jag låg platt som en pannkaka under hela överfärden från Skeppsbron till Gröna Lund. Nöjesfält är en baggis jämfört med färd på vågorna.

Tunnelbana är ABSOLUT VÄRST.
Mest är det golvet på perrongen jag är rädd för. Det är så hårt och halt och läskigt och jag kan bara inte gå där. Jag ålar efter väggarna, och de resenärer som råkar stå i vägen blir helt insnodda i mitt koppel. Sedan är själva tunnelbanevagnen ganska OK, men vägen dit är ett inferno. Matte har bestämt att vi ska öva mycket på detta under ICKE rusningstrafik. Jag vet inte om jag tänker medverka...