fröya bloggar

Vilken dag i Beatedal!!
Matte hade med sig värsta ryggan på dagens träning. I den fanns det hur mycket bollar som helst, och framförallt "den långa gula bollkastaren" med stort B.

Eftersom matte säger att jag oavbrutet måste träna på att "hålla käften" var detta en kanonövning (jag begriper ingenting). Hon satte mamma och mig i skogen som åskådare. Sedan kastade hon ut 28 bollar, helt planlöst i terrängen. Långa, korta, vänster, höger, spikrakt, helsnett. Vissa bollar träffar ju träden i farten och då kan studsen hamna precis varsomhelst. Dessutom kommer dom VÄLDIGT långt med bollkastaren.

Mamma och jag markerade varenda boll och tyckte väl ändå att det var vår tur att hämta in dem (och jag var faktiskt dödstyst hela tiden, trots att det nätt upp är det mesta draget man kan tänka sig när någon kastar boll). Men tji fick vi. Det blev "helt om marsch" istället. Jag hade nackspärr i femton minuter. Så vi knatade väl iväg. Hopp och lek i helt fel riktning.Väldigt länge fick vi gå och fundera på vem som nu sprang runt och snodde alla våra fina bollar där borta.

Helt plötsligt var vi tillbaka på platsen för brottet (vi visste i och för sig hela tiden vilken riktning som krävdes). Och nu gällde det att memorera var vi sett bollarna trilla ner för en bra stund sedan. Fjorton var skulle vi lyckas återbörda till matte, i en terräng där det växer höga ormbunkar och gräset är högt som djungelvass. Dessutom är det gropigt och kulligt och mitt i alltihopa rinner en bäck vilket inte underlättar minnesmarkerandet och sökarbetet. Jag badade faktiskt flera gånger, bara för att det är så roligt att plaska. Matte var inte road...

På ganska kort tid fick mamma och jag in alla bollarna, och jag var tyst som muren, tro det eller ej. Däremot får man tydligen inte byta boll därute i vegetationen. Matte använde strängaste rösten flera gånger när jag fyndade nya finare bollar på vägen in med en annan i munnen. Ska det spela så himla stor roll?

När allt var klart på den "rutan" började det hela om. Matte gick kanske 100 meter och kastade sedan ut samma bollar igen på en ny plats i skogen. Sedan tog vi en ny sväng och - ja, ni förstår - same procedure as last time.

Fyra gånger fick hon till det. Jag har alltså idag (tillsammans med mamma förstås) hämtat in 112 bollar!! Jag säger bara en sak; Guinnes Book Of World Record...



Benen är ganska trötta och vi har bäddat ner oss i mattes säng, mamma och jag. Långt borta hör vi matte spela U2. Undrar om just den HÄR låttiteln står för något speciellt...