fröya bloggar

Det blev ännu en apporterande dag i solen...

I mattes kalender fanns inte tisdagens jakt inskriven, men när frågan om deltagande kom upp för några dagar sedan (och matte redan fått några avbokade möten just den dagen) var vi helt plötsligt på väg mot Duseborg igen. Inte finns det mycket sparade semesterdagar kvar till jul inte, men det här med apportering i skarpt läge överträffar julafton med hästlängder - i alla fall för matte, mamma & mig. 

Anna som har Casper, Kry & Rut följde med oss i vår bil (Casper fick dock stanna hemma), och jag fick för första gången på nära håll se min idol "Queen of the German huntingterriers" - Rut. Det är hon som skakat om SBK i dess grundvalar genom att tillskapa fantastiskt intressanta moment i såväl bruks som lydnad. Ni vet det som matte beskrivit i tidigare inlägg, och som jag bara suktar efter att få testa på träning och prov. Kampmorra i fria följet och gåsdrev i lina på appellspåret är bara några exempel...

Hjalmar och hans matte kallar Rut för en fästing; "Hon är liten, svart, biter sig fast och släpper inte taget". Jag tror att Hjalle har blivit lite utsatt någon gång, vi får kanske passa oss - det är ingen lek med Rut inte...


Rut & Kry i baksätet på vår bil - Kry i säkerhetsselen, ifall matte bromsar för häftigt, Rut kringlade i sin mattes knä i framsätet...


Glenn-Sonny - eller kan det möjligen vara "vattenpölaren" Colin? Vi är inte riktigt säkra, mössan döljer en del...


Lunchtime...


Vid första såten för dagen - Anna & Kry, Noah, Colin, Åza & Comet...


Camilla & Zeke - Bitte & ena benet på Space...

Som vanligt ett kanontrevligt apporterande gäng med duktiga, duktiga hundar. Matte blir som alldeles "spansk" av att vi faktiskt får delta. Gudagott...

Helgen blir tuff....
B-prov för mamma på Ökna på lördag - jakt för mamma och mig på Sturefors på söndag. Hur ska det gå?? Mammas hörsel är starkt ifrågasatt. Stoppsignalen hörs inte...

Mamma och matte har i alla fall tränat lite walk-up, dirigeringar och markeringar i helgen tillsammans med Karin/Hjalle, Annelie/Winnah & Christel/Puzzel...gick väl sådär (tack Winnahs husse Anders för att du sköt, kvackade och kastade - ovärderligt).

Matte upplever en stark olustkänsla inför lördagens start. Hon vill gärna slopa vattendirigeringen - och landdirigeringen - och dubbelmarkeringarna - och fältarbetet. Retsen får vara OK. Mamma klarar nog transporterna och passiviteten. Men är man skrockfull som matte kan man nog inte hoppas på någon framgång där heller...



Nu vill matte köpa häst. Vi hänger gärna på...


Helgens dubbelmarkeringar i Södersved landade här - satan så mycket prästlöss vi träffade...(kommer aldrig att ske igen)

Om det nu är en massa felstavningar och andra konstigheter på denna sida så beror det enbart på att matte bytt linser. Det tar en evig tid att få hennes hjärna att ställa om till "monovision" igen. Övre medelåldern är inte lätt...

Inte visste matte att KKL:en går ut på att prata i kommunikationsradio.
Men dessa bilder talar för sig själva...
Pernilla & Camilla har av Åza försetts med det allra senaste. Kan det vara så att man lättare får kontakt med sin hund då? I så fall vill matte köpa 13 stycken till mig. Precis som om jag inte alltid lyssnar på henne.



Girls toy - kanske ska vi också skaffa en fungerande till nästa gång...


Bruksanvisning? Nej, här kör vi "learning by doing"...


Thomas med voffs. Mattes bil är vår borg därborta längs väggen, (Gud nåde den hund som "tittar in")

Häftig sammankomst. Allt tyder på vad vi har för ögonen - apportering!!

Matte inser att de hörsleskydd hon har förstärker alla konstiga ljud. På sista såten hörde matte mammas kurrande mage långt in i hjärnan. Spooky...

Sonen i huset har introducerat matte för fantastisk sångare. Hon blev helt såld.
Bara luta er tillbaka. Gravity...

Förra årets jakt på Duseborg avslutades med en ren katastrof för vårt vidkommande. Matte skämdes i flera månader efteråt, (på andra såten var jag var inte ett dugg tyst, och min mamma fick under en kort stund på sista såten för sig att i den vråltunga och skyhöga vassen lämna några änder till föraren vid sidan om matte - mamma var i och för sig slut i både huvud och kropp vid det laget). Så det var med skräckblandad förtjusning som matte packade in oss i bilen och satte av mot grymt vackra Duseborg.

Fantastiskt väder, massor med änder (304 tror matte - eller vad säger Åza som hade benkoll?) och ett alldeles enastående trevligt apportörsgäng. Kunde inte bli bättre. Mamma fick jobba mest idag (riktigt duktig - matte är nöjd - ingen pippi lämnad till någon annan). Det fanns en viss oro för att jag inte fattat vinken med hotet om gaffatejp runt nosen. Men jag skötte mig faktiskt, gnisslade bara lite när alla skyttar hälsade på apportörerna (och där charmade mamma in sig hos skyttarna - flinade  och "pratade" som hon brukar - trams). Hur lång tid ska sånt behöva ta? Nu har vi spridit runt den "nya influensan" med alla handskakningar. Grevlig bacelusk är aldrig fel...

 


Duseborgs vackra magasin...


Lördagen apportörer - någon kanske saknas....

Dagens jakt innehöll också en KKL. Mycket intressant tyckte matte. Det är något vi aldrig kommer att få uppleva. Vi får nöja oss med en KMLB (kast med liten boll). Inte fel det heller...

Lite pömsiga efter dagens insats...


Mamma i myskorgen nummer 1


Jag tar väl matte & husses säng som vanligt - luktar bara lite dy...(inte sängen alltså)

Måsa Gåsa finns inte längre bland oss...

Någon gång under gårdagen blev hon påkörd av en bil på Mörtviksvägen, inlämnad till djursjukhuset i Bagarmossen - död...(vi tackar den som ändå gav sig tid att åka hela denna långa väg från Ingarö till Bagis och inte bara lät henne ligga i diket).

                                
    
Mitt i allt det sorgliga är det i alla fall skönt att veta var hon är. Fantasin skenar ju iväg när hon inte kommer hem. Har hon blivit instängd någonstans av misstag, är hon skadad och oförmögen att röra sig? En gång hörde vi henne jama i den bortresta grannens garage. Som tur var hade matte & husse en nyckel. Dessutom tröstar vi oss med att vår familjl nog erbjudit henne det bästa liv en katt kan tänka sig, mitt i naturen med den största frihet som går att finna...

I morgon bitti får matte hämta henne från Bagis - fint paketerad inför en begravning i trädgården bland de övriga djuren som funnit sin sista vila under sälgen. Senast det begav sig gällde det ju dotterns hamster. När matte bokade tid på Nacka djurklinik för "att förpassa denna hamster till de sällare jaktmarkerna" kommenterade djursjukvårdaren som tog emot samtalet: "Oh, det ska bli en jakthamster?" Ganska sött tycker matte. Nu får Måsen Gåsen bli den bästa "jaktkatten" i hela universum. Vi önskar henne fullt ös i himlen...




                                                   

Mamma har kommit med på jaktprovet på Ökna!!

(Shit & pitt) var mattes första kommentar. Kanske inte så välformulerat men nog så beskrivande...
Ekipaget matte&mamma har också avancerat till tredje reserv på Ornöprovet. Djävulskt duktiga Comet med matte Åza har nystat hem den sista ettan i öppenklassen så nu blir det eliten för hela slanten. Han lämnar då en ordinarie plats på Ornö.

SUPERGRATTIS till denna avundsvärda uppflyttning. Själv harvar matte runt med en halvdan veteran på proven - men eftersom mamma är mattes första retriever får hon finna sig i att fungera som "crash-test-dummy". En tålig individ den där mamman...

Duktige pojken Comet kommer vi förhoppningsvis att träffa flera gånger i höst på jakterna, så nära inpå som på lördag till och med. Vi har bett, bönat, hotat och paxat för att vi ska få vara på hans lag...

På provet på Ökna har tack och lov också brunbjörnen Hjalle lottats in. Då kan matte klistra sig fast vid hans matte och kräkas i luvan på hennes regnjacka. Ett mycket uppskattat trick innan hon tuppar av...


Vi behöver en passande blomma till provstarten - denna gör sig bra...

PS
Kvällens träning kändes inte uppbygglig. På något sätt har mamma glömt bort fenomenet dubbelmarkering (att springa till samma nedslag hela tiden är INTE rätt). Matte säger att jag inte lyckades just mycket bättre i det avseendet, men där tycker jag att hon har fel. Vilt var det i alla fall vi släpade på, och jag skötte mig med den äran då det gällde hanteringen. Dessutom lämnade jag av alla pippisar i handen på matte. Ett stort steg framåt i min värld...

Sju pippi väntar på att få normal kroppstemperatur...

I morgon är det läge igen. Mamma står som fjärde reserv till B-prov i öppenklass på Ornö om några veckor. Vem vet, kanske har flera av de ordinarie ekipagen redan hämtat in sina två ettor och då får mamma kanske plats.  Matte har som ett första steg bokat in bilen på färjan t o r Dalarö - Ornö (en nervpärs bara det). Det kan ju hända att provet drabbas av väldigt sena återbud, och då står mamma där, redo för start (nej inte redo - men på plats i alla fall).

Nu gäller det att träna till sig lite. Vattendirigeringar och dubbelmarkeringar står högst på listan. Där har mamma mycket att förbättra. Morgondagen får inledas i den riktningen. Mycket ska rymmas under ledig tid.

På söndag drar vi till skogs. Närmare bestämt till Hvarsta gård där Eskilstunaprovet utspelas. Hjalle med matte startar och läppbjörnen Puzzels matte följer med min matte dit. De har nämligen lovat att bistå med det mentala stödet. Puzzels matte hade ett fullständigt lysande förslag på hur ett förstapris i nybörjarklass skulle landa i deras ägo. Matte citerar Christel:

Hemskt mycket lingon...
Storpromenad med husse på förmiddagen. Lingon så långt ögat når - det är det tråkigaste matte vet, plocka bär och sånt alltså. Det får husse åta sig. Vi hänger på och plockar för glatta livet vi också. Husse säger att jag inte har någon godtagbar teknik, alla lingon ligger platta på marken när jag försökt mig på dem. Elakt förtal...

Matte plockade istället med oss ut på stubbåkrarna under eftermiddagen. Dirigeringsträning med självlysande klädnypor och gömda dummisar. Matte tycker att jag bara bär mig åt. Mycket till dirigering blir det inte i mitt fall. Jag har så svårt att inordna mig i att det inte är jag själv som styr vart jag ska springa, och jag vet ju att det kryllar av dummisar därute i dikeskanterna eller mitt i "stickset". Har jag gett matte gråa hår? Ja, nästan...

Mamma fixar linjerna riktigt bra. Hon kan också tänka sig att lyssna på stoppsignaler och dirigeringstecken. Det tycker jag bara är inställsamt. Riktigt prydligt ser det i alla fall ut emellanåt, och hon fyndade idag i samtliga skick. Matte hade snitslat ut elva stycken dummisar var runt om hela den åkern vi var på. En del avstånd blev riktigt hårresande...

I morgon träffar vi "läppbjörnen" igen. Han ska få vara med på åkern och slita. Mest med sig själv och den där stora passionen att få hämta först. Tyvärr har matte lagt apportkastaren någonstans där hon just nu inte kan återfinna den, men skott måste vi få till innan jakterna, så det är bara att leta vidare...

Här följer lite bilder från den gigantiska stubbåkern:


Ni ser ju hur långt det är till åkerkanterna. Och där ute låg dummisarna.


Kanske kan man vinda in någon klädnypa...


Snacka om att få frön i hela pälsen - ilskna små kulor som knappt gå att borsta bort (tack och lov att det inte rörde sig om "prästlöss" i alla fall). Dessutom for mamma och jag emellanåt ner i dikena runt åkern. Mysiga vattenfyllda som luktade fantastiskt, vi stinker fortfarande och riskerar oavbrutet att hamna i duschen. Det gäller att hålla sig långt från matte så att doften inte blir så uppenbar. Matte plurrade dessutom rejält när hon gjorde ett av sina "praktskutt" tillbaka in i hästhagen. Gympadojorna har åkt tvättmaskin med Klorin hela kvällen...

Har inte matte och gänget "bokstaverat" till denna låt när det begav sig i ungdomen?

Och det firade hon på lokal med "gamla" kollegor från Sabbatsbergs sjukhus. Kan ha varit under -80, -90-tal. Helmysigt!! Babsan kom och slog sig ner vid deras bord. Vilken hylla den mannen/kvinnan har. Matte väntar bildbevis på Face Book...



Softar nu med underbar låt från Cirque du Soleil
Matte, Sussie och Karin såg deras föreställning på Globen för något år sedan, sjukt bra.
Lyssna och njut...