Omväxling förnöjer...
Vi har varit på fotbollsmatch...
Det ni grabbar & tjejer, det är inte varje dag man får kolla in brudarna på gräset.
Husets "lilla" matte (som säkert är en halv decimeter längre än "stora" matte) spelade söndagens match nere på Ingarö IFs konstgräs. Det är just den planen där matte, mamma och jag brukar konditionsträna med bollkastare (rullar infernaliskt långt på underlaget). Det behöver ni kanske inte skvallra om, för det är säkert inte tillåtet.
Ute på löparbanorna - här får matte hundra "flash-backs" direkt (från hennes tidigare friidrottskarriär ;o)
Ingarö IFs tjejlag i pausvilan med goda råd och peppning från lagledningen...
Spelare nr 13....
Sissel Linnéa...
Coachning från pappa
Målskottaren - Sissel!!! (har här precis utjämnat till 2-2)
Vi låg mest i skuggan och laddade på bollen...
Det ni grabbar & tjejer, det är inte varje dag man får kolla in brudarna på gräset.
Husets "lilla" matte (som säkert är en halv decimeter längre än "stora" matte) spelade söndagens match nere på Ingarö IFs konstgräs. Det är just den planen där matte, mamma och jag brukar konditionsträna med bollkastare (rullar infernaliskt långt på underlaget). Det behöver ni kanske inte skvallra om, för det är säkert inte tillåtet.
Ute på löparbanorna - här får matte hundra "flash-backs" direkt (från hennes tidigare friidrottskarriär ;o)
Ingarö IFs tjejlag i pausvilan med goda råd och peppning från lagledningen...
Spelare nr 13....
Sissel Linnéa...
Coachning från pappa
Målskottaren - Sissel!!! (har här precis utjämnat till 2-2)
Vi låg mest i skuggan och laddade på bollen...
3 x 1:pris ÖKL = SE VCH
WE ARE THE CHAMPIONS!!!
Matte och Puzzels matte Christel kan andas normalt igen.
Nu har de båda i sin ägo en varsin Svensk viltspårchampion.
Fem i morse gick matte upp. Man vet ju aldrig hur resan till provplatsen ter sig med henne vid ratten, så det är bäst att vara ute i extremt god tid. Spåren var belägna utanför Kragsta torp (väster om Norrtälje). En mycket trevlig domare tog emot oss och jag och matte fick slänga oss rakt ut i den karga verkligheten direkt. Himlen öppnade sig och regnet rann ner i nacken under västen på matte, men jag tror inte ens att hon uppmärksammade detta.
Jag spårade faktiskt riktigt bra och det var första gången vi simultant fick med oss konstanta domarkommentarer "live". Matte tyckte att det var intressant att höra vad domaren beskrev att jag gjorde - eftersom hon själv ju inte har en aning om var vinklar, bloduppehåll och "återgång" dyker upp.
Under hela resan fram till skottet låg jag i domarens ögon på "en etta HP", men när det smäller så där tio meter framför mig, då tror jag att det från himlen kommer att falla minst sjutton änder. Då är spåret inte det mest intressanta längre - då börjar jag sväva runt bland granarna. Som tur var ringade jag ändå in klöven efter en liten stund, men med denna extra runda försvann också HP:t. Skit samma, huvudsaken var att jag kammade hem förstapriset. Domaren kommenterade också att det syntes att jag varit med när pangandet resulterat i något "apporterbart" - det är ju bara förnamnet ;o)
Nu är det mammas tur att skava runt i blodspåren. Redan i morgon drar matte igång med henne. Jag tror inte att det kommer att gå vägen. Det räcker med en SE VCH i familjen...
The most famous "Swedish wildtrackingchampions" in the world...
Jag & Puzzel (han heter egentligen Lopplådans Vitala Vichy )
Christel, Puzzel & domaren på väg tillbaka till bilarna.
En mycket passande Queen-låt...
Matte och Puzzels matte Christel kan andas normalt igen.
Nu har de båda i sin ägo en varsin Svensk viltspårchampion.
Fem i morse gick matte upp. Man vet ju aldrig hur resan till provplatsen ter sig med henne vid ratten, så det är bäst att vara ute i extremt god tid. Spåren var belägna utanför Kragsta torp (väster om Norrtälje). En mycket trevlig domare tog emot oss och jag och matte fick slänga oss rakt ut i den karga verkligheten direkt. Himlen öppnade sig och regnet rann ner i nacken under västen på matte, men jag tror inte ens att hon uppmärksammade detta.
Jag spårade faktiskt riktigt bra och det var första gången vi simultant fick med oss konstanta domarkommentarer "live". Matte tyckte att det var intressant att höra vad domaren beskrev att jag gjorde - eftersom hon själv ju inte har en aning om var vinklar, bloduppehåll och "återgång" dyker upp.
Under hela resan fram till skottet låg jag i domarens ögon på "en etta HP", men när det smäller så där tio meter framför mig, då tror jag att det från himlen kommer att falla minst sjutton änder. Då är spåret inte det mest intressanta längre - då börjar jag sväva runt bland granarna. Som tur var ringade jag ändå in klöven efter en liten stund, men med denna extra runda försvann också HP:t. Skit samma, huvudsaken var att jag kammade hem förstapriset. Domaren kommenterade också att det syntes att jag varit med när pangandet resulterat i något "apporterbart" - det är ju bara förnamnet ;o)
Nu är det mammas tur att skava runt i blodspåren. Redan i morgon drar matte igång med henne. Jag tror inte att det kommer att gå vägen. Det räcker med en SE VCH i familjen...
The most famous "Swedish wildtrackingchampions" in the world...
Jag & Puzzel (han heter egentligen Lopplådans Vitala Vichy )
Christel, Puzzel & domaren på väg tillbaka till bilarna.
En mycket passande Queen-låt...
"Shape Up..."
Jag har lagt mig till med förbannade olater enligt matte...
Hon är minst sagt irriterad över mina nya bestyr som kommit över mig. Så farligt kan det inte vara tycker jag, men tanten är av annan åsikt.
- Jag byter apport ute i söket (i och för sig inget nytt fenomen)
- Jag tuggar på dummisar (matte infogar bildbevis)
På kvällsträningen skrek hon och svor åt mig när hon hörde hur det knakade i fyllningen. Snacka om att jag vet vad jag kommer att få träna hela sommaren. Inte så där vansinnigt roligt med "håll fast" hela tiden. Det är inget moment jag är bäst på. Jens (jaktinstruktören) tipsade också matte om hur man tränar bort mitt "bytande" - vi får väl se vem som vinner.
Som tur var vågade hon inte ta i med allra värsta korrigeringen just idag. Vi ska ju gudbevars starta på spårprov i morgon och matte inser att vi åtminstone borde anlända till spårplatsen som kompisar. Sedan vet man aldrig vad som händer...
Alltså svinottan i morgon igen. Matte har tagit ut semester för att genomlida ännu ett viltspår med mig. Denna gång i obygden väster om Norrtälje. Hon kan idag inte begripa hur hon frivilligt betalar 300 kronor för att utsätta sig för denna mardrömsliknande aktivitet. Jag får försöka hålla ihop mig själv så gott det går. Av matte kommer jag inte att få något stöd. De senaste dagarnas spårande har heller inte varit alldeles på topp för mig. Man kan säga att det bara raserat mattes tro på ett förstapris och SVCH i morgon. Men som läget är nu är det nog jag som avgör det...
Vi får önska oss båda lycka till matte och jag...
Spårlogg...
Den stora nedräkningen har börjat...
Matte är otroligt nöjd även med dagens spårande trots att det var ett riktigt mandomsprov. Igår när matte klafsade runt med blodet lossnade plötsligt klöven från snöret. Detta upptäckte hon inte förrän efter kanske 30 meter. Hur enkelt är det att då backa och hitta klöven mitt ute i en vasstät myr där stövlarna fastnade rejält. Efter många resor lyckades hon i alla fall. Även jag fixade idag att spåra i denna härva av dofter...
Vi har också hunnit med att träna jakt på förmiddagen, (Sussie med Diezel & Spira, Anna med Alice & Iza och Christel med Puzzel). Ragnarök höll vad det lovade och mitt under pågående "dold kastare med dolt nedslag" och "skick" från fält upp i en skogsdunge öppnade sig himlen. Det är vid dessa tillfällen säger matte, som man är som längst bort från bilen och regnkläderna. Vi kunde till och med vrida ur kopplen.
Anna från Island åkte på att gå bakom i linjen och kasta framåt över huvudena på oss (hon kastade naturligtvis inte ända från Island om ni nu trodde det). Matte tycker att jag nu börjar få kläm på det här med att spana i färdriktningen, och jag kan hålla med om att det underlättar en aning när man ska markera det som faller åt det hållet...
Ikväll är nytt spår lagt. Jag tror att min nos kommer att vara helt avtrubbad innan vi ens kommit till start, men matte har fått för sig att vi ska öva in i det sista. Vilodag endast två dagar innan det smäller. Vi får fundera på om det överensstämmer med normal sedvänja och bruk...
Spårstart? Ja nästan, om man fortsätter 10 meter upp på höjden först...
Spårslut? Nej det är en snigel ser ni väl...
Efter spåryran slet matte med sig kameran...
Vi kom till havet...
Och jag fick bada...
Och i sanden hittade vi en tennisboll - den är död nu...
Två timmar till fots och tass...
Det hann bli ganska mörkt....
Mammas pinne var med nästan hela resan...
Vi har väl inte glömt bort ett av de bästa banden under mattes "rebelliska tid" (en tid som i och för sig pågått hela livet)...
Matte är otroligt nöjd även med dagens spårande trots att det var ett riktigt mandomsprov. Igår när matte klafsade runt med blodet lossnade plötsligt klöven från snöret. Detta upptäckte hon inte förrän efter kanske 30 meter. Hur enkelt är det att då backa och hitta klöven mitt ute i en vasstät myr där stövlarna fastnade rejält. Efter många resor lyckades hon i alla fall. Även jag fixade idag att spåra i denna härva av dofter...
Vi har också hunnit med att träna jakt på förmiddagen, (Sussie med Diezel & Spira, Anna med Alice & Iza och Christel med Puzzel). Ragnarök höll vad det lovade och mitt under pågående "dold kastare med dolt nedslag" och "skick" från fält upp i en skogsdunge öppnade sig himlen. Det är vid dessa tillfällen säger matte, som man är som längst bort från bilen och regnkläderna. Vi kunde till och med vrida ur kopplen.
Anna från Island åkte på att gå bakom i linjen och kasta framåt över huvudena på oss (hon kastade naturligtvis inte ända från Island om ni nu trodde det). Matte tycker att jag nu börjar få kläm på det här med att spana i färdriktningen, och jag kan hålla med om att det underlättar en aning när man ska markera det som faller åt det hållet...
Ikväll är nytt spår lagt. Jag tror att min nos kommer att vara helt avtrubbad innan vi ens kommit till start, men matte har fått för sig att vi ska öva in i det sista. Vilodag endast två dagar innan det smäller. Vi får fundera på om det överensstämmer med normal sedvänja och bruk...
Spårstart? Ja nästan, om man fortsätter 10 meter upp på höjden först...
Spårslut? Nej det är en snigel ser ni väl...
Efter spåryran slet matte med sig kameran...
Vi kom till havet...
Och jag fick bada...
Och i sanden hittade vi en tennisboll - den är död nu...
Två timmar till fots och tass...
Det hann bli ganska mörkt....
Mammas pinne var med nästan hela resan...
Vi har väl inte glömt bort ett av de bästa banden under mattes "rebelliska tid" (en tid som i och för sig pågått hela livet)...
Flashback...
Det är nu det vänder...
Åldrandet alltså. Har man som matte passerat över till "döhalvan" så händer något märkligt - man regredierar. Vänta får ni se. Dessutom får man tydligen konstiga flash-backs när man ser sina barn på språng ut för att roa sig.
Matte känner någon som gärna vill hänga på...
Dagens blodspår gick kanon!!
Matte är så extremt nöjd med mig. Jag bommade inte en vinkel, fixade varenda bloduppehåll och "bakspåret" klarade jag plättlätt. Nerverna har kommit lite mer i fas med matte under dagen. Nytt spår är lagt och morgondagen får väl visa huruvida det finns anledning att glädja sig i onödan...
I morgon jaktträning på markerna kring Ragnarök. Det ni, det trodde ni inte om oss. Om matte inte missminner sig rör det sig om jordens undergång. Vem vet vad vi kommer att prestera...
Åldrandet alltså. Har man som matte passerat över till "döhalvan" så händer något märkligt - man regredierar. Vänta får ni se. Dessutom får man tydligen konstiga flash-backs när man ser sina barn på språng ut för att roa sig.
Matte känner någon som gärna vill hänga på...
Dagens blodspår gick kanon!!
Matte är så extremt nöjd med mig. Jag bommade inte en vinkel, fixade varenda bloduppehåll och "bakspåret" klarade jag plättlätt. Nerverna har kommit lite mer i fas med matte under dagen. Nytt spår är lagt och morgondagen får väl visa huruvida det finns anledning att glädja sig i onödan...
I morgon jaktträning på markerna kring Ragnarök. Det ni, det trodde ni inte om oss. Om matte inte missminner sig rör det sig om jordens undergång. Vem vet vad vi kommer att prestera...
Mattes huvudbry...
Någonting har hänt...
Matte säger att jag spårar som en kratta, och jag är benägen att hålla med, fast det bär emot.
Husse placerade ut ett fint spår igår eftermiddag, och det var det som jag idag skulle spåra av. Det hann bli 26 timmar gammalt, men det ska ju inte spela någon roll.
Spårupptaget var helt OK, och den första sträckan till vinkeln. Sedan sket det sig rejält. Vinkeln åt vänster blev ett sök, när jag väl hittade rätt igen släppte jag spåret ideligen och svävade ut åt alla håll och kanter. Bommade nästa vinkel och försvann ut i periferin vid det andra bloduppehållet. "Bakspåret" fixade jag i och för sig, men det tog alldeles för lång tid. Matte tyckte att jag ringade på tok för yvigt och ofokuserat.
Spårslutet kom som en överraskning. Jag spårade förbi flera gånger och kunde inte samla ihop mig för att lokalisera klöven på något snyggt sätt. Med andra ord en fantastisk förberedelse inför spårprovet i nästa vecka.
Matte försöker nu att hitta någon bra förklaring till detta. Jag brukar ju vara riktigt pålitlig i den här disciplinen. Kan det bero på att jag nyligen löpt? Och varför skulle det påverka - bara en dålig ursäkt i så fall. Nej, jag är nog ringrostig och lite splittrad i huvudet. Vi får slita lite med justeringar så kanske det funkar i slutänden.
Vi kom alldels nyss hem från Beatedal. Matte har nu lagt ett brutalt välsnitslat spår så att hon i morgon kan se precis vilka vägval jag gör och hur mycket jag missar i vinklar och bloduppehåll. Det kommer att kännas som om Gestapo hänger mig i hasorna. Det gäller att göra bra ifrån sig förstår jag...
Några bilder på mamma i vår bästa spårskog...
Matte säger att jag spårar som en kratta, och jag är benägen att hålla med, fast det bär emot.
Husse placerade ut ett fint spår igår eftermiddag, och det var det som jag idag skulle spåra av. Det hann bli 26 timmar gammalt, men det ska ju inte spela någon roll.
Spårupptaget var helt OK, och den första sträckan till vinkeln. Sedan sket det sig rejält. Vinkeln åt vänster blev ett sök, när jag väl hittade rätt igen släppte jag spåret ideligen och svävade ut åt alla håll och kanter. Bommade nästa vinkel och försvann ut i periferin vid det andra bloduppehållet. "Bakspåret" fixade jag i och för sig, men det tog alldeles för lång tid. Matte tyckte att jag ringade på tok för yvigt och ofokuserat.
Spårslutet kom som en överraskning. Jag spårade förbi flera gånger och kunde inte samla ihop mig för att lokalisera klöven på något snyggt sätt. Med andra ord en fantastisk förberedelse inför spårprovet i nästa vecka.
Matte försöker nu att hitta någon bra förklaring till detta. Jag brukar ju vara riktigt pålitlig i den här disciplinen. Kan det bero på att jag nyligen löpt? Och varför skulle det påverka - bara en dålig ursäkt i så fall. Nej, jag är nog ringrostig och lite splittrad i huvudet. Vi får slita lite med justeringar så kanske det funkar i slutänden.
Vi kom alldels nyss hem från Beatedal. Matte har nu lagt ett brutalt välsnitslat spår så att hon i morgon kan se precis vilka vägval jag gör och hur mycket jag missar i vinklar och bloduppehåll. Det kommer att kännas som om Gestapo hänger mig i hasorna. Det gäller att göra bra ifrån sig förstår jag...
Några bilder på mamma i vår bästa spårskog...
Äntligen...
Vi har kommit med på ett ordinarie viltspårsprov i öppenklass...
Jag och matte ska ut och spänna bågen igen (alldeles om ett litet tag). Denna gång som sagt i ett ordinarie spår. Det enda som nu fattas för jag ska kunna "hämta ut championatet". Sedan kan jag förlänga mina titlar - långt utanför ett A4-papper. Inget att göra någon stor sak av. Jag kommer att briljera som vanligt...
Matte är inte alls lika säker. Hon mår mest illa av att ha genomfört denna "anmälningshandling". Jag tycker att det är kränkande att hon inte lutar sig tillbaka och låter mig sköta det hela. Nu kommer det i alla fall att bli spåra av - varje dag fram till provstart.
Dessutom handlar det nu bara om mig. Mamma får väl leka lite med husse på gräsmattan istället (*lol*). En tramsig lek som mamma hittat på. Den går ut på att husse jagar henne över hela tomten med en tross i munnen (det är alltså mamma som har trossen - inte husse, vad trodde ni?) Riktigt bottennapp. jag skulle aldrig delta i lekar av den karaktären. Jag går bredvid och spanar, och om det vill sig riktigt väl tappar mamma sin tross och då är jag snabbare än ett JAS-plan. Hugger blint i luften, suveränt effektiv. Husse vill INTE ha fingarna i kläm, och jag bits hårt i skarpt läge...
Med på provet följer också brunbjörnen Puzzel. Hans matte kommer att ha "häcken full" med att vara co-driver till provplatsen. Matte har som ni vet noll lokalsinne och den vägbeskrivning som hon hjälpigt skrivit ner efter domarens beskrivning kommer att sätta Puzzels matte på det svåraste provet hon upplevt under hela maj månad. Att sedan starta sin hund kommer att vara en barnlek för henne. Mattes GPS fångar inte upp så små byar som det är tal om i dessa sammanhang. Närmaste lilla ort är väl OK, men sedan bär det av rätt ut i vegetationen...
Ni ser ju - fullt ös...
Lite vacker musik att ladda till inför provet...
Jag och matte ska ut och spänna bågen igen (alldeles om ett litet tag). Denna gång som sagt i ett ordinarie spår. Det enda som nu fattas för jag ska kunna "hämta ut championatet". Sedan kan jag förlänga mina titlar - långt utanför ett A4-papper. Inget att göra någon stor sak av. Jag kommer att briljera som vanligt...
Matte är inte alls lika säker. Hon mår mest illa av att ha genomfört denna "anmälningshandling". Jag tycker att det är kränkande att hon inte lutar sig tillbaka och låter mig sköta det hela. Nu kommer det i alla fall att bli spåra av - varje dag fram till provstart.
Dessutom handlar det nu bara om mig. Mamma får väl leka lite med husse på gräsmattan istället (*lol*). En tramsig lek som mamma hittat på. Den går ut på att husse jagar henne över hela tomten med en tross i munnen (det är alltså mamma som har trossen - inte husse, vad trodde ni?) Riktigt bottennapp. jag skulle aldrig delta i lekar av den karaktären. Jag går bredvid och spanar, och om det vill sig riktigt väl tappar mamma sin tross och då är jag snabbare än ett JAS-plan. Hugger blint i luften, suveränt effektiv. Husse vill INTE ha fingarna i kläm, och jag bits hårt i skarpt läge...
Med på provet följer också brunbjörnen Puzzel. Hans matte kommer att ha "häcken full" med att vara co-driver till provplatsen. Matte har som ni vet noll lokalsinne och den vägbeskrivning som hon hjälpigt skrivit ner efter domarens beskrivning kommer att sätta Puzzels matte på det svåraste provet hon upplevt under hela maj månad. Att sedan starta sin hund kommer att vara en barnlek för henne. Mattes GPS fångar inte upp så små byar som det är tal om i dessa sammanhang. Närmaste lilla ort är väl OK, men sedan bär det av rätt ut i vegetationen...
Ni ser ju - fullt ös...
Lite vacker musik att ladda till inför provet...
Hela helgen...
Kurs....?
Ska det vara nödvändigt? Matte får bara så underliga uppslag varje gång vi deltar på något liknande arrangemang. Nu har hon fått bevis säger hon, på att jag inte kan titta rakt fram när vi går "i linjen". Jäkla petitesser. Att jag missar alla markeringar framåt för att jag spanar på matte istället tycker jag inte att hon behöver hänga upp sig på. Hon hotar med steloperation av min hals - ta henne av daga...
Hon är dessutom inte nöjd med min reaktion på stoppsignal. Här vill jag bara invända att den satt som en smäck för ett år sedan, men det är väl aldrig fel att ändra sig (idag bara skrek hon åt mig, hon ska vara glad att jag är tålig).
Nu har vi fått nya övningar att ta med i skogen. Hoppas bara att vi omsätter dessa varje dag. Kanske är det färskvara...
Här följer lite bilder från helgens prövning...
Jens - instruktör
Kursdeltagare vid samling
Daniel - hungrig?
Lotta, Fanny & Emelie - hungriga?
Maria -hungrig?
Karin & Spirit -ätit färdigt?
Sune, Tomas, Soya & Sofia - ätit klart?
Kung Sune & Tomas
Åsa - inlett fikat?
Ser ni mattes fina plommonträd som hon fick i födelsedagspresent av Hjalle & Co. Matte tror att det blir 23 burkar marmelad redan i år...
Ska det vara nödvändigt? Matte får bara så underliga uppslag varje gång vi deltar på något liknande arrangemang. Nu har hon fått bevis säger hon, på att jag inte kan titta rakt fram när vi går "i linjen". Jäkla petitesser. Att jag missar alla markeringar framåt för att jag spanar på matte istället tycker jag inte att hon behöver hänga upp sig på. Hon hotar med steloperation av min hals - ta henne av daga...
Hon är dessutom inte nöjd med min reaktion på stoppsignal. Här vill jag bara invända att den satt som en smäck för ett år sedan, men det är väl aldrig fel att ändra sig (idag bara skrek hon åt mig, hon ska vara glad att jag är tålig).
Nu har vi fått nya övningar att ta med i skogen. Hoppas bara att vi omsätter dessa varje dag. Kanske är det färskvara...
Här följer lite bilder från helgens prövning...
Jens - instruktör
Kursdeltagare vid samling
Daniel - hungrig?
Lotta, Fanny & Emelie - hungriga?
Maria -hungrig?
Karin & Spirit -ätit färdigt?
Sune, Tomas, Soya & Sofia - ätit klart?
Kung Sune & Tomas
Åsa - inlett fikat?
Ser ni mattes fina plommonträd som hon fick i födelsedagspresent av Hjalle & Co. Matte tror att det blir 23 burkar marmelad redan i år...
Försummelse...
Hur många har grattat matte och husets dotter idag???
Vi bara undrar...
Lite musik för att lugna våra nerver...
Vi bara undrar...
Lite musik för att lugna våra nerver...
Ödets lotter...
Visst är det otroligt hur det kan slumpa sig ibland?
Matte glömde ju skriva att en av förstapristagarna som deltog i öppenklassen på Katrineholmsprovet också - samma dag - vann 110 000 kronor då hennes häst segrade i ett lopp på V 75!!!
Nästan läskigt avundsjuk matte blir - på båda vinsterna...
Det är kvinnan till höger vi ska utöva utpressning mot...
Vi måste väl också ta en liten flukt på det strävsamma paret med deras "lilla" i famnen. Man kan ju undra varför fadern har en bössa i knät...
Matte glömde ju skriva att en av förstapristagarna som deltog i öppenklassen på Katrineholmsprovet också - samma dag - vann 110 000 kronor då hennes häst segrade i ett lopp på V 75!!!
Nästan läskigt avundsjuk matte blir - på båda vinsterna...
Det är kvinnan till höger vi ska utöva utpressning mot...
Vi måste väl också ta en liten flukt på det strävsamma paret med deras "lilla" i famnen. Man kan ju undra varför fadern har en bössa i knät...
Katrineholmsprovet...
Tänk vad mamma och jag gått miste om, bara för att vi löper...
Matte ger här en kort resumé av ännu ett kanontrevligt jaktprov på Åtorp.
Att matte sedan lyckades kasta en vattenmarkering - från vattnet upp på land är det ingen som tar något extra betalt för.
Nu finns det nya duvor i frysen. Det löddrar sig i munnen bara mamma tänker på dessa fåglar...
Åsa, Sofie & Åza på "Mulan"...
Provledning Mervi & domare Roger...
Roger & Mervi
Underbart söt liten jaktgolden med and...
Jaktlabbe i dirigering...
Ännu en jaktlabbe till dirigering...
Stilstudie...
Gul labbe inkommen från markering...
Åza - provledningen...
Förstapristagare från öppenklass...
Vackra Åtorps gård...
Colin - alias GS...(Glenn-Sonny)
Staffan, Åza & Rally...
´
Rally, Åza & Staffan...
Nu borde matte slänga sig i badkaret. Gud så gott hon luktar. And upp över öronen...
Matte ger här en kort resumé av ännu ett kanontrevligt jaktprov på Åtorp.
Att matte sedan lyckades kasta en vattenmarkering - från vattnet upp på land är det ingen som tar något extra betalt för.
Nu finns det nya duvor i frysen. Det löddrar sig i munnen bara mamma tänker på dessa fåglar...
Åsa, Sofie & Åza på "Mulan"...
Provledning Mervi & domare Roger...
Roger & Mervi
Underbart söt liten jaktgolden med and...
Jaktlabbe i dirigering...
Ännu en jaktlabbe till dirigering...
Stilstudie...
Gul labbe inkommen från markering...
Åza - provledningen...
Förstapristagare från öppenklass...
Vackra Åtorps gård...
Colin - alias GS...(Glenn-Sonny)
Staffan, Åza & Rally...
´Rally, Åza & Staffan...
Nu borde matte slänga sig i badkaret. Gud så gott hon luktar. And upp över öronen...
Livet på en pinne...
Nu drar matte till Åtorp...
Funkis hela helgen på Katrineholmsprovet är en av årets absoluta höjdpunkter för henne. Mattes kollega Christel följer med och ska dessutom på söndagen starta sin Puzzel i nybörjarklassen.
Vi får stanna hemma. Vi doftar alldeles för gott. I morse när matte packade in stövlar och den speciella jaktryggsäcken låg jag som ett utdraget snöre längs ytterdörren. Tror ni att det hjälpte? Mamma och jag kommer att få gå i terapi...
Matte har dock lovat att åtminstone skicka in en provanmälan till hösten. Vem vet, vi kanske kan hoppas på bättring. Läget idag är INTE kul. Måtte vi snart ha löpt klart...
Funkis hela helgen på Katrineholmsprovet är en av årets absoluta höjdpunkter för henne. Mattes kollega Christel följer med och ska dessutom på söndagen starta sin Puzzel i nybörjarklassen.
Vi får stanna hemma. Vi doftar alldeles för gott. I morse när matte packade in stövlar och den speciella jaktryggsäcken låg jag som ett utdraget snöre längs ytterdörren. Tror ni att det hjälpte? Mamma och jag kommer att få gå i terapi...
Matte har dock lovat att åtminstone skicka in en provanmälan till hösten. Vem vet, vi kanske kan hoppas på bättring. Läget idag är INTE kul. Måtte vi snart ha löpt klart...
Färrebärre...
Matte kom just hem från sonens studentskiva.
Hon är inte full - det är något annat...
.gif)
Kolla in häftig video och lyssna på läcker låt så länge...
Hon är inte full - det är något annat...
Kolla in häftig video och lyssna på läcker låt så länge...
