fröya bloggar

What a day!!!

Swedish Game Fair hade ALLT!!
Fantastiska omgivningar i Tullgarns slottspark. Underbart väder vid Mälaren (husse säger att det var saltsjön, men matte ger sig INTE). Brutalt roliga övningar, för jag och mamma fick tävla i apportering. Två enkelmarkeringar på tid, den ena i nerförsbacke under ett träd och den andra kastades över vattnet i dammen upp på en liten ö.

Det gick väl sådär för mamma, hon forcerade dammarna i parken som en furie, alldeles för långt upp på andra sidan vägen, och klockningen blev väl därefter. Jag hade betydligt bättre tid. Vår polare Puzzel, som också fanns på plats med sin matte och husse slog mig med två ynka sekunder. Det var helt och hållet mattes fel, hon hade glömt vår egen pipa hemma. Peters och Christels pipor (som matte fick låna) lät helt annorlunda...

Mamma fick istället testa "Tullgarnsapporteringen". En krånglig historia, både för hund och förare. Matte var tvungen att stå mitt i en liten, jäkligt lerig ruta på ca en kvadratmeter och skicka hund. Råkade hon av misstag kliva utanför blev det fem sekunders tidstillägg. Hunden var tvungen att placeras med alla tassar i samma ruta, både vid skick och vid avlämnande (mamma tycker INTE om lera). Sedan gick det ett skott och en markering på vatten. När den var inlevererad skulle hela ekipaget kasta sig helt om och hämta in en trut på markering ute i skogen.

Avslutningsvis låg ett sök åt samma håll där det fanns både räv, mink, ripa och fasan. Högsta poäng var givetvis räven och minken, men mamma trodde inte sina ögon när hon kom fram till dem. Nej, där gick gränsen för vad som var bärbart. En ripa fick bärgas in istället. Mamma hade inte den allra bästa tiden kan vi bara tillägga. 


Markeringskastaren vid en av dammarna...


Tävligsområdet från andra sidan dammen, start uppe vid folkmassan, första markeringen till höger i det höga gräset och nästa ut på den lilla ön till vänster i bild...


"Moving bear"  - många hundar fick testa modet ute på gräsplanen med en rullande björn som fjärrstyrdes...


Det fanns ett vildsvin i samma område. Hunden i bild hade fullt sjå att parera de stora bestarna...


Vi stod och tittade på med husse och förstod nog egentligen inte så mycket av vad det hela gick ut på...


En toppendag till ända - nu hem och smälta alla intryck...

PS
Det fanns hur mycket som helst att handla på mässan. Matte och husse köpte rökt oxfilé - Puzzels matte och husse köpte en bastu. Olika falla ödets lotter...

Some positive thinking...
Efter den här vintern gläds vi kanske lite extra åt att snön försvann ganska smärtfritt och att växtligheten hittade tillbaka till trädgården och skogen. Mattes påskliljor jublar, bland alla vitsippor har dom nu tagit fart. Haren har ätit upp alla salladsskott. vi ska ta honom i örat nästa gång han dyker upp...

Swedish Game Fair - JA!!
Fredag - söndag....
Matte kommer att bosätta sig på Tullgarn hela helgen med oss. Enligt hennes planering känns det så i alla fall.
Dyrt inträde, men matte har en kollega som fixat "fribiljetter" rakt igenom, så "HERE WE COME"...

Sist det begav sig var vädret kalas. Hoppas att vi får det i år också. Nu ska här tävlas i "snabbmarkering", "vildsvinsutmaning" och "skräpätning". Kan inte bli bättre ;o)

Annars har den stora upptrappningen fortsatt i skärgården. Kondisen känns som om den börjar närma sig önskad nivå och livet på en pinne kunde vara värre...

Det finns ju en till begivenhet på plats vid Tullgarn förstås. Ni vet mattes favoritkock, den nordiska mästaren i judo (eller karate eller hur det nu var), hans residens är ju beläget i själva slottsparken och det är definitivt inte helt fel. Det skulle nog inte göra speciellt ont att köpa smarriga köttbullar a la Morberg vid entrén, han brukar ju stå där och grilla...


Underbar bok - matte bäddade ner sig med den under julhelgen...

Vilket ger det bästa greppet i leran och på hällarna?
Matte och jag har slagit vad - jag vann!!


Klor är bra att ha...


Gympadojor är B-betonat...

Ljuvlig dag!!
Spunk vad vi har jobbat stort och tungt...

Mattes favoritunderlag för vår motionsuppbyggnad är ju mossarna hemma i vår "egen" skog utanför grinden mellan Dalhugget och Dalbergen. Stora mossar, små mossar, mossar med träd i, mossar med mycket vatten i. Idag har vi sprungit i allt. Matte slänger med bollkastaren ut gamla fula tennisbollar och sedan är det vårt uppdrag att "hysta" in dem. En grannlaga uppgift för både kropp och själ...


Jag har hittat den - men just nu kastade matte ut en till. Störning?


Asch, jag kommer väl in då, den andra fick tydligen mamma hämta, trots att jag markerat den benhårt...


Några bollar pluggade rejält i klafset. Det gällde att hålla andan och trycka ner nosen...


Lite annan typ av mosse, men ack så förrädisk - tung som bly...


Väntan då matte kollade vattennivån i klafset. Helt Ok...


Om matte tar i allt hon orkar så når hon med bollkastaren över till berghällen längst bort i bilden (alltså hon kastar förstås inte bollkastaren). Ni förstår hur segt det blir i benen efter en stund...


Mamse-skutt i plasket. Oerhört duktig på att markera allt som slår ner (även grankvistar & kottar) - självbevarelsedrift...


Ser hon inte lite bindgalen ut? Ögonen ljuger inte...


Vår stora myr som avslutar arbetet för dagen...


Stigen hem på trötta men glada ben...

Grisöra YES!! På gräsmattan med matte till fikat...

Matte hittade temat till den dansuppsättning som hon ingick i på gymnasiet. Två klasskompisar gjorde sitt projektarbete med hjälp av jazzdans till "The Sound Of Philadelphia". Det kunde man väl inte tro om matte, att hon hade dansat menar jag...

Matte är tillräckligt gammal för att i sin ungdom ha kunnat hela denna dans utantill...
Tyder det på en begynnade demens när nostalgin slår till och minnet sorterar längre och längre bakåt i tiden?
Skit samma vilket, sjukt kul var det i alla fall...

Ännu ett Katrineholmsprov!!
Med eller utan dumstrut hade matte en fantastiskt trevlig helg. Hon fick sova som en prinsessa hela fredagsnatten (vilket väldigt många andra domare och funkisar inte fick). Ryktet säger att den hund matte hade med sig till start hade "underhållit" från bottenvåningen precis hela natten. Det var inte någon av mattes egna hundar i alla fall för vi fick vara hemma...(undrar vem det kan ha varit?)

Någon båt gled ut i farvattnet alldeles ensam, ett domarprotokoll fick tillfälligt fötter och matte hade som sekreterare åt domaren skrivkramp i hela överkroppen. Speciellt i öppenklassen där det skulle föras protokoll på två hundar samtidigt. Tungan rätt i munnen var en stark underdrift...

Några kanonduktiga tjejer startade också hund. Cosmic Cover´s avkommor sopade tydligen banan både i nybörjar- och i öppenklass. Ribban sattes högt från start. Matte grattar Camilla och Bitte ännu en gång med sina grymma Zeke och Space. Uppfödaren bara grinade ;o)

Mattes start med den "ylande vargen" var OK. Dom gick till pris och fick testa på hur långt man kan komma på två veckors samträning. Simsättet imponerade grymt....


Vackra vackra Sörmland med alla vitsippsbackar. Matte stannade och förevigade...


Prisbordet på Katrineholmsprovet - mäktigt...


Helgens domare på provet - Åke Liedgren & Sune Nilsson (samling fredag kväll på Åtorps gård)

Viljornas kamp...

Jag och Diezel har en lek, eller så är det på allvar, jag vet inte riktigt. Vi försöker i alla fall att bestämma över samma tross här i köket. Om jag lägger mig ner och sänker tyngdpunkten kan jag dra honom över golvet, ganska långt tills mattan tar vid. Sedan åker jag snabbt tillbaka igen. Det brukar sluta med att någon av oss bara har lite trådar kvar i munnen. Mest någon annan än jag (kan vi väl säga i alla fall)...


Han har tagit ett bättre grepp än jag - orättvist...


Men jag håller fast - inget kan få mig att kasta in handduken...


Nu börjar det bli lite knepigt - han väger säkert 23 kilo mer än lilla jag - svårt att sätta emot...

What a day...

Vi slet med oss husse ut i vegetationen. Han är kanonduktig på att kasta långt och högt. Precis vad vi vill se. I mossar och och över kraftledninggsgator och i urskogen och i bergsmassiven. Vi har fått jobba - jag lovar...

Mamma och jag är ju som vanligt briljanta, men den där Diezelgrabben går inte av för hackor han heller. Svåra markeringar med dolda kast eller dolda nedslag jobbade han fram med ren envishet. Ju fler kast desto bättre precision. Jag känner på mig att han nu ligger och drömmer om flygande föremål i luften. Vem gör inte det...


Ser ni - svenska sprintlandslaget i full aktion (Diezel till vänster i bild och jag till höger, alltså mamma i mitten). Jag ska alltid vara först, mamma bryr sig inte om att hon kommer sist, hon tycker att det finns viktigare saker att bry sig om i livet. Som vad då??


Våra ljuvliga skogsvägar -helt gräsklädda och mjuka att springa på...


Mamsen -stor som en ponny där hon står och solar sig...


Jag & mamma i väntan på vår tur till markeringsrutan...
(jag har redan alla hittills kastade i minnet - try me)


Diezel efter gott avslutat arbete - han kan den där grabben...


Vi pustar ut - många timmar blev det...


Diezel & jag i murkelmarkerna - några svampar hade redan kommit upp, fullständigt ointressant...


Vi går väl med han som kastar...


Husse i kraftledningsgatan - dolda nedslag långt in i grandungarna, tufft jobb för oss alla tre.
Nu sover vi sött på båda öronen, snart serveras väl kvällsmaten, men först ska vi ta en promenad ner till fotbollsplanen för att se när husets dotter står i mål för Ingarö IF. Nervöst för matte om inte annat...