Depressivt...?
Nu har plötsligt en klo gått av någonstans. Den blöder och spretar åt helt fel håll, och matte tror att något litet ben i tassen är brutet. Det blir till att åka till Bagarmossens djursjukhus på måndag igen. Där är jag snudd på rikskändis numera och matte hittar dit alldeles utan GPS. Det är STORT i hennes lokalsinneslösa liv.
Skit, jag som hade tänkt springa fortare än någonsin denna helg. Jag har ju laddat hela veckan...
Clooney - ja, han är väl ganska OK tycker matte.
Filmen "Oh Brother Where Art Thou" får bistå med dagens TVÅ musikaliska bidrag...
American Idol...
Nu har hon i alla fall, som av en slump snubblat över USAs vinnare 2008 (det var dock inte i hemmiljö som hon snubblade över honom).
Värsta grymma grabben med en fantastisk förmåga, typ. Matte sörjer att hon inte längre är 18 - precis som om det skulle ha hjälpt...*rofl*
***Spana in och lyssna på dagens musikaliska bidrag***
Globetrotter...
Är det nu inte min tur att få delta i en världsutställning? Om det finns något som kan rubriceras kränkande särbehandling så är det mattes reseplanering. Jag ska ta ett enskilt samtal med den där proffshandlern jag.
Hmm, mamma var ju i Polen för två år sedan. Alltså, absolut mitt år 2009. Med rätt schampoo och lite mittbena (vi pratar om mig) så kommer domaren att vara på mitt lag direkt när jag svävar in i ringen.
Då blir jag nog SLCH (Slovakisk champion) och vips så slipper jag nöta på appellplanen för att kamma hem den svenska varianten...(fast det är å andra sidan väldigt roligt)
Är jag inte ett grannt stycke så säg?
(matte tycker att jag ser ut som en pointer - jä-la kärring)
...och dagens musikaliska bidrag är...
"Jag föddes för att lyckas, lille prins Blåögd
Lille picasso
Mammas gris
Jag var bara resultatet, av en dumdristig romans
En äldre affärsman, och en ung servitris
Jag fick allt jag behövde, för jag skrek högst
Ensamma vargen med en tordönsröst
Jag blev en bro mellan öar, jag var jordens mitt
Det var på mej allt hängde, vid mammas bröst
Jag levde i tron att, jag var den
Som kommit till världen, som frälsaren..."
Insnöad...?
Matte har hela öronen fulla med snö, fastän hon har dragit ner mössan ända till anklarna. Retarded??
Jag och mamma plöjer mest som mullvadar. Här spelar åldern ingen roll, uppenbarligen inte storleken heller...
Att nattkissa i snödrivorna är värre. Då blir man så extremt blöt om magen, och vi som alltid kringlar till oss i mattes säng när det är läggdags (matte är värsta kringlan). Det är väl då det uppstår en så kallad vattensäng...
Kolla min mamma
Höll på att glömma dagens musikaliska bidrag...
Till den här kan man definitivt.....
Dagens musikaliska bidrag...
Nudge Nudge Wink Wink Say No More...
You´re The Voice
Högpresterande? Pytt.....
Senaste dygnen har matte bara jobbat och jobbat och jobbat.
Har INTE varit kul.
Det handlade om att rigga någon heldagstillställning inne i stan.
En massa tanter och farbröder på mattes jobb som skulle "förkorvas". Matte tycke att det var kalaskul. Vi har under protest funnit oss i att bli brutalt åsidosatta...
(kolla snygg "logga" mattes gäng fick till för själva tillställningen)
Vi har det dessutom ganska jobbigt just nu - både mamma och jag - men i särklass mest jag. Vi har säkert 32 bäbisar var i magen, och det är ingen som begriper att vi behöver assistans för att arrangera själva nedkomsten. Den kan ske närsomhelst.
Jag bara bäddar och bäddar och piper och bär gossedjur och travar runt. Men ingen förstår....
Mamma bäddar, hon har ju haft bebbor förr och är inte lika omtänksam som jag.
Matte säger att hon snart får spader på mig om jag inte taggar ner. Ska hon säga som bara behövde ta hand om en kotte åt gången...
Dagens musikaliska bidrag...
Rådjursjakt...
Idag när vi kom ut i skogen för att spåra av det matte hade trampat och släpat ut igår, stod det fullt med bilar där vi brukar parkera.
Matte, som är en listig typ (??) hade redan räknat ut att det jagades. Mitt bland våra spår!! Som tur var hade skyttarna ännu inte klivit ut på sina pass. Dom små drivande hundarna var däremot i full gång. Hur kul kändes det?
Men ibland träffar man hyvens människor. Eftersom jägarna anade att jag och mamma skulle kunna vara till hjälp med att spåra påskjutet vilt åt dem i framtiden (jag i alla fall) så gjorde hela gänget resolut halt, informerade matte om att dom gärna ville se när två eftersöks/spårhundar jobbade sig genom terrängen, fram till något skadeskjutet. Herregud... För min del skulle det ju inte vara några som helst problem, men för mamma?? Matte - som också är en extremt kaxig typ - erbjöd därför hela klanen att följa efter oss i spåret. Det fick väl bära eller brista...(jag nästan kräktes)
Mamma fick börja...
Snacka om att jag var nervös för hur hon skulle lösa det hela. Men som i sagorna så hade förmodligen någon god fe landat på mammas nos, för jäklar vad hon spårade bra (för en gångs skull tycker jag). Det var ett långt och svårt spår i riktigt oländig terräng där man faller som en fura hela tiden om man inte har falkögonen på. Dessutom innehöll det både bakspår och en väldigt, väldigt dold klöv visade det sig.
Tack mamma för att du inte skämde ut oss (tvärtom enligt matte). Mamma fick SÅ himla mycket beröm, både av matte och av "gubbgänget" som hela tiden hade "legat på rulle" bakom (lite jobbigt att höra, men dom hade ju inte fått se stjärnan ännu).
Sedan var det som sagt min tur...
Nu gällde det att spänna bågen. Jag var ju tvungen att visa vem som är i särklass bäst i sånt här arbete. Och jag brände väl på utav bara tusan. Matte tackade Gud att hon för en gångs skull hade kommit ihåg att ta med sig OCH på sig handskarna. Jag var som en liten iller i spårkärnan. Det bästa spårandet hittills om jag får säga det själv - och det får jag säga. Kvistarna rök och spårlinan såg ut som en jättelång igelkottsorm. Alla tallbarr i hela skogen fastnar i den där linan, men matte tycker ändå att den gör minst ont att bromsa mig i när jag slår på turbon.
Mer behöver jag nog inte förtälja. Som sagt, det är inte lätt att vara ödmjuk när man är bäst. Förutsättningarna för ett bra spårande var perfekta och både jag och mamma visade faktiskt att vi kunde utnyttja det till 100%. Jägarna gjorde nästan vågen. Jag vet inte riktigt vilka spårhundar dom beskådat tidigare, men imponerade var dom i alla fall (och det är ju inte så konstigt när det gäller mig).
Sedan var det snabbt in i bilen för helt plötsligt drog värsta "drevet" igång ut mot Enkärret. Jägarna skuttade snabbt på plats, mamma och jag hade verkligen velat vara med där också. Vi erbjöd oss frivilligt, men ingen lyssnade på oss där vi satt bakom galler...
Visst lutar hela bilen oroväckande? Matte kanske var full...
Blood, sweat and klöv...
Bara så SJUKT roligt. I morgon får vi leta på dem. Klövarna alltså. Det är bara att slå på näsan och gasa. Tydligen ska det regna, men det hindrar inga besatta damer i svart. Ett varsitt spår med en ålder på 24 timmar ska inte vara något större problem (för mig i alla fall).
Vi laddar...
Älgen kommer...
Såg ni att det numera finns ett nytt moment, just i appellspåret?? GÅSDREV I LINA!! Fy satan så roligt, hoppas att SBK bestämt att "drevet" även ska ingå i de övriga klasserna. Matte tycker att mamma och jag ska starta i den "lägre klassen" till våren, och då vill vi driva utav bara h-vete...(gås, svan eller trana - spelar ingen roll vilket)
Min farbror Casper har en polare som heter Rut. En liten sticksig jaktterrier som frivilligt erbjöd sig att förevisa hur själva "drevet" skulle gå till. Jag hänger på, Rut har en sjysst attityd tycker jag. Kolla in hennes flock bara, (och titta särskilt noga på farbror Caspers öron, dom är INTE långa dom).
FYSTRÄNING!!
Mamma och jag "deffar" - det har matte bestämt. "Boll i snöre" nerför sandtag och uppför helvetesbackar nästan varje kväll. Till och med nu när det är mörkt.
Mamma bryr sig väl inte om att det är nattsvart, men jag förstår att det kan lura nästan vad som helst i ALLA buskar. Därför kör jag "påraggat" hela tiden, (och det är inget obscent om ni tror det). Det gäller att ligga steget före i den allmänna beredskapen. En mindre vacker dag står dom bara där, och då kan jag dräpa på fläcken.
Tyvärr mister man lite av den naturligt fräscha charmen när man upprepade gånger hämtat boll i avgrunden. Jag blir lätt dreglig på hela överkroppen. Det måste ha att göra med att min salivavsöndring är på topp när munnen fylls med sand. Mamma ger sig inte hän på samma sätt. Hon tar det mesta i livet i ganska maklig takt. Jag för min del slår konstant världsrekord i allt jag företar mig. Det kommer sannerligen att ge resultat i gåsdrevet...
TROR NI INTE ATT VI SÅG DOM??
Tre älgar på väg mot mig & mamma.
Hade dom kommit närmare hade jag självklart försvarat tanten. "Ställa" några fjuttiga älgar är väl en baggis. (det har jag övat på framför spegeln i hallen) Jag är inte feg jag inte, så de så....
Looking for the summer...
Änder & änder...
Det går uppenbarligen inte att ha fåglar & kaniner nerkylda hur länge som helst. Helt plötsligt blir dom torra som fnöske, och kan därför stå upprätt alldeles på egen hand (även tinade), det är då badrummet svämmar över med flygfän...
Mamma & jag lämnar dem inte ur sikte en enda sekund och Gud nåde den katt som försöker passera mellan oss och dörren in till fågelstimmet. Under rådande omständigheter struntar vi fullkomligt i att dom är tungt beväpnade (katterna alltså, fåglarna är ju faktiskt döda). Allt har ett pris...
Hästhagen vid vikingagravarna var perfekt för söndagens "konstgjorda" andjakt.
Mamma greppade den största...
Read my lips....
Matte lägger spår igen och idag tjuvkikade både mamma och jag.
Eftersom spåren kommer att vara ungefär 24 timmar gamla när vi väl får spatsera ut i linans fulla längd gäller det att ha så mycket förhandsinformation som möjligt. Vad min mamma gör vet jag inte , men jag hör även det jag inte ser. Matte ska inte tro att hon kan smyga runt i alla vinklar hon lägger.
Någonstans på mitten hamnar matte alltid fel - varenda gång. Det beror på att lokalsinnet aldrig varit någon vän med henne. Därför hasar hon fram och tillbaka i samma spår mitt under själva "loppet". Det tycker hon är helt OK. Jag vet inte vad jag tycker. Mamma tycker att det är helt åt skogen. Matte skyller på att felsprånget sedan ingår i själva provsituationen (och hur dumma tror hon att vi är).
Jag vet i alla fall att spårdomaren helt plötsligt skjuter - inte mig eller matte - kanske någon annan. Jag ser ingenting just då, för när skottet bränner av har jag släppt kontakten med verkligheten. Då gäller det bara för matte att hålla i sig , för Gud i brallan vad det då går undan mot klöven i spårslutet. Blåsor i händerna är bara förnamnet...
Reflektion...
Hon är den absolut vackraste mostern jag har - och vad ärvde jag?? Pappas korta öron....
Hur orättvist får det vara? I och för sig delar Ellen och jag lite "alternativt uppförande". I våra huvuden finns kapacitet så att vi tillsammans skulle kunna personifiera 382 tidsinställda bomber. Plättlätt!
Min matte säger att, på såna hundar som mig, måste man alltid ha tummen i ögat. Visst är hon äcklig? Jag kommer förmodligen att få en grav synnedsättning.
Moster Ellen och jag kanske också är de flickor i A-klanen som oftast uppträder lite lätt avklädda. Men för tusan, det är väl det pojkarna vill?
Min mamma "uppfostrar" ALLA individer av det motsatta könet, oavsett avsikter. Själv tycker jag att det är ganska spännande med lite uppvaktning, med eller utan kläder...
PS
Jag vet att mammas handler kan göra underverk. Har väl varit i ringen med henne jag också. Jämfört med mamma är jag en smekning att visa upp för domaren. Det tycker ALLA. Står så fint och prydligt, och anfaller aldrig fingrar och underarmar på den som är i andra änden av snöret. Nej då, som en smekning säger jag.....
Och jag visste väl att min pappas öron var välkända.
Lägger man sig på rygg, lever dom sitt eget liv, MINA öron alltså...(pappas öron vet jag INTE hur dom lever)
Dold markering....
Benkoll "is my middlename""...
Jag är dessutom Sveriges smidigaste lilla pudding och kan slingra mig fram där ingen annan kommer åt. Mamma är otymplig som en container. Tyvärr är hon så storgalopperande att jag aldrig hinner med när hon väl får upp farten, men att sedan få hejd på henne är en helt annan sak....vi har sett fantastiska stoppsladdar, långt utanför kommungränsen ;o)
Mitt trick är att lura i buskarna, det är ett hemligt vapen...
SE UCH FI UCH PL CH INT UCH NordV-05 PLV-06 WW-06 LP I LP II
Om matte bara hade anmält mig till vänstervarven hade mammas meriter INTE sett ut på detta sätt...
Djävulens påfund...
Det bor ett randigt elände hos oss.
Hon stirrar alltid på mig med det "Onda ögat". En vacker dag ska jag nita henne...
Fabrikationsfel...
Undrar hur det kan komma sig?
Min pappa bor i Storbritannien. Jag måste nog boka mig en flight västerut och spana in ärftligheten...
Om han har pygméöron så vet vi var det kommer ifrån. Kanske kan man kräva skadestånd för sveda och värk. I pund??
I och för sig tror jag att man med "smålappar" hör betydligt bättre. Det tror inte matte....hon tycker sig ha bevis. Förstår inte vad hon menar. Elakt förtal tycker jag....
