Vi fortsätter...
...där vi slutade sist.
Liten Luva 11 veckor...
Stor Luva 4 ½ månad...
Nationaldagen...
Husets son har kommit hem igen...
Efter 6 månader på "fri fot" i sydostasien (Vietnam, Kambodja, Laos, Thailand, Singapore, Bali, Fillipinerna & Malaysia), med dykcertifikat, kanonbränna, solblond och 5 kilo magrare klev han in som en överrasknig genom dörren. Ryggsäcken med innehåll är totalsanerad, nästan Anticimexstuk. Matte är helt överväldigad. Så skönt att ha bägge barnen hemma samtidigt igen. Det var nästan ett år sedan, dottern tillbringade ju hela höstterminen i Florens. Ordningen är återställd...
Den lilla ungen har ju aldrig träffat honom, men hon är inte den som är den. OK, han får väl också bo här med oss. Han verkar dessutom ganska sjysst.
Vi har i alla fall fått promenera runt sjön idag igen. Badning, vassröjning och allmän uppryckning ingick i schemat. Jag spanade mest ut över vattnet och fångade lite näckrosblad som fladdrade uppkäftigt i vinden. Mamma gled ner i vattnet en liten stund, apporterade en minimal pinne och nöjde sig sedan med att sitta hos matte och mysa. Den lilla ungen ska vi inte prata om. Hon jobbar i skift - hela tiden...
Här behöver man röja lite - ungen & jag kände oss manade...
Ungen hittade spanklippan - högt & farligt...
Vi kollade resultatet av vår arbetsinsats - ganska OK faktiskt...
Ungen fick för första gången se fiskstim - vilken upplevelse...
Efter 6 månader på "fri fot" i sydostasien (Vietnam, Kambodja, Laos, Thailand, Singapore, Bali, Fillipinerna & Malaysia), med dykcertifikat, kanonbränna, solblond och 5 kilo magrare klev han in som en överrasknig genom dörren. Ryggsäcken med innehåll är totalsanerad, nästan Anticimexstuk. Matte är helt överväldigad. Så skönt att ha bägge barnen hemma samtidigt igen. Det var nästan ett år sedan, dottern tillbringade ju hela höstterminen i Florens. Ordningen är återställd...
Den lilla ungen har ju aldrig träffat honom, men hon är inte den som är den. OK, han får väl också bo här med oss. Han verkar dessutom ganska sjysst.
Vi har i alla fall fått promenera runt sjön idag igen. Badning, vassröjning och allmän uppryckning ingick i schemat. Jag spanade mest ut över vattnet och fångade lite näckrosblad som fladdrade uppkäftigt i vinden. Mamma gled ner i vattnet en liten stund, apporterade en minimal pinne och nöjde sig sedan med att sitta hos matte och mysa. Den lilla ungen ska vi inte prata om. Hon jobbar i skift - hela tiden...
Här behöver man röja lite - ungen & jag kände oss manade...
Ungen hittade spanklippan - högt & farligt...
Vi kollade resultatet av vår arbetsinsats - ganska OK faktiskt...
Ungen fick för första gången se fiskstim - vilken upplevelse...
En liten jämförelse bara...
Anabolt?
Ja, kanske...
Luvliga Luva 11 veckor...
Luvliga Luva 14 veckor...
Luvliga Luva 11 veckor...
Luvliga Luva 14 veckor...
Visst kan man fundera på vad fodret innehåller...
Ja, kanske...
Luvliga Luva 11 veckor...
Luvliga Luva 14 veckor...
Luvliga Luva 11 veckor...
Luvliga Luva 14 veckor...
Visst kan man fundera på vad fodret innehåller...
Ungen premiärbadade...
Ja jisses!
Här har det "körts tvättmaskin"...
Den lilla snorungen fick för första gången hänga på till vår bästa sjö, Björnträsket. Det är där vi oftast tränar vattenarbete, både ensamma och ibland med särskilt inbjudna gäster, typ Hjalle, Krut & Diezel. Läget är sådant att på vissa ställen vid sjön sluttar klipporna ner till vattenytan och sedan är det djupt. Matte hade riggat barfoting med badkläder ifall den lilla skruttan inte skulle klara mer än torrsim. Nu var det ju inte så där alldeles kalasvarmt i vattnet för en badkruka, men nöden har ingen lag, försvann ungen så skulle matte få hoppa i och livrädda...
Men ungen simmade som en säl! Helt otroligt!! Hon hängde på mig när jag svingade mig ut i en formidabel "bombhoppning", och sedan kajkade hon runt intill mig en liten stund. Lite tvättmaskin blev det emellanåt när hon fick syn på alla bubblor som for omkring runt henne, men annars var premiärdoppet helt felfritt. Matte kunde definitivt pusta ut...
Mamma körde lite tantsim. Hon förtar sig inte när det inte finns några vattendummisar med ner till sjön. Då glider hon bara ner lite flott i vattnet, simmar en liten stump och går sedan upp och solar sig på klipporna. Livet på en pinne för henne, gamla tanten...
Ni ser så bortskämda vi är - här kommer lilla ungen att få träna många många gånger i sitt liv när hon blir lite äldre, matte längtar...
Nästan strömhopp för mig, mamma och den lilla ungen...
Ser ni tösabiten -duktig, duktig bara fyra månader...
Hon simmade så fint bredvid mig -jag är ju en perfekt simlärare förstås, ingen har väl tvivlat på det...
Upp ur böljan och leta vass - en rogivande sysselsättning...
Hemma igen - glada och nöjda töser...
Här har det "körts tvättmaskin"...
Den lilla snorungen fick för första gången hänga på till vår bästa sjö, Björnträsket. Det är där vi oftast tränar vattenarbete, både ensamma och ibland med särskilt inbjudna gäster, typ Hjalle, Krut & Diezel. Läget är sådant att på vissa ställen vid sjön sluttar klipporna ner till vattenytan och sedan är det djupt. Matte hade riggat barfoting med badkläder ifall den lilla skruttan inte skulle klara mer än torrsim. Nu var det ju inte så där alldeles kalasvarmt i vattnet för en badkruka, men nöden har ingen lag, försvann ungen så skulle matte få hoppa i och livrädda...
Men ungen simmade som en säl! Helt otroligt!! Hon hängde på mig när jag svingade mig ut i en formidabel "bombhoppning", och sedan kajkade hon runt intill mig en liten stund. Lite tvättmaskin blev det emellanåt när hon fick syn på alla bubblor som for omkring runt henne, men annars var premiärdoppet helt felfritt. Matte kunde definitivt pusta ut...
Mamma körde lite tantsim. Hon förtar sig inte när det inte finns några vattendummisar med ner till sjön. Då glider hon bara ner lite flott i vattnet, simmar en liten stump och går sedan upp och solar sig på klipporna. Livet på en pinne för henne, gamla tanten...
Ni ser så bortskämda vi är - här kommer lilla ungen att få träna många många gånger i sitt liv när hon blir lite äldre, matte längtar...
Nästan strömhopp för mig, mamma och den lilla ungen...
Ser ni tösabiten -duktig, duktig bara fyra månader...
Hon simmade så fint bredvid mig -jag är ju en perfekt simlärare förstås, ingen har väl tvivlat på det...
Upp ur böljan och leta vass - en rogivande sysselsättning...
Hemma igen - glada och nöjda töser...
På rätt lag...
Hela dagen...
Club Show vid Herrfallet intill vackraste Hjälmaren. Jag sprang i veteranring med Sussie. Så snygga vi var. Hedervärd tredjeplacering som belöning.
Jag fick också springa runt med övriga A-flickor i uppfödargruppen. BIS BIS BIS!! Enbart tack vare mig...
En och annan Bichon Havanais såg vi till. En del av dem vann hinkar. Jag hade önskat mig en gris...
Fikapaus för domaren. Ett bra grepp runt örat är aldrig fel ;)
Det är ju inte sant så bedårande jag är. Matte har utnämnt mig enhälligt till CS:s vackraste vackraste...
BIS uppfödargrupp - ni ser ju ankaret längst till höger. Utan mig hade det definitivt inte gått lika bra...
Oj oj oj, vilken kropp, vilka muskler. En unghund skulle man kunna tro, men nu lurade jag er allt ;))
Snorungen - gick till andra konkurrensbedömning i valpklassen. Matte stod och myste...
Club Show vid Herrfallet intill vackraste Hjälmaren. Jag sprang i veteranring med Sussie. Så snygga vi var. Hedervärd tredjeplacering som belöning.
Jag fick också springa runt med övriga A-flickor i uppfödargruppen. BIS BIS BIS!! Enbart tack vare mig...
En och annan Bichon Havanais såg vi till. En del av dem vann hinkar. Jag hade önskat mig en gris...
Fikapaus för domaren. Ett bra grepp runt örat är aldrig fel ;)
Det är ju inte sant så bedårande jag är. Matte har utnämnt mig enhälligt till CS:s vackraste vackraste...
BIS uppfödargrupp - ni ser ju ankaret längst till höger. Utan mig hade det definitivt inte gått lika bra...
Oj oj oj, vilken kropp, vilka muskler. En unghund skulle man kunna tro, men nu lurade jag er allt ;))
Snorungen - gick till andra konkurrensbedömning i valpklassen. Matte stod och myste...
Club Show!
Äntligen!!
Nu har turen kommit till mig i utställningsringarna. Nu ska världen äntligen få häpna över den fullkomligt avgrundsvackra veterantiken som svävar in i ett vänstervarv. Jag är anmäld till flattarnas Rolls Roys-utställning Club Show. Mamma får stanna i skärgården med husse, matte säger att den där gamla tanten inte har något mer att bevisa på "schnyggsidan". Men det har definitivt jag. Det är nu jag blommar ut i all min prakt. Ni ska se min päls...
Den där lilla snorungen ska också med...
Henne ska jag dela bur med en hel dag! Det kommer inte att bli skoj för någon av oss. Jag kan vara ganska petig när jag blir instängd sådär bland en massa okända element. I och för sig känner jag väl snorungen, men i skarpt läge kanske det ändå hettar till. Dessutom får hon ju inte hålla på och förstöra min frisyr! I vanliga fall är jag alldeles dreglig i hela kragen när hon fått några av sina anfall. Detta måste vi bara styra upp...
Tassarna är trimmade (mina alltså, snorungen har ju knappt ett enda hårstrå någonstans på kroppen), och svansen på den där andra är toppad. Here we come!! Finalen är min, inget snack om den saken...
Så grann så grann...
Snorungen med husets dotter (jag anar en favorisering)...
Mamma och den där lilla (där är det minsann så beskedligt, mamma har från början satt ner tassen)...
Julafton! Den där lilla provianterar över hela gräsmattan, nästan lite tvångsmässigt...
Nu är hon på mig igen, men ni ser ju så parant jag är, även i dessa lägen...
Nu har turen kommit till mig i utställningsringarna. Nu ska världen äntligen få häpna över den fullkomligt avgrundsvackra veterantiken som svävar in i ett vänstervarv. Jag är anmäld till flattarnas Rolls Roys-utställning Club Show. Mamma får stanna i skärgården med husse, matte säger att den där gamla tanten inte har något mer att bevisa på "schnyggsidan". Men det har definitivt jag. Det är nu jag blommar ut i all min prakt. Ni ska se min päls...
Den där lilla snorungen ska också med...
Henne ska jag dela bur med en hel dag! Det kommer inte att bli skoj för någon av oss. Jag kan vara ganska petig när jag blir instängd sådär bland en massa okända element. I och för sig känner jag väl snorungen, men i skarpt läge kanske det ändå hettar till. Dessutom får hon ju inte hålla på och förstöra min frisyr! I vanliga fall är jag alldeles dreglig i hela kragen när hon fått några av sina anfall. Detta måste vi bara styra upp...
Tassarna är trimmade (mina alltså, snorungen har ju knappt ett enda hårstrå någonstans på kroppen), och svansen på den där andra är toppad. Here we come!! Finalen är min, inget snack om den saken...
Så grann så grann...
Snorungen med husets dotter (jag anar en favorisering)...
Mamma och den där lilla (där är det minsann så beskedligt, mamma har från början satt ner tassen)...
Julafton! Den där lilla provianterar över hela gräsmattan, nästan lite tvångsmässigt...
Nu är hon på mig igen, men ni ser ju så parant jag är, även i dessa lägen...
