FCI WDS 2010
Nu har matte anmält mamma till World Dog Show i sommar...
Veteranen ska få vädra sig lite igen. Det är inte så ofta det händer numera. Mamma saknar det brutalt mycket. Det är hennes bästa moment, alla kategorier. Ole Staunkjaer dömer "taeverna", och han har väl någon gång i tidernas begynnelse dömt fram mamma till BIM i Ronneby. I och för sig blev hon "bara" fyra i championklassen på My Dog "under" (äckligt uttryck) samma domare 2008. Skit samma, det är ungefär samma fenomen som i konståkning...
Kanske är det bäst att förbereda henne lite inför den stora utmaningen. Om Sussie vill så blir det nog kanske något mer vänstervarv under våren. Vi får väl förgylla mamsens tillvaro lite med hennes specialitet så att ringrostigheten (i dubbel bemärkelse) filas ner. Övriga aktiviteter ligger ju hädanefter på mitt bord...
Matte ser det som självklart att mamma blir bästa veterantik. Sedan sopar Sussie/mamma banan med den där granna gossen som blev VWW -09. Honom spöade mamma i somras när hon "slog" till och blev BIR och BIS 3-veteran i Köping. Vilket briljant scenario. Vi låter tanten leva i den villfarelsen ett tag till. Det kommer att finnas så mycket snygga töser och pojkar i ringarna så vi borde kanske inte ens göra oss besvär. För oss hundar blir det mest en semester i grannlandet...
Nu yr snön runt öronen...
Stora skottningsprojektet får återupplivas och mamma och jag kan åka kana ner till fritidsgården igen. Mest jag kanske, mamma är inte en lika hängiven utförsåkare. Matte ska vi inte prata om. Hon slår sig fördärvad varje gång vi närmar oss sluttningen, men det har hon ännu inte kunnat lagra i minnet...
Veteranen ska få vädra sig lite igen. Det är inte så ofta det händer numera. Mamma saknar det brutalt mycket. Det är hennes bästa moment, alla kategorier. Ole Staunkjaer dömer "taeverna", och han har väl någon gång i tidernas begynnelse dömt fram mamma till BIM i Ronneby. I och för sig blev hon "bara" fyra i championklassen på My Dog "under" (äckligt uttryck) samma domare 2008. Skit samma, det är ungefär samma fenomen som i konståkning...
Kanske är det bäst att förbereda henne lite inför den stora utmaningen. Om Sussie vill så blir det nog kanske något mer vänstervarv under våren. Vi får väl förgylla mamsens tillvaro lite med hennes specialitet så att ringrostigheten (i dubbel bemärkelse) filas ner. Övriga aktiviteter ligger ju hädanefter på mitt bord...
Matte ser det som självklart att mamma blir bästa veterantik. Sedan sopar Sussie/mamma banan med den där granna gossen som blev VWW -09. Honom spöade mamma i somras när hon "slog" till och blev BIR och BIS 3-veteran i Köping. Vilket briljant scenario. Vi låter tanten leva i den villfarelsen ett tag till. Det kommer att finnas så mycket snygga töser och pojkar i ringarna så vi borde kanske inte ens göra oss besvär. För oss hundar blir det mest en semester i grannlandet...
Nu yr snön runt öronen...
Stora skottningsprojektet får återupplivas och mamma och jag kan åka kana ner till fritidsgården igen. Mest jag kanske, mamma är inte en lika hängiven utförsåkare. Matte ska vi inte prata om. Hon slår sig fördärvad varje gång vi närmar oss sluttningen, men det har hon ännu inte kunnat lagra i minnet...
Kommentarer
Trackback
