Ömsom sol - ömsom hällregn...
Idag var ju vädret lite "eljest"..
Vi tog en "snabb" joggingrunda från Beatedal ner längs "Persbrandts" väg och tillbaka. Där finns en riktigt bra skogsäng (eller vad vi nu ska kalla det för). Matte har ju återupptagit sitt småspringande igen efter ett antal års uppehåll. Det går segt, men det går framåt. Blodsmak i munnen hela tiden...
Mikael Persbrandt bor faktiskt i slutet av denna väg och matte skickade ett sms för att erbjuda honom att beskåda en galant uppvisning av två svarta apportörer i fullt arbete. Han dök inte upp?! Nåväl, skogsängen fick i alla fall fungera som träningsområde en stund i denna regnsoliga skärgård.
Vegetationen består till största delen av högt gräs, ormbunkar och grandungar. Som målområden för dirigeringar blev dessa granar toppnoterade. Mitt i alltihop finns ockå något "klafsaktigt" - det syntes rejält på mamma efter en stund. Matte skuttade runt i shorts, regnhatt och regnjacka. Ganska passande vid "språng marsch". Hatten for av flera gånger, och snabbast att apportera den var väl jag...
Vi har också en lek matte, mamma och jag. Det finns en riktigt äcklig tennisboll som matte en gång slängde ut i naturen längs stigen där vi går. För mamma och mig har det blivit en hejdundrandes minnesmarkering. Det kan gå en vecka mellan tillfällena då vi går förbi det där stället, och varje gång far vi in och snokar reda på bollen. Matte är ganska imponerad över att vi ibland kan samla ihop vindlingarna vi har i våra hjärnor. Även idag fyndade vi denna snuskboll - och återigen är den utkastad - tills nästa gång...
Grabben - du vet inte vad du missade idag...
Sjysst tema till något TV -program...
Vi tog en "snabb" joggingrunda från Beatedal ner längs "Persbrandts" väg och tillbaka. Där finns en riktigt bra skogsäng (eller vad vi nu ska kalla det för). Matte har ju återupptagit sitt småspringande igen efter ett antal års uppehåll. Det går segt, men det går framåt. Blodsmak i munnen hela tiden...
Mikael Persbrandt bor faktiskt i slutet av denna väg och matte skickade ett sms för att erbjuda honom att beskåda en galant uppvisning av två svarta apportörer i fullt arbete. Han dök inte upp?! Nåväl, skogsängen fick i alla fall fungera som träningsområde en stund i denna regnsoliga skärgård.
Vegetationen består till största delen av högt gräs, ormbunkar och grandungar. Som målområden för dirigeringar blev dessa granar toppnoterade. Mitt i alltihop finns ockå något "klafsaktigt" - det syntes rejält på mamma efter en stund. Matte skuttade runt i shorts, regnhatt och regnjacka. Ganska passande vid "språng marsch". Hatten for av flera gånger, och snabbast att apportera den var väl jag...
Vi har också en lek matte, mamma och jag. Det finns en riktigt äcklig tennisboll som matte en gång slängde ut i naturen längs stigen där vi går. För mamma och mig har det blivit en hejdundrandes minnesmarkering. Det kan gå en vecka mellan tillfällena då vi går förbi det där stället, och varje gång far vi in och snokar reda på bollen. Matte är ganska imponerad över att vi ibland kan samla ihop vindlingarna vi har i våra hjärnor. Även idag fyndade vi denna snuskboll - och återigen är den utkastad - tills nästa gång...
Grabben - du vet inte vad du missade idag...
Sjysst tema till något TV -program...
Kommentarer
Trackback
