Installera Google analytics på din blogg av Bloggdesignskolan.se

Äntligen...

Idag var första dagen på resten av vårt liv...
Det har varit klent med motion för mamma och mig. Diverse "incidenter" har ju som sagt kommit emellan som hindrat oss från att springa så fort vi bara orkar. Jag har ju dessutom fått gå kopplad i evigheter... 

Men idag fick matte nog. Vi kastade oss dödsföraktat ut på gården, kanade in i bilen och tog sikte på Beatedal igen. Det var så länge sedan vi var där och mamma och jag blir som alldeles prilliga bara vi känner doften av våra bästa spår- och sökmarker, som tidigare sagts, där det också hänt fruktansvärda saker.

Kan ni fatta att matte, mamma och jag passerat förbi denna stackars 27-åriga, mördade kvinna på bara TVÅ meters håll varje helg och ett antal vardagkvällar under en hel månads tid? Hon låg under en rishög, mitt ute i skogen,  precis invid vår raststig. Det var en hund som hittade henne och jag vet inte vad matte hade gjort om den hunden hade varit någon av mamma eller jag...(thank God we are no Cadaver Dogs). Idag står på mordplatsen en vacker sten rest med inskriptionen "Vero our hero". Ofattbart...

Nu kan vi ju inte direkt påstå att dagens väglag på skogsvägarna var till någon större hjälp för en nyopererad (med suturerna kvar) och en nyligen tillfrisknad, långtidshalt liten hundgrupp. Matte halkade direkt hon klev ur bilen och för ett kort ögonblick försvann hon ur sikte (under bilen). Inga kännbara frakturer i sikte dock.

Mamma och jag fick absolut inte hoppa ur bilen själva, nej då, matte lyfte ut oss och ändå sladdade mamma runt helt i framstupa sidoläge och jag gick ner i spagat med bakbenen två gånger (matte oroar sig rejält för mammas ben och mina höftleder). Detta på bara några meter fram till fast mark "off pist".

Matte var evigt tacksam att hon på bilen hade både vinterdäck, fyrhjulsdrift och ABS. Det var ändå väldigt nära ögat att vi inte tog oss upp från den lilla vägen som går in till mobilmasten där matte parkerat. Utan 4WD och mobiltelefon hade vi nog fortfarande gnott runt där på blankisen. "In the middle of nowhere", ingen skulle ha hittat fram till oss i skogen, och vi hade förmodligen hunnit svälta ihjäl innan skallgångarna pejlade fram oss med sina värmekameror (för vi hade säkert hunnit kallna innan dess).

På tisdag plockar matte bort mina suturer om läkningen ser OK ut. Det ska bli skönt för det kliar ganska mycket av dem och matte är lite fundersam över om inte mina klor kan fastna i dem. "Mastcellerna" orkar matte inte bry sig om just nu. Vi får ta en dag i taget och än så länge har ingen av oss kastat in handduken. Vi hoppas på ett positivt svar från mötet med "specialisten". Tills dess tänker vi gå på som vanligt i ullstrumporna. "Life is a holiday under the sun"...

Spana in våra självlysande ögon - rastypiskt för varulvar i mörkret...


Det ser ju ut som mitt i natten, men klockan var faktiskt bara två (matte "mästerfotograf")


Styrkedemonstration - vi välte ett träd... (här syns också demonerna i dimman)


Lite spooky, tycker även jag...

Ett måste som musikaliskt inslag - DENNA!
Till den här låten vill matte dansa med Magnus Samuelsson - han vill nog inte dansa med henne...

Kommentarer
Postat av: Åsa och Alva

Men Annica, nu får det väl vara slut på allt elende för eran del???? Hur skulle det vara med broddar för din del? Att bryta lårbenshalsen eller dyligt tror jag inte är nån hit.....

Nu håller vi alla tummar för att allt går åt rätt håll för lilla Fröya.



Stor kram till er!!

2009-01-30 @ 10:10:17
URL: http://www.kennelseaquest.se
Postat av: Fröya

Tack Alva, vi ska försöka styrsla till oss i den Wickströmska familjen. Matte har nu kopplat på stödhjulen, och fettreserverna runt "fallzonerna" är på plats.

Kram på dig och din matte också

2009-01-30 @ 15:54:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0