Krigsstigen...
Våran matte är ganska uppkäftig när det väl ges tillfälle till detta...
Igår kväll (som ett exempel Helge) mötte vi "pudelkärringen" på promenad. Hon har ett flexikoppel bundet runt midjan för att inte tappa denna hysteriskt ouppfostrade kungspudel.
En gång när matte kom åkandes på "Lövhamrarakan" såg hon den där hunden med matte på gångbanan. Helt plötsligt fick han syn på en hund på andra sidan vägen, slet av "flexet" och drog järnet, mitt framför en bil. Matte påstår att han hade änglavakt. Bilföraren var INTE road, men matten bara skrek och vrålade på sin hund som hon absolut inte fick tag på. Människan på andra sidan gatan hade fullt sjå att freda sin lilla Westie.
När den där kärringen får syn på oss "lösdrivande hundar" tvärvänder hon alltid och skumpar på åt andra hållet (fet är hon också). I går kväll följde matte efter (*fniss*). Uppe på parkeringen vid idrottshallen vänder sig plötsligt pudelkärringen helt om och skriker att vi inte får gå där hon går. Kanske inte så smart att skrika till just våran matte.
Hornen växte ut på nolltid och matte informerade sakligt kärringen om att vi minsann går precis var vi vill, och skulle hennes pudel så mycket som komma i närheten av oss så skulle matte göra en polisanmälan. Hon skulle dessutom sparka sönder revbenen på kräket. Kärringen bara stirrade. Matte fortsatte med att såga hela detta ekipage. Antingen är din hund inte frisk, konstaterade matte, och då borde du åtgärda det, eller också är det du själv som förstört denna individ så kapitalt, fundera på vilket det kan vara. Sedan var konversationen slut...
Det finns också en kvinna med en saluki här i området. Så fort den får se mamma och mig så hänger den i kopplet och dreglar och vrålskäller på oss. Matten har frågat några gånger om hunden får hälsa på mamma och mig - det får ungefär samma effekt på våran matte som om någon skulle svära i kyrkan. Salukins matte vet nu med all önskvärd tydlighet om att både hon och hennes hund lever farligt... Hon har bett om ursäkt många gånger för sitt rubbade beteende. Matte är ganska nöjd med det...
Idag skjutasde matte ut dottern med kompisar till ännu en kompis som bor i ett av husen vid Värmdö Golf & Countryclub. Därifrån är det inte så långt till Fagerdala och de fina träningsmarkerna kring Wallenbergs sommarresidens. Hur många gånger matte kastade fast våra älsklingsbollar i träden kan vi inte ens räkna till. Att hon inte lär sig av misstagen. Men skam den som ger sig. Med diverse olika metoder och tillhyggen fick hon ner dem igen. Tur som en tokig - matte tycker att det är lite mer spännande så.
I slutet av träningen när vi var på väg tillbaka till bilen kom jättestimmet Rhodesian Ridgebacks farandes över gärdena mot oss. Säkert tio personer med ett antal hundar hade valt att rasta där vi var. Det fanns inte mycket till inkallning på den skocken och jag kan garantera att mattes horn fortfarande står rakt ut genom luggen fastän det är flera timmar sedan vi kom hem.
Stimmets mattar och hussar har nog änu inte återfått talförmågan...
Kolla vad fick när vi kom hem. Nu gäller det att stänga alla dörrar och fönster inatt. Vi vet ju vad mamma brukar hitta på med märgben i magen...
Jag fick det största...
Mamma suger upp märgen med nosen...
Igår kväll (som ett exempel Helge) mötte vi "pudelkärringen" på promenad. Hon har ett flexikoppel bundet runt midjan för att inte tappa denna hysteriskt ouppfostrade kungspudel.
En gång när matte kom åkandes på "Lövhamrarakan" såg hon den där hunden med matte på gångbanan. Helt plötsligt fick han syn på en hund på andra sidan vägen, slet av "flexet" och drog järnet, mitt framför en bil. Matte påstår att han hade änglavakt. Bilföraren var INTE road, men matten bara skrek och vrålade på sin hund som hon absolut inte fick tag på. Människan på andra sidan gatan hade fullt sjå att freda sin lilla Westie.
När den där kärringen får syn på oss "lösdrivande hundar" tvärvänder hon alltid och skumpar på åt andra hållet (fet är hon också). I går kväll följde matte efter (*fniss*). Uppe på parkeringen vid idrottshallen vänder sig plötsligt pudelkärringen helt om och skriker att vi inte får gå där hon går. Kanske inte så smart att skrika till just våran matte.
Hornen växte ut på nolltid och matte informerade sakligt kärringen om att vi minsann går precis var vi vill, och skulle hennes pudel så mycket som komma i närheten av oss så skulle matte göra en polisanmälan. Hon skulle dessutom sparka sönder revbenen på kräket. Kärringen bara stirrade. Matte fortsatte med att såga hela detta ekipage. Antingen är din hund inte frisk, konstaterade matte, och då borde du åtgärda det, eller också är det du själv som förstört denna individ så kapitalt, fundera på vilket det kan vara. Sedan var konversationen slut...
Det finns också en kvinna med en saluki här i området. Så fort den får se mamma och mig så hänger den i kopplet och dreglar och vrålskäller på oss. Matten har frågat några gånger om hunden får hälsa på mamma och mig - det får ungefär samma effekt på våran matte som om någon skulle svära i kyrkan. Salukins matte vet nu med all önskvärd tydlighet om att både hon och hennes hund lever farligt... Hon har bett om ursäkt många gånger för sitt rubbade beteende. Matte är ganska nöjd med det...
Idag skjutasde matte ut dottern med kompisar till ännu en kompis som bor i ett av husen vid Värmdö Golf & Countryclub. Därifrån är det inte så långt till Fagerdala och de fina träningsmarkerna kring Wallenbergs sommarresidens. Hur många gånger matte kastade fast våra älsklingsbollar i träden kan vi inte ens räkna till. Att hon inte lär sig av misstagen. Men skam den som ger sig. Med diverse olika metoder och tillhyggen fick hon ner dem igen. Tur som en tokig - matte tycker att det är lite mer spännande så.
I slutet av träningen när vi var på väg tillbaka till bilen kom jättestimmet Rhodesian Ridgebacks farandes över gärdena mot oss. Säkert tio personer med ett antal hundar hade valt att rasta där vi var. Det fanns inte mycket till inkallning på den skocken och jag kan garantera att mattes horn fortfarande står rakt ut genom luggen fastän det är flera timmar sedan vi kom hem.
Stimmets mattar och hussar har nog änu inte återfått talförmågan...
Kolla vad fick när vi kom hem. Nu gäller det att stänga alla dörrar och fönster inatt. Vi vet ju vad mamma brukar hitta på med märgben i magen...
Jag fick det största...
Mamma suger upp märgen med nosen...
Kommentarer
Postat av: Flinga
Vi hukar oss!! Låter läskigt detta - tur att man är lydig! Undrar just om matte klarar granskningen dock...
Postat av: Fröya
Min matte har en del hatobjekt här på ön. Sammandrabbningar är ibland oundvikliga och jag tror att matte njuter lite grann av det. Mattar (och hussar) har ibland konstiga idéer. Om inte annat syns det på deras hundar. Visst är det fantastiskt att matte, mamma och jag är så himla felfria jämt och ständigt ;o)
Trackback
