Omvänd förväntan...
Matte har en osviklig förkärlek till att testa gränser...
Detta fenomen visar sig exempelvis när det bara är reservtank kvar i bilen. Hur långt tar man sig då det bara är ångor kvar att köra på? Ibland straffar det sig - speciellt då matte har för vana att inte ta med sig sin mobil på skogutflykterna, (så var det sagt)...
Idag har matte bara lurat oss hela tiden. Vi spanade in väderleken, (såg lovande ut), så matte plockade på sig ALLT man kan tänka sig i träningsväg. Dagen hade alltså börjat kanon. Ryggsäcken, extraväskan och fickorna dignade under bördan av apport- och bollkastare, extraapporter, bollar, dummisar och små pyttiga föremål för uppletande. En fullfjädrad packåsna hade inte fixat en bråkdel av den "arsenal" matte bar med sig på kroppen.
Och där laddade vi. Vi kissade till och med gåendes bara för att inte slösa tid på trivialiteter. Vi gick och vi gick och vi gick och vi gick... Som vanligt "off pist" där matte tycker att vi får röra på oss mest. Men ingenting hände?! Timme ut och timme in. Över nästan hela ön harvade vi fram, jag mest i plogande vinkel mot färdriktningen.
Sedan var det hela över...
Tre timmar i skog och mark, och inte ens en enda liten plastkork att leta upp. Inte en enda ivägskjuten apport, fastän just den väskan var med, och matte lätt hade kunnat dra direkt från höften. Bara skotten i asken och krutröken från tomhylsorna som ligger kvar i väskan gör ju att jag blir vindögd. Vilket sk-t?! Mamma är fortfarande i chocktillstånd, jag med...
Det vi hade målat upp i vår fantasi och skuttat runt för (och kanske pressat fram lite oönskade ljud för) inträffade aldrig. Det var det matte så pedagogiskt kallade "omvänd förväntan". Snudd på djurplågeri, vi har inlett en kontakt med Hinseberg. Tanten borde tas in till förvaring...
OK, promenaden var ändå ganska upplyftande, och vi såg (och framför altt kände lukten av) både rådjur och älg. Men inte ens där får man ju roa sig speciellt mycket. Hoppas att ni alla flattar som läser detta inte behandlas på samma grymma sätt som oss...
Nästa gång kommer matte INTE att kunna lura mig i alla fall. Hon får väl släpa med sig vadsomhelst ut i naturen. Jag tänker inte ens titta på henne. Hoppas bara att det är riktigt tungt så att remmarna på ryggsäcken och väskorna ger riktiga skavsår på hennes axlar...
Ser ni mamma mellan träden? Knappast osynlig...
Ingenting gömt någonstans - hur vi än letade...
På vissa ställen där vi passerade var skogen riktigt konstig...
Matte är trött i benen. Hon har gått riktigt rejält långt idag. Rätt åt henne!!
Hon rafsade fram något musikaliskt att massera vaderna till...
Detta fenomen visar sig exempelvis när det bara är reservtank kvar i bilen. Hur långt tar man sig då det bara är ångor kvar att köra på? Ibland straffar det sig - speciellt då matte har för vana att inte ta med sig sin mobil på skogutflykterna, (så var det sagt)...
Idag har matte bara lurat oss hela tiden. Vi spanade in väderleken, (såg lovande ut), så matte plockade på sig ALLT man kan tänka sig i träningsväg. Dagen hade alltså börjat kanon. Ryggsäcken, extraväskan och fickorna dignade under bördan av apport- och bollkastare, extraapporter, bollar, dummisar och små pyttiga föremål för uppletande. En fullfjädrad packåsna hade inte fixat en bråkdel av den "arsenal" matte bar med sig på kroppen.
Och där laddade vi. Vi kissade till och med gåendes bara för att inte slösa tid på trivialiteter. Vi gick och vi gick och vi gick och vi gick... Som vanligt "off pist" där matte tycker att vi får röra på oss mest. Men ingenting hände?! Timme ut och timme in. Över nästan hela ön harvade vi fram, jag mest i plogande vinkel mot färdriktningen.
Sedan var det hela över...
Tre timmar i skog och mark, och inte ens en enda liten plastkork att leta upp. Inte en enda ivägskjuten apport, fastän just den väskan var med, och matte lätt hade kunnat dra direkt från höften. Bara skotten i asken och krutröken från tomhylsorna som ligger kvar i väskan gör ju att jag blir vindögd. Vilket sk-t?! Mamma är fortfarande i chocktillstånd, jag med...
Det vi hade målat upp i vår fantasi och skuttat runt för (och kanske pressat fram lite oönskade ljud för) inträffade aldrig. Det var det matte så pedagogiskt kallade "omvänd förväntan". Snudd på djurplågeri, vi har inlett en kontakt med Hinseberg. Tanten borde tas in till förvaring...
OK, promenaden var ändå ganska upplyftande, och vi såg (och framför altt kände lukten av) både rådjur och älg. Men inte ens där får man ju roa sig speciellt mycket. Hoppas att ni alla flattar som läser detta inte behandlas på samma grymma sätt som oss...
Nästa gång kommer matte INTE att kunna lura mig i alla fall. Hon får väl släpa med sig vadsomhelst ut i naturen. Jag tänker inte ens titta på henne. Hoppas bara att det är riktigt tungt så att remmarna på ryggsäcken och väskorna ger riktiga skavsår på hennes axlar...
Ser ni mamma mellan träden? Knappast osynlig...
Ingenting gömt någonstans - hur vi än letade...
På vissa ställen där vi passerade var skogen riktigt konstig...
Matte är trött i benen. Hon har gått riktigt rejält långt idag. Rätt åt henne!!
Hon rafsade fram något musikaliskt att massera vaderna till...
Kommentarer
Postat av: Anonym
Jo då, sånt där gör min matte oxå, fast värre för hit kommer bilar med massor med hundar och deras folk. Sen kastar dom å skjuter men jag, jag får sitta bredvid när hon kastar åt andra. Vi kan spärra in min matte med.
Tish Sannevik.
Trackback
