Fullständigt obegripligt...
Igår vandrade jag på tunnelbaneperronger...
Inte för att åka någonstans, nej då vi bara spatserade fram och tillbaka under Slussen mellan uppgång Götgatan och utgång Nacka-Värmdöbussarna. Kan ni begripa? Matte säger att jag inte direkt spatserade - lite mer åt det hasande/krälande hållet kanske, och tågen kom och tågen åkte och inte fick jag kliva på något av dem.
Det är det där med golven ni vet. Slipat stengolv kan ju få vem som helst lite ur balans. Jag väljer då att endast stödja mig på mina klor, inte en endaste trampdyna i backen. Det förenklar inte det hela, men å andra sidan är det säkert en bra övning inför attacken mot klätterväggen som jag laddat på...
Matte kallar mig för en "lantis" och retar sig på att hon inte mycket oftare miljötränat mig i själva stadskärnan (framför allt under den). Bron över Slussen är också lite läskig. Man vet aldrig när någon kommer och puttar till så att man faller ner mellan slussportarna. Jag fick inte ens ha min mamma med mig. Matte tycker att det blir för enkelt då. Ingen trygghet här inte...
I övrigt tycker jag att jag gled fint fram bland alla människor, från mattes garage på jobbet vid Medborgarplatsen till spärrarna i tunnelbanan. Det var ju också en upplevelse - plexiglasskivorna som kom farandes och nästan klippte av mig på mitten. Matte var i och för sig beredd på att jag inte helt oprovocerat bara skulle glida över till andra sidan, men nu blev det ändå lite mer annorlunda. Vi går inte in på det...
Idag struntade matte fullkomligt i oss (bejakade tydligen mellandagsrean - pucko). Vi fick istället följa med husse ut till Björnöreservatet. Han fick ett par sjukt sköna Muck Boots i julklapp av familjen och dessa måste ju testas i skarpt läge. Sjysst nöjd var han över värmen och passformen när vi kom hem. Matte vet, hon ska smyga till sig ett par när det inte märks så mycket.
En lång, lång promenad i pulsesnö hela vägen från Björnötorp till Norrviken blev det i alla fall. Inte alls fel, tusen gånger bättre än i underjorden. Som vanligt var vi alldeles solo. Inte många som kavlar upp ärmarna och utmanar snödjupet förutom vi...
JAG ÄLSKAR SNÖN!!
Lyssna, suggestivt...
Inte för att åka någonstans, nej då vi bara spatserade fram och tillbaka under Slussen mellan uppgång Götgatan och utgång Nacka-Värmdöbussarna. Kan ni begripa? Matte säger att jag inte direkt spatserade - lite mer åt det hasande/krälande hållet kanske, och tågen kom och tågen åkte och inte fick jag kliva på något av dem.
Det är det där med golven ni vet. Slipat stengolv kan ju få vem som helst lite ur balans. Jag väljer då att endast stödja mig på mina klor, inte en endaste trampdyna i backen. Det förenklar inte det hela, men å andra sidan är det säkert en bra övning inför attacken mot klätterväggen som jag laddat på...
Matte kallar mig för en "lantis" och retar sig på att hon inte mycket oftare miljötränat mig i själva stadskärnan (framför allt under den). Bron över Slussen är också lite läskig. Man vet aldrig när någon kommer och puttar till så att man faller ner mellan slussportarna. Jag fick inte ens ha min mamma med mig. Matte tycker att det blir för enkelt då. Ingen trygghet här inte...
I övrigt tycker jag att jag gled fint fram bland alla människor, från mattes garage på jobbet vid Medborgarplatsen till spärrarna i tunnelbanan. Det var ju också en upplevelse - plexiglasskivorna som kom farandes och nästan klippte av mig på mitten. Matte var i och för sig beredd på att jag inte helt oprovocerat bara skulle glida över till andra sidan, men nu blev det ändå lite mer annorlunda. Vi går inte in på det...
Idag struntade matte fullkomligt i oss (bejakade tydligen mellandagsrean - pucko). Vi fick istället följa med husse ut till Björnöreservatet. Han fick ett par sjukt sköna Muck Boots i julklapp av familjen och dessa måste ju testas i skarpt läge. Sjysst nöjd var han över värmen och passformen när vi kom hem. Matte vet, hon ska smyga till sig ett par när det inte märks så mycket.
En lång, lång promenad i pulsesnö hela vägen från Björnötorp till Norrviken blev det i alla fall. Inte alls fel, tusen gånger bättre än i underjorden. Som vanligt var vi alldeles solo. Inte många som kavlar upp ärmarna och utmanar snödjupet förutom vi...
JAG ÄLSKAR SNÖN!!
Lyssna, suggestivt...
Kommentarer
Postat av: Anna & Hedvig
Hello family!
Gott nytt år på er allihopa! Hoppas ni fick många fina julklappar! Hedvig fick en snöre-boll som flyger huuur lååångt som heeeelst.... Vi syns ute i skogarna i vår.
Kramar
Anna & Hedvig
Postat av: Chrstel & Puzzel
Vi önskar er alla ett riktigt gott nytt år!
Christel & Puzzel
Trackback
