fröya bloggar

Hela förmiddagen...
Vi styrde söderut i morse. Matte for iväg med oss till breddgrader där vi nästan behöver ha solskyddsfaktor för att skydda oss. Mycket träning blev det och matte är mäkta imponerad över de unga hundarna som idag gick på linje - fram & tillbaka, fram & tillbaka (med kvack & kast & skick). Det fanns också utlagda dirigeringar uppe i en backe bakom fältet där vi gick. Över diket upp i sluttningen blev själva övningen. Kanonfina "skick", bra fart, fina närsök och suveräna inlevereringar överlag.

Matte skickade mig på en dirigering  långt, långt ute från fältet och upp i backen på andra sidan bäcken, och jag är ju briljant i mitt arbete. Matte är inte riktigt av samma åsikt för när jag efter mina blixtsnabba upptag är på väg tillbaka kan det hända att jag hittar finare dummies i min väg. Självklart måste man ju bara byta då. Matte ska ju ha den absolut bästa. Ni ska höra hur hon låter då...(finns ingen vettig jämförelse)

Sedan har jag då en mamma...
I vanliga fall när det är mycket "drag" och störningar i skott och kast och skick och sånt där, då kan jag - och många andra hundar med mig höras lite mer än vanligt. Men i dessa situationer är min mamma dödstyst - hon "voffar" istället när man skickar henne på en dirigering ("in splendid isolation"). Ni förstår ju att det inte står riktigt rätt till. Matte var i alla fall väldigt nöjd med mammas lydighet på pipa. Alltid något...

Med oss idag var Åsa med elithunden Tage och vackra Alva (ni vet henne som jag bet i huvudet för några månader sedan, det hände ABSOLUT inte idag), Sussie med Diezel & Spira, Thomas & Sune och Maria med Luna & Sassi. Jätteskojigt var det och som sagt ALLA gjorde finfina prestationer utifrån sin erfarenhet och förmåga. Matte ställde sig också långt in i skogen, bakom ett krondike för att kasta dolda och halvdolda markeringar. Hur snyggt löste inte allihopa detta? Apbra!!

Dessutom vill matte ge en enorm eloge till grabbarna som medverkade idag. Har de inte jobbat galant, trots att mamma är en enda stor löptik? Imponerande, för flera gånger hände det att matte kastade ganska nära oss, och då fick pojkarna söka i en vindpust av mamma hela tiden. Inga som helst problem. Supersnyggt!!

Matte trycker in lite bildbevis också...


Direkt från bilarna - laddade...


Thomas&Sune, Sussie&Spira, Åsa&Alva, Maria&Luna (eller möjligen Sassi)


"Chicks in the field"


Åsa, Alva & Tage (konstig päls han har - nästan som jag)


Tage, Åsa, Alva & Thomas

Eftermiddagen landade som vanligt i spårläggarens tecken. Matte hade redan igår kväll tinat blod och laddat klövarna. Första spåret blev väldigt konstigt. Matte tappade blodflaskan i backen innan start och den läckte sedan på något underligt vis hela spåret igenom. Matte var blodig på hela händerna (och stora delar av underkroppen) och alltför mycket blod försvann på alltför kort tid. Därför lade matte extremt spetsiga vinklar för att öka svårighetsgraden (eftersom nu spåret inte sträckte sig lika långt som vanligt). Jag vet vem som får ta sig an det i morgon. Inte mamma...

Detta är definitivt mattes låt från förr (mycket förr)...

PS
Jag tog - utan tillåtelse - mitt första utomhusbad idag nere i sjön vid golfbanan. Matte gick en LÅNG promenad med oss efter spårläggandet, och där nere på sjön simmade två feta änder. Jag kunde ha slagit vad om att de var "skammade" ...