Installera Google analytics på din blogg av Bloggdesignskolan.se

Sakletare...

"When the going gets tough - the tough gets going...."

Så är det bara. Jag vet, för mamma och jag har varit utsända för att prövas ganska mycket den senaste tiden (för att inte tala om matte som numera är förhållandevis nervklen). Men nu tycker vi faktiskt att det kan få vara nog ett tag. Det känns som om luften har fått lite fäste under vingarna, och den vågen tänker vi nu surfa på. I morgon kan det vara försent...

Idag steg matte upp i svinottan, inte för att spinna loss i skogen med oss, nej då hon struttade pliktskyldigast runt på morgonrastningen, gav oss frukost för att sedan sätta sig i bilen och fara över till Kistamässan och utställningen Lilla Stockholm. Vi fick stanna hemma!!

Många fina hundar var det...
I mattes värld (hon som inte har några "rasdetaljögon") var det en del "alternativa domslut", men så är det kanske i denna del av hundsporten. Inte bara här i och för sig. Även i "arbetsprov/tävlingar" kan man ibland förundras över hur det kan komma sig att placeringarna blir som de uppenbarligen blir. Tur att vår matte inte dömer i alla fall. Det hade med all säkerhet slutat i en rättslig prövning vid varje enskilt tillfälle...

Tyvärr har matte inte fixat sitt vettiga kameraobjektiv och bilderna inomhus i mässhall blir inte alltid så ljusa som man hade hoppats. Matte ska råda bot på det snarast - i och för sig gör det nog kvalitetsmässigt ingen märkbar skillnad . Här kommer i alla fall något exempel från "schnyggdagen":


Hjalle & snyggaste handlern Emelie


Fortfarande Hjalle & Emelie

Moster Ellen var ju också med. Hon placerade sig på en hedrande andraplats i veteranklassen (trots att matte tyckte att hon var i särklass snyggast i startfältet - vi ska lägga in en protest). Tänk vad mycket som egentligen går i arv. Ellen gjorde exakt likadant som jag när någon visar mig i ringen. Drar bak huvudet och hela kroppen för att kanske (bara kanske) helt plötsligt göra ett utfall mot köttbullen i handlerns hand. Oftast går det bara sådär...(vissa handlers har tydligen varit med förr)

Under eftermiddagen har sedan matte återigen lagt två smaskiga spår till oss. Denna gång har hon nog lyckats korsa det först lagda spåret TVÅ gånger. Det känns onekligen stabilt. På vägen tillbaka till bilen upptäcker matte klädnypor både här och där. Jag vet vem som får spåra det spåret, (matte borde nog egentligen pyssla med något helt annat - släktforskning kanske)...

Vädret är ju kalas fortfarande och det är inte bara mamma och jag (och matte och husse förstås) som lever ut i solen. Vi har ju som ni vet några beväpnade typer i vårt hem också. En av dem hittade en perfekt plats på min trasmatta som låg utslängd för vädring...



Avslutningsvis for vi med matte ner till ängarna och skogen vid vikingagravarna. En timmes skuttande där är aldrig fel, och matte hade i dag på mässan köpt två "belöningsringar" i snöre som hon ville testkasta. Helfränt...

Som vanligt släpade matte kameran med sig, och mitt upp i all uppståndelse över att det tutade nere på ängen insåg matte plötsligt att linsskyddet till kameran hade försvunnit. Hur lätt på en skala är det att hitta ett sånt litet föremål mitt ute "in the middle of nowhere"? Ha - vem gjorde fyndet (över flera hektar mark)? Det behöver ni inte fråga...(matte var extremt imponerad av mitt arbete, kan ju bero på att vi tränat en del uppletande). Ja, ja, som vanligt är det inte lätt att vara ödmjuk när man är bäst...

Det som tutade på ängen var faktiskt tranor. Vi kanske inte besöks av 18 000 stycken som vid Hornborgasjön, men vi nöjer oss så gärna med två:


Vackra fåglar det där ni ser ;o)  När vi kom närmare flög de iväg. Jag hade kunnat tänka mig ett mindre "trandrev" - ungefär som Rut med gässen...

På promenaden mötte vi också Rottis-Nisse. Han är en riktigt trevlig typ, och med tanke på hur han uppförde sig just idag så ska vi nog snart börja löpa. Matte gör vågen...


Mamma & jag i solnedgången på väg hem...

Nu blåser vi ut ljusen stolta stad

För natten har blivit sen,

och stan en annan stad.


Nu ringer jag en taxi och säger kör oss hem, o mitt

hem det är där borta, du ser det snart min vän.
Ja mitt hem det är i tornet där som jag byggt av elfenben.

Med hela havet nedanför som speglar eldens sken. För där

eldar jag med drivved och med hopp om evigt liv.


Där eldar jag för dig ibland som ensamt tidsfördriv.

Som ensamt tidsfördriv.

Nu dricker vi ur glasen stolta stad.


Nyss gick Fredman med nattens drottning

och nu går också jag.

Natten fylls av oro stadens hjärta har fått kramp.


Och framför

Faggens Krog står Movitz kvar under nattklubbsröd

neonljusramp


Och i Kungsträdgårdens bleka dis pågår nattens vilda dans.

Statister från nån opera rör sig stelt och som i trance.

Men där borta i dom vita bergen

är det stilla mörkt och kallt.

Det lyser svagt i tornet där men det är också allt.


Men det är också allt.


Och om du reser dig på tå min vän ser du himlen

rodna svagt i öst.

Och om du öppnar tornets fönster kan du höra havets röst.


Så nu släpper vi in vinden hit Du och jag.

Och nu blåser vi ut ljusen stolta stad.


Nu blåser vi ut ljusen stolta stad.


Och om du reser dig på tå min vän ser du himlen rodna

svagt i öst .

Och om du öppnar tornets fönster kan du höra havets röst.


Så nu släpper vi in vinden hit Du och jag.

Och nu blåser vi ut ljusen stolta stad.

Nu blåser vi ut ljusen stolta stad.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0