Nu har det börjat...
För första gången på väldigt länge har matte idag lagt två fina blodspår!!
Det spritter överallt i kroppen, och mamma som inte brukar uppträda så där översvallande positivt för fysisk aktivitet styrde om i hela sin bur i bilen. Det såg ut som om tyfonen varit framme - väldigt lokalt.
Mamma blir sådan när hon vet att spår är på G, och är det jag som får spåra först så blir hon alldeles som tossig där bak i bilen och stuvar runt med allt som finns i hennes väg. Lite kul att se faktiskt, och matte garvar hejdlöst åt stillsamma mammas plötsliga utbrott.
I morgon är det alltså skarpt läge. Fy satan så roligt. Thomas vilstpårsdomare ringde till matte igår och frågade om mamma ville starta i öppenklass den 16 april tillsammans med Pussel, Siri och Christel ute runt Liåker på Gålö. Herregud så sugen matte blev. Vi får se hur det hela avlöper i morgon. Vi kanske kan hoppas på att mamma sköter sig i spåret och att hon dessutom inte klassas som dopad efter narkos och smärtlindring. Hon får kanske heller inte ha börjat löpa. Det blev mycket att hålla reda på det där...
Den största nyheten idag är i alla fall att matte fick svar från veterinär Åsa om mammas "rumpknöl". Inget malignt hade man hittat i det som SVA analyserat. Det man kunde se var en ansamling små ofarliga cystor som placerat sig så olägligt. Huruvida man bedömer att mer ska skäras bort för att förhindra att de dyker upp igen vet vi inte ännu, men huvudsaken är i alla fall att vi kan se ljuset i tunneln.
Nu har äckel-päckeldjuren vaknat. I helgen hade matte en fästing på sig som vandrade rakt över magen. Man känner ganska lätt när det handlar om dem för de har något så äckligt spretiga ben som tar spjärn mot underlaget. Därför har vi nu snabbt som blixten utrustats med fina vita halsband. Lite "prästaktigt" blir det, men hellre det än alla sjukdomar som följer med dessa förhatliga små kryp...
Det spritter överallt i kroppen, och mamma som inte brukar uppträda så där översvallande positivt för fysisk aktivitet styrde om i hela sin bur i bilen. Det såg ut som om tyfonen varit framme - väldigt lokalt.
Mamma blir sådan när hon vet att spår är på G, och är det jag som får spåra först så blir hon alldeles som tossig där bak i bilen och stuvar runt med allt som finns i hennes väg. Lite kul att se faktiskt, och matte garvar hejdlöst åt stillsamma mammas plötsliga utbrott.
I morgon är det alltså skarpt läge. Fy satan så roligt. Thomas vilstpårsdomare ringde till matte igår och frågade om mamma ville starta i öppenklass den 16 april tillsammans med Pussel, Siri och Christel ute runt Liåker på Gålö. Herregud så sugen matte blev. Vi får se hur det hela avlöper i morgon. Vi kanske kan hoppas på att mamma sköter sig i spåret och att hon dessutom inte klassas som dopad efter narkos och smärtlindring. Hon får kanske heller inte ha börjat löpa. Det blev mycket att hålla reda på det där...
Den största nyheten idag är i alla fall att matte fick svar från veterinär Åsa om mammas "rumpknöl". Inget malignt hade man hittat i det som SVA analyserat. Det man kunde se var en ansamling små ofarliga cystor som placerat sig så olägligt. Huruvida man bedömer att mer ska skäras bort för att förhindra att de dyker upp igen vet vi inte ännu, men huvudsaken är i alla fall att vi kan se ljuset i tunneln.
Nu har äckel-päckeldjuren vaknat. I helgen hade matte en fästing på sig som vandrade rakt över magen. Man känner ganska lätt när det handlar om dem för de har något så äckligt spretiga ben som tar spjärn mot underlaget. Därför har vi nu snabbt som blixten utrustats med fina vita halsband. Lite "prästaktigt" blir det, men hellre det än alla sjukdomar som följer med dessa förhatliga små kryp...
Kommentarer
Trackback
