fröya bloggar

Det är BLOD på gång....
Alltså inte Halloween-attribut. Nu är det skarpt läge.

Matte har i eftermiddag - för vilken gång i ordningen vet jag inte - hämtat ut klövarna ur frysen (inte sina egna fattar du väl), tinat blod i badrummet och tömt upp i sportdrycksflaskor (blodet alltså, inte badrummet).
Satan i gatan, jag är på hel-G.

Vi fick åka med...
Ut till skogen där det hänt fruktansvärda saker för inte så länge sedan. Där matte är fullständigt som förhäxad när hon passerar i ett visst område... vi pratar inte mer om det. (matte kommer att tjata om det livet ut)

Om matte där beväpnar sig med en förmåga att förtränga hemskheter kan hon faktiskt sätta den ena foten framför den andra och sakta avancera framåt. Hon har rådjursklöven bunden i ett snöre runt höger ben, blod i en flaska i höger hand och hela överkroppen full med självlysande klädnypor.

De svampplockare som råkar se denna uppenbarelse kan säkerligen för lång tid framöver drabbas av såväl extraslag som sömnsvårigheter. Speciellt när klöven helt plötsligt fastnar i någon rishög och matten handlöst faller framåt i mossan. Det händer tyvärr alltför ofta och mitt upp i eländet brukar då också blodet stänka ner valda delar av ansiktet. Effektfullt om inte annat.

Stackars farbrorn i Beatedalsskogen som idag raskt frågade om han skulle ringa efter ambulans när han fick syn på mattens nylle i blåbärsriset. Att sedan upptäcka att nedre delen av en rådjurskropp hängde och dinglade i ett snöre från mattes ben gjorde att han stillsamt backade därifrån och snabbt tog ut bäringen mot sin bil. Han såg nog med fasa framför sig hur en stackars liten Bambi sprang omkring i häradena, endast iförd tre ben. Matte svor mest...

Mamma och jag ska ju starta på viltspårsprov igen (mest mamma). Jag har redan visat hur briljant jag är i spårskogen. Nu fattas bara ett förstapris på ett "ordinarie prov" så kan jag sedan titulera mig SVCH. Det du morsan... SOPA!! Hon har bara lyckats med ett tredjepris.

Matte fattar överhuvudtaget inte vad mamma håller på med i skogen. Oftast blir spåret ett stort sök, och när mamma väl hittar klöven (och matte är fullständigt nervklen) då gräver mamma ner den i vegetationen (klöven alltså). Helt befängt!!  Jag vet att det  INTE är så man ska göra. Jag har två förstapris...

I morgon är det upp till bevis igen morsan. Jag kommer att garva mig harmynt om du ännu en gång misslyckas med det du vid din ansenliga ålder borde fixa utan problem. Kolla på mig bara...