fröya bloggar

Matte är arg...
Jag har klantat till mig igen. Dubbelklant!!
Igår kväll, på sista "nattprommisen" fick jag strosa okopplad för första gången på nästan två veckor. Matte kallade inte min framfart att strosa, och helt plötsligt var den där "skit-stöveln" som jag haft på mig som bortblåst. Så det kan slumpa sig, jag som bara hoppade LITE högt och LITE långt.

Att hitta en sån "svart tub" i mörkret bland alla löv är så gott som omöjligt  - och att jag blötte ner hela såret och förbandet och tassen och underkroppen och valda delar av övriga kroppen gjorde inte tanten på bättre humör. Stöveln skulle vi vara tvungen att leta efter först dagen därpå när det grydde lite dagsljus.

Väl inne i hallen hemma fick matte sedan som psoriasis. Av någon outgrundlig anledning hade jag bajs på hela halsen och halva ryggen. Jag har ingen aning om hur det kommit dit (honest), men eftersom jag har full koll på vad som brukar hända vid dessa tillfällen ålade jag in och gömde mig i mattes säng. Extremt cosy tyckte sänginnehavaren.

Alltså badrummet nästa (det råder en förbannelse över det där rummet). Jag är inte högre än en Bichon Havanais när matte kopplar mig och traskar in till "that hell hole". Som sagt, tolv på natten, lödder ända in till tandköttet och en ganska irriterad matte som muttrar något om "tvångsmässig hund som inte kommit ur kiss- och bajsåldern ännu". Så får man väl ändå inte uttrycka sig om den man älskar mest i världen? Jag är helt övertygad om att Ingarös ligistgäng hade bajskrig där ute i mörkret och att jag bara råkade hamna i skottlinjen...
Där hade man velat gå under jord. Jag ska boka in mig på kurs med Rut. Hon vet hur det går till "down under".

Det känns som om jag återigen vill byta samtalsämne. Jag kan ana vad ni annars riskerar att få för bild av mig om jag vidareutvecklar det matte kallar mina  "post-skendräktiga" laster.

Nu pratar vi om något helt annat, och då kommer jag osökt att tänka på rasen Coton de Tuléar. Är inte det världens "fränaste" namn på en hundras? Jag har ingen aning om vad det betyder, men tänk att få presentera sig som en Coton de Tuléar. Snacka om att äga världen. Förmodligen är det en gigantisk grythund med en alldeles oemotståndlig överläpp och långa mörka ögonfransar. Jag blir kär och knäsvag direkt, bara av att säga namnet. Vi måste bara spana in hur den ser ut. Matte googlar...

TITTA!!
Vad var det jag sa?
TYPISK GRYTHUND!! Tänk er han och jag och Rut och Alice i underlandet....



Har ni uppmärksammat hur slängd jag är i något utrikiskt språk?
Ännu ett bevis på detta hittar ni HÄR...

Och så har vi dessutom en fundering, jag och matte alltså.
I filmen "Livet från den ljusa sidan", med bl a Jack Nicholson, finns en liten hund med (som matte tror kallas för Verdell eller något liknande). Vilken ras tillhör han?? Tacksam för ett litet tips...